Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jo det är en annan intressant aspekt. Enda haken är om du aldrig någonsin skulle säga att någonting är fint antar jag.

(Personligt. Eftersom min mamma/pappa var ännu mer sparsamma med beröm än jag är och väldigt noga med att bara berätta hur man kan göra en bild bättre tex och hur roligt och vilken känsla så vet jag att helt avsaknad av beröm inte heller är så bra. Eftersom man hör andra föräldrar berömma sina barn. Likadant med utseende, de var extremt noga med att aldrig säga att jag var söt (eftersom hon tyckte att sådant kan man ju begripa själv, blandat med teorier som de ovan om att man aldrig ska kommentera barns utseende.), inte heller helt optimalt.

Det kan man också tänka på som förälder, om man själv tjat tjat tjatar om hur fantastiskt ens barn är i barnets närvaro, till en annan förälder, med det barnet också närvarande. Men den andra föräldern tycker att tjat tjat om hur fantastiska barn är är lätt pinsamt... Då sitter båda barnen och hör en ensidig konversation om hur fantastiskt det ena barnet är.)

Så jag försöker med lite av varje men inte för mycket osv (tror precis som mamma att det kan bli för mycket beröm). Får se hur kritiken blir när A vuxit upp.

 

[Sar]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Vilket fick mig att tänka plötsligt. Varför är det så viktigt att bekräfta barn hela tiden? Säg att mamma och barn åker rutschkana tillsammans i en halvtimma och sedan åker "tåg". De har roligt tillsammans och inget vad duktig du är, vad söt du är, vad fin du är eller annat beröm har uttalats. Mamman måste sedan kika i mobilen och vänder sig bort. -Titta mamma! besvaras av -ja se!

Jag tycker inte att det är viktigt med konstant bekräftelse men jag tycker att det är viktigt att faktiskt bekräfta då barnet vill bli bekräftad ("titta när jag gör den här kullerbyttan!", "vill du öppna presenten jag gjort till dig?"). Sedan finns det ju en måtta på allt, att en hel dag titta på kullerbyttor vet jag inte om det gynnar varken barn eller föräldrar.

Själv är jag nog egentligen ganska usel på att ösa beröm i jämförelse med de flesta här, det kan nog gå en hel dag utan att jag berömmer rakt ut.

Jag tror nog också att "bekräftabehovet" faktiskt minskar ju mer bekräftat barnet blir och känner sig. Bekräftelsen behöver ju inte heller vara något sorts beröm utan är ju oftast fråga om aktiv närvaro.
Jag tänker mig att relationen och respekten mellan förälder-barn ska vara rätt lik den mellan vuxen-vuxen. Ber jag en kollega kolla igenom och kontrollera ett viktigt pm till en gemensam kund skulle jag känna mig rätt snopen om kollegan ignorerar mig för att istället koncentrera sig på att knappa på sin telefon.

 

[MiniLi]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag har inte barn men tänker att jag skulle vilja stärka upp att barnet har kämpat väl och inte prestationen i sig.
Hellre typ "så bra du har kämpat för att lära dig detta" än "duktig du är som får alla rätt".

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag tänker mig att relationen och respekten mellan förälder-barn ska vara rätt lik den mellan vuxen-vuxen. Ber jag en kollega kolla igenom och kontrollera ett viktigt pm till en gemensam kund skulle jag känna mig rätt snopen om kollegan ignorerar mig för att istället koncentrera sig på att knappa på sin telefon.

Ah, ja, så försöker jag också tänka.

 

[ylvali2]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

*kl* Åh, den här tråden är så intressant men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att den inte ska dö ut

Jag har inga barn själv, men det här får mig verkligen att fundera över min egen reaktion på beröm. Av någon anledning har jag alltid lyckats få bekräftelse av att arbeta - någon slags bekräftelse son jag uppenbarligen saknat tidigare. Det började under en prao-period i nian, och har fortfarande inte gått över. Varför?

 

[Hyacinth]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Kl


Jag säger massa dumt, men jag kan leva med det. Det jag tycker är viktigast är att vi faktiskt pratar massor om allt och inget. Jag berömmer för massor av saker, det kan vara prestationer, att man är en bra kompis, en fin teckning eller att man förstått något. Det jag sällan berömmer är kläder och utseende, om det inte känns som det behövs där och då. Ibland kan man kanske behöva höra att man är fin i sin tröja, så man vågar ha på sig det man vill.

 

[Sunshine]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

KL

Jag har inga problem med att saga till mina barn att de ar sota, fina, vackra, underbarast i varlden osv. Om de har en fin troja pa sig eller har gjort en fin frisyr sa kan det handa att jag kommenterar det - precis som jag hade gjort till en vuxen i samma situation. Sa lange det finns en balans for hur och vad man berommer sa har jag mycket svart att se att barnen skulle ta skada av att man ibland "berommer" utseende, prestation eller vad det nu ma vara.

Jag fick aldrig hora att jag var sot eller duktig nar jag vaxte upp. Man skulle liksom inte tro att man var nagot speciellt. Det ar INTE bra for sjalvkanslan och sa vill jag inte att mina barn ska ha det.

 

[Mustasukka]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Självklart säger jag att han gör fina teckningar. Men brukar försöka säga att "Vad fint det blev med det där färgerna tillsammans" eller något annat än just "vilken fin teckning".
Han får ofta höra att han är söt och gullig och snäll. Eller att han passar jättebra i den nya tröjan/frisyren.

Det är just med skapandet jag inte vill att han ska tro att det viktigaste är att det blir fint. Det är ok att rita/måla "fult".

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Vad bra!

Kommer inte på ngt sätt som man kan öka självförtroendet på, antar att övning kanske är det enda.

(Måste köpa nya block förresten. Någon annan som märkt att det är grymt frustrerande att alla barnblock har klistersammansättning i överkant och faller sönder i atomer efter någon dag, vi har lösbladssystem överallt och jag blir vansinnig. (vuxenskissblock känns lite lite dyrt iom att han ritar bort en sida så snabbt.))