Tänka på vid ihopflyttning

[Lovisaleonora]

Oh ja.
Då blir det dyrare.
Det är dyrt att gå upp från mina 17 grader till 21.

Men med någon som diggar att hålla eld i spisen så blir det billigare.

Det är så oändligt individuellt det där.

Även med ivrigt eldande kostar 1 grad strax över 1000 kr per månad

 

[Voeux]

Det är ju alls inte säkert. TS, eller någon annan "inflyttare" kanske länge har drömt om den standardhöjningen men har kanske inte råd att själv investera.
Passar inte galoscherna så är det ju bara att fortsätta bo på varsitt håll.

En annan aspekt i det, utöver kostnad och standard, är ju att man kanske bara vill bo ihop för att man är kära. Då kan det ju bli problematiskt om den ene vill ha hög standard och den andre inte har råd (eller vill betala så mycket för boende), men vill bara bo ihop med just den människan. Min man är lite sådan, vill bo dyrt och göra dyra saker. När vi träffades kände jag mig lite stressad över att kunna leva upp till hans standard men efter några år tillsammans kan jag nu tryggt säga att det där med hög standard.. det är hans problem. Jag är kär i honom och vill leva med honom, fattig eller rik. Det klart att hans ekonomi bidrar till mitt liv också, men inte om det ska innebära en stress över att jag inte kan bidra med lika mycket. Så, jag vill bara flika in att det inte är helt oproblematiskt att träffa någon som ”har mer” oavsett om det är tillgångar som personen hade när man träffades eller om de kommit till i efterhand. Det är inte odelat positivt, på ett sätt vore saker mindre komplicerat för oss om vi exempelvis hade precis samma lön.

 

[Gnist]

Nja, att leva med en fryslort kostar många sköna extra tusenlappar varje månad…

Om man har direktverkande el och föredrar max 15 grader själv och höjer upp till 23 kan jag kanske köpa att kostnaden blir "många sköna extra tusenlappar varje månad", men med annan värmekälla som luftvärmepump ger det inte en många tusenlappar i prisökning.

Tolkar "många" i sammanhanget som en bra bit över 3-4 tusen. Under det är "några".

 

[Inte_Ung]

Även med ivrigt eldande kostar 1 grad strax över 1000 kr per månad

Oups.
Det var en del det.
I mitt hus så blir värmen gratis om någon orkar hålla kontinuerlig eld i spisen och i min sambos hus så värmer kakelugnarna billigt om man eldar 2ggr/dag med pellets.
Det ÄR väldigt olika vad gäller förutsättningar att dela på en bostad.

 

[Enya]

Det får du gärna förklara.
Jag känner mig nämligen alltid begränsad i min personliga frihet när jag bor tillsammans med andra människor.
Jag trivs oerhört bra helt ensam i mitt eget sällskap där jag kan vara herre över min fjärrkontroll och röra mig geografiskt som det hampar sig utan att koordinera med någon.
Men jag gillar min sambo mera och jag är ytterst flexibelt av mig. Därför så väljer jag att bo ihop med just min sambo.

Ja just så
När barnen var små var min ensamvargskänsla inga problem, barnen var som en del av mig, naturligt liksom att de fanns och att det märktes och syntes och att jag behövde rätta mig efter dem. Men nu, framför allt med sönerna som är 18 och 20, där börjar det kännas lite som om det snart är dags att flytta hemifrån... de är så pass vuxna nu att det är som att dela hem med ... vuxna, och jag antar att det är det som skaver på något vis. Inte dem som personer utan situationen att visa den hänsynen mot andra människor och inte få vara fri. Vilket förstås är självklart att man gör när man delar hem, inga problem så alltså, samtidigt som det är därför jag tycker om att vara herre över min fjärrkontroll.

 

[LadyCovergirl]

Eller så tycker den som har det balla boendet att det är så trevligt med sällskap att den bjuder på sin bostad.
Ägaren skulle ju ändå ha kostnaden.
Och så har vi hela skalan däremellan.
Vad man tycker är rätt är ju olika för olika människor.

Såklart! Givetvis är det upp till var och en vad saker är värda. Det jag vände mig mot var det kategoriska i vissa uttalanden.

 

[Lovisaleonora]

Om man har direktverkande el och föredrar max 15 grader själv och höjer upp till 23 kan jag kanske köpa att kostnaden blir "många sköna extra tusenlappar varje månad", men med annan värmekälla som luftvärmepump ger det inte en många tusenlappar i prisökning.

Tolkar "många" i sammanhanget som en bra bit över 3-4 tusen. Under det är "några".

Luft/vatten.

 

[Tora]

Om jag hade flyttat in till en partner som äger sin bostad så hade jag helt enkelt frågat vad denne vill att jag ska betala. Hade den begärda summan känts skälig och ekonomiskt möjlig så hade jag betalat den och tänkt på det som en hyra. Vad sen dessa ”hyrespengarna” gått till (räntor, avbetalning på lån, slitage mm) hade jag inte brytt mig om. Lika lite som jag bryr mig om vad min hyra jag betalar i min hyreslägenheter går till.

 

[Inte_Ung]

Såklart! Givetvis är det upp till var och en vad saker är värda. Det jag vände mig mot var det kategoriska i vissa uttalanden.

Ja det finns ju inget kategoriskt alls i kring hur man gör när man bor ihop.
Det är olika vad som passar olika människor och över tiden.

 

[Fetaost]

Jag bor i min sambos hus.
Hans hus, hans ansvar. Vid en separation är jag bodstadslös och hans boende har ökat i värde så vi har utformat vår överenskomelse efter det.
Jag betalar en "hyra" varje månad till min sambo. Den täcker del av de löpande kostnaderna som el, vissa avgifter och boende. Han lägger undan detta i sin renoveringsfond. Går något sönder eller behöver underhåll så är det hans hus och hans problem. Eftersom huset ökar i värde och jag omöjligt kan skapa ett slitage som matchar värdeutvecklingen på en fastighet och sambon numera bor billigare pga att jag "hjälper till" så är inte fördelningen 50/50 utan min hyra är fördelaktig för mig så att jag kan lägga undan pengar till nytt boende ifall vi skulle separera.
Jag betalar inget för sånt som han valt att skaffa tex larmtjänster, premiumabonemang på nätverk mm eftersom det är något han behöver, inte jag.
Jag betalar däremot själv för det jag anskaffar i löpande kostnader som tex elen min elbil drar.

Utöver detta har vi ett gemensamt konto kopplat till var sitt kort. Där sätter vi in en fast summa till mat och liknande utgifter. Om vi vill göra ett större gemensamt inköp, tex när vi köpte nya utemöbler-så sätter vi in pengar där och betalar från det kontot.
Vi har skrivit papper på vår uppgörelse och har skrivit med att allt som är köpt för det gemensamma kontot ska delas lika. I övrigt ska var och en få behålla det den hade med sig i bohaget/köpt för egna pengar vid en seperation.

 

[hoppsann]

Varför ett gemensamt boende? Han har redan ett hus med bra grannar i lugnt område, barnen har var sitt rum, bor där under helger och vissa vardagar när jag inte jobbar. Duger inte det?
Fast enbart min hyra blir lite snett också, lägenheten jag hyr och bor i nu så tillkommer även el, som inte är billig då det är eluppvärmt. Elpriset finns ju kvar ändå även om det priset inte ligger i min hyra vad jag betalar till hyresvärden.

Absolut! Men så var det det där men vem som ska betala vad...

Har en vän som hade liknande upplägg som det du ev. ska gå in i.
Efter 12 år, kom denne ut av separationen med mindre än denne gick in i relationen med.
Samt har renoverat och fixat exets hus till tiptop.
En har inget utom kläderna den står i och en skruttig bil, den andra allt. Även arbetsinsatsen är helt skev i det fallet. Tragiskt.

 

[hoppsann]

Det är ju alls inte säkert. TS, eller någon annan "inflyttare" kanske länge har drömt om den standardhöjningen men har kanske inte råd att själv investera.
Passar inte galoscherna så är det ju bara att fortsätta bo på varsitt håll.

Jag blev sambo och iom det skulle jag få dyrare boende än det jag hade. Standard annars lik.
Under en tid delade vi på det löpande som el, sopor, VA, mat, fiber, ja det vanliga. Men jag betalade inget utöver det. Fick ju dyrare el, eftersom jag själv eldade med ved, sambon jordvärme + direktverkande el och värmde upp flera hundra kvadrat pga intressen. Sambon stod för räntor, lån och underhåll av gården.

Därefter gjorde jag mig av med mitt och gick in i halva, så ska något lagas, fixas eller investeras, så är det inget snack.
Gården har ökat i värde med ett par miljoner under den här tiden, så jag är glad att vi gjorde som vi gjorde.
För att underlätta juridiken, passade det bäst för oss, att vi passade på att gifta oss (särkullsbarn osv).
Nu finns inget mitt eller ditt, det är bara vårt och vid separation eller dödsfall delas allt lika.
Nu är ju inte planen att vi ska separera, eller någon av oss dö, men det kan ju hända vem som helst. Och det händer, i alla fall runt mig. Då vill man inte stå där med sorg, plus ingenstans att bo?

Annars hade jag glatt bott kvar i mitt. Och haft min egen investering.
Jag kan väl vara bränd av tidigare misstag vid sammanboende.
Men är det något jag har lärt mig, är det att det är bara jag som bryr mig om mig, och bara jag som tar hand om mig och ansvar för min ekonomi.

 

[corzette]

Mina 5 cent...

Sambon och jag flyttade efter 1 år in i min bostadsrätt. Dvs den är inköpt långt innan han kom in i bilden.
Nu har jag en "billig" lägenhet och köpte den innan amorteringskraven så här handlar det enbart om avgiften, ränta på lån och driftskostnader. Vilka vi helt sonika delar på. Han betalar betydligt mindre för de än någon av sina tidigare boenden (förutom när han bodde hemma). Vi delar på matkostnaderna (såklart) men i övrigt är ju lägenheten redan fullt möblerad. Han ville ha en ny dator, han köpte en ny dator. Jag ville ha en ny tv, jag köpte en ny tv. Jag vill ha blommor i min trädgård, de står jag för då han är totalt ointresserad av trädgården. Jag ville ha nytt staket till min trädgård, det köpte och byggde jag för egna pengar (kostnad ca 10 000 ish).

MEN jag är fullt medveten om att han i stort sett inte "kommit in i boet" med något. Och det är något jag tagit upp vid olika flera tillfällen men han ser inga problem med det.

Nu är vi förvisso förlovade och bröllopet planeras om lite över ett år. Så då får jag min vilja igenom För då blir hälften hans och det kommer då kännas bättre för mej iaf, även om han inte tycker att vi behöver gifta oss Äktenskapsförord är inte aktuellt då han har egna pengar och tjänar mer än mej i lön.
Men helst hade jag även sett att han vill flytta till villa för då hade vi ju köpt boendet gemensamt och då hade det vart ännu bättre Men jobbar på de med

 

[Fetaost]

Absolut! Men så var det det där men vem som ska betala vad...

Har en vän som hade liknande upplägg som det du ev. ska gå in i.
Efter 12 år, kom denne ut av separationen med mindre än denne gick in i relationen med.
Samt har renoverat och fixat exets hus till tiptop.
En har inget utom kläderna den står i och en skruttig bil, den andra allt. Även arbetsinsatsen är helt skev i det fallet. Tragiskt.

Den resan har jag också gjort. Det slutade med att jag med barn satt i en etta med noll kronor på banken och knappt några ägodelar kvar medans exmaken stod kvar med huset som alla mina pengar låg i.
Man kunde ju tro att som äkta makar borde det borgat för någorlunda säkerhet men icke.

 

[LadyCovergirl]

Jag blev sambo och iom det skulle jag få dyrare boende än det jag hade. Standard annars lik.
Under en tid delade vi på det löpande som el, sopor, VA, mat, fiber, ja det vanliga. Men jag betalade inget utöver det. Fick ju dyrare el, eftersom jag själv eldade med ved, sambon jordvärme + direktverkande el och värmde upp flera hundra kvadrat pga intressen. Sambon stod för räntor, lån och underhåll av gården.

Därefter gjorde jag mig av med mitt och gick in i halva, så ska något lagas, fixas eller investeras, så är det inget snack.
Gården har ökat i värde med ett par miljoner under den här tiden, så jag är glad att vi gjorde som vi gjorde.
För att underlätta juridiken, passade det bäst för oss, att vi passade på att gifta oss (särkullsbarn osv).
Nu finns inget mitt eller ditt, det är bara vårt och vid separation eller dödsfall delas allt lika.
Nu är ju inte planen att vi ska separera, eller någon av oss dö, men det kan ju hända vem som helst. Och det händer, i alla fall runt mig. Då vill man inte stå där med sorg, plus ingenstans att bo?

Annars hade jag glatt bott kvar i mitt. Och haft min egen investering.
Jag kan väl vara bränd av tidigare misstag vid sammanboende.
Men är det något jag har lärt mig, är det att det är bara jag som bryr mig om mig, och bara jag som tar hand om mig och ansvar för min ekonomi.

Att gå in i ägandet så att det blir 50/50 är ju en rimlig lösning, om man nu vill ha det så.
Att din sambo fick stå för räntan när han använde en större del av elen ser jag inget konstigt med, om det nu är hans intressen som drar mycket av elen. Då tar de kostnaderna kanske ut varandra?

 

[hoppsann]

Att gå in i ägandet så att det blir 50/50 är ju en rimlig lösning, om man nu vill ha det så.
Att din sambo fick stå för räntan när han använde en större del av elen ser jag inget konstigt med, om det nu är hans intressen som drar mycket av elen. Då tar de kostnaderna kanske ut varandra?

Det gick väl jämt upp iom att vi delade på övriga kostnader, som vi båda betalade på varsitt håll tidigare. Så jag betalade inte så mycket mer än innan.
Men absolut lättast är ju att äga tillsammans, är lättast och tryggast för alla parter. Eller att ha var sitt.
Att en ska stå för ägandet och den andre är med och sponsrar, tycker jag personligen inte är en jämlik relation.

 

[Soapbubble]

Den resan har jag också gjort. Det slutade med att jag med barn satt i en etta med noll kronor på banken och knappt några ägodelar kvar medans exmaken stod kvar med huset som alla mina pengar låg i.
Man kunde ju tro att som äkta makar borde det borgat för någorlunda säkerhet men icke.

Var ni gifta, men ändå blev det så här? Vad hände?

 

[Fetaost]

Var ni gifta, men ändå blev det så här? Vad hände?

Han tog stora lån bakom min rygg och det visade sig att jag inte stod på lagfarten till huset som jag trodde. Därmed drogs alla skulder av från husets värde och då blev det inte mycket kvar av det. Dvs inga pengar att lösa ut mig för. Och eftersom jag inte stod på lagfarten så kunde jag inte kräva en försäljning av det (som hade gett mer pengar än värderingen av det)

Gift eller sambo, SKRIV ALLTID PAPPER PÅ ALLT INNAN IHOPFLYTT!

 

[Lovisaleonora]

Om jag hade flyttat in till en partner som äger sin bostad så hade jag helt enkelt frågat vad denne vill att jag ska betala. Hade den begärda summan känts skälig och ekonomiskt möjlig så hade jag betalat den och tänkt på det som en hyra. Vad sen dessa ”hyrespengarna” gått till (räntor, avbetalning på lån, slitage mm) hade jag inte brytt mig om. Lika lite som jag bryr mig om vad min hyra jag betalar i min hyreslägenheter går till.

Det är så vi tänkt. Är det värt x 000 kr att bo här? Ja, det är det - fine, jag flyttar in. Nix, för högt - jag hittar eget boende.

 

[Lovisaleonora]

För att underlätta juridiken, passade det bäst för oss, att vi passade på att gifta oss (särkullsbarn osv).
Nu finns inget mitt eller ditt, det är bara vårt och vid separation eller dödsfall delas allt lika.
Nu är ju inte planen att vi ska separera, eller någon av oss dö, men det kan ju hända vem som helst. Och det händer, i alla fall runt mig. Då vill man inte stå där med sorg, plus ingenstans att bo?

Här är det ju viktigt att poängtera för andra läsare att med särkullbarn i bilden blir det fortfarande så att det krävs likvida medel/livförsäkringar för att kunna sitta kvar om maken dör. Det är ju trots allt bröstarvingarna som har rätt att omgående få ut värdet.

Han tog stora lån bakom min rygg och det visade sig att jag inte stod på lagfarten till huset som jag trodde. Därmed drogs alla skulder av från husets värde och då blev det inte mycket kvar av det. Dvs inga pengar att lösa ut mig för. Och eftersom jag inte stod på lagfarten så kunde jag inte kräva en försäljning av det (som hade gett mer pengar än värderingen av det)

Gift eller sambo, SKRIV ALLTID PAPPER PÅ ALLT INNAN IHOPFLYTT!

Men du måste ju ha upptäckt detta med lagfarten redan vid första deklarationen?