Sparande

[Mabuse]

Jag säger nog hellre likvid vid kris än skuldfri. Att tänka på för den som propagerar för amorteringar som ”sparande”, inte alltid så smart.

Ett beviljat låneutrymme finns. I kris blir man ofta inte beviljad lån.

Varför det? Är man skuldfri går det ju alltid att ta lån på bostaden, om man inser sig behöva likvida medel. Det beror förstås på hur illa krisen är, men fördelen utan lån är ju att det går att dra ner mycket på levnadskostnaderna.

 

[Mixoman]

Jag har svårt att tänka i belopp vad "man" borde ha. Det finns de som inte har möjlighet att spara ihop en buffert hur de än gör så jag inser att jag är lyckligt lottad (och förstås att jag har jobbat för det) som kunnat göra det. Det fanns en tid när min enda säkerhet var en kortkredit på 5000 kr som fick användas några gånger när det krisade, så hade jag inte orkat ha det idag.

 

[sjoberga]

Varför det? Är man skuldfri går det ju alltid att ta lån på bostaden, om man inser sig behöva likvida medel. Det beror förstås på hur illa krisen är, men fördelen utan lån är ju att det går att dra ner mycket på levnadskostnaderna.

Nej, har man ingen inkomst kommer banken att vara mycket restriktiv med att ge lån - även på bostaden. Det går att vända sig till diverse högränteaktörer fortfarande, så lite rätt har du.

Hellre likvid än skuldfri är mitt motto, fast det är ju ännu bättre att vara både och.

 

[tanten]

Hellre likvid än skuldfri är mitt motto, fast det är ju ännu bättre att vara både och.

Ja jösses. Skuldfri är det väl inte många vuxna som är. Bil, bostad eller annat.

För mig har låneskuld inget större samband med sparandet. Sparandet måste finnas ändå.

 

[escodobe]

Nej, har man ingen inkomst kommer banken att vara mycket restriktiv med att ge lån - även på bostaden. Det går att vända sig till diverse högränteaktörer fortfarande, så lite rätt har du.

Hellre likvid än skuldfri är mitt motto, fast det är ju ännu bättre att vara både och.

Är man pensionär blir bankerna plötsligt kinkiga, även om man vill låna typ 6% på en helt obelånad lägenhet. Har jag nyligen upptäckt...

Jag har tidigare varit skuldfri bortsett från studielån. Men i och med att jag nyss köpte lägenhet är jag plötsligt skyldig pengar både till bank, mamma och sambo och fick ta en oväntad tugga ur mitt sparande.(ironiskt nog samma vecka jag efter år av procastinerande skaffade ett fondkonto!)
Jag kommer både få dyrare boendekostnader framöver samtidigt som jag tänker betala tillbaka skulden till min mamma ganska fort i alla fall.
Det kommer dessutom vara ett par rätt tuffa månader med renovering, flytt och dubbla hyror, trasig hund och trasiga däck innan jag kan spara igen.

Mitt sparmål är i alla fall 150 000 eller så.
Just nu har jag väl drygt 45000.
Jag tror att det är lite nyttigt för mig att få lite pengaångest igen! Jag var mycket, mycket bättre på att spara på den tiden jag var fattig.
Då sparade jag mer än jag gör när jag mer än fördubblat min inkomst....!

Nu När det regelbundet har kommer tillräckligt med pengar varje månad för att jag inte direkt behövt planera livet har jag inte haft någon sparmotivation alls. Går skorna eller bilen sönder har jag kunnat ordna det utan påverkat vardagen ekonomiskt . Har jag velat resa har jag kunnat göra det inom rimliga gränser.

Det är PINSAMT hur dålig jag varit på att spara.

 

[tigerflicka]

Jag sparar 15% av lönen, fördelat på sparkonto (buffert), målspar (tex semester) och långsiktigt sparande i fonder och aktier.
På sparkontot vill jag ha två-tre månadslöner, vilket jag nu har, så nu kommer mer pengar läggas i långsiktigt sparande.
Jag vill köpa lägenhet inom nåt år, och kommer därför öka mitt sparande till 20% av lönen till att börja med.

 

[Ramona]

Jag gillar inte sådana här trådar för det blir liksom så elitistiskt och folk som inte sparar mår bara dåligt när de inser att andra människor har sexsiffriga belopp på sparkonton.

När man har lite inblick i hur de flesta människors ekonomi ser ut så ser det inte ut som denna tråden. De flesta människor går från hand till mun och det finns inte något större sparande alls.

Själv är jag trygghetsnarkoman när det kommer till min ekonomi, så jag sparar. Men jag använder gärna mina pengar också, jag äter inte nudlar för att kunna spara liksom. Livet måste levas!

 

[sjoberga]

Jag gillar inte sådana här trådar för det blir liksom så elitistiskt och folk som inte sparar mår bara dåligt när de inser att andra människor har sexsiffriga belopp på sparkonton.

När man har lite inblick i hur de flesta människors ekonomi ser ut så ser det inte ut som denna tråden. De flesta människor går från hand till mun och det finns inte något större sparande alls.

Själv är jag trygghetsnarkoman när det kommer till min ekonomi, så jag sparar. Men jag använder gärna mina pengar också, jag äter inte nudlar för att kunna spara liksom. Livet måste levas!

Jag tror att du har fel i ordvalet ”de flesta”. Det är vanligt , men ändå inte en majoritet som vägrar att buffertspara alls. Sedan är en realistisk nivå på buffertsparande såklart direkt beroende av inkomsterna och de basala utgifterna.

(6% uppger i en undersökning att de helt saknar sparande, Källa Metro 2017-09)

 

[Amha]

Vi vill ha minst 100' idag. Det känns som en bra start på oförutsedda utgifter på huset.

 

[kryddelydd]

Jag med, fast för 2 fastigheter så det blir 200.000 i utgift - för nästan ingenting.

usch, ja.
Dessutom miljözon hit och dit och reningsverk...

 

[Uttern]

Efter att man varit sjuk en längre tid och fortfarande är det, så sinar bufferten. När man inser att huvudet inte kommer klara att jobba max halvtid i framtiden ( Tar långt tid innan jag kommer ens dit.) Att hitta ett jobb som kan anpassas efter mina problem och en arbetsgivare som vill ha en... så då har man en jävla stress inom sig. Önskade att jag kunde ha varit frisk! Men jag som tur är har jag snälla föräldrar utom dom skulle jag nog inte klara mig varken psykiskt och fysiskt! Men pengar är ett stressmoment! Ville nog mest skriva av mig lite.. hur livet kan skifta så!

 

[Lindon]

Jag och min man sparar. Hur mycket beror på,men eftersom jag är vårdledig för tillfället och ska vara ännu ett år så blir det inga stora summor för min del. Vi pensionssparar båda två, sätter undan åt vår son på ett konto, sparar på separara konton samt har precis öppnat ett fondsparande. Då vi samlar bonus på all mat,bensin och många andra köp blir det en ok summa varje månad. En del av denna sätter jag på fondsparande, andra delen att använda t.ex vid större matinköp.

Jag vill ha några tusen euro för att klara ev utgifter, ok pensionssparande samt pengar att förgylla vardagen med. Vi har bara 15 år kvar på vårt huslån och har alltid amorterat så vi har inga problem med att få nya lån ifall det krisar.

 

[bollen__]

Vi köpte ju hus förra året och tog då vårt första lån vilket var väldigt jobbigt för maken som alltid köpt allting kontant. Även sina bilar, som alltid varit nya. Han har inte haft någon superlön men bott billigt och inte haft några andra intressen så han har sparat massor tidigare.
Nu studerar jag och han är arbetslös så det finns inte direkt något sparande, men vi har en buffert och lånet är bara på 50% så vi behöver inte amortera just nu. Planen är att börja amortera när en av oss får jobb vem det nu blir först.

 

[MissFideli]

Har inget alls. Jo, 10.000, men det är början till ett sparande till husköp. Bor för dyrt för att ha möjlighet till sparande.

 

[iNHALE]

Jag sparar det jag kan, när jag kan, utan att gå på knäna i vardagen. Jag har som grundregel att jag alltid ska ha minst en månadslön liggande på någon form av sparande, må det så vara i fonder eller vanliga konton, men pengarna ska finnas där, det är bottom line. Utöver det lägger jag undan så fort jag har att lägga undan, har ett stabilt månadssparande och låter bara sparandet växa med tiden helt enkelt. Har inget "tak" för hur stor sparkakan får bli innan jag bränner på den utan det ligger nu mest där och jäser långsamt tills jag behöver det. Realistiskt sett sparar jag till husköp i framtiden med förhoppningen att fortfarande ha en slant kvar även efter handpenningen är lagd.

 

[Inglorion]

Jag har på något vis lyckats spara lite, fast jag är student. Men har tillräckligt för att kunna klara mig sex månader när jag är klar och inte har någon inkomst. Förhoppningsvis har jag ett jobb när den tiden är slut.