Tankar om gravididet - dela med dig.

[jerseyko]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Faktiskt inte kollat så noga (=blivit helt snurrig på olika pluggsiter och inte hittat behörigheterna)

Vad är behörigheterna för sjuksköterskeprogramet?

 

[Björk]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Förstår dina frågor. Själv känner jag att metoden "nu jäklar ska vi avla barn" är lite oromantiskt - är det bara jag som har den sentimentala föreställningen att barn bara ska komma utan att man riktigt förstår hur det gick till, made-of-love-typ? Men å andra sidan, då får man i alla fall barn när det "passar" för jobb och annat.

tja, vill man att det ska vara så så är det ju bara att aldrig använda p-skydd och ta det när det dyker upp!!

(för övrigt funkade avla-barn-sex skitbra för mig och sambon! )

 

[Sara-Ida]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

tja, vill man att det ska vara så så är det ju bara att aldrig använda p-skydd och ta det när det dyker upp!!

(för övrigt funkade avla-barn-sex skitbra för mig och sambon! )

Funkar inte för mig . Lite för många fel på mig och min man.

 

[Björk]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Funkar inte för mig . Lite för många fel på mig och min man.

Ni kör alltså redan konceptet? Trist att det inte funkar för jag antar att ni vill att det ska funka...

Om vi bortser från er privata situation så är det ju något "enklare" att föra ditt resonemang om "made-by-love" ifall det inte vore så att en del har väldigt lätt att bli gravida. Jag tycker att vi i dagens samhälle ska vara glada åt de möjligheter till p-skydd som finns. Så vi slipper få så många tonårsföräldrar och så att kvinnor slipper föda ungar stup i kvarten halva livet...

Jag tror överhuvudtaget inte så mycket på det där med enbart romantik så att säga. Många har samma syn på förhållanden; att det ska "gå av sig självt" och inte "behöva" planeras. Romantiken ska liksom överleva år efter år bara för att man är kära i varandra. De där små infallen med romantiska presenter, kärleksfull älskog osv ska fortsätta finnas i vardagen oavsett hur många år man hållt ihop och hur ens praktiska vardag ser ut (med kanske ett eller flera barn tex). Jag tror inte på det där längre. När det barkade åt skogen med min första sambo sa jag till honom att vi måste börja JOBBA på förhållandet; planera tid med varandra osv. Han tyckte att "jamen sånt borde ju gå av sig själv....". Mitt argument var (och är): Men det GÖR Ju inte det!!! (och något år senare separerade vi)

Så; jag tror att även sex, romantik, uppskattning kräver "jobb" och engagemang. Man måste liksom anstränga sig om kärleken ska bestå; man kan inte räkna med att den bara finns kvar där av sig själv; utan näring från BÅDA parter.

Därför kan jag se rätt praktiskt på tex det där med sex. Vilket jag tror (vi får se om jag har rätt) är en fördel när sexlivet ska återupptas när barnet är fött. Om jag/vi bara kommer att gå och vänta på att "känslan" ska infinna sig så är risken att vi aldrig kommer igång igen!! Jag tror på att man måste jobba lite också.

 

[Sara-Ida]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Därför kan jag se rätt praktiskt på tex det där med sex. Vilket jag tror (vi får se om jag har rätt) är en fördel när sexlivet ska återupptas när barnet är fött. Om jag/vi bara kommer att gå och vänta på att "känslan" ska infinna sig så är risken att vi aldrig kommer igång igen!! Jag tror på att man måste jobba lite också.

Du är så klok!

Nja, vi gör väldigt halvhjärtade försök, min man är utomlands varannan vecka, jag är väldigt oregelbunden i min cykel, osv. Så jag inser att om vi absolut vill ha barn (och vi börjar båda bli lite äldre) krävs det hårdare tag och planering.

Jag får väl ta ett snack med mannen. Han är dock lite feg, så han kanske slår bakut...

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Lycka till Björk!

 

[Björk]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Du är så klok!

Oj, tack!!


Ja, det där med planerat sex är definitivt inte så farligt tycker jag. Vi körde på som f-n varenda dag efter mens (oftast på mitt initiativ) i ca 2 veckor. Sambon var mest nöjd med att det blev sex så ofta. Dock har jag hört att det kanske räcker med varannan- var tredje dag. Men vad 17: varför inte passa på!!

Även sexlivet måste man ju kunna se på med lite humor tror jag.

 

[Björk]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Tack IrpaSnirpa!

 

[havreflinga]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Jag kan inte säga att jag ångrar att jag väntade; det handlar ju om så mycket mer än bara mig själv: man vill finna rätt man som pappa, ha en bra relation, ha livet "ordnat" för övrigt.

Jag håller så himla mycket med dig! Det går liksom inte att hitta någon speciell ålder, då det är lämpligast att skaffa barn.

Livet är ett pussel, och man bör ha lagt de flesta av sina egna bitar innan man bygger på med bebis-pusselbitar, tycker jag.

Det är så himla individuellt hur snabbt man börjar känna sig trygg med sitt eget livspussel. En del är klara vid 19 och är redo för nya utmaningar. (Räk-mack-surfare!) Själv var jag långsam, och visst hade det varit kul om jag varit redo tidigare - men då hade ju jag inte varit jag. Jag behövda en jäkla massa år för att hitta mig själv, min man och min plats i tillvaron. Så jag får helt enkelt acceptera att mina barn har en ganska gammal mamma.

 

[Bebben]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Lycka till från mig med!

Hoppas att du får en lika positiv upplevelse av ditt planerade snitt som jag fick av mitt.

 

[ameo]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Det är så mysigt att läsa allas bäbitrådar, bli så sugen själv!

Men hur pass planerat var ert barn? Vet många som har blivit det av "misstag" i ett förhållande som dock vill satsa på. Men just det att de inte hade sagt till varandra att nu ska vi göra barn. Hur tog ni reda på om ni var gravida? Gravtest eller barnmorskan? Hur gamla var ni när ni blev gravida, hur långt hade ni kommit i ert liv då, hur länge hade ni varit tillsammans, utbildning, boende, inkomst etc? Finns det något som ni ångrar, tex att ni skulle ha väntat lite längre med att skaffa barn med tanke på utbildning eller skulle ni ha skaffat barn tidigare? Det är alltså för- och nackdelarna jag är ute efter.

Alla våra tre barn har varit planerade och jag kan till och med säja säkert vid vilka tillfällen de blev till... (maken har ju varit veckorpendlare och jag kan inte påstå att vi direkt är som kaniner... )
När ettan föddes hade vi varit tillsammans i 2½ år, vi gifte oss när ettan var dryga halvåret. Nu är det drygt 8 år sen vi fann varandra.
Första gången gjorde jag ett gravtest ett par dagar efter överhoppad mens. De andra två gångerna har jag bara "vetat", inte behövt testa...

Jag var 34 när ettan kom. Dels så hade jag inte hittat något bra pappa innan jag hittade maken. Och dels så var jag nog inte mogen för det heller förrän jag närmade mig 30....
Jag kan inte ångra något.

 

[Acses]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Li är ett p-piller barn! Alltså så oplanerad som man kan bli. Jag och sambon hade inte pratat om barn mer än att jag vart halv hysterisk (dagen innan jag plusade faktiskt) för att jag verkligen inte ville ha barn så pass tidigt. Dock blev det som det blev och när graviditetstestet (dom vi köpte på apoteket och testade hemma ) visade positivt så ändrades min inställning som i ett trollslag.

Jag hann dock med att ångra graviditeten ungefär 4387 gånger om dagen under själva graviditeten, men det är nog mest för att jag mådde fördjävligt.

Jag är 21, min sambo är 34 och det är snart 3 veckor sedan Li föddes. Hittills har jag inte hunnit ångra det alls, jag tycker tvärt om att allt runt henne är helt fantastiskt. Jag spenderar nästan all min vakna tid med henne och när hon sover sitter jag bredvid och bara tittar.

Allting gick väldigt fort, jag och sambon firar 1 år den 7:e december och har redan hem, bil och barn tillsammans. Dock ser jag en framtid för våran familj, och det gjorde jag redan innan Li blev till.

 

[Orvar]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Ni som har skaffat barn innan ni hade någon utbildning eller jobb, hur tänker ni på¨framtiden? När ska ni börja plugga etc? Hur planerar ni?

 

[Dexdemonia]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Vi planerade att börja och sen gick det fort och 1½ månad senare plussade vi. Jag är 30 och sambon 26 år (varit tillsammans 2½ år nu ca). Vi har båda fasta jobb, har ett fint hus, två bilar, 2 katter och en häst. Vi tycker det känns helrätt och ångrar oss inte en sekund och längtar massor efter vår lilla bäbis!
Vi har beräknad förlossning 31/3-08.

 

[NeverEver]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Ma B och Naturkunskap B samt normala gymnasiebetygen.

 

[NeverEver]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

JAg är 26 år, jag har inte haft mens på ca 8 veckor, men jag har inte gravtestat mig. Vet inte varför... är nog livrädd för att jag ska vara med barn.
Jag har nog tänkt att det inte kan vara så eftersom jag mår helt som vanligt.. förutom att jag har haft "mensvärk" helt utan mens. Just nu mår jag illa, men det har jag inte gjort tidigare. Mina bröst är just nu svullna och ömma, men det har de varit till och från senaste tiden. De är alltså inte alltid svullna och ömma.
Jag har fast jobb och fast förhållande. Vi bor i en bostadsrätt sen 3 år tillbaka. Det skulle inte vara katastrof om jag var med barn och jag skulle behålla det.. Men jag är ändå livrädd.

 

[Sara-Ida]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Varför så rädd?
Tror du att någon ska döma dig?
Vet din sambo om, förresten? Det är inte schysst mot honom om du inte är uppriktig - det kan slå tillbaka big time!

 

[Sevlan]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Hur pass planerat var ert barn?
första barnet var helt planerat, slutade med p-piller och 3 månader senare vart jag gravid. Nr2 däremot var inte planerad alls. jag hade bestämt mig för att bara ha ett barn men ungen tog sig förbi p-pillren och in i magen

Hur tog ni reda på om ni var gravida? Gravtest eller barnmorskan?
Gravtest på ettan. Och 5 st gravtest med 2:an då jag trodde att de första testet ljög :smirk:

Hur gamla var ni när ni blev gravida, hur långt hade ni kommit i ert liv då, hur länge hade ni varit tillsammans, utbildning, boende, inkomst etc?
Jag vart 21 år (jag fyller i augusti) när jag blev gravid med 1:an (ettan född i april året efter) och 23 år när jag blev gravid med 2:an (bf nu i december).
Sambon var 27 år (fyller i oktober) med ettan och 29 år med 2:an.
Vi hade vart tillsammans i 4 år när vi blev gravida,
bodde i lägenhet men hade precis köpt gård och skulle precis till å flytta.
Jag egenföretagare och sambon egenföretagare

Finns det något som ni ångrar, tex att ni skulle ha väntat lite längre med att skaffa barn med tanke på utbildning eller skulle ni ha skaffat barn tidigare?
Nej, ingenting jag ångrar,
annat än att jag önskar att 2:an hade vart planerad då den första tiden under grav med 2:an så var det väldigt jobbigt att ställa in sig på ett barn till när jag hade bestämt att jag endast skulle ha ett barn.
Men de tankarna gick över efter ultraljudet i v 18 och sen var man lika glad för detta barnet som man var över 1:an

 

[NeverEver]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

ja du det kan man fråga sig.. kanske mest för att ett barn inte skulle passa in i mitt liv just nu.
Naturligtvis vet min sambo att jag inte fått min mens, har ont i brösten osv...

 

[kisse]

Sv: Tankar om gravididet - dela med dig.

Första barnet blev oplanerat till första gåcngen vi gjorde det!
Han pluggade och jag jobbade som vik på ridskola och i skola. Det har gått hur bra som helst! Andra var inte heller planerad, men sååå välkommen, Jag började plugga när jag slutat amma honom vid 10 månader.

Nästa som kommer i januari är SÅÅÅ PLANERAD! Tog ut spiralen den 23 för jag visste att jag skulle ha ägglossning kring den 24 och PANG gravid igen!!! Den 19 januari är det dags.

Det går bra att göra allt i den ordning man vill. Livet blir inte alltid som man planerat, huvudsaken är att man har stöd runt omkring sig. Jag tror verkligen att det mesta löser sig. Det var många som tyckte att vi skulle göra abort (kompisar), men idag, 7 år senare är vi de enda som är gifta, båda har utbildning, vi har gård och hela kittet med volvo o vovvar osv. De som då var de värsta olyckskorparna har faktiskt bett om ursäkt! (Det är bara ytterligare ett av de andra paren vi då umgicks med som fortfarande är tillsammans).