Jag tror inte jag känner någon som handarbetar, i vart fall ingen jag träffar i dess hem, så det kan jag inte uttala mig om (min farmor handarbetade i och för sig, men hennes projekt låg inte heller framme, de låg skyddade i något skåp när hon inte höll på tror jag, till skydd från både katter, hundar och barnbarns klåfingriga händer), men annars låter det ju som mitt hem typ. Dricker vi te i vardagsrummet så är kopparna givetvis där. Precis som champagneglasen/rödvinsglasen/kaffekopparna om det är den typen av umgänge. Men när de är urdruckna så diskas de ju och ställs bort? Eller förvarar folk porslin framme? Det tror jag definitivt inte hör vanligheterna till i barnfamiljer i alla fall, det hade blivit en rasande åtgång på koppar.
Att jag är så förvånad är nog för att jag verkligen inte har något "utställningshem" (jag hör dock till dem som gärna hade levt så, älskar snygg inredning, oavsett om det är svenskt tenn rakt igenom eller brittiskt lantligt, så länge det har en tydlig röd tråd) och anser mig vara rätt stökig. Men prylar drällda överallt ger mig krupp, jag vill kunna torka av ett bord utan att flytta en miljon prylar och vill att det ska se snyggt ut och vara lättskött, just eftersom vi så ofta har folk här så vill jag att våra gäster ska få plats i möblerna och inte känna sig som om de sitter i någons röra eller får kläderna förstörda av geggiga barnsaker eller hundhår. Det finns liksom ingen risk att någon skulle tycka att vårt hem såg obebott ut ändå, så att hålla undan och efter är ganska nödvändigt, i kaoset som är vårt liv.