Sv: Stora Snacktråden tre
kl
Var ett tag sen jag skrev här nu. Dagarna går i ett rasande tempo så jag hinner inte skriva lika mycket som jag hinner läsa här på buke =)
Jag jobbar 65% som lärare nu, vilket innebär tre dagar i veckan. Det är en rätt stor omställning både för mig och barnen tror jag (fast definitivt värst för mig), men det går faktiskt bra. Jag känner själv att jag är lite splittrad. Mina tankar är på jobbet ibland när jag vill vara närvarande med barnen (och jag längtar ihjäl mig efter barnen när jag jobbar) men jag får träna mig på att stänga av. Det är svårt bara med mitt jobb...
Barnen är fortfarande hemma på heltid, vi lyckas pussla ihop det rätt enkelt tack vara Mickes underbara schema och tack vare att jag kan lägga mina tider delvis efter hans schema. Barnen trivs bra med att vara hemma, och vi funderar på att kanske fortsätta såhär även till hösten. Men vi velar lite, My börjar ju bli ganska stor (3,5 i aug) och kanske kommer ha glädje av förskolan på ett annat sätt nu...så vi får se. Vi behöver inte bestämma oss riktigt ännu!
My är verkligen inne i en period just nu där hon inte alls lyssnar på vad vi säger. I dag blev jag ritkigt arg på henne när hon röjde runt i badrummet utan att lyssna på att jag bad henne sluta. Hon for runt och drog fram massa krämer och tryckte ut, skulle ha upp toaborsten och "göra rent" överallt och röja med precis allt! Samtidigt försökte jag byta bajsblöja på Maja på skötbordet, och blev lite stressad över att försöka stoppa My samtidigt som jag skulle ha koll på att inte Maja ramlade ner eller rullade in sig i sin mysiga blöja...liiiiite lätt stressande
Tillslut fick jag säga till My på skarpen, för hon lyssnade verkligen inte på något, och då får jag så dåligt samvete efteråt (fast jag veeeeeeeeeet att jag inte behöver ha det). Jag höjde rösten rätt mycket och jag lyfte ut henne från badrummet och hindrade henne från att kasta sig in igen med min arm och sa till att jag inte ville att hon skulle hålla på med alla krämerna själv, och att hon fick vänta tills jag var färdig med Maja, så kunde jag hjälpa henne sen (vilket jag sagt tusen gånger innan också såklart!).
Det värsta tycker jag är känslan av att faktiskt bli arg på henne, jag vill ju inte bli det. Men det är också något som kommer med att barnen blir större, kan jag tänka mig. My förstår mer nu och därför kan jag också bli arg när hon går över mina personliga gränser, vilket jag inte blir när ex Maja gör det, eftersom hon är så liten och inte förstår. Men det känns inte kul tycker jag, och eftersom det händer så sällan här hemma att jag faktiskt blir arg på riktigt och visar det, så känns det så jobbigt efteråt. My blev lite ledsen över min reaktion och sa att hon inte ville att mamma skulle bli arg, men sen pratade vi om varför och sen var det hela över, så det var verkligen ingen "big deal" igentligen!
Men men, annars är barnen nöjda och glada för det mesta. My slår/puttar dock Maja rätt mycket (flera gånger dagligen). Någon som har förslag på hur man kan hantera det? Vi har försökt på massa olika sätt, det blir bättre i perioder men också värre. Just nu är det rätt balanserat
Vi har bl a provat att:
- Försöka uppmärksamma My på vad det är som gör att hon vill slåss/puttas genom att prata med henne om det
-Tydligt markera att det inte är ok.
- Ge My mycket positiv uppmärksamhet när hon inte slåss/puttas, och inte ge henne uppmärksamhet när hon slåss/puttas (då istället ge enbart Maja uppmärksamhet)
- Säga typ " När du puttas tycker inte jag att det är roligt att vara med och leka. Jag vill bara vara med om du inte puttas"
- Försöka väcka "den empatiska sidan" typ "Kommer du ihåg vad ledsen du blev när Albin slog dig? Maja blir precis lika ledsen när du slår henne"...osv
- Försöka minska på situationer som kan utlösa konflikter mellan barnen
-punktmarkera
- styrda aktiviteter så det inte finns så mycket utrymme för att bli rastlös och vilja knuffas
Båda barnen upplever jag får mycket uppmärksamhet och tid med oss föräldrar. Båda får också egentid med oss regelbundet. Vi åker till öppna förskolan 3-4dagar/veckan när de är friska, och vi är ute mycket och träffar kompisar, så jag tror verkligen inte att de är understimulerade eller att My slåss/puttas för att vi ger henne för lite uppmärksamhet. Märker vi att det har varit lite mycket ett tag så är vi lyhörda för det och tar det lite lugnare i några dagar så att det inte blir för mycket intryck.
My är väldigt "snäll" och ganska "lillgammal". Med andra barn är hon väldigt uppmuntrande, inbjuder till lek, omhändertagande och social. Hon är rätt kontrollerad och skulle aldrig kasta sig i en hög med barn, som en del gör. Hon gillar inte när det blir buffligt och okontrollerat. Hon är inte den som andra bara kan köra över, men hon slåss inte heller för att få sin vilja igenom om hon inte är helt trygg i situationen. Jag tänker att hon nog måste kväva en del frustration under dagarna och att hennes sätt att hantera alla känslor kan bli att ge utlopp för dem hemma med Maja. Hon är också mycket verbal och säger ofta lite "förbjudna" och "dumma" saker med en arg ton och pilimarisk blick, typ "När jag kommer hem ska jag putta Maja". Ett tag var det mest verbalt, inte så mycket fysiskt, och då tänkte jag att även det var ett sätt att hantera alla känslor.
Nu blev det här jättelångt och säkert rätt rörigt. Men om ni har några tips på hur man kan hantera det här när hon puttar Maja, så är det välkommet! Antaligen är det väl bara att låta tiden göra sitt och hålla på sin linje.
//Julia