Tänka på vid ihopflyttning

[Lovisaleonora]

Vilket är halva driftskostnaden plus räntan för eventuellt lån. Inte en tilläggsavgift för sjöutsikt, läget eller annat sånt.

HUR i hela friden kan du bestämma vad som är rimligt för någon annan? Finns inga lån betyder det ju att någon åker räkmacka på någon annan med bättre ekonomi, som ska finansera boendet. Icke.

Här är vi helt överens om hur det ska vara, och vad som är rimligt.

 

[Inte_Ung]

Vilket är halva driftskostnaden plus räntan för eventuellt lån. Inte en tilläggsavgift för sjöutsikt, läget eller annat sånt.

Då är vi tillbaka på det där med belåningen.
Om bostaden är obelånad eller lågt belånad så bor ju den som inte äger i ägarens "pengar".
Är det inte rimligt att betala ränta till den som ligger ute med pengarna?

 

[Lingon]

HUR i hela friden kan du bestämma vad som är rimligt för någon annan? Finns inga lån betyder det ju att någon åker räkmacka på någon annan med bättre ekonomi, som ska finansera boendet. Icke.

Här är vi helt överens om hur det ska vara, och vad som är rimligt.

Hur kan något annat än halva driftskostnaden eventuellt med en liten pålagd avgift för underhåll vara det rimliga? Du vägrar ens säga vad du tycker är rimligt att lägga till utöver. Du verkar dessutom rätt ensam här i tråden om den åsikten. Vilken den nu är, lite oklart då du vägrar svara.

Varför den som flyttar in sponsra husägarens investering när hen inte får något för det vid eventuell försäljning?

 

[Lingon]

Då är vi tillbaka på det där med belåningen.
Om bostaden är obelånad eller lågt belånad så bor ju den som inte äger i ägarens "pengar".
Är det inte rimligt att betala ränta till den som ligger ute med pengarna?

Fast då kan ju den som ska flytta in bara säga att den hellre köper ett gemensamt hus. Vill den som äger huset bo med sin partner och ha kvar sitt hus får ju villkoren vara så så att den som ska flytta in anser att de är schyssta. Att betala extra för att huset har sjöutsikt eller annat som höjer dess marknadsvärde hade jag inte tyckt var schysst. Husägaren får ändå ett billigare boende när man är två som delar på driftskostnaden. Husägaren kan när som helst välja att sälja huset och casha in.

 

[Voeux]

HUR i hela friden kan du bestämma vad som är rimligt för någon annan? Finns inga lån betyder det ju att någon åker räkmacka på någon annan med bättre ekonomi, som ska finansera boendet. Icke.

Här är vi helt överens om hur det ska vara, och vad som är rimligt.

Vi resonerar så att vi ändå är ett par, vilket innebär att vårt gemensamma liv, de resurser och tillgångar vi har tillsammans både i form av ekonomi och andra fördelar ändå på något vis måste vägas samman. Ge och få osv. Hade han som sambo tagit mer betalt för en sjöutsikt i vårt gemensamma boende så hade jag tagit betalt för att jag städar mer. Det hade blivit ett märkligt förhållande för mig.

Nu är vi visserligen gifta, men han har bättre ekonomi än mig och ja.. på ett vis åker jag räkmacka på den. På ett annat vis åker han räkmacka på en del av mina egenskaper som jag bidrar med till hans liv. Det är ju trots allt inte enbart pengar som har ett värde, tänker jag.

 

[Inte_Ung]

Här är vi helt överens om hur det ska vara, och vad som är rimligt.

Det är det där med att vara överens.
Allt som båda är överens om och trivs med är rätt.
I princip oavsett hur man har kommit överrens.
Vi har faktiskt funderat över att jag skulle få en viss ersättning för omaket att bo på en plats som jag inte har valt själv.
Även om vi faktiskt har sjöutsikt.
Nu så har det hittils aldrig behövts, jag har åkt till mitt hus i perioder i stället.
Men det kan åter bli aktuellt om jag låter bli att åka iväg.

 

[Lovisaleonora]

Vi resonerar så att vi ändå är ett par, vilket innebär att vårt gemensamma liv, de resurser och tillgångar vi har tillsammans både i form av ekonomi och andra fördelar ändå på något vis måste vägas samman. Ge och få osv. Hade han som sambo tagit mer betalt för en sjöutsikt i vårt gemensamma boende så hade jag tagit betalt för att jag städar mer. Det hade blivit ett märkligt förhållande för mig.

Nu är vi visserligen gifta, men han har bättre ekonomi än mig och ja.. på ett vis åker jag räkmacka på den. På ett annat vis åker han räkmacka på en del av mina egenskaper som jag bidrar med till hans liv. Det är ju trots allt inte enbart pengar som har ett värde, tänker jag.

Jag tror det är annorlunda när en är inne på sin andra omgång.

Om jag väljer att investera mina 6 miljoner från skilsmässan på börsen hellre än köpa in mig i sambons hus, betalar jag också vad det kostar för sambons investering. Han har ju köpt huset kontant för 5 miljoner och betalt för solcellerna och andra driftskostnadsbesparande åtgärder. Hade jag velat köpa in mig hade jag ju fått betala en rejäl slant för det, medan jag förra året hade en utveckling på börsen på strax över 90 %. Den har han absolut noll del i, kan jag säga. Den vinsten är bara min.

Jag grötar aldrig ihop min ekonomi med någon annans, det är för mycket på spel för det med företag etc.

Med ett fast belopp är det fastighetsägaren som bestämmer vad som ska läggas på vad när pengarna kommer in, vilket jag tycker är vettigare än att försöka jämka ihop vem som ska stå för den större soptunnan eftersom det bara är en som behöver den.

 

[Inte_Ung]

Hur kan något annat än halva driftskostnaden eventuellt med en liten pålagd avgift för underhåll vara det rimliga? Du vägrar ens säga vad du tycker är rimligt att lägga till utöver. Du verkar dessutom rätt ensam här i tråden om den åsikten. Vilken den nu är, lite oklart då du vägrar svara.

Varför den som flyttar in sponsra husägarens investering när hen inte får något för det vid eventuell försäljning?

Nej hon är inte ensam med sin åsikt.
Vinkar till @Lovisaleonora
Det finns många olika parametrar i husägande.
Min sambo (och vår gemensamma son) har ärvt huset vi bor i.
Det huset kommer inte att säljas och min sambo kommer för resten av sitt liv att bo där.
Det är inte förhandlingsbart.
För andra kan det handla om att det faktiskt inte bara är hitta ett hus att bo i över huvud taget. Någon måste ju sälja om det skall finnas att köpa.

Vad som är lämpligt och rimligt är totalt olika beroende på vilka övriga förutsättningar som finns.

 

[Inte_Ung]

Fast då kan ju den som ska flytta in bara säga att den hellre köper ett gemensamt hus. Vill den som äger huset bo med sin partner och ha kvar sitt hus får ju villkoren vara så så att den som ska flytta in anser att de är schyssta. Att betala extra för att huset har sjöutsikt eller annat som höjer dess marknadsvärde hade jag inte tyckt var schysst. Husägaren får ändå ett billigare boende när man är två som delar på driftskostnaden. Husägaren kan när som helst välja att sälja huset och casha in.

Ja det handlar om att vara just överens.
Och vad som passar är olika för olika par.

Jag t.ex. bor på ett sätt som de flesta bara kan drömma om i sin fantasi.
Men då jag har fått ge upp så pass mycket av mitt eget liv för att flytta hit så står ändå min sambo för allt.
Och då menar jag precis allt.
Just nu så är jag lyxhustru och ligger på soffan och dricker rödvin och äter praliner (på alldeles riktigt, det var intressant att prova det också).
Så hur man gör handlar om vad man trivs med och kommer överens om.
Och det är olika.
Det finns inte något enda som är rätt.

 

[Voeux]

Jag tror det är annorlunda när en är inne på sin andra omgång.

Om jag väljer att investera mina 6 miljoner från skilsmässan på börsen hellre än köpa in mig i sambons hus, betalar jag också vad det kostar för sambons investering. Han har ju köpt huset kontant för 5 miljoner och betalt för solcellerna och andra driftskostnadsbesparande åtgärder. Hade jag velat köpa in mig hade jag ju fått betala en rejäl slant för det, medan jag förra året hade en utveckling på börsen på strax över 90 %. Den har han absolut noll del i, kan jag säga. Den vinsten är bara min.

Jag grötar aldrig ihop min ekonomi med någon annans, det är för mycket på spel för det med företag etc.

Med ett fast belopp är det fastighetsägaren som bestämmer vad som ska läggas på vad när pengarna kommer in, vilket jag tycker är vettigare än att försöka jämka ihop vem som ska stå för den större soptunnan eftersom det bara är en som behöver den.

Jag tror det har med ens ekonomi och personlighet att göra, mer än att det har med första eller andra vändan. Vi har också varit försiktiga med vår ekonomi och vissa ägodelar, har äktenskapsförord på en del som ägts innan vi träffades. Säkrat upp för eventuell framtida skilsmässa osv. Men har också insett, för vår del, att vi inte kan fortsätta peta i kronor när vi lever ihop och dessutom ska få barn. Att se efter sin ekonomi är enkelt på så vis att det är konkret, men andra värden som hushåll, barnomsorg, projektledning, hålla nere kostnader mm. är diffusare och i detta fall skulle jag bli en förlorare om vi hade uppdelad ekonomi. Om jag är duktig på att köpa saker till oss på rea/second hand, skulle han då ersätta mig för mellanskillnaden eftersom jag gjort jobbet? Om jag städar så att vi slipper ha städhjälp, ska han betala mig då? Om jag arbetar mindre för att ta hand om vårt barn, täcker han upp? Om han som karriärhaj kan jobba 2-3 h mer varje dag, och få löneökning därefter, för att hans hem och privatliv fungerar ändå tack varje mig, åker jag räkmacka på hans lön då eller är det han som åker räkmacka på mig?

Som sagt, jag är stor förespråkare för samboavtal, äktenskapsförord mm. Framför allt att ha det bäddat för sig om man vill separera, att det inte finns otydligheter mm. Men jag är också förespråkare för att värden inte alltid går att mäta i pengar i en relation, och det har nog inte att göra med att jag är gift ”första vändan”.

 

[Inte_Ung]

Att se efter sin ekonomi är enkelt på så vis att det är konkret, men andra värden som hushåll, barnomsorg, projektledning, hålla nere kostnader mm. är diffusare och i detta fall skulle jag bli en förlorare om vi hade uppdelad ekonomi. Om jag är duktig på att köpa saker till oss på rea/second hand, skulle han då ersätta mig för mellanskillnaden eftersom jag gjort jobbet?

Ja det är ju mer komplicerat än bara pengar.
När vi bodde i mitt hus och jag stod för bostaden, så kunde min sambo kompencera med att laga i princip allt som gick sönder.
Hur värderar man det?
Och nu så gör jag det möjligt för min sambo att ta avancerade och lönsamma uppdrag på annan ort.
Hur värderar man det?

Det är många sidor på ett spett.

 

[Voeux]

Ja det är ju mer komplicerat än bara pengar.
När vi bodde i mitt hus och jag stod för bostaden, så kunde min sambo kompencera med att laga i princip allt som gick sönder.
Hur värderar man det?
Och nu så gör jag det möjligt för min sambo att ta avancerade och lönsamma uppdrag på annan ort.
Hur värderar man det?

Det är många sidor på ett spett.

Så är det verkligen. Att leva ihop har ju så många aspekter att ta hänsyn till och det där med att få det ”rättvist” är väl någonting som de flesta samboende par kämpar med till och från skulle jag våga säga. Någon anser att den alltid får ta disken, en annan att den betalar för mycket. Jag tror det viktigaste av allt är att man håller löpande dialog om det, så att ingen upplevd orättvisa får ligga och puttra i flera år tills det plötsligt blir världens grej. Man får väl mecka lite efter hand i livet.

 

[Enya]

Om jag mot all förmodan skulle bli sambo nån gång i framtiden, så aldrig i helvete att jag skulle sälja min gård för att köpa gemensamt.

Möjligen efter x antal år (om ens då, det är ju en trygghet att ha någonstans att ta vägen om ting skiter sig..) men inte typ det första man gör när ena parten äger sitt boende.

Har funderat lite i tråden och insett att jag ALDRIG skulle flytta in till någon i någons hus. Så osäkert ju! Bättre att köpa ett gemensamt tänker jag.

Å andra sidan, hade jag ägt ett hus/gård/stuga så skulle jag ALDRIG sälja och skaffa något gemensamt... jag antar att jag ju redan har drömbostaden.

Med andra ord skulle jag helst egentligen aningen vilja äta kakan OCH ha den kvar eller totalvägra ens flytta ihop med någon på något vis i resten av mitt liv. Jag trivs rätt bra att vara herre över min fjärrkontroll liksom!

 

[Clabbe]

Man köper en del av huset helt enkelt, företrädesvis halva om man nu vill dela hälften hälften på allt men det går även att köpa in sig på andra %. Man gör en värdering, pratar med banken, får lånelöfte, köper en del av boendet av sambon, skriver avtal osv. och sen äger man halva eller en annan % av huset efter överenskommet.

Och säljaren får betala skatt.

 

[Inte_Ung]

Jag trivs rätt bra att vara herre över min fjärrkontroll liksom!

Ja det är ju en hel del frihet som man ger upp när man flyttar ihop.
Hur värderar man det?

 

[Bison]

Ja det är ju en hel del frihet som man ger upp när man flyttar ihop.
Hur värderar man det?

Jag har inte gett upp någon frihet alls sen jag flyttade ihop med min sambo.

 

[Enya]

Ja det är ju en hel del frihet som man ger upp när man flyttar ihop.
Hur värderar man det?

Gissar att det är omöjligt egentligen. Men egentligen något att ha med i diskussionen.

 

[Inte_Ung]

Jag har inte gett upp någon frihet alls sen jag flyttade ihop med min sambo.

Det får du gärna förklara.
Jag känner mig nämligen alltid begränsad i min personliga frihet när jag bor tillsammans med andra människor.
Jag trivs oerhört bra helt ensam i mitt eget sällskap där jag kan vara herre över min fjärrkontroll och röra mig geografiskt som det hampar sig utan att koordinera med någon.
Men jag gillar min sambo mera och jag är ytterst flexibelt av mig. Därför så väljer jag att bo ihop med just min sambo.

 

[Bison]

Det får du gärna förklara.
Jag känner mig nämligen alltid begränsad i min personliga frihet när jag bor tillsammans med andra människor.
Jag trivs oerhört bra helt ensam i mitt eget sällskap där jag kan vara herre över min fjärrkontroll och röra mig geografiskt som det hampar sig utan att koordinera med någon.
Men jag gillar min sambo mera och jag är ytterst flexibelt av mig. Därför så väljer jag att bo ihop med just min sambo.

Mitt liv är likadant som innan fast enklare eftersom jag lägger mindre tid på städa, tvätta handla osv.
Annars gör jag vad jag vill, när jag vill. Jag är ganska oflexibel i mitt privatliv, det räcker att vara det på jobbet.
Trivs också väldigt bra i mitt egna sällskap och vill ha mycket egentid, det vill man sambo också, löser sig naturligt eftersom vi jobbar olika tider.

 

[farin]

Har funderat lite i tråden och insett att jag ALDRIG skulle flytta in till någon i någons hus. Så osäkert ju! Bättre att köpa ett gemensamt tänker jag.

Å andra sidan, hade jag ägt ett hus/gård/stuga så skulle jag ALDRIG sälja och skaffa något gemensamt... jag antar att jag ju redan har drömbostaden.

Med andra ord skulle jag helst egentligen aningen vilja äta kakan OCH ha den kvar eller totalvägra ens flytta ihop med någon på något vis i resten av mitt liv. Jag trivs rätt bra att vara herre över min fjärrkontroll liksom!

Har funderat lite till och kommit fram till att särbo är helt rätt för mig

Kan inte tänka mig att flytta in i någon annans ägda boende. Kan inte tänka mig att någon flyttar in hos mig där jag bor nu, det skulle kännas trångt. Även om jag egentligen skulle kunna bo lite mindre än vad jag gör nu.
Har extremt svårt att tänka mig att jag skulle sälja mitt nuvarande boende för att köpa något gemensamt, vill helt enkelt inte ge upp mitt oberoende...