Testa att vara ett par?

[Mazzz]

Det finns en man/kille, som jag varit intresserad av men känt mig osäker då jag inte riktigt vet vart jag har honom. Har sagt det till honom och det tycker han är bra(?).
Nu tycker han att vi ska prova att bo ihop i en vecka och se vad som händer. Själv vet jag inte alls, kan man ens få reda på något under en vecka? Tänker att relationer tar tid att bygga upp osv, har förvisso känt honom över ett och ett halv år nu, men först bara som vän som nu verkar övergå till något annat.
Han har vid andra tillfällen sagt att vi inte ska vara tillsammans, men nu verkar han ha ändrat sig igen.

Är det bra eller dåligt att testa? Behöver lite input och synvinklar från er som har lite mer erfarenhet än mig.

 

[Grazing]

Testa att bo ihop en månad eller två, en vecka tror jag inte visar särskilt mycket. Fungerar det så fungerar det, då fortsätter man eller så fungerar det inte och då är det ju bara att flytta isär igen.

Det som är jobbigast är väl ifall man vill ha kvar honom som vän sedan, har hört många gånger att det är svårt att fortsätta som vän om den ena vill mer än den andra. Fast nu har han ju redan "erkänt" känslorna osv så det kanske inte spelar någon roll i detta sammanhanget.

 

[Petruska]

Man testar väl alltid i början när man inleder ett förhållande? (Även om man inte alltid kallar det så.) Varför man ska testa under en i förväg bestämd tid och genom att bo ihop, förstår jag inte.

 

[Grazing]

Man testar väl alltid i början när man inleder ett förhållande? (Även om man inte alltid kallar det så.) Varför man ska testa under en i förväg bestämd tid och genom att bo ihop, förstår jag inte.

Är det inte så oftast att man helt enkelt inser att man tillslut är mer hos partnern liksom än vad man är hemma i sin egen lägenhet, det brukar ju vara ett tecken på att det är läge att flytta ihop. Sen ser man ju hur det fungerar, oftast så har ju den som flyttar kvar sin lägenhet tills det känns som att det helt enkelt är onödigt att ha den kvar..

 

[Sol]

Tycker det låter som att ta i lite att börja med att försöka bo ihop. Flyttar ihop gör man väl när man har "testat att vara ett par" och man faktiskt tror att man kommer trivas som sambos?

 

[ekra]

Skeptisk. Är det inte liksom ja eller nej. På eller av? Det låter mer som ett nja. Vad vill du ha ut av en relation? Sällskap eller kärlek/ förälskelse?

Varför ge sig in i en relation med någon där ni inte är ömsesidigt jätteintresserade av varandra?
Vore ni det så vore det ju ingen tvekan om det är en bra idé eller inte. När jag på riktigt tycker om någon vill jag vara med den hela tiden. Sedan finns det folk som jag trivs superbra ihop med och säkert skulle kunna leva ihop med, men det skulle knappast finnas någon passion om man säger så. Mer vänskap.

Läs och begrunda den här bloggen
http://markmanson.net/fuck-yes

Många kloka tankar om livet och relationer.

 

[Mazzz]

Har funderat på det där också, han kommer i så fall ha kvar sin lägenhet under tiden och bo "tillfälligt" hos mig. Förvisso har vi fortsatt som vänner efter att känslorna kommit till ljuset, visst det var väl lite avigt i början men sen hittade vi tillbaka.
Jag vet att jag gjorde ett sånt där "barnsligt" test, där man skriver bådas namn och sen räknar ut procenten på hur "kära" man är och resultatet blev 92% vet inte alls hur sanna dom där testerna är, men det är den hittills högsta procenten jag fått på någon som jag varit intresserad av.

Hur testar man att vara ett par utan att bo ihop? För om jag förstod honom rätt så menade han på att vi skulle bo ihop och göra saker ihop. Sånt blir liksom inte av när vi bor på varsitt håll, vardagarna jobbar vi på, han jobbar även extra på helgerna. Jag har en häst jag måste ta hand om också. Så ja, jag känner mig lite kluven.

 

[Petruska]

Är det inte så oftast att man helt enkelt inser att man tillslut är mer hos partnern liksom än vad man är hemma i sin egen lägenhet, det brukar ju vara ett tecken på att det är läge att flytta ihop. Sen ser man ju hur det fungerar, oftast så har ju den som flyttar kvar sin lägenhet tills det känns som att det helt enkelt är onödigt att ha den kvar..

Jag har ingen aning. Bo ihop och att vara ett par, har väl inget uppenbart samband? Min partner och jag hade varit ett par i tio år och var gifta (med varandra) innan vi flyttade ihop.

I TS fall verkar det ju mer handla om att testa (gränserna för) vad de känner för varandra. Det finns det ju ingen anledning att bo ihop för. Vad nu bo ihop i en vecka innebär. Snarare sover väl den ena hos den andra under den veckan, vilket ju är en annan sak.

 

[Grazing]

Jag har ingen aning. Bo ihop och att vara ett par, har väl inget uppenbart samband? Min partner och jag hade varit ett par i tio år och var gifta (med varandra) innan vi flyttade ihop.

I TS fall verkar det ju mer handla om att testa (gränserna för) vad de känner för varandra. Det finns det ju ingen anledning att bo ihop för. Vad nu bo ihop i en vecka innebär. Snarare sover väl den ena hos den andra under den veckan, vilket ju är en annan sak.

Jaha, Jag fattade det som att Ts och Ts vän redan kände för varandra, alltså att dom var ett par mer eller mindre. Men dom kanske inte ens kommit till det läget, och då behöver dom ju verkligen inte bo ihop nä.

Jag har annars väldigt svårt att överhuvudtaget definiera vad ett förhållande är egentligen. Så jag är ju egentligen inte direkt rätt person att uttala mig överhuvudtaget.

 

[Petruska]

Jag har annars väldigt svårt att överhuvudtaget definiera vad ett förhållande är egentligen. Så jag är ju egentligen inte direkt rätt person att uttala mig överhuvudtaget.

Jag har också det problemet. Jag har kommit fram till att det är ett förhållande om de inblandade personerna säger att det är ett förhållande (eller i alla fall tycker det, även om de inte säger det).

 

[ekra]

Att umgås mer intensivt för att se om ömsesidig attraktion och kemi finns är ju absolut ingen dum idé tycker jag. Ett sätt är ju att bo tillsammans en tid. Finns väl inget rätt eller fel där.

Det finns många sorters relationer, och vad som är rätt för mig är inte nödvändigtvis det för någon annan.
I en kärleksrelation vill jag ha närhet och sex utöver vänskap, tillit och förtrolighet vilket jag också vill ha ut av en vänskapsrelation. Men det finns vänner som jag skulle kunna tänka mig att bo och leva ihop med.

Jag vill att det skall finnas en spänning och attraktion för att jag skall fundera på att inleda ett "käreksförhållande" och den skall vara ömsesidig, inte "jag vet inte vart jag har dig, skall vi prova bo ihop och se om det händer något?"

Vad vill du själv?

 

[Mazzz]

Vad jag vill själv, hm. Bra fråga.
Jag känner mig lite osäker men samtidigt så känns det lite som det inte är fel att prova och bli en erfarenhet rikare oavsett resultat. Har väldigt dåligt med erfarenheter trots allt.

 

[Philosophia]

Det finns en man/kille, som jag varit intresserad av men känt mig osäker då jag inte riktigt vet vart jag har honom. Har sagt det till honom och det tycker han är bra(?).
Nu tycker han att vi ska prova att bo ihop i en vecka och se vad som händer. Själv vet jag inte alls, kan man ens få reda på något under en vecka? Tänker att relationer tar tid att bygga upp osv, har förvisso känt honom över ett och ett halv år nu, men först bara som vän som nu verkar övergå till något annat.
Han har vid andra tillfällen sagt att vi inte ska vara tillsammans, men nu verkar han ha ändrat sig igen.

Är det bra eller dåligt att testa? Behöver lite input och synvinklar från er som har lite mer erfarenhet än mig.

Har du inte skrivit en liknande tråd förut? Eller vad det någon annan?

 

[Raderad medlem 94602]

Känns lite uppgjort/konstlat och nästan som att tvinga fram något. Personligen tror jag inte man upptäcker mer känslor, tillit eller attraktion för någon för att man bor ihop en vecka mot att dejta som vanligt. Snarare tvärt om eftersom det inte blir naturligt. Jag hade iaf haft svårt att hitta rätt "feeling" i något som inte kom sig naturligt.

Men hey...alla funkar olika och det finns allt ifrån standard till superudda sätt att hitta varandra på och alla är lika bra som något. Gå på magkänslan

 

[EmmaBovary]

Jag vet att jag gjorde ett sånt där "barnsligt" test, där man skriver bådas namn och sen räknar ut procenten på hur "kära" man är och resultatet blev 92% vet inte alls hur sanna dom där testerna är, men det är den hittills högsta procenten jag fått på någon som jag varit intresserad av.

Det här var för mig väldigt beklämmande att läsa. Kan du som en vuxen människa seriöst tro att det kan finnas sådan sanningshalt i ett sådant test, att det är värt att ha i åtanke när man funderar kring ett förhållandes vara eller icke vara?

 

[ekra]

Jag har nu en bra relation med en jämnårig man just nu som pågått i ungefär ett år. Vi hänger mycket, ser på film, tränar, lagar middagar hos varandra, dricker vin, löser världsproblemen och annat som man kanske vanligtvis gör med en sambo. Vi har inte sex, och vi kysser inte varandra, vi kramar varandra hejdå och vi bryr oss väldigt mycket om varandra, men thats it. Vi hade en inledande förvirrad period då jag blev förälskad och kanske han också, men det var så besvärligt av olika anledningar, mest på grund av min osäkerhet så det gick åt skogen och rann liksom ut i någonsorts inte veta var vi har varandra situation. (Vi jobbar också ihop) Nu har han en tjej (på distans sedan också snart ett år) som är ok med att vi umgås en massa, och jag tycker att det här har varit en väldigt bra erfarenhet för mig, jag vet att jag fungerar som sambo åtminstone på det vardagliga planet minus det fysiska så att säga. Hans tjej flyttar snart hit så jag antar att vi kommer att hänga mindre då, men kanske får jag en ny väninna . Det har varit en för mig ny upplevelse och erfarenhet som gör att jag nu faktiskt tror på mig själv som sambomaterial. Det gjorde jag inte för ett år sedan. Det är inte så konventionellt kanske att umgås på det här sättet man och kvinna i vuxen ålder, men för oss har det varit väldigt bra just nu.

Dessutom har jag landat i att jag vill ha något mer ut av ett förhållande än liksom "ja vi trivs liksom ihop så varför inte vara ett par?" jag vill ha "jag står inte ut utan dig". Ömsesidigt Fuck yes helt enkelt för att hänvisa tillbaka till länken jag delade. Jag är ganska övertygad om att vi hade kunnat bli "ett par" om omständigheterna hade varit andra, men jag tror inte att vi liksom är "soulmates" och det är egentligen det jag vill finna.

Numerologi är inte ett bra mått på om du skall satsa eller inte. Men din magkänsla är.

 

[Mazzz]

Det här var för mig väldigt beklämmande att läsa. Kan du som en vuxen människa seriöst tro att det kan finnas sådan sanningshalt i ett sådant test, att det är värt att ha i åtanke när man funderar kring ett förhållandes vara eller icke vara?

Varför tror du jag benämnde testet som "barnsligt"? Gjorde det mest för skojs skull.

 

[Mazzz]

Har du inte skrivit en liknande tråd förut? Eller vad det någon annan?

Jag tror du blandar ihop mig med någon, jag har inte skrivit en sådan här tråd tidigare.

 

[EmmaBovary]

Varför tror du jag benämnde testet som "barnsligt"? Gjorde det mest för skojs skull.

Det noterade jag, men det är ändå lite knepigt att du väljer att ta upp det i den här tråden isf!

 

[Raderad medlem 94602]

Hur testar man att vara ett par utan att bo ihop? För om jag förstod honom rätt så menade han på att vi skulle bo ihop och göra saker ihop. Sånt blir liksom inte av när vi bor på varsitt håll, vardagarna jobbar vi på, han jobbar även extra på helgerna. Jag har en häst jag måste ta hand om också. Så ja, jag känner mig lite kluven.

Hur man testar att vara ett par? Testar man det ens? Man umgås med varandra för att det är just det man vill och då hittar man lösningar till tid och prioriterar för att man vill vara med varandra.

Alltså....om ni inte kan få till det med att göra saker pga att ni inte bor ihop så har ni ju varken tid, lust, känslor eller engagemang nog för varandra. Sånt ändras ju inte för att man bor ihop. Häst, jobb mm kommer ju finnas även då. Eller är det ett långdistansförhållande vi pratar om så ni inte kan träffas utan att en av er måste resa hemifrån?