Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[Vovve]

off topic.
Men menar du att du enbart äger kläder och lite smink, i stort sett?
Inga böcker, ingen dator, inga andra saker?

Nej jag äger väldigt lite smink, väldigt lite kläder och en jäkla massa hundgrejer
Avskyr att köpa saker och därför har jag inte massa grejer.

 

[athena]

Nej jag äger väldigt lite smink, väldigt lite kläder och en jäkla massa hundgrejer
Avskyr att köpa saker och därför har jag inte massa grejer.

Jag har aldrig ägt något smink i hela mitt liv men jag ska erkänna att jag har otroligt många "egna" saker som ligger i princip över hela huset .

 

[SaraMara]

Det beror kanske på hur intresserad man är av just heminredning? Varken jag eller maken har det som intresse, så vi är helnöjda så länge det är hyfsat rent i grunden och sen gör det inget om saker ligger lite överallt. Det blir ju så när man lever i hemmet. Vi pallar inte gå runt och plocka hela tiden när vi har annat för oss, liksom. Vi har det rätt mysigt hemma, enligt mig, men absolut inte en massa rena ytor och prydligt ihopvikta filtar i smakfull färg och sånt.

Ja, det är säkert så. Jag vill ha skapligt undanplockat runt mig. Något heminredningsintresse har jag dock inte, i vart fall inte utpräglat. Hade jag haft mer tid och pengar hade jag nog kunnat utveckla en sådan hobby dock, men jag blir mest förundrad över att folk tydligen använder packtejp och dylikt typ dagligen. Paketinslagning görs i det här hemmet på köks- eller matsalsbord. Det ska ju därefter användas till sitt huvudsakliga syfte, alltså ätas vid = då måste det plockas av så att det går att duka och få plats med folk liksom. Men som sagt var, vi bor så stort att vi kan ha en nedervåning som är "social" med gästbadrum, gästrum osv som hålls tämligen fritt från pryttlar, och en mer "privat" övervåning med tv-rum, lekrum osv. Den stora skillnaden ligger säkert däri, det hade känts väldigt märkligt att liksom hämta ned lillans pryttlar och lägga på nedervåningen när de har sin hemvist någon annanstans. Det är mest fascinerande att jag som är en sådan slarvmaja inser att jag kan tolkas som pedant. Nästan så jag ska skriva ut den här tråden och ge till min mamma.

 

[SaraMara]

Jag minns att jag som barn (10-åring kanske) tappade ett kristallglas hos farmor och farfar .
Som sagt, saker händer.

Det där gjorde vår dotter senast igår. Ett ärvt kristallglas ur ett skåp som hennes mamma inte stängt helt så att hon kunde stoppa in handen, rycka ut sig en konjakskupa och kasta glatt i golvet. Och skratta högt. Som sagt var, finns fler anledningar än estetik till att hålla saker bortplockade från ytor dit barn har tillträde...

 

[Sedna]

Har aldrig sett mig själv som direkt ordningsam, men den här tråden har fått mig att tänka om. Det är nog främst i förhållande till min familj jag är stökig.

Vårt vardagsrum är helt tomt. På köksbordet står fem ljus och en blombukett. Vi har en ständig posthög på diskbänken, där hamnar även telefoner och laddare. Annars plockar vi undan efter oss. Mellan hemkomst från förskolan och barnets sänggående kan det bli grejer fulla golvet och diskbänken, men det röjer vi undan lagom tills barnet lägger sig. Sedan kan vi sitta i vårt piffiga vardagsrum och njuta av ordning och inredning.

På dagen kan tvååringen sitta själv en timme i soffan och titta på film utan att pilla i öppna spisen, på prydnadssaker eller annat. Vårt hem är barnanpassat på tre sätt; vi har trappgrindar monterade, barnspärrar på kökslådor och toaborsten står inte på golvet. I övrigt har vi inte haft något behov av varken flytta på grejer eller hålla överdriven uppsikt.

Jag är väl medveten om att mitt barn inte är som tvååringar är mest, men det är just det som är grejen. Alla är olika, såväl barn som föräldrar.

 

[KattenKorven]

Ja, det är säkert så. Jag vill ha skapligt undanplockat runt mig. Något heminredningsintresse har jag dock inte, i vart fall inte utpräglat. Hade jag haft mer tid och pengar hade jag nog kunnat utveckla en sådan hobby dock, men jag blir mest förundrad över att folk tydligen använder packtejp och dylikt typ dagligen. Paketinslagning görs i det här hemmet på köks- eller matsalsbord. Det ska ju därefter användas till sitt huvudsakliga syfte, alltså ätas vid = då måste det plockas av så att det går att duka och få plats med folk liksom. Men som sagt var, vi bor så stort att vi kan ha en nedervåning som är "social" med gästbadrum, gästrum osv som hålls tämligen fritt från pryttlar, och en mer "privat" övervåning med tv-rum, lekrum osv. Den stora skillnaden ligger säkert däri, det hade känts väldigt märkligt att liksom hämta ned lillans pryttlar och lägga på nedervåningen när de har sin hemvist någon annanstans. Det är mest fascinerande att jag som är en sådan slarvmaja inser att jag kan tolkas som pedant. Nästan så jag ska skriva ut den här tråden och ge till min mamma.

Ja, just packtejpen blev ju som sagt bara liggande kvarglömd efter att vi plockade undan granen i helgen. Vi bor i en vanlig, normalstor lägenhet och alla ytor är allas ytor. Har inget behov av att det ska vara undanplockat här när det bara är vi som ska se hemmet. Kommer svärmor på besök är det såklart en annan sak.

 

[kryddelydd]

Jag har aldrig ägt något smink i hela mitt liv men jag ska erkänna att jag har otroligt många "egna" saker som ligger i princip över hela huset .

ungefär som jag då...

fast ibland önskar jag att jag hade ett större upplevt behov av att plocka undan.

 

[pollex]

Det där gjorde vår dotter senast igår. Ett ärvt kristallglas ur ett skåp som hennes mamma inte stängt helt så att hon kunde stoppa in handen, rycka ut sig en konjakskupa och kasta glatt i golvet. Och skratta högt. Som sagt var, finns fler anledningar än estetik till att hålla saker bortplockade från ytor dit barn har tillträde...

Jag måste sälla mig till det-ligger-prylar-överallt-skaran . Visst var det mer undanplockat när barnen var små men efter pilla-på-allt-åldern kommer pyssel-åldern... Vi har teckningar och halvfärdiga pysselkreationer på matbordet, lästa och halvlästa böcker och tidningar (av både barn och vuxna) över hela vardagsrumsbordet, to-do-saker på bord, i hyllor, på bänkar... Leksaker på golvet är rätt lindriga i jämförelse (och innan jag la mig på soffan för den här graviditeten runt midsommar så var det något mindre bedrövligt )

Men visst är det också en utrymmesfråga! Vi bor inte stort nog för några separata ”sällskapsdelar” (men har i ärlighetens namn ett våningsplan som vi inte riktigt inrett sedan vi flyttade in , vi jobbar på det nu och hoppas på lite bättring )

 

[Imogen]

Vårt vardagsrum är helt tomt.

Vad gör ni i vardagsrummet? Spelar squash?

 

[Ray]

Jag tycker jag städar konstant och ändå är det stökigt. Allvarligt talat så är inte äldre barn så dåliga på stöka ner heller...
Om vi har käpphäst hoppning i hallen och det lovas att det städas bort är alla saker som råkat bli hinder helt ludna av hundhår. Trots att det dammsugs varje dag. Städa bort betyder dessutom slänga in det på sitt rum i ett hörn eller i bästa fall på stolen.

Tjat tjat tjat. Det är livet just nu... Igår när vi kom från stallet sa äldsta i bilen att "idag ska jag ta av ridbyxorna direkt innan jag sitter i soffan- tänkte göra pappa glad". Så det verkar gå in hur vi vill ha det men kanske inte riktigt varför

 

[Sedna]

Vad gör ni i vardagsrummet? Spelar squash?

Haha! Vardagsrumsbordet är tomt. Men vore kanske inte så dumt med ett tomt vardagsrum. Squash på kvällarna och på dagarna gott om utrymme för lek, utan risk för trashad inredning.

 

[SaraMara]

Ja, just packtejpen blev ju som sagt bara liggande kvarglömd efter att vi plockade undan granen i helgen. Vi bor i en vanlig, normalstor lägenhet och alla ytor är allas ytor. Har inget behov av att det ska vara undanplockat här när det bara är vi som ska se hemmet. Kommer svärmor på besök är det såklart en annan sak.

Kanske därför då...båda våras svärmödrar är här flera gånger i veckan. Fast ska jag vara ärlig så är det när de har varit här som det mest ser ut som om det dragit fram en tyfon i hela huset, men leka och stöka är ju just vad de är här för så då plockar vi gärna efteråt. Med tanke på hur mkt hundhår och elände som vi har på övervåningen så vill jag inte ens tänka på hur mkt vi hade behövt dammsuga manuellt på nedervåningen om vi inte hållit såpass undanplockat att roboten kunde gå varje dag.

 

[Pontevecchio]

Har aldrig sett mig själv som direkt ordningsam, men den här tråden har fått mig att tänka om. Det är nog främst i förhållande till min familj jag är stökig.

Vårt vardagsrum är helt tomt. På köksbordet står fem ljus och en blombukett. Vi har en ständig posthög på diskbänken, där hamnar även telefoner och laddare. Annars plockar vi undan efter oss. Mellan hemkomst från förskolan och barnets sänggående kan det bli grejer fulla golvet och diskbänken, men det röjer vi undan lagom tills barnet lägger sig. Sedan kan vi sitta i vårt piffiga vardagsrum och njuta av ordning och inredning.

På dagen kan tvååringen sitta själv en timme i soffan och titta på film utan att pilla i öppna spisen, på prydnadssaker eller annat. Vårt hem är barnanpassat på tre sätt; vi har trappgrindar monterade, barnspärrar på kökslådor och toaborsten står inte på golvet. I övrigt har vi inte haft något behov av varken flytta på grejer eller hålla överdriven uppsikt.

Jag är väl medveten om att mitt barn inte är som tvååringar är mest, men det är just det som är grejen. Alla är olika, såväl barn som föräldrar.

hur.får.du.hen.att.sitta.still.i.en.timme. :O #ineedtoknow

 

[KattenKorven]

Det där gjorde vår dotter senast igår. Ett ärvt kristallglas ur ett skåp som hennes mamma inte stängt helt så att hon kunde stoppa in handen, rycka ut sig en konjakskupa och kasta glatt i golvet. Och skratta högt. Som sagt var, finns fler anledningar än estetik till att hålla saker bortplockade från ytor dit barn har tillträde...

Hm, vi kanske kommer bli tvingas bli bättre på att plocka undan när barn nr 2 har anlänt och lärt sig ta sig runt, inser jag nu. Dottern är 19 månader och jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger hon råkat ha sönder något. Vi har barnspärr på städskåpet och på kökslådan där vassa köksredskap finns, men det är de enda barnanpassningarna vi behövt göra. Hon är extremt lugn, resonabel och ordningsam. (Förstår ärligt inte var hon fått det ifrån! ) Glömmer vi ett glas framme på vardagsrumsbordet så bär hon försiktigt försiktigt ut det i köket och ställer det på diskbänken. Mycket oklart varför, för det är absolut inget vi lärt henne.

 

[SaraMara]

Hm, vi kanske kommer bli tvingas bli bättre på att plocka undan när barn nr 2 har anlänt och lärt sig ta sig runt, inser jag nu. Dottern är 19 månader och jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger hon råkat ha sönder något. Vi har barnspärr på städskåpet och på kökslådan där vassa köksredskap finns, men det är de enda barnanpassningarna vi behövt göra. Hon är extremt lugn, resonabel och ordningsam. (Förstår ärligt inte var hon fått det ifrån! ) Glömmer vi ett glas framme på vardagsrumsbordet så bär hon försiktigt försiktigt ut det i köket och ställer det på diskbänken. Mycket oklart varför, för det är absolut inget vi lärt henne.

Wow. Vår hade tagit glaset, sprungit ett varv och sagt "nej nej nej nej nej" eftersom hon vet att det är vad vi skulle säga och sedan kaaaanske lämnat tillbaka det i oförändrat skick. Pust.

 

[Tassetass]

Hm, vi kanske kommer bli tvingas bli bättre på att plocka undan när barn nr 2 har anlänt och lärt sig ta sig runt, inser jag nu. Dottern är 19 månader och jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger hon råkat ha sönder något. Vi har barnspärr på städskåpet och på kökslådan där vassa köksredskap finns, men det är de enda barnanpassningarna vi behövt göra. Hon är extremt lugn, resonabel och ordningsam. (Förstår ärligt inte var hon fått det ifrån! ) Glömmer vi ett glas framme på vardagsrumsbordet så bär hon försiktigt försiktigt ut det i köket och ställer det på diskbänken. Mycket oklart varför, för det är absolut inget vi lärt henne.

Min avkomma är likadan. Vi har helt enkelt haft tur i det avseendet. Vi lär få igen det nån annanstans, nån gång.

 

[Pontevecchio]

"gick bra" är nog den mening jag hör mest hemma

 

[KattenKorven]

Min avkomma är likadan. Vi har helt enkelt haft tur i det avseendet. Vi lär få igen det nån annanstans, nån gång.

Det är det jag är rädd för!

 

[nagelbitarn]

Jag har alltid ordning hemma, leksaker som leks med utanför sonens rum plockar han och jag undan dagligen. Han har tillgång till alla leksaker på "barnnivå" så även lera, målarfärger och pennor,pyssel och glitter . Han frågar om han får ta fram målarfärger etc, övriga leksaker plockar han som han vill. Så har vi haft det sedan han var 2 år. jag dammsuger i stort dagligen, disk ställs direkt i maskinen och köksbord, köksbänkar och vardagsrumsbord är alltid tomma utöver det som alltid används ( kaffebryggare i köket och fjärrkontroller i vardagsrummet. vattenkokaren plockas undan efter användning och likaså laptops, böcker etc).

All ordning gör att hemmet är hyfsat barnsäkert, redo att stökas ned och lekas i. Men jag vill ändå att man säger till om barn ska med, så jag kan ordna fika, pyssel eller någon film med snacks.

Förstår inte varför det ska vara kladdigt och fullt av lego bara för att man har barn...jag dammsuger ju upp katthår och kattsand för trevnad skull, likaså torkas ordet efter måltid. Är ju skönt att inte dra runt gojs överallt.... I vardagsrummet sitter lillkillen på en pall om vi äter något kladdigt och mattan är ju kanske inte skitsnygg längre, men allt spill torkas omgående så slipper man intorkad mat .

Tycker liksom inte att ordning och lite pedant läggning omöjliggör stök, hos mig är det bara så stöket städas bort fort. Inte bryr jag mig om bulldeg på golvet eller målarfärg i hela badkaret efter fingermålning. Riktigt små barn får man ju hålla under uppsikt om man är på besök hos någon?

 

[Imogen]

Haha! Vardagsrumsbordet är tomt. Men vore kanske inte så dumt med ett tomt vardagsrum. Squash på kvällarna och på dagarna gott om utrymme för lek, utan risk för trashad inredning.

Jag förstod nästan det, nästan