Störiga saker vi stör oss på, del 35.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag är antagligen den mest senila och förvirrade bukefalisten genom tiderna.

Var på kurs med hunden ikväll. Inomhus. Endast inomhusskor tillåtna. Har inga sådan så jag gick i strumplästen.
Hundarna vilade i bilen mellan övningarna. Så det var ett evinnerligt på och av med skorna och ut och in med hunden

Vid hemfärden fick jag med hund, skor och hundens alla saker.
Men glömde min handväska!!! Hur puckad kan man bli?? :banghead:

Har i panik mailar instruktörerna och frågat om det finns en möjlighet att komma och hämta väskan innan nästa kurstillfälle.
:arghh::arghh:
 
Senast ändrad:
Irriterad på det mesta så allt är störigt. Huvudvärken som jag ständigt verkar dras med är speciellt störig. tredje morgonen i rad jag försov mig också den här veckan så jag måste byta alarm, så nu stör jag mig på det också. Tänk om jag inte ens hör alarmet i morgon eftersom jag byter....
 
Idag störde jag mig på min arbetsgivare. Han ger smicker och beröm, istället för att lyssna när jag säger att saker inte fungerar. Bland annat hans intresse av att leta efter fel. Är han manipulativ eller oförmögen att se mitt perspektiv?
 
Min chef som inte förstår på vilket sätt ”magisterprogram i juridik för socialt arbete” är relevant för min yrkesroll (som socialsekreterare). Samtidigt som man i alla sökesannonser skriver ”vi tar hand om våra medarbetare och tycker kompetensutveckling är viktigt och något vi satsar på”.
Hakar på och undrar varför så många inkompetenta socialsekreterare puttas uppåt till chefsroller?

Efter 25 år som socialsekreterare jobbar jag själv på ett karriärbyte.
 
Jag ångrar mig! Hur kunde jag ens tro att jag skulle få rum med en villa i en trea? Var är min utsikt, mina fruktträd, mina höns, mina fält? 😔

Halva huset är kvar för det fick inte plats i lastbilen, inklusive 20 hyllplan till min bokhylla! 🤯
 
Hakar på och undrar varför så många inkompetenta socialsekreterare puttas uppåt till chefsroller?

Efter 25 år som socialsekreterare jobbar jag själv på ett karriärbyte.
Tja är det inte där man brukar placera inkompetenta personer :meh:
Jag funderar verkligen ibland hur i hela helsefyr mina chefer lyckats bli chefer O_o
Inte är det pga kompetens i alla fall
 
Hakar på och undrar varför så många inkompetenta socialsekreterare puttas uppåt till chefsroller?

Efter 25 år som socialsekreterare jobbar jag själv på ett karriärbyte.

Jag har ingen erfarenhet av den branschen men från andra delar av offentlig sektor har jag tyvärr dragit slutsatsen att de andra söker inte chefstjänsterna, eftersom de fattar att det (ofta) är ett omöjligt uppdrag där man både av ledningen ovanför en och av personalen man är chef för, förväntas trolla med knäna.
 
Jag har ingen erfarenhet av den branschen men från andra delar av offentlig sektor har jag tyvärr dragit slutsatsen att de andra söker inte chefstjänsterna, eftersom de fattar att det (ofta) är ett omöjligt uppdrag där man både av ledningen ovanför en och av personalen man är chef för, förväntas trolla med knäna.
Så är det lite i privat sektor också; att vara chef emellan är en väldigt speciell roll där man har dubbla lojaliteter och kan förväntas trolla lite med knäna för att hålla en balans som är gynnsam. Jag kan emellanåt uppleva att personer som inte varit chefer har ganska långt till förståelsen av den arbetssituationen, som är ganska annorlunda och kräver helt andra egenskaper utöver att vara en duktig yrkesmänniska i den bransch man verkar i. Det är, eller ska inte vara, teknisk yrkesskicklighet i branschen som utgör huvudsaklig grund för en chefsutnämning.

Edit; det är också extremt trist om den enda karriärsvägen i ett yrke är att bli chef, eftersom det bara är en av många roller som måste fungera bra i en bra verksamhet.
 
Senast ändrad:
Så är det lite i privat sektor också; att vara chef emellan är en väldigt speciell roll där man har dubbla lojaliteter och kan förväntas trolla lite med knäna för att hålla en balans som är gynnsam. Jag kan emellanåt uppleva att personer som inte varit chefer har ganska långt till förståelsen av den arbetssituationen, som är ganska annorlunda och kräver helt andra egenskaper utöver att vara en duktig yrkesmänniska i den bransch man verkar i. Det är, eller ska inte vara, teknisk yrkesskicklighet i branschen som utgör huvudsaklig grund för en chefsutnämning.

Ja, den situationen kan ju uppstå även i privata sektorn, och oförståelsen inför vad det innebär att vara chef är ju i grunden densamma.

Skillnaden jag tänkte på i just offentlig sektor är att det där inte finns något affärsperspektiv där man inom verksamheten själv kan bedöma och prioritera. Ofta inom privat företag så väljer man att satsa på det som har störst chans att lyckas enligt det som företaget har som målsättning (vilket inte alltid är att maximera vinsten vid varje tidpunkt, kanske ska tilläggas). Och man väljer bort det som man bedömer inte har potential att lyckas med de förutsättningar man har, eller om verksamheten blir för spretig etc. Dvs det finns ett utrymme för att matcha avdelningens leverans med det som behövs, genom att välja uppdrag och att bemanna upp om det bedöms ge efftekt, om man får gehör för att det man gör är viktigt för företagets framgång. I offentlig sektor finns inte samma möjlighet att matcha leverans med förutsättningar att leverera, utan man har ett uppdrag, punkt. Det är ofta kopplat till lagar och samhälleligt ansvar, t ex att tillhandahålla vård och omsorg dygnets alla timmar oavsett var folk bör någonstans. Det går inte att välja bort en på förhand uppenbar kraftig förlustaffär, eller prioritera bort vissa delar som man återkommande har svårt att hitta personal till. Samtidigt som budgeten sätts utifrån vilka pengar som finns i statens, regionens eller kommunens kassa, som bestäms av politiker som i sin tur väljs av medborgarna, som ofta lovas att betala mindre i skatt men få samma eller bättre samhällsservice. Och däri sitter cheferna som ska se till att allt som medborgarna har rätt till och förväntar sig utförs till den budget som är bestämd.

Men det finns naturligtvis även privata företag vars ledning trycker ut omöjliga krav i verksamheten. Skillnaden blir dock att om det blir alltför omöjligt att få ihop plus och minus i sådana verksamheter så läggs de ned till slut, eller flyttas till låglöneländer, medan offentlig sektor aldrig kan läggas ned. Det bara fortsätter och fortsätter och blir i värsta fall allt mindre attraktivt att söka chefstjänster inom.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Tjatter Vi fortsätter väl här? 😁 Stör mig på munsår i mungipan och inflammerat tandkött...
86 87 88
Svar
1 745
· Visningar
85 040
Fordon De extremt skarpa, vita LED-ljusen som alla nyare bilar verkar vara utrustade med. Jag blir nästintill bländad av dem, även om det bara...
2
Svar
27
· Visningar
361
  • Låst
Tjatter Gamla full. Här är en ny! Jag stör mig på att helgen gick i raketfart.
99 100 101
Svar
2 005
· Visningar
122 145
Senast: Lingon
·
Samhälle Såg ett klipp på Facebook om hemmafruar tydligen är en ny trend bland unga kvinnor. Mådde lite illa av det. Visst, alla gör som de vill...
20 21 22
Svar
433
· Visningar
25 056
Senast: Mkb
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp