spädbarn o fysisk kontakt

[Retusch]

Tänkte fråga mig för lite här, då jag är av en viss uppfattning som helt plötsligt ifrågasattes när min gravida vän visade sig vara av helt motsatt åsikt.

Hon säger redan nu (i ca 5 månaden) att bebisen från första natten skall sova i en egen säng, helst i ett eget rum om de hinner hitta ny lägenhet innan den föds. Den ska inte störa hennes sömn, hon kan klämma ihjäl den osv osv osv.

För mig lät detta helt befängt, då jag är av den uppfattningen att små barn verkligen behöver fysisk kontakt under den första tiden. Behöver känna mamma nära sig, känna tryggheten och kroppsvärmen osv. Sen har jag hört att man inte alls klämmer ihjäl sitt barn, att det bara är en myt.

Har jag helt fel? Är det vanligt att man redan från första natten skickar in den nyfödde i en spjälsäng i ett eget rum? Eller en spjälsäng i samma rum?
I så fall- varför vill man ta avstånd från ett litet barn som är i stort behov av sin mammas/pappas närhet?

Jag förstår ingenting, har jag missuppfattat det hela här eller är det min kompis som har lite väl bråttom med att mota bort barnet?

 

[TinyWiny]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag blir så ledsen när jag hör/läser om sådant här.

De flesta har svårt att sova utan sin partner men tycker det är helt ok att en nyfödd ska sova ensam, det gör mej väldigt förvirrad

En frisk person utan mediciner i kroppen ligger inte ihjäl sitt barn.

Bebisar behöver kroppskontakt, helst dygnet runt.

 

[Piffelina]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Våran dotter 3,5 månad har från födseln sovit i sin spjälsäng. Sängen står bredvid våran säng. Vi valde att ha det så för att vi ska sova bättre och även för hennes skull då vi båda rör oss en del i sömnen.
Vi gör alltså inte så för att ta avstånd från henne utan för att vi anser att det funkar bättre för oss.

 

[LitenIsa]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Min dotter har alltid sovit i egen säng. Första fyra månaderna i en babykorg brevid min säng och sedan i sin spjälsäng i sitt egna rum. visst hände det att jag efter den 7:e amningen på natten inte orkade lyfta tillbaks henne utan hon då sov i vår säng men för det mesta sov hon i sin egna korg.

Dock sov hon och jag ofta en lur tillsammans i vår säng på dagtid.

 

[Madick]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Å andra sidan. Man TROR så mycket när man är gravid med första barnet... Jag skulle låta det vara med en kommentar att alla är vi olika. Inget du säger kan ju övertyga henne om motsatsen i alla fall.

 

[Retusch]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Å andra sidan. Man TROR så mycket när man är gravid med första barnet... Jag skulle låta det vara med en kommentar att alla är vi olika. Inget du säger kan ju övertyga henne om motsatsen i alla fall.

nee jag har inte direkt försökt övertala henne till att ändra sin uppfattning. Har mer flikat in vid ETT tillfälle att "sover man inte med barnet i början, det är väl bra med fysisk kontakt?" mer som en frågeställning. (Eftersom jag själv inte har barn och inte har någon uppfattning om vad folk brukar göra)

Och ironiskt nog är hon just en sådan person som absolut inte kan sova om inte hennes kille är hemma och ligger bredvid...


Apropå kroppskontakt blir jag glad när jag ser att allt fler anammar det "afrikanska modet" att svepa in sitt barn i ett stort tyg intill kroppen. Detta kanske jämnar ut att barnet får sova för sig själv, för det är kanske ändå i vaket tillstånd som den mest behöver vara nära?
Sen kan jag förstå att man inte orkar kånka omkring på ett litet barn dagarna i ända, jobbigt för rygg osv. Men känner jag min kompis rätt kommer hon inte ha en tanke på att bära sitt barn mer än mellan säng och vagn....

 

[miss_kala]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Jag har en känsla av att hon kommer känna lite annorlunda när barnet väl är fött. Då har man ingen större lust att lägga barnet speciellt långt ifrån sig.. Eventuell amning underlättas betydligt av att ha barnet nära.. och så bara för att kunna hålla koll på den lille.

Det är svårt att veta hur det kommer att bli och hur man kommer att känna innan barnet är fött. Lätt att få för sig massa saker då..

 

[Kallebus]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Min lille fick en egen vagga bredvid min säng så fort vi kom hem.
På bb sov han hos mig för små söta bebisar ska inte sova i nån jä--a plastlåda.
Vaggan stod så att jag kunde nå honom med handen när jag låg i sängen, mycket praktiskt.
När han var drygt halvåret så fick han spjälsäng i sitt eget rum och det var inga protester.

Kroppskontakt har han mest haft när han var/är vaken, han är väldigt kramig och vill gärna mysa mycket. Han fyller snart två.

 

[Mammas]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Precis som miss_kala säger förändras säkert en del åsikter när man väl fått barn, men jag är gravid nu, och för mig känns det främmande att lämna mitt barn att sova någon annanstans än nära mig. Den har ju varit så nära mig under så lång tid, känns som självklart för mig att den kommer att behöva närhet även när den är född. Men som sagt kan denna åsikt förändras senare, lätt att snacka nu innan man är i situationen.

 

[Lupin]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

På BB låg sonen tillsammans med i sängen på nätterna och mestadels dagtid med, även om han också sov i BB-bebissängen i genomskinlig plast på dagarna.

När vi kom hem pallade vi upp nån ihoprullad handduk och jag minns inte vad och gjorde som en liten "säng" till honom mellan oss i vår säng, tanken var att han skulle sova tillsammans med oss fast på ett säkert sätt. Varken jag eller sonen fick någon vettig nattsömn! Vi väckte varandra konstant och efter några få nätter märkte jag på honom, fråga mig inte hur för jag bara visste det instinktivt, att han inte trivdes med att sova på det viset. Så vi tog fram spjälsängen och ställde den nästan kloss intill min sängsida och lät honom sova där istället på nätterna. Nära nog att höra oss andas och vi honom, men ändå för sig själv. Och han sov så mycket bättre direkt!

När han var 7 månader gammal fick han flytta in i sitt eget rum, vägg i vägg och något i vinkel med vårt. Jag sov nämligen inte bra alls. Så fort han rörde på sig vaknade jag, om det så bara var att han rörde på handen. Så fort han smackade vaknade jag. Så fort han drog efter andan vaknade jag... Efter ett drygt halvår utan sammanhängande nattsömn var jag ett vandrande (nerv)vrak. Det blev något bättre efter att han flyttade ut ur vårt sovrum, men det dröjde nog tills han var två utan att jag vaknade till någon gång varje natt, men jag sov bättre och bättre i alla fall. Sonen har sovit superbra, hela nätterna, ända sen han var drygt två månader gammal.

 

[Madick]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Sen kan jag förstå att man inte orkar kånka omkring på ett litet barn dagarna i ända, jobbigt för rygg osv.

Får man ont i ryggen är det oftast för att man har fel "utrustning".

Jag bar i långsjal och senare en Ergo sele på ryggen. Jag har en riktig problemrygg men hade absolut inga besvär av att bära mitt barn ända upp över två år.

Börjar man bära barnet tidigt så stärker man sig varefter barnet växer. Börjar man bära när barnet är flera månader kan man bli trött i början och kanske slutar för det.

 

[bananabambi]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Som någon annan rena skrivit är det så lätt att ha tvärsäkra uppfattningar om hur man tänker ha det när barnet kommer. Ibland kan det vara skönt för en själv, att "veta" och ha bestämda åsikter, då det faktiskt är så stort och nytt och kanske skrämmande det man ska uppleva. Då känns det bra att ha några fasta punkter att gå efter.

Sedan tror jag det där kan ändas. Din väninna kommer nog märka att man vill vara nära sin bebis, det går inte innan att föreställa sig hur nära man vill vara. Kanske accepterar inte bebisen att ligga själv, och förhoppningsvis ger hon med sig.

Att bebisen kan störa hennes sömn lär hon märka, dessutom är det ganska skönt att kunna slumra och somna när man nattammar. Och riskera att klämma ihjäl bebisen gör man nog inte i första taget. Kanske om man sover två stycjen i en 90-säng, eller om man slocknar stupfull. Men knappast normalt.

Dock hade vi vagga i vårat sovrum, och ibland stoppade vi ner bebisen där, så gjorde vi med båda barnen. Det är ganska skönt att sova några timmar själv.

 

[ZorréZaid]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Vår son sov med oss i våran säng när han var riktigt liten. Sen avancerade vi till att han lades i egen säng i eget rum efter att vi burit honom till sömns. När han vaknade fick han komma o ligga hos oss. Så småningom hände det att han faktiskt sov hela natten i sin egen säng. Vi har gjort så många "fel" enligt många med hans sovande. Till och med BVC avrådde från att samsova. Konstigt bara att han idag lägger sig själv i egen säng i eget rum utan minsta ledsamheter, och sover hela natten utan problem. Han är 17 månader.

Min inställning har varit att det inte är så viktigt var han sover utan att han sover. Jag har känt att det är viktigare att man lär sig sova på nätterna än att man tvunget ska sova i egen säng eller så. Vi har aldrig sagt att såhär ska det vara utan han har fått precis som han har velat när det gäller sovningen.

Jag saknar bebisen i sängen! Det var underbart att ha honom så nära. Först så trodde jag inte att jag skulle våga ha honom i sängen men det gick över med en gång. Det var ju så smidigt att slippa gå upp när man skulle amma.

Jag tror det är superviktigt med mycket närhet. Inte bara på nätterna utan även på dagarna.

 

[vindvissla]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det är helt individuellt vart man vill lägga sina barn, huvudsaken är att man älskar dem. Kanske kommer hon ändra sig, kanske inte. Det finns barn som överlevt det också.

Jag själv skulle aldrig låta honom sova i eget rum från dag 1. Jag älskar att samsova och de nätter sambon druckit har han fått sova på soffan. Jag önskar att Sam aldrig vill sova i egen säng, jag vill bara snusa på hans goa fötter mest hela tiden!

Men som sagt, det är upp till var och en.

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Är det vanligt att man redan från första natten skickar in den nyfödde i en spjälsäng i ett eget rum? Eller en spjälsäng i samma rum?
I så fall- varför vill man ta avstånd från ett litet barn som är i stort behov av sin mammas/pappas närhet?

Vet inte hur vanligt just detta är, men tydligen har nästan en tredjedel av alla barn föräldrar som har problem med anknytningen.
Källa

 

[havreflinga]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Apropå kroppskontakt blir jag glad när jag ser att allt fler anammar det "afrikanska modet" att svepa in sitt barn i ett stort tyg intill kroppen. Detta kanske jämnar ut att barnet får sova för sig själv, för det är kanske ändå i vaket tillstånd som den mest behöver vara nära?

Mellan två och sex månader är ju risken för PSD störst, så då ville vi att våra bebisar skulle sova största delen av natten i vaggan, på andningslarm. Med andra barnet var det inga problem. Han sov lika bra ensam som hos oss. Men första barnet behövde tanka närhet hela dagen för att kunna sova gott själv på natten. Han satt i sjalen på mig eller pappan nästan hela dagarna.

 

[Björk]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Alla är vi olika. Om barnet ska sova i egen säng, eller snarare NÄR barnet ska sova i egen säng tycker jag är upp till var och en att bestämma.

Vi hade idén att han skulle sova i sin egen säng/vagga bredvid oss. Han gjorde så de första 10 dygnen ungefär, men sen blev jag helt enkelt trött på att vakna så mycket som man måste vakna för att amma. (På BB låg han på mig eller sambon i princip 90% av dygnets timmar; vaken eller sovande). Att vakna och liksom "stiga upp" för att lyfta över barnet blev för jobbigt. Så då började vi istället samsova jag o sonen. Så gjorde vi för det mesta fram tills han var kring 4-5 månader då vi började natta i egna spjälsängen och istället började ta upp honom vid amning igen. Men oftast blev han kvar i sängen bredvid mig efter det (vem orkar resa sig och lägga tillbaks och natta igen... ). Sen har det varit lite av och till. Nu har han de sista månaderna sovit i sin spjälsäng som står intill vår säng utan sidostycke - så att vi har direktkontakt däremellan. Vi har alltså alltid sovit i samma rum (han är nu 8 månader), men inte alltid i samma säng.

Min allmänna åsikt är alltså att var och en gör som de vill. Och jag tror inte att din vän är sämre än att hon kan ändra sig om hon märker att barnet behöver sova bredvid (eller som för mig: att det är enklare för HENNE om barnet gör det). Jag tycker inte du behöver oroa dig - om hon allmänt är en vettig person så tror jag inte hon kommer låta sitt barn sova ensam ifall barnet mår dåligt av det. Om barnet mår dåligt så lär hon märka det.

 

[Björk]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Som någon annan rena skrivit är det så lätt att ha tvärsäkra uppfattningar om hur man tänker ha det när barnet kommer. Ibland kan det vara skönt för en själv, att "veta" och ha bestämda åsikter, då det faktiskt är så stort och nytt och kanske skrämmande det man ska uppleva. Då känns det bra att ha några fasta punkter att gå efter.

Precis! Jag tror på att ha lite fasta idéer. Att ha någon slags "bild" för sig själv på hur man önskar/vill ha det. Men sådana "bilder" är ju ständigt omförhandlingsbara - man kan och får ju ändra sig! Om det inte funkar så gör man det som funkar helt enkelt!

Vitsen med någon slags målsättning är ju att man i alla fall har något som känns lite "stabilt" i tillvaron - "såhär vill vi göra" så att man i alla fall VET hur man tänker prova göra.

 

[nDian]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Barn behöver den fysiska kontakten i början. Men det är ju bara min åsikt. När vi kom hem med dottern så låg hon och sov bredvid mig eftersom man ammade henne så somnade vi. Vi sov som bebisar båda två. När hon var runt 3 månader så fick hon ligga mellan oss fast i sin mjuka lift som vi hade i barnvagnen. När hon var runt 4 månader så flyttades hon till sin säng fast bredvid mig så hon kunde se mig. När hon fyllde 1 år så flyttade hon över till sitt eget rum. Allt har fungerat hur bra som helst och hon har inte inte blivit klämd.
Min dotter har alltid sovit hela nätter sen hon föddes. Enda gången hon har kommit in till mig är om hon har römt madrömmar elller om hon är sjuk och mår dåligt. Hon vet att hon alltid får komma in till mig om det är något men hon har inte behövt det.

Men sen så har jag märkt en sak att en kompis barn har knappt haft den där fysiska kontaskten och deras barn vill inte alls ha närhet idag. Vill knapp kramas, inte sitta för nära. Medans min dotter som vill kramas och är social och vill gärna mysa men är endå självständig.
Men som sagt det är ju bara min åsikt.

Mvh

 

[C_L]

Sv: spädbarn o fysisk kontakt

Det gör mig så ont, så ont at läsa dina ord.

Stackars mamman, stackars pappan, stackars barn.

Fysisk kontakt är det viktigaste utöver mat och ren blöja som en bebis kan få.

Bebisar MÅSTE ha fri tillgång till fysisk kontakt.

mina barn har ALLTID legat hos mig, nära nära i sängen precis så länge de har velat.

Stora flickan tills hon var 6 månader, mellanflickan tills hon var 4 år och nu, lilla, som är två veckor, visar ännu större behov av närhet än någon av de andra, hon gnyr ofta efter mammas eller pappas hud.

Hur NÅGON kan resonera som du beskriver är fullkomligt ofattbart för mig och gör mig som jag skrev, SÅ ont.

Bebisar behöver så mkt närhet de behöver! Det finns inga som helst gränser för det! Hur ska de annars växa upp och bli trygga i sig och sin familj?

Tänkte fråga mig för lite här, då jag är av en viss uppfattning som helt plötsligt ifrågasattes när min gravida vän visade sig vara av helt motsatt åsikt.

Hon säger redan nu (i ca 5 månaden) att bebisen från första natten skall sova i en egen säng, helst i ett eget rum om de hinner hitta ny lägenhet innan den föds. Den ska inte störa hennes sömn, hon kan klämma ihjäl den osv osv osv.

För mig lät detta helt befängt, då jag är av den uppfattningen att små barn verkligen behöver fysisk kontakt under den första tiden. Behöver känna mamma nära sig, känna tryggheten och kroppsvärmen osv. Sen har jag hört att man inte alls klämmer ihjäl sitt barn, att det bara är en myt.

Har jag helt fel? Är det vanligt att man redan från första natten skickar in den nyfödde i en spjälsäng i ett eget rum? Eller en spjälsäng i samma rum?
I så fall- varför vill man ta avstånd från ett litet barn som är i stort behov av sin mammas/pappas närhet?

Jag förstår ingenting, har jag missuppfattat det hela här eller är det min kompis som har lite väl bråttom med att mota bort barnet?