hur.får.du.hen.att.sitta.still.i.en.timme. :O #ineedtoknow
Hehe. Ja du. Tur på ett sätt, otur på ett annat. Jag har ett väldigt lugnt och lättsamt barn i vaket tillstånd, men stökig i sovande tillstånd. Du kanske upplever det omvända?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
hur.får.du.hen.att.sitta.still.i.en.timme. :O #ineedtoknow
Jag tror ingen vuxen vill ha en massa lego på hela vardagsrumsgolvet eller massor med stök och grejer överallt. Det vill inte jag heller men alla barn är inte enkla och lätta att ha att göra med, om jag skulle ens andas på min äldsta sons byggen, han fyller snart 9 år, så skulle han få ett utbrott och ta sönder en massa grejer i vår lägenhet. Och våra stolar håller inte för en till omgång, de är redan helt trasiga av tidigare utbrott. Ergo, han får ha sitt lego i fred över hela vardagsrummet, jag och gäster får vackert kliva över men tusen gånger hellre det, en ännu ett utbrott där han bara mår dåligt efteråt och känner sig helt misslyckad. Sen är det också så att man är olika duktig på de exekutiva funktionerna där det ingår planering, ordning, struktur bl a. Det är såklart ingen tillfällighet att mina barn är dåliga på att hålla ordning eftersom jag själv inte är bra på det men har lärt mig igenom åren naturligtvis så jag kan upprätthålla en någorlunda ordning i min hemmiljö.Jag har alltid ordning hemma, leksaker som leks med utanför sonens rum plockar han och jag undan dagligen. Han har tillgång till alla leksaker på "barnnivå" så även lera, målarfärger och pennor,pyssel och glitter . Han frågar om han får ta fram målarfärger etc, övriga leksaker plockar han som han vill. Så har vi haft det sedan han var 2 år. jag dammsuger i stort dagligen, disk ställs direkt i maskinen och köksbord, köksbänkar och vardagsrumsbord är alltid tomma utöver det som alltid används ( kaffebryggare i köket och fjärrkontroller i vardagsrummet. vattenkokaren plockas undan efter användning och likaså laptops, böcker etc).
All ordning gör att hemmet är hyfsat barnsäkert, redo att stökas ned och lekas i. Men jag vill ändå att man säger till om barn ska med, så jag kan ordna fika, pyssel eller någon film med snacks.
Förstår inte varför det ska vara kladdigt och fullt av lego bara för att man har barn...jag dammsuger ju upp katthår och kattsand för trevnad skull, likaså torkas ordet efter måltid. Är ju skönt att inte dra runt gojs överallt.... I vardagsrummet sitter lillkillen på en pall om vi äter något kladdigt och mattan är ju kanske inte skitsnygg längre, men allt spill torkas omgående så slipper man intorkad mat .
Tycker liksom inte att ordning och lite pedant läggning omöjliggör stök, hos mig är det bara så stöket städas bort fort. Inte bryr jag mig om bulldeg på golvet eller målarfärg i hela badkaret efter fingermålning. Riktigt små barn får man ju hålla under uppsikt om man är på besök hos någon?
Har aldrig sett mig själv som direkt ordningsam, men den här tråden har fått mig att tänka om. Det är nog främst i förhållande till min familj jag är stökig.
Vårt vardagsrum är helt tomt. På köksbordet står fem ljus och en blombukett. Vi har en ständig posthög på diskbänken, där hamnar även telefoner och laddare. Annars plockar vi undan efter oss. Mellan hemkomst från förskolan och barnets sänggående kan det bli grejer fulla golvet och diskbänken, men det röjer vi undan lagom tills barnet lägger sig. Sedan kan vi sitta i vårt piffiga vardagsrum och njuta av ordning och inredning.
På dagen kan tvååringen sitta själv en timme i soffan och titta på film utan att pilla i öppna spisen, på prydnadssaker eller annat. Vårt hem är barnanpassat på tre sätt; vi har trappgrindar monterade, barnspärrar på kökslådor och toaborsten står inte på golvet. I övrigt har vi inte haft något behov av varken flytta på grejer eller hålla överdriven uppsikt.
Jag är väl medveten om att mitt barn inte är som tvååringar är mest, men det är just det som är grejen. Alla är olika, såväl barn som föräldrar.
Jag har aldrig ägt något smink i hela mitt liv men jag ska erkänna att jag har otroligt många "egna" saker som ligger i princip över hela huset .
Jag har alltid ordning hemma, leksaker som leks med utanför sonens rum plockar han och jag undan dagligen. Han har tillgång till alla leksaker på "barnnivå" så även lera, målarfärger och pennor,pyssel och glitter . Han frågar om han får ta fram målarfärger etc, övriga leksaker plockar han som han vill. Så har vi haft det sedan han var 2 år. jag dammsuger i stort dagligen, disk ställs direkt i maskinen och köksbord, köksbänkar och vardagsrumsbord är alltid tomma utöver det som alltid används ( kaffebryggare i köket och fjärrkontroller i vardagsrummet. vattenkokaren plockas undan efter användning och likaså laptops, böcker etc).
All ordning gör att hemmet är hyfsat barnsäkert, redo att stökas ned och lekas i. Men jag vill ändå att man säger till om barn ska med, så jag kan ordna fika, pyssel eller någon film med snacks.
Förstår inte varför det ska vara kladdigt och fullt av lego bara för att man har barn...jag dammsuger ju upp katthår och kattsand för trevnad skull, likaså torkas ordet efter måltid. Är ju skönt att inte dra runt gojs överallt.... I vardagsrummet sitter lillkillen på en pall om vi äter något kladdigt och mattan är ju kanske inte skitsnygg längre, men allt spill torkas omgående så slipper man intorkad mat .
Tycker liksom inte att ordning och lite pedant läggning omöjliggör stök, hos mig är det bara så stöket städas bort fort. Inte bryr jag mig om bulldeg på golvet eller målarfärg i hela badkaret efter fingermålning. Riktigt små barn får man ju hålla under uppsikt om man är på besök hos någon?
Alltså, jag tycker det är så himla bra och fint att du delar med dig av er vardag och nyanserar diskussionerna kring hur det är att ha barn. För ja, alla barn är inte enkla och oavsett intentioner kring sitt (kommande) föräldraskap så kan ju livet uppenbarligen bli rätt tufft alltså och inte alls som en tänkt sig.Det vill inte jag heller men alla barn är inte enkla och lätta att ha att göra med
Jag gissar att tvååringen är deras egna...
Och ja, det har hänt här också efter att kritor slarvigt lämnats framme inom räckhåll (fasen vad de växer fort alltså). Våra fina dyra tapeter fick lite förstärkning i form av röd vaxkrita. Det gick dock faktiskt bort, men jag var lite uppgiven en stund.
Vi har också lyckats måla typ en halv kvadratmeter av vit hotellrumsvägg med blå krita när mamman vände ryggen till för att borsta tänderna. Det har lärt mig att plocka undan.
Ehum.... så det är SÅ barnfamiljerna som bor på vårt hotell resonerar? Det skulle förklara en del i så fall.Haha, ja, jösses som jag får passa på huliganen hos folk just nu alltså. Mest för att hålla liv i ungen i och för sig, platt-tv's är rätt tunga, men också rätt dyra att ersätta... Liksom fina dyra Orreforsljusstakar på bord med bordsduk vars kant hänger ned. Pust. Ska bli så skönt att åka på semester och bo på tåligt hotellrum helt utan utsmyckningar som är svindyra att ersätta.
Jag tror ingen vuxen vill ha en massa lego på hela vardagsrumsgolvet eller massor med stök och grejer överallt. Det vill inte jag heller men alla barn är inte enkla och lätta att ha att göra med, om jag skulle ens andas på min äldsta sons byggen, han fyller snart 9 år, så skulle han få ett utbrott och ta sönder en massa grejer i vår lägenhet. Och våra stolar håller inte för en till omgång, de är redan helt trasiga av tidigare utbrott. Ergo, han får ha sitt lego i fred över hela vardagsrummet, jag och gäster får vackert kliva över men tusen gånger hellre det, en ännu ett utbrott där han bara mår dåligt efteråt och känner sig helt misslyckad. Sen är det också så att man är olika duktig på de exekutiva funktionerna där det ingår planering, ordning, struktur bl a. Det är såklart ingen tillfällighet att mina barn är dåliga på att hålla ordning eftersom jag själv inte är bra på det men har lärt mig igenom åren naturligtvis så jag kan upprätthålla en någorlunda ordning i min hemmiljö.
Gud vad skönt att läsa om ett barn i denna tråden som inte beter sig som en superdrillad lillprins! Får ofta en känsla av att föräldrar till lugna, introverta barn slår sig själva för bröstet lite och skryter om hur väluppfostrade de är när det i själva verket inte behövt uppfostra sina barn särskilt mycket alls. Temperament är ju som bekant genetiskt och med ett mera utagerande barn står man inför helt andra utmaningar som förälder
Jo det gör vi med, jag har skrivit det förut, vi som bor här är ju fem människor och tre marsvin och vi samsas så gott det går om vår boyta och försöka kompromissa oss fram. Skulle jag också vilja ha en soffa utan blåbärsfläckar som jag just upptäckte? Ja. Men jag får välja de strider jag orkar med när det gäller mina barn, målet är att den ena ska ha kläder på sig och komma iväg till skolan. Så svåra är ju naturligtvis inte alla barn men jag försöker sprida lite nyanser i det svartvita tänket.
Men det är bara så extremt oförskämt. Jag skulle aldrig drömma om att sitta och titta på när någon annan sprang för att rädda sina saker. Mina barn är mitt ansvar. Däremot undvek jag att besöka släktingar med fina hem under några år eftersom det skulle bli för ansträngande för alla inblandade. Men det är en annan sak. Sen så kan inte jag resa bort med mina barn hur som helst heller utan det krävs mycket förberedelser så vi är mest hemma. Det är ju därför som jag har tid att ens surfa här på Buke, vi är nästan alltid hemma.Jag har haft en förälder på besök med sitt minderåriga barn, kommer varken ihåg ålder på ungen eller om det hade kommunicerats innan att den skulle med, men jag höll på få ett psykbryt! Inte var det föräldern som sprang, det gjorde jag!
Mina grejer är värdefulla för mig och när en förälder inte håller koll på sin sabla unge så är det jag som måste springa och hålla efter istället. Det var första och sista gången de kom hem till mig.
Jag har andra vänner här med sina ungar men då har det inte varit något problem, men ungar på besök som gör som de vill ger mig både allergiska utslag och stor risk att explodera och slänga ut dem handgripligen.
Innan jag fick barn trodde jag nog att jag skulle bli lite som von Trapp, ställa upp dem på rad liksom och marsch borsta tänderna. Hur svårt kan det vara liksom att sätta gränser med mera med mera? Har man haft hästar och hundar tänkte jag att det här var väl en baggis, dessutom hade jag arbetat en hel med ungdomar också. Jag tyckte att jag var väl rustad, dessutom med en förskolepedagog till mamma med egen förskola. Jo tjena mors.Gud vad skönt att läsa om ett barn i denna tråden som inte beter sig som en superdrillad lillprins! Får ofta en känsla av att föräldrar till lugna, introverta barn slår sig själva för bröstet lite och skryter om hur väluppfostrade de är när det i själva verket inte behövt uppfostra sina barn särskilt mycket alls. Temperament är ju som bekant genetiskt och med ett mera utagerande barn står man inför helt andra utmaningar som förälder
Svårt att gilla inlägget då jag vet vilka utmaningar du har men du förstår hur jag menar?Men det är bara så extremt oförskämt. Jag skulle aldrig drömma om att sitta och titta på när någon annan sprang för att rädda sina saker. Mina barn är mitt ansvar. Däremot undvek jag att besöka släktingar med fina hem under några år eftersom det skulle bli för ansträngande för alla inblandade. Men det är en annan sak. Sen så kan inte jag resa bort med mina barn hur som helst heller utan det krävs mycket förberedelser så vi är mest hemma. Det är ju därför som jag har tid att ens surfa här på Buke, vi är nästan alltid hemma.
Det är det säkert. Vi väljer liksom inte längre hotell efter hur exklusiva rummen är, utan mer: lampa i taket = bra, väggfasta sängbord = mycket bra, lättskurade väggar = ännu bättre. Total frånvaro av pynt är fantastiskt skönt.Ehum.... så det är SÅ barnfamiljerna som bor på vårt hotell resonerar? Det skulle förklara en del i så fall.
Edit: Förlåt, jag menade inte att låta superdryg. Det har varit en lång månad av festligheter och skollov bara!
Jag har bott på ett hotell där dozan till tvn var fastlimmade i nattduksbordetDet är det säkert. Vi väljer liksom inte längre hotell efter hur exklusiva rummen är, utan mer: lampa i taket = bra, väggfasta sängbord = mycket bra, lättskurade väggar = ännu bättre. Total frånvaro av pynt är fantastiskt skönt.
Haha, fullt så långt är jag inte villig att gå (får bilden av sunkigt amerikanskt drive-in motell som tar betalt per timme i huvudet), men de där designhotellen får anstå tills vi reser utan barn.Jag har bott på ett hotell där dozan till tvn var fastlimmade i nattduksbordet
Det var faktiskt ett ganska fint hotell inge betala per timmeHaha, fullt så långt är jag inte villig att gå (får bilden av sunkigt amerikanskt drive-in motell som tar betalt per timme i huvudet), men de där designhotellen får anstå tills vi reser utan barn.
Kan man tycka, men samtidigt; vet du hur fort det går ?Jamen såpass koll får väl dom gästande föräldrarna ha? En sån plutt släpper man ju inte helt ur sikte såklart!