Sv: Stångbett vid inridning?
pallas_athena skrev:
ett två delat tränsbett skulle jag aldrig sätta in ens i mina hästars mun.
den kan åka jojjo inne i munnen och nyper både gom och tunga.
drar du i ena tygeln så åker bettet runt.
i rätt hand är stång ett mildt medel som ligger still..men då ska hästen vara såpass utbildad innan att den reagerar på tyglar,tryck och säte.
Måste bara få fråga lite hur ni tänker, jag sysslar med "vanlig" ridning, alltså inte barock, AR eller vad ni nu kallar det men tycker bara att en hel del somliga skriver låter så dumt.
"drar du i ena tygeln så åker bettet runt!!!?" Klart som fan bettet åker runt om man DRAR i tygeln, och om en ryttare lyckas åstadkomma att ett bett "åker jojjo" inne i munnen skulle jag rekommendera den ryttaren att gå några "vanliga" kurser (ex på ridskola?)innan man börjar fundera på stång och andra roliga hjälpmedel...
Jag tycker att ni som sysslar med AR och andra "ridvarianter" borde ta mer lärdom av "vanliga" ryttare som ex, Brink, Telde, Malin B och andra som sysslar med dressyr och hoppning på det "rätta" viset, för jag kan garantera att även om det ibland förekommer olika typer av hjälpmedel såsom varierande bett, graman och andra hjälptyglar så är de allra flesta av dessa ryttare inte så korkade att de sätter stång i munnen vid inridning, det finns ju trots allt anledningar till att vissa saker fortfarande görs på samma sätt idag som för 50 år sedan= det funkar. Med det menas ex inridning på vanligt hederligt tvådelat bett.
Jag tycker det är fritt fram att exprimentera och prova nya saker när det gäller ridning, gå kurser osv, men en hel del (med vissa undantag)av dessa kurser, både ridkurser och "hanteringskurser" ex (NH)-kurser är bara vanliga hobbyryttare/amatörer som tror för mycket om sig själva och är villiga att lära ut sina idiotikunskaper och teorier till mindre begåvade. OBS! Visst finns det ett o annat undantag, men jag har arbetat både i sverige och utomlands i stall med proffsryttare som tävlat på upp till OS-nivå i "vanliga " discipliner, och än så länge har jag inte mycket till övers för de "kurser" som jag hänvisar till, varken de jag sett i sverige el utomlands.
Det bästa vore om vi alla kunde ha samma grund att stå på, ex fått en bra grundutbildning av såna som Bo Tibblin, Kyra el liknande och därefter fått exprimentera oss fram, men tyvärr funkar det ju inte så och då blir våra stackars hästar försöksdjur för alla dessa uppfostringsmetoder, ridläror, m m som vi försöker lära oss. Tragiskt, pinsamt och sorgligt men sant.