Stor enkel hundras med lagom driv

[MML]

Hade uppfödarna varit mer engagerade i den ”riktiga” retrieverträningen är jag övertygad om att fler nybörjare hade kommit in massor av labbeuppfödare får ju in de valpköpare som köper sin första retriever, så varför skulle inte flatteuppfödarna kunna göra det samma?

Klipper ut bara det här för att svara på just det - i övrigt håller jag med om att det kanske är läge för att det får bli en egen tråd (eller flytta till annan mer lämplig tråd)

Vissa uppfödare är ju mer engagerade i den "riktiga" retrieverträningen. Jag ser verkligen inte hur rasen (som jag, och många med mig, vill ha den, inte "allroundfamiljehund" utan som just retriever) skulle gynnas av att de "gav upp" sitt hårda arbete. Tvärt om tycker ju jag att fler uppfödare med den inställningen behövs.

Vidare tänker jag att de - uppfödarna - behöver fundera på hur de bäst "lockar" nya intresserade till rasen. Vad gör (till exempel) labbeuppfödarna rätt? Vad gör flatteuppfödarna som lyckas få ut sina hundar på prov, WT och liknande rätt?

De behöver inte ens bli förstahandsalternativet för de flesta - men ett alternativ. Inte "sjuka hundar för vänstervarv", utan den fantastiska, kompletta retriever de är menade att vara.

 

[nullo-modo]

Som sagt - självklart är det okej att "lämna" oavsett anledning. Jag tycker fortfarande att det är tråkigt när man väljer den vägen för att man tycker att något klubben gör (eller inte gör) är fel/inte i enighet med hur man själv hade viljat göra. Jag tycker att det är beundransvärt att eldsjälar finns, som lägger stora delar av sitt liv på att bevara och utveckla raser som på olika sätt är hotade.

Flatte är de som ligger mig personligen närmast hjärtat, men jag tycker att människorna som är engagerade i bevarandet av t. ex. Field spaniel är minst lika värda att hylla för det engagemang de lägger ner!

Då läser vi väldigt olika. Jag läser att folk lämnar för att det gått långt/utom räddning, inte för klubben/styrelsen inte tycker som jag.
Finns ju raser som det finns många individer av men är ändå utan räddning.

 

[MML]

Då läser vi väldigt olika. Jag läser att folk lämnar för att det gått långt/utom räddning, inte för klubben/styrelsen inte tycker som jag.
Finns ju raser som det finns många individer av men är ändå utan räddning.

Det här börjar ju kännas väldigt off topic nu Men det här var alltså inlägget som jag svarade att jag tycker att det är tråkigt när människor väljer den vägen i stället för att stanna i, och påverka, klubben.

Absolut. Jag är en av dem som är för förslaget. Jag är dock inte med i rasklubben längre och jag vill påstå att många av de som är för sakta men säkert går ur klubben också.. Så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget hända. Men som sagt, nu kanske avelsansvaret snart ligger på SSRK så..

Det var alltså främst en reflektion kring uttalandet att "så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget att hända". Om de som är för förslaget väljer att lämna klubben, så blir till slut bara de som är emot det kvar och då kommer givetvis inget att hända. Oavsett om det handlar om inkorsning eller något annat, oavsett klubb. Det tråkiga är alltså att människor ser "klubben" som ett eget väsen, och inte som att man själv (om man är medlem) är en del i klubben.

 

[AraSlei]

Klipper ut bara det här för att svara på just det - i övrigt håller jag med om att det kanske är läge för att det får bli en egen tråd (eller flytta till annan mer lämplig tråd)

Vissa uppfödare är ju mer engagerade i den "riktiga" retrieverträningen. Jag ser verkligen inte hur rasen (som jag, och många med mig, vill ha den, inte "allroundfamiljehund" utan som just retriever) skulle gynnas av att de "gav upp" sitt hårda arbete. Tvärt om tycker ju jag att fler uppfödare med den inställningen behövs.

Vidare tänker jag att de - uppfödarna - behöver fundera på hur de bäst "lockar" nya intresserade till rasen. Vad gör (till exempel) labbeuppfödarna rätt? Vad gör flatteuppfödarna som lyckas få ut sina hundar på prov, WT och liknande rätt?

De behöver inte ens bli förstahandsalternativet för de flesta - men ett alternativ. Inte "sjuka hundar för vänstervarv", utan den fantastiska, kompletta retriever de är menade att vara.

De uppfödare som är engagerade är ju så klart toppen! Och värda sin vikt i guld för rasen. Det behövs absolut fler sådana. Men finns det underlag för det i rasen?

Jag tror att det helt enkelt beror på att labbarna är på en egen nivå, de är fortfarande en specialist. De som vill jaga, tävla och starta prov köper en labrador pga det, oavsett om det är den första hunden eller den fjortonde. Man lockar ”rätt typ” av valpköpare genom att själv vara ute och visa framfötterna, och motbevisa sådana envisa som mig och med rätt typ av köpare menar jag inte de som kan mest, utan de som vill lära och har intresset.

Idag är det många som köper en flatte som första hund, upptäcker retrieverträningen med den, kanske köper en andra. Men när man sedan vill mer, går man över på labrador. Typ alla mina träningskompisar har gjort den resan, särskilt de som hållit på länge, men senast två vänner bara sedan i somras.

 

[MML]

De uppfödare som är engagerade är ju så klart toppen! Och värda sin vikt i guld för rasen. Det behövs absolut fler sådana. Men finns det underlag för det i rasen?

Jag tror att det helt enkelt beror på att labbarna är på en egen nivå. De som vill jaga, tävla och starta prov köper en labrador pga det, oavsett om det är den första hunden eller den fjortonde. Man lockar ”rätt typ” av valpköpare genom att själv vara ute och visa framfötterna, och motbevisa sådana envisa som mig och med rätt typ av köpare menar jag inte de som kan mest, utan de som vill lära och har intresset.

Idag är det många som köper en flatte som första hund, upptäcker retrieverträningen med den, kanske köper en andra. Men när man sedan vill mer, går man över på labrador. Typ alla mina träningskompisar har gjort den resan, särskilt de som hållit på länge, men senast två vänner bara sedan i somras.

Jag vill ju absolut tro att det finns det, och jag är inte sugen på att ge upp om den ras som fått mig att verkligen älska hundträning (och gett mig så enormt med lycka i livet!) i första taget. Kanske är inkorsning en del i vad som behövs för rasen, och då är det förstås rätt beslut.

Många gör den resan du skriver om, absolut. Därför behöver ju de (vi) engagerade flatte-människorna jobba än hårdare för att visa upp vår fantastiska ras! Jag har turen att ha människor i min omgivning som köpt sin tredje, fjärde, i vissa fall långt många fler än så, flatte utan att gå över till någon annan ras. Någon har köpt en flatte, sedan en labbe, för att återvända till flatten. Självklart är jag medveten om att det inte alltid är så det ser ut, men "alla" ambitiösa och inbitna retrievermänniskor väljer inte bort flatten, heller

Jag personligen kan nog inte tänka mig någon annan retriever än flatten. Sannolikheten att jag skulle "gå över" till labbe ser jag som i det närmsta obefintlig, så det är ju verkligen en smaksak också - som säkert påverkas av vad man har för människor omkring sig

 

[nullo-modo]

Det här börjar ju kännas väldigt off topic nu Men det här var alltså inlägget som jag svarade att jag tycker att det är tråkigt när människor väljer den vägen i stället för att stanna i, och påverka, klubben.



Det var alltså främst en reflektion kring uttalandet att "så länge inte klubben är med på förslaget så kommer inget att hända". Om de som är för förslaget väljer att lämna klubben, så blir till slut bara de som är emot det kvar och då kommer givetvis inget att hända. Oavsett om det handlar om inkorsning eller något annat, oavsett klubb. Det tråkiga är alltså att människor ser "klubben" som ett eget väsen, och inte som att man själv (om man är medlem) är en del i klubben.

Visst är det så att är du medlem så är du en del av klubben, det är ju den stora massan som avgör om det blir en förändring eller inte.
Kan ju vara att det var sista chansen för att komma rätt igen eller inte orkat med chansen att åter köpa en kanse sjuk hund igen eller rent av föda upp.

 

[MML]

Visst är det så att är du medlem så är du en del av klubben, det är ju den stora massan som avgör om det blir en förändring eller inte.
Kan ju vara att det var sista chansen för att komma rätt igen eller inte orkat med chansen att åter köpa en kanse sjuk hund igen eller rent av föda upp.

Ja, precis. Och om de som tycker att "klubben" gör fel val lämnar klubben - vilka blir då "den stora massan"?

 

[AraSlei]

Jag vill ju absolut tro att det finns det, och jag är inte sugen på att ge upp om den ras som fått mig att verkligen älska hundträning (och gett mig så enormt med lycka i livet!) i första taget. Kanske är inkorsning en del i vad som behövs för rasen, och då är det förstås rätt beslut.

Många gör den resan du skriver om, absolut. Därför behöver ju de (vi) engagerade flatte-människorna jobba än hårdare för att visa upp vår fantastiska ras! Jag har turen att ha människor i min omgivning som köpt sin tredje, fjärde, i vissa fall långt många fler än så, flatte utan att gå över till någon annan ras. Någon har köpt en flatte, sedan en labbe, för att återvända till flatten. Självklart är jag medveten om att det inte alltid är så det ser ut, men "alla" ambitiösa och inbitna retrievermänniskor väljer inte bort flatten, heller

Jag personligen kan nog inte tänka mig någon annan retriever än flatten. Sannolikheten att jag skulle "gå över" till labbe ser jag som i det närmsta obefintlig, så det är ju verkligen en smaksak också - som säkert påverkas av vad man har för människor omkring sig

Nej, jag känner flera otroligt ambitiösa flatteägare också, som får fram jaktchampions och som verkligen kämpar för rasen de finns där och de har hundar till det, men ja. De är inte många i det stora hela.

Absolut är det en smaksak det påverkas nog både av umgänge, träningskompisar och ambitionsnivå.
Nåväl, det var ju inte längesedan du såg det som en obefintlig risk att du skulle ha en stor flat heller skämt å sido, man vet inte vad som händer med ens preferenser. Men jag tror det är vanligare att göra resan från flat till labrador än tvärtom

 

[MML]

Nåväl, det var ju inte längesedan du såg det som en obefintlig risk att du skulle ha en stor flat heller

Touché

Nej men, jag undrar verkligen vad jag levt under för sten i alla år. Det är ju det här som är min ras. Flattarna - rasen, alltså, inte just "bara" våra egna - har verkligen seglat upp högt i mitt liv. Tack vare dem har jag också lärt känna en hel drös med olika retrievers ("stora, håriga, stökiga hundar" ) och retrieverägare ("nördar" ) och det finns helt enkelt ingen annan som kan mäta sig med en bra flatte!