Svärmorsprobelm, eller är det vi?

[oz_joj]

Vill gärna ha lite infallsvinklar på vårt lilla problem.

Min svärmor bor 70 mil ifrån oss och meddelade i mars, dagen innan hon skulle besöka oss, att hon skulle lämna sin sambo (sedan 17 år), hade träffat en annan man, skulle förlova sig och gifta sig med honom. Bara sådär PANG BOM KRASCH.

Vi upplever att svärmor inte är sig lik, hennes vänner är oroliga, en del har t o m gett upp och faktiskt valt att inte längre ha kontakt med henne. Svärmor med ny man hälsade på oss i början av sommaren vilket var ett konstigt besök där vi hade en del konflikter, inte minst jag och nya mannen (men vi var båda villiga att lösa dem, diskuterade och gick vidare). Vi var på deras bröllop i sensomras och det funkade ok.

Vi bjöd in dem till vår sons 2-års dag i dec (har aldrig behövt be svärmor komma förr, hon har alltid förekommit oss) och när hon ringde dagen efter för att stämma av datum så visade det sig att de var förhindrade hans födelsedag men helgen efter var OK. Min man sa då att vi önskar att de inte tar med sig den hund som hennes man (dvs de två numera) har. Det är en STOR hund, visserligen snäll men ganska hoppig och kan bli rätt vild. Vår son är inte hundvan, vi har funderat på detta och kände att vi inte vill ha hunden hos oss, detta trots att vi båda vuxit upp med hund (och då även vet att inte alla uppskattar hund).

Detta har de tagit otroligt oväntat. Jag trodde till min enfald att man frågar om man får ta med sig djur. De ifrågasätter våra skäl, om vi gör så för att vi inte vill ha dem hos oss, talar om att de tre är en enhet och det är en förolämpning etc att inte vilja ha hunden här.

Vi är rätt chockade.

Är vi naiva och otrevliga, hemska människor som inte fattar at man givetvis måste få ha med sin hund, eller har vi rätt att önska hur vi vill ha det hos oss?

 

[Pia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Givetvis är det ni som bestämmer om hunden är välkommen eller inte, det tycker jag är självklart.
Men ni får lika självklart acceptera om dom väljer att inte komma om hunden inte får följa med. Det kan ju vara svårt att få en hundvakt t.ex.

 

[doglover]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

självklart är det era regler som gäller i ert hem. vill ni inte ha hunden där så är det punkt.
då får man skaffa hundvakt eller lösa det på annat sätt om man inte kan ta hunden med sig.

 

[aiquen]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag håller med föregående talare; givetivs är det ni som bestämmer om ni vill släppa in en hund i ert hus! Men jag tycker samtidigt (utifrån det du skriver) att ni överreagerar lite. Du säger själv att hunden är snäll, och det finns ju ingenting som säger att hunden måste springa omkring lös (utan uppsikt) i hela huset. Jag ser med andra ord inte riktigt vad det är, med tanke på er son, som hindrar er från att kunna ha en hund boende i huset under en helg? Det är väl "bara" att hålla hund och son under extra uppsikt de dagarna, om ni är rädda för att någonting ska hända?

Men som sagt, det kan ju finnas mer bakom än det som framgår i ditt inlägg. Och oavsett vilket så är det givetvis ni och ingen annan som bestämmer om ni ska släppa in en hund i ert hus eller inte.

 

[Zoya]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Givetvis är det ni som bestämmer om ni vill ha en hund hemma hos er eller inte. Säger ni nej får ni då också respektera att de med hunden väljer att inte komma alls.

Min sambos mormor, som f ö bor 110 mil från oss vill att vi ska hälsa på men vi får inte ta med oss hundarna då hon är "allergisk" (det har hon tydligen blivit vid 70 års ålder) och vi har vänligt förklarat att vi inte kan komma då eftersom vi inte kan hitta hundvakt åt våra två hundar under en så pass lång tidsperiod som det skulle vara (och jag vill inte heller) och detta är mormodern otroligt bitter över. Har sagt till sambon att han kan åka själv med båda eller ena barnet men han vill inte det.

Så som sagt - vill ni inte ha dit hunden ska ni inte bli sura över att de väljer att inte komma alls.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Antagligen stannar de längre än en helg för de är båda pensionärer men de siktar ändå in sig mot att även stanna över en helg då vi båda är lediga då.

När vi besökte dem i somras gick det egentligen bra med hunden men det var i en sommarstuga ute i skogen. Den sprang lös, var mycket ute etc. Här är vi i vårt hus (ärligt talat har vi ingen lust att ha hund i vårt hus hur fjantigt det än låter), vi har en brant trappa upp till gästrummet och jag vet inte ens om hunden kan gå i den. Tror inte vår stora hund vi en gång hade skulle gått i den. Den här hunden är inte unghund men som sagt, hoppig, stor, hårig. När vi var hos dem bodde vi i egen stuga kanske 50 meter bort, dvs egn sovplats etc. Sonen var på nya domäner och det tog ett tag innan han var bekväm med hunden. Nu är vi hemma hos oss, vi kan inte gå ifrån, de kan inte gå ifrån, det är vinter, ev slaksigt/snöigt med en stor, hårig hund. Visst, kanske inte helt "giltiga" orsaker men vårt önskemål.

Just nu känns det som att hunden är viktigare än vad vi är. Vi är som sagt båda uppvuxna med hund och vet vad det innebär men skulle själv inte reagerat så om vi haft hund. Vi har ju hamnat i sådana situationer själva när vi hade hund hemma.

Jag undrar om det känsliga i detta är att hunden från början är hans, och ena/båda av dem ser detta som ett skäl att tolka in saker vi inte menar (att han inte skulle vara välkommen). Eller verkligen tror att vi menar så, vilket min man förklarat hur chockade vi är över att de tog illa upp.

Om bortlämnandet blir ett megaproblem kan vi ju tänka om vårt önskemål men det känns inte som att det var kränan. Den hunden har lämnats bort förr.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Så som sagt - vill ni inte ha dit hunden ska ni inte bli sura över att de väljer att inte komma alls.

Egentligen blir vi inte sura över om de inte väljer att komma, fast jo, sårade då jag tycker att hunden då känns viktigare än barn + barnbarn så jag kan förstå din släkting.

Vad vi blir sura/chockade över är deras reaktion, inget resonerande utan anklagande om våra baktankar som vi inte har.

Sen kan jag själv tycka det är fräckt att ifrågasätta en värd, är det inte dennes önskemål man ska gå efter? Eller är det gästen som ska diktera villkoren?

 

[Zoya]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Egentligen blir vi inte sura över om de inte väljer att komma, fast jo, sårade då jag tycker att hunden då känns viktigare än barn + barnbarn så jag kan förstå din släkting.

Vad vi blir sura/chockade över är deras reaktion, inget resonerande utan anklagande om våra baktankar som vi inte har.

Sen kan jag själv tycka det är fräckt att ifrågasätta en värd, är det inte dennes önskemål man ska gå efter? Eller är det gästen som ska diktera villkoren?

Vad gäller min sambos mormor så har vi erbjudit att hon kan komma ner hit istället. Enklare för en pevson att komma ner med flyg än för oss att åka med två små barn men se - det går inte för sig....
Hela min sambos familj är lite knepig så... mamman t ex vägrar äta hos oss när de är och hälsar på... riktigt ohövligt anser jag...

Vad gäller er släkting så är det naturligtvis inte de som ska diktera villkoren hemma hos er utan NI. De ska respektera era regler. Kan inte ni tänka er att åka till dem istället då? För barnenes skull?

 

[Pia]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Men hur viktigt det än är att träffa släkten så har dessa människor ett ansvar för hunden och det måste gå i första hand. Annars vore dom dåliga hundägare.
Att ni inte vill ha hunden där får dom helt enkelt respektera, men jag tycker ärligt talat att det är lite barnsligt av er att bli sårade för att dom inte kommer.
Ni gör erat val. Dom gör sitt val utefter vad ni vill/inte vill. Ganska enkelt egentligen.

 

[chrysler]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag vill inte heller att folk släpar med en massa husdjur till oss & tycker självklart det är ett rimligt krav.
Nu är jag allergiker så ingen hade blivit förbannad om jag skyllde på det men jag tycker inte ens ni ska behöva försvara era regler i erat hem.

 

[gladaeo]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Om jag skulle åka någonstans längre än 5h skulle det vara självklart för mig att ta hunden med mig. I mina ögon är "ni får gärna komma, men ta inte med er hunden" likadant som "ni får gärna komma, men ta inte med er barnen"...

I min familj är det dock så allmänt accepterat att hunden (och nu på senare tid även katten) tas med sig. Våra olika hushålls djur kommer inte överens, men det finns många rum att separera dem åt.

Allting går ALLTID att lösa! Deras besök handlar om en helg, eller hur? Inte flera månader... Finns viljan att vilja umgås, så gör man det, oavsett om det kanske blir lite bökigt med blöt hund och att frottera den torr innanför dörren efter promenader... Men finns inte viljan, då säger man nej... Är min erfarenhet iaf.

 

[oz_joj]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Vad gäller min sambos mormor så har vi erbjudit att hon kan komma ner hit istället. Enklare för en pevson att komma ner med flyg än för oss att åka med två små barn men se - det går inte för sig....
Hela min sambos familj är lite knepig så... mamman t ex vägrar äta hos oss när de är och hälsar på... riktigt ohövligt anser jag...

Vad gäller er släkting så är det naturligtvis inte de som ska diktera villkoren hemma hos er utan NI. De ska respektera era regler. Kan inte ni tänka er att åka till dem istället då? För barnenes skull?

Kan ju hålla med om att mormodern kunde hälsa på er...

Ja, vi åker säkert till dem andra gånger men inte nu. Den här gången var det väl vår tro att det skulle bli till kalasat vilket också var en anledning till att vi ursprungligen inte ville ha stora hunden här, vi tänkte ha barnkalas. Tror jag skrivit fel kronologi i första inlägget. I och med att vi bjöd dem till kalaset önskade vi att de kom utan hund. Nu har ju sakerna ändrats så vi kanske måste tänka om.

Den här gången kommer vi inte att åka dit istället för att de kommer hit, passar dåligt med jobb etc, för långt över en helg anser vi men de är som sagt flexiblare som pensionärer.

 

[Bebben]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Well, jag tackar ofta nej till saker för att jag har hundar, och dom inte är välkomna dit.

Ska jag på någonting i närheten så kan dom ju vara hemma, men ska man sova borta, eller stanna längre än så, så måste hundarna vara med eller så måste det finnas hundvakt. Visst går det alltid att lösa med hundvakt om man verkligen vill, men jag känner hellre att jag spar dom få som finns tills det verkligen behövs.

Min bror är inte alls en hundmänniska, och är dessutom extremt pedantisk med sitt hem. Trots det så täcker han över sin svindyra soffa, plockar bort sina dyra och fina smågrejer, offrar märkeshanddukarna till tassduk och står ut med min ena hund som gärna slemmar och smutsar ner precis överallt.
Jag åker upp dit några gånger om året, och stannar för det mesta i 3-7 dagar åt gången. Med 2 hundar och så sonen förstås.
Han trivs inte direkt med hur hans hem "förstörs", men det står han ut med för att få träffa mig, sambo + son. Jag vet om att jag inte kommer upp, om inte mina hundar också får komma.
Nu kommer snart min tredje hund, och då kommer jag antagligen att lämna bort en till hundvakt vid mina resor (Som kommer att förkortas) pga praktiska skäl helt enkelt. Men man får fortfarande välja bort mig för det mesta, om man väljer bort mina hundar. Dom är mitt ansvar.

Folk som har hund är välkomna att ta med den hem till oss, så länge våra hundar fungerar ihop. Bråk är ju inget kul. Men kan dom inte lämna bort/hemma, så får hunden följa med ändå, och så ordnar vi något här som fungerar. Skiljer dom med grind eller annat.

Jag försöker alltid att tillmötesgå våra gäster så långt det är möjligt, och så länge jag känner mig bekväm i det hela. Men jag skulle säga nej till vad som helst som jag inte ville, det har man självklart alltid rätt till.
Min mamma kom inte till vår sons 1 årskalas för övrigt. Hon hade en kull valpar hemma då som inte kunde lämnas bort, och det respekterade jag fullt ut.

 

[ameo]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Nej jag tycker inte att ni överreagerar. Vill ni inte ha dit hunden och de inte kan acceptera det så får de väl inse att de väljer mellan hunden och barnbarnet.
Jag förmin del förstår inte att man hellre väljer att låta hunden åka en såpass lång resa än att lämna bort den några dagar. Speciellt inte eftersom du nämner att den varit bortlämnad förut.

Om bortlämnandet blir ett megaproblem kan vi ju tänka om vårt önskemål men det känns inte som att det var kränan. Den hunden har lämnats bort förr.

Jag har själv mina svärföräldrar 50 mil bort och de åker hit och hälsar på ibland. De har oftast med sig hunden, som då får tillbringa dagarna i deras bil och nätterna i gästrummet tillsammans med dem. Och observera att detta är DERAS val, för jag föreslår varje gång att han ska få komma in och vara i hallen här (stor hall, typ 12 kvm eller nåt) men de påstår att han inte trivs där utan hellre sitter i bilen. Det går tyvärr inte att ha honom lös bland barnen, han är alldeles för stor och o-hänsynsfull för det, skulle bara springa omkull allt som fanns här.
Med detta + resan på 50 mil enkel väg i bakhuvudet så tycker jag att de borde lämna hunden hemma hos makens syster (bor granne med dem) i stället för att släpa den med sig hit...

Sen förstår jag faktiskt inte dem som måste leva i symbios med sina husdjur så mycket att de stannar hemma från diverse allt möjligt för att hunden inte kan följa med. Det ÄR skillnad på husdjur och barn....

 

[TinyWiny]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Givetvis bestämmer ni om hunden är välkommen eller inte!

Om de nu vill ha med hunden så får de väl ta in på hotell/B&B/vandrarhem/hyra stuga i såfall.

Att djuren inte är välkomna med överallt får man acceptera.

Just nu åker jag inte bort om jag inte kan ta med min omplacering, men det är ju mitt val, jag får ju acceptera att alla människor inte vill ha honom i sitt hem och får då stanna hemma.

Tror du är inne på rätt spår, att de tycker att det bara är för att det är/var hans hund från början, det döljer sig nog mycket annat under ytan

 

[Snurrfian]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Om bortlämnandet blir ett megaproblem kan vi ju tänka om vårt önskemål men det känns inte som att det var kränan. Den hunden har lämnats bort förr.

Att hunden har lämnats bort behöver ju inte betyda att det har stora mängder av hundvakter... För oss har sällan problemet varit att vi inte vill lämna bort våran hund till en hundvakt utan att hitta en hundvakt som faktiskt kan och vill... Och okej kanske för en dag och natt är det inte omöjligt men för en hel helg, ja då har vi stora problem...

För övrigt kan jag förstå hur ni känner det, själv har jag en mamma som hellre verkar vilja umgås med sin särbo och hans barn än med mig och mina barn. Och prioterar resor mer än träffa oss, och dessutom är vi tydligen omöjliga i socialsamanhang för vi får inte träffa särbons barn och nu börjar det bli rätt löjligt, i och att särbo har varit med på båda våra barns dop, och vårat bröllop och i en hel del andra sammanhang men vi har fortfarande inte ens fått hälsat på hans barn trots att de har barn i samma ålder som mina...

 

[Madick]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag kanske är totalt ute och cyklar, men vill i alla fall säga det jag tänker när jag läser ditt inlägg.

Kan det vara så att din mamma känner sig pressad av sin nya man och därför överreagerar gentemot dig/er? Det är lättare att lägga "skulden" på någon annan än att ta konflikt hemma för många.

 

[Ava22]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Så regaerar min pappa iaf. Han har en sambo som han numera bor tillsammans med, och han ska hela tiden göra henne till viljes för att det inte ska bli liv i deras bostad. De bråkar jämt, men vill ändå vara tillasammas, som nu i jul, hon jobbar på jul fram till 16, vi får inte komma dit förrens hon slutat jobbet. Bortförklaringar hit o dit, man tröttnar på det.

 

[Tora]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Vill gärna ha lite infallsvinklar på vårt lilla problem.

Min svärmor bor 70 mil ifrån oss och meddelade i mars, dagen innan hon skulle besöka oss, att hon skulle lämna sin sambo (sedan 17 år), hade träffat en annan man, skulle förlova sig och gifta sig med honom. Bara sådär PANG BOM KRASCH.

Vi upplever att svärmor inte är sig lik, hennes vänner är oroliga, en del har t o m gett upp och faktiskt valt att inte längre ha kontakt med henne. Svärmor med ny man hälsade på oss i början av sommaren vilket var ett konstigt besök där vi hade en del konflikter, inte minst jag och nya mannen (men vi var båda villiga att lösa dem, diskuterade och gick vidare). Vi var på deras bröllop i sensomras och det funkade ok.

Vi bjöd in dem till vår sons 2-års dag i dec (har aldrig behövt be svärmor komma förr, hon har alltid förekommit oss) och när hon ringde dagen efter för att stämma av datum så visade det sig att de var förhindrade hans födelsedag men helgen efter var OK. Min man sa då att vi önskar att de inte tar med sig den hund som hennes man (dvs de två numera) har. Det är en STOR hund, visserligen snäll men ganska hoppig och kan bli rätt vild. Vår son är inte hundvan, vi har funderat på detta och kände att vi inte vill ha hunden hos oss, detta trots att vi båda vuxit upp med hund (och då även vet att inte alla uppskattar hund).

Detta har de tagit otroligt oväntat. Jag trodde till min enfald att man frågar om man får ta med sig djur. De ifrågasätter våra skäl, om vi gör så för att vi inte vill ha dem hos oss, talar om att de tre är en enhet och det är en förolämpning etc att inte vilja ha hunden här.

Vi är rätt chockade.

Är vi naiva och otrevliga, hemska människor som inte fattar at man givetvis måste få ha med sin hund, eller har vi rätt att önska hur vi vill ha det hos oss?

Frågan är snarare vad ni reagerar mot. Är det för att de ifrågasätter att de inte får ta med sin hund eller är det det att de hellre väljer hunden framför er?

Jag väljer bort nästan allt där jag inte kan ta med mina hundar. Ibland har jag tur och mamma kan ta dem men när vi alla skall till min bror (han är allergisk) så fungerar inte det.

Jag tycker att hundarna är så pass mycket ensama hemma under dagarna så jag har inte lust att lämna dem ensama under helger/kvällar också även om det bara är då och då.

När jag skaffade hund så gjorde jag ett val att ta på mig ett ansvar för hunden.

Mvh

Tora

 

[humlanotrocadero]

Sv: Svärmorsprobelm, eller är det vi?

Jag tycker absolut att du bestämmer hemma hos dig, jag antar att ni hade lämnat ert barn hemma om hon önskat det då ni ska besöka henne ?

Folk blir otroligt sårade när man väljer att utesluta barn, för dom är det en absolut OMÖJLIGHET att ens vilja komma efter att man ställt ett sånt krav. Samma sak gäller väl även om familjemedlemmen är en hund.

Känns väl lite som jävelskap att be några att inte ta med huden/barn/annan av familjen utvald medlem, oftast kan väl den vara på toan eller i ett annat rum.