Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

[Mirre]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag använder också ordet duktig till barnen.
Men försöker att säga andra saker också, just för att inte bara berömma prestationen.
När sonen klarar en uppgift på gympan säger jag ibland att han är duktig (annars säger jag bra gjort eller liknande), men frågar också om han hade roligt och hur det kändes. I det läget tror jag han bara blir glad över att höra att han är duktig. För så känner ju han sig då.

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag skulle nog ha sagt: "Grattis, vad roligt". "Bra jobbat."

Jag tycker visst att man kan få säga att ett barn är duktigt eller fint, men att man inte fokuserar för mycket på det. För mig är det viktigaste att man visar att man värderar barnet utifrån vem hen är, inte efter prestationer. När det gäller tex. prov och liknande tycker jag att det är viktigt att belöna arbetet barnet lägger ner. Man kan slita häcken av sig för att klara sig alldeles precis (eller inte alls) men arbetsinsatsen är inte mindre värd bara för att det inte räckte till ett spikat prov.

Jag håller egentligen helt och hållet med! Men så läste jag igår att tex när det gäller flickor och matematik händer det ofta att flickorna tror att de klarar sig bara för att de jobbat hårt men inte alls är speciellt smarta. Och det är ju synd. Så jag antar att man får hitta en mellanväg. Suck. Antagligen går det inte att påverka jättemycket bara genom ordklyveri egentligen.

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag försöker också berömma pojkar för utseende (ibland svårt för föräldrar verkar inte lägga lika mycket energi på deras utseende). Men i alla fall sonen (även om det också är svårt). Annars är det ju bara flickor som får den typen av feedback.

 

[Tora]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag är nog en väldigt dålig förälder.

Jag säger ofta till mina barn att dom är duktiga. När dom valt kläder själva och lyckats få det i alla fall okej rätt (typ inte shorts på vintern) så säger jag att dom har fina kläder på sig.

Kommer inte att ändra på vad jag säger för jag ser ju hur barnen lyser upp av glädje när jag säger dom är duktiga.

Dom vågar prova på saker och när dom inte klarar av något så brukar jag säga att det var duktigt och modigt av dom att pröva. Brukar då få till svar "Jag får prova igen när jag blir äldre".

Tror det går väldigt mycket mode i det där och rent spontant så tror jag man läser in för mycket i det.

De flesta barn brukar gilla att bli uppmärksammade och känslan att dom har varit duktiga brukar få dom att växa som individer och ge dom självförtroende.

 

[Soapbubble]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag slutade att "tänka" på hur jag säger saker till barnen, när jag upptäckte att jag ofta inte sa någonting alls för att jag inte ville göra fel. Nu säger jag det som poppar upp i hjärnan om det är positivt.

 

[Sar]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

De som diskuterade på familjeliv hade antagligen läst Jesper Juul... Jag säger åt mina barn att de är duktiga när det fixat en prestation men försöker också bekräfta känslan ( "-hisnade det i din mage också?") istället för att fastna i " du är duktig"- träsket). Men egentligen tror jag inte att det spelar någon större roll i slutändan, det är bekräftelsen som är mer viktig än vilka ord man använder

 

[FlipTheFrog]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

De som diskuterade på familjeliv hade antagligen läst Jesper Juul... Jag säger åt mina barn att de är duktiga när det fixat en prestation men försöker också bekräfta känslan ( "-hisnade det i din mage också?") istället för att fastna i " du är duktig"- träsket). Men egentligen tror jag inte att det spelar någon större roll i slutändan, det är bekräftelsen som är mer viktig än vilka ord man använder

Tack, du skrev precis det jag tänkte säga! Jag rekommenderar er som inte läst Jesper Juul att göra det!

Det handlar inte om att det skulle vara fel eller förbjudet att berömma ett barn som många tolkar det och därmed blir provocerade - utan mer om att man ska passa på att stärka barnets självkänsla när tillfälle ges, genom att t ex hjälpa barnet sätta ord på en känsla ...istället för att bedöma en prestation så som många av oss ofta gör istället - ibland helt slentrianmässigt och tämligen ologiskt: Barnet som åker rutschbana: "Titta mamma!!" Mamman: "Åh så duktig du är!" (Kan man vara duktig på att åka rutschbana? Var det det barnet ropade på mamma för att höra/få bekräftat/avspeglat? Vad kunde mamman passat på att säga istället..?)

Däremot vet jag inte inte jag håller med om din sista mening? Jag tror att ordval visst kan spela roll när man bygger på självkänsla och självförtroende! Fast om jag tolkar det som så att så länge man bekräftar en särskild sak så spelar kanske inte ordvalet så stor roll.

 

[Sar]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Däremot vet jag inte inte jag håller med om din sista mening? Jag tror att ordval visst kan spela roll när man bygger på självkänsla och självförtroende! Fast om jag tolkar det som så att så länge man bekräftar en särskild sak så spelar kanske inte ordvalet så stor roll.

Det är nog för att jag inte är så Jesper Juulig Jag tycker han har rätt kloka åsikter men här tycker jag att han skjuter över målet. För mig är själva bekräftelsen den viktiga och jag tror inte att lilla Lisa nödvändigtvis behöver lida av någon form av " duktighetskomplex" i framtiden för att hon fått höra att hon är duktig på att åka rutschkana av sin pappa men hade han vänt sig bort och börjat fippla med mobilen istället för att titta på henne och berömma och bekräfta hade det gjort större skada

 

[FlipTheFrog]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Det är nog för att jag inte är så Jesper Juulig Jag tycker han har rätt kloka åsikter men här tycker jag att han skjuter över målet. För mig är själva bekräftelsen den viktiga och jag tror inte att lilla Lisa nödvändigtvis behöver lida av någon form av " duktighetskomplex" i framtiden för att hon fått höra att hon är duktig på att åka rutschkana av sin pappa men hade han vänt sig bort och börjat fippla med mobilen istället för att titta på henne och berömma och bekräfta hade det gjort större skada

Nä, jag tror ju inte heller att Lisa kommer ta någon skada av att höra att hon är duktig när hon åker rutschkana - men jag tycker det är synd att många häver ur sig beröm av prestationer (eller icke-prestationer) i tid och otid utan eftertanke, istället att ta tillfället i akt att säga något som hjälper barnet att sätta ord på sina känslor och stärker självkänslan!

För att svara på TS fråga i rubriken så försöker jag faktiskt (och jag tycker inte att det behöver vara så pretentiöst som det låter!) att tänka på vad jag säger till såväl mina barn som andras!

Att komplimentera kläder är t ex något som jag aldrig gör, inte för att jag är tämligen ointresserad av kläder utan för att jag faktiskt tycker det finns andra bättre sätt att se barnet på! Med lite träning så har man ett ganska stort register att ta till - och jo,det kommer spontant och inte krystat

När min 3-åring började på ny avdelning så var det en av fröknarna som ofta hälsade honom välkommen/visade att hon sett honom genom att kommentera vad han hade på tröjan. Efter några gånger så började han dra i sin tröja och stolt (utan att ha en aning om vad han hade för tröja på sig, för det hade han inte haft en tanke på att bry sig om innan) visa upp för henne...

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Nä, jag tror ju inte heller att Lisa kommer ta någon skada av att höra att hon är duktig när hon åker rutschkana - men jag tycker det är synd att många häver ur sig beröm av prestationer (eller icke-prestationer) i tid och otid utan eftertanke, istället att ta tillfället i akt att säga något som hjälper barnet att sätta ord på sina känslor och stärker självkänslan!

Jag håller lite med, om nu duktig används för att åka rutschbana, vad ska man använda när man är jätteglad över att barnet dukar undan? (samtidigt är det såklart helt rätt ord om barnet övervann en rädsla el dyl när han åkte, men nej någon jätteroll spelar det nog inte, men jag kämpar lite för att öva upp en bredd i kommentarer.)

När min 3-åring började på ny avdelning så var det en av fröknarna som ofta hälsade honom välkommen/visade att hon sett honom genom att kommentera vad han hade på tröjan. Efter några gånger så började han dra i sin tröja och stolt (utan att ha en aning om vad han hade för tröja på sig, för det hade han inte haft en tanke på att bry sig om innan) visa upp för henne...

Det är ju lite synd, men en kommentar någon gång i halvåret om de klätt upp sig lite extra tycker jag inte är så illa.

 

[FlipTheFrog]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag håller lite med, om nu duktig används för att åka rutschbana, vad ska man använda när man är jätteglad över att barnet dukar undan?

Varför inte "Så glad jag blir när du hjälper mig att duka undan!"

(Tyckte först det stod dukar under och tänkte att det kanske var en lite väl häftig rutschkana)

 

[Sar]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Nä, jag tror ju inte heller att Lisa kommer ta någon skada av att höra att hon är duktig när hon åker rutschkana - men jag tycker det är synd att många häver ur sig beröm av prestationer (eller icke-prestationer) i tid och otid utan eftertanke, istället att ta tillfället i akt att säga något som hjälper barnet att sätta ord på sina känslor och stärker självkänslan!

Jo, jag kan hålla med dig och kör själv som jag tidigare med viss bredd på beröm för prestation kontra samhörighet med upplevelsen etc. Men jag tycker ändå att Juul är snäppet överdriven i frågan. Börjar föräldern bli alltför tveksam över vad som är rätt bekräftelseord att den inte hinner med/orkar att bekräfta så blir ju syftet ytterst kontraproduktivt.

Jag berömmer kläder, allt från att säga "vad sköna de där byxorna ser ut" eller "vilket fint dinosariemotiv". Jag ser inte problemet i det och det är en rätt lätt kontaktskapande ex.vis i kapprum på förskola med andra barn än ens eget.

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Varför inte "Så glad jag blir när du hjälper mig att duka undan!"

(Tyckte först det stod dukar under och tänkte att det kanske var en lite väl häftig rutschkana)

Tja, men jag tycker det är duktigt att duka undan, men jag tycker inte det är duktigt att åka rutschkana. Å andra sidan så är jag inte så berömösande, jag föredrar att åka rutschkana jag med.

 

[FlipTheFrog]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Tja, men jag tycker det är duktigt att duka undan, men jag tycker inte det är duktigt att åka rutschkana. Å andra sidan så är jag inte så berömösande, jag föredrar att åka rutschkana jag med.

Ja det är klart att det är duktigt att duka undan - och det är lika klart att man kan säga till barnet att det är duktigt! Men jag tror iaf inte att det ordet ger lika mycket till barnets självkänsla som den gången man säger "så glad jag blir när du hjälper mig att duka undan" (dvs då man sätter ord på barnets handling och på den känsla hos mig som handlingen resulterade i).

Jag antar att flesta av oss i olika utsträckningar gör båda delar. Vissa medvetet, andra mindre medvetet.

 

[Hermelin]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Jag försöker att alltid tänka på vad jag säger till sonen. Och jag säger att han är duktig, modig, stark, snäll, hjälpsam, glad, söt om och om igen. Han får beröm för att han klätt på sig själv, för att han valt fina kläder och för att han klarar att lägga sina kläder i tvätten på kvällen. Jag försöker tänka på att sprida berömmet från prestation till utseende. Men han blir överöst med beröm och jag tror att det är en bra sak.

 

[Björk]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

*lån*

Jag säger ofta duktig, jag märker det själv. Och då fyller jag ofta på "hur kändes det?" "hur gjorde du?" "var det roligt?" och tänker att jag då kompenserar mitt "duktighetsberöm" med annat.

En gång när jag lämnade på förskolan blev jag så imponerad av en av fröknarna. Barnet (2 år) hade en ny jacka som jag sytt (syr mycket barnkläder) och hemma hade hon själv uttryckt att hon ville ha en sån när jag sytt en tröja till hennes storebror i samma tyg (Angry Birds).
När vi kom till förskolan så visade hon sin jacka för fröken med gester. Och jag "tolkade": Vill du visa din nya jacka för fröken?
Då säger fröken: Ja, du har en ny jacka! Vad bra att du visade den för mig för då vet jag ju vilken jacka som är din sen när vi ska gå ut och leka!

Och jag tänkte för mig själv "f-n... där hade jag slentrianmässigt själv sagt: Å, vilken fin!" Men HON har förmodligen jobbat med saken och tog istället en praktiskt vinkling istället för att berömma kläderna som "fina". Speciellt viktigt kanske när det är en tjej som alldeles för ofta får höra sånt ändå.

Jag märker jäääääätteskillnad i andras bemötande mot våra två barn utifrån kön. Främst släktingar då.

 

[Mustasukka]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

"Vad roligt! Förstår att det känns bra." skulle jag säga.

Min 7-åring har väldigt höga krav på sig själv. Om någon annan kan bättre än han ger han upp..
Så till honom försöker jag verkligen säga andra saker än "vad duktig du är".
Han tror att allting går ut på att vara duktig.
Om han gjort en teckning frågar han alltid om jag tycker att den är fin. Brukar försöka säga att han ritar ju för att det är roligt så det ska inte spela någon roll om någon tycker att den är fin eller inte.
Har förstås aldrig sagt att en teckning är ful. Men försöker få fokus på annat än att vara duktig i alla lägen.
Jag kan inte sitta och rita med honom, för han jämför sin teckning med min och vägrar rita mer för att jag ritar "bättre".

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Det är nog för att jag inte är så Jesper Juulig Jag tycker han har rätt kloka åsikter men här tycker jag att han skjuter över målet. För mig är själva bekräftelsen den viktiga och jag tror inte att lilla Lisa nödvändigtvis behöver lida av någon form av " duktighetskomplex" i framtiden för att hon fått höra att hon är duktig på att åka rutschkana av sin pappa men hade han vänt sig bort och börjat fippla med mobilen istället för att titta på henne och berömma och bekräfta hade det gjort större skada

Vilket fick mig att tänka plötsligt. Varför är det så viktigt att bekräfta barn hela tiden? Säg att mamma och barn åker rutschkana tillsammans i en halvtimma och sedan åker "tåg". De har roligt tillsammans och inget vad duktig du är, vad söt du är, vad fin du är eller annat beröm har uttalats. Mamman måste sedan kika i mobilen och vänder sig bort. -Titta mamma! besvaras av -ja se!

Själv är jag nog egentligen ganska usel på att ösa beröm i jämförelse med de flesta här, det kan nog gå en hel dag utan att jag berömmer rakt ut.

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

*********************

 

[Badger]

Sv: Tänker ni alltid på vad ni säger till barnen?

Ja det är klart att det är duktigt att duka undan - och det är lika klart att man kan säga till barnet att det är duktigt! Men jag tror iaf inte att det ordet ger lika mycket till barnets självkänsla som den gången man säger "så glad jag blir när du hjälper mig att duka undan" (dvs då man sätter ord på barnets handling och på den känsla hos mig som handlingen resulterade i).

Jag antar att flesta av oss i olika utsträckningar gör båda delar. Vissa medvetet, andra mindre medvetet.

Jo jag säger självklart mer än bara vad duktig du är, eller så säger jag en annan sak en annan gång. Ett ord utesluter ju inte alltid ett annat. Eller så säger jag ingenting om dukningen utan vi pratar om någonting annat. Men jag tänkte att det handlade om just -beröm, situationer.