Sorg i huset.

[lilstar]

Sv: Sorg i huset.

Nu ska jag vara riktigt ärlig.

Jag tycker att du är en person som inte verkar vara lämplig att ha hand om djur. Detta grundar jag på att du förmänskligar dina djur. Att du inte har någon förståelse för djurens naturliga instinkter. Att du handlar impulsivt och säger dig vara beredd att döda ett djur som du haft i flera år (som jag förstod det) på fläcken eftersom du misstänker att det har dödat ett av dina andra djur, som du för övrigt har haft i högst ett par månader.

Kattungen var trots allt en KATT-UNGE. Katt och hund är båda rovdjur, det är en av de få saker de har gemensamt. Dessutom var det här en unge. De flesta däggdjursungar vill testa nya saker och utmana allt. Det kan lika gärna ha varit kattens fel. Du säger att det har varit lugnt fram till nu, men tänk om kattungen, just den här dagen, bestämde sig för att testa hur mycket man kan reta din tik (eller hanhunden) innan gränsen är nådd. Tillslut var gränsen överskriden och med en så stor hund räcker det med att den tar tag lite bryskt som den skulle ha gjort med en hundvalp för att kattungen skulle gå sönder. Har du en aning om hur hårdhänt en tik kan vara mot sina och andras valpar? Du MÅSTE komma ihåg att Varje hund har en varg inom sig!

Inget djur är 100% säkert, liksom ingen människa har 0% risk att döda en annan människa.

Du tycker att det är rättvist att hunden ska dö eftersom katterna var där först. Tror du att hundarna har någon koll på vem som var där först och därmed har första tjing på din kärlek?

Nej vet du vad! Du resonerar som en idiot, åk till veterinären, prata om vad som har hänt och vad man eventuellt kan göra. Jag vet inte om det gäller samma för tikar som hanhundar, men kanske kan en kastrering göra henne lugnare?

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Fy, sånna här gånger funderar jag på varför jag har djur.
Jag tar allt så personligt och det blir bara fel. Känner mig som en dålig djurhållare. Fy!

 

[escodobe]

Sv: Sorg i huset.

Genom att inse att djur är djur och att de inte följer människors tankesätt. (man kan ju grubbla sig blå varför råttan inte valde någon av de andra marsvinen inkl 8 veckors ungen...) De följer sina instinkter och jag borde ha en känga för att jag inte dubbelsäkrat råttans bur och stängt badrumsdörren ordentligt. De hade funkat bra att ha råttan lös men jag borde ändå ha dubbelsäkrat med ett hänglås eller något.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Ja jag är en sån jävla dålig människa och jag ska inte ha några djur alls. Ska sätta ut alla på annons på en gång.
Har aldrig varit med om något sådant därför är jag jävligt chockad och jävligt rädd.

 

[mardley]

Sv: Sorg i huset.

Visst blir man fortvivlad och arg nar nagot sadant hander! Men som djuragare har man framsta ansvaret och att avliva en frisk hund ar helt befangt! Hundar ar bytesdjur och "olyckor" hander. Skulle du avliva katten om den dodade tex dotterns hamster som kom springande over golvet? Allt handlar ju om instinkter.

Mitt tips till dig ar att ta hunden till vet. for att forsakra dig om att allt star ratt till och sedan omplacera hunden till ett kattfritt hem. Hall dig till katter i framtiden. Du verkar ju inte vara en hundmanniska (inget illa menat) sa lat nagon annan ta hand om dina hundar.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Jag mår piss, vet inte ut eller in. känns bara fel allt.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Ingen hundmänniska? För att jag aldrig varit med om detta innan?
Det är väl klart man blir chockad när man kommer hem, det är inte ngt man väntar sig och inte att hunden ska hoppa över en 1,3 meter högt galler.

 

[mardley]

Sv: Sorg i huset.

Ingen hundmänniska? För att jag aldrig varit med om detta innan?

Du skrev ju tidigare att du hellre valjer katterna an hundarna, sa jag antog att du var mer en kattmanniska. Kanske daligt ordval av mig men du kanske forstar? Kanner du att du inte kan "forlata" hunden sa omplacera.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Jag är mest arg och ledsen nu men skulle aldrig klara av att ta bort henne, hon betyder faktiskt otroligt mycket för mig. som sagt går inte att säga vem det var, så ni har rätt! men kommer ta ett litet tag att lita på någon av dom igen.

 

[BillyBus]

Sv: Sorg i huset.

Vill börja med att beklaga det som hänt. Förstår att det måste varit en hemsk syn.

Men.. du är orättvis mot hunden.. Du var ju inte där och såg vad som hände. Du kan ju knappast vara 100 % säker att det var just den hunden. Aningar ja men tänk om du har fel? Var det pga aggresivitet, en lek som gick fel eller jaktinstinkten som slog till? Du kan omöjligt veta det när du inte såg händelseförloppet.

Jag har 2 hundar och 2 katter. Varav de har bott ihop sen de var små. Förrutom ena katten. Han är son till min andra katt. Mina vovvar var med när han föddes. Och jag kan ju säga det att små söta kattungar kan leka.. hade 6 kattungar som sprang mellan benen på hundarna. Och det var flera ggr som jag fick ta ut min ena hund ur rummet eftersom han blev så exalterad att han nafsade efter kattungarna, precis som han gör mot den andra hunden när de leker.
Hade han fått tag i en liten kattunge så hade den gått av på mitten. När ingen var hemma så stängde jag in kattungarna i ett sovrum just för att undvika att det blev en alltför hetsig leksituation mellan katt och hund.
Nu när hankatten är äldre så vågar hunden inte göra ngt. Han har fått sig ngr "käftsmällar" av katterna så att säga.. men sova ihop går alldeles utmärkt.

Hade det varit min hund så hade inte reagerat som dej (som ska avliva) det vet jag. Omplacerat till ett hem utan katter, kanske.

 

[Syrsa]

Sv: Sorg i huset.

Jag förstår fullt att du är jätteledsen och förtvivlad. Jag har också katter tillsammans med två stora hundar och har själv tänkt tanken vad jag gör OM något liknande skulle hända. Mitt svar är att hur hemskt det än låter så är det en naturlig reaktion från hundens sida. En kattunge som springer blir lätt ett roligt byte för en hund- tyvärr. Det är vi som måste se till att det som hände aldrig händer om vi har hund och katt tillsammans.

Hundar och katter kan se ut att tillhöra samma flock hur mkt som helt med de är helt olika djur och reagerar/beter sig helt olika.

Jag vet hur jag reagerar. Mina hundar tog en kattunge för ett par år sedan. Jag tar på MIG det. Jag hade dålig koll och det hände på ett ögonblick. Hundarna finns kvar och umgås med våra vuxna katter lika fint som tidigare. De är precis lika normala som de alltid varit men jag är ännu mert medveten om vad som kan hända och skulle aldrig låta dem vara ensamma med en kattunge .

Att avliva hunden för att man själv är upprörd och har ändrade känslor inför den är totalt fel men tyvärr tillåtet. Dock är det ännu värre att förmänskliga hunden och mena att den vet vad den gjort och därför förtjänar att dö. Det stämmer helt enkelt inte.

Om du känner att du inte längre vill ha hunden kvar så för all del skänk bort den eller sälj den- det finns gott om hem utan katt. Att göra som du nu vill göra och avliva en hund för att den följer sina naturliga instinkter...det får mig att må illa!

Tillägg:
Det är mänskligt och okej att gå runt och avsky sin hund för en tid. Det är förståerligt, det som hänt är naturligtvis fruktansvärt! Men försök att förstå varför det hände och låt sin sambo/en vän ta hand om hunden ett tag så du i lugn och ro kan bearbeta det som hänt.

Så klokt så klokt.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Har som sagt inte bestämt mig, men det lutar åt att det blir en andra chans. Hon är trots allt min första hund och betyder något otroligt för mig som ni kanske inte tror.

 

[Ängslig]

Sv: Sorg i huset.

KL


Är det verkligen normalt att hundar biter ihjäl katter på det viset? Det låter inte friskt tycker jag.

Jag har både katter och hund och det har aldrig vart problem.
Har haft kattungar också och vovven har lagt sig i lådan och pussat på dem ömt och försiktigt, vart med och lekt och gosat med dem under uppväxten. Han leker försiktigt och snällt med de stora katterna, men det kanske bara är min hund.


Jag tycker inte det är varken normalt eller okey att bita ihjäl en katt.

 

[sandrabjelkelov]

Sv: Sorg i huset.

Så har min tik också varit med dem, just därför jag vart så paff.
Men alla säger ju att det är normalt så det är väl det.

 

[Tarjah]

Sv: Sorg i huset.

Tycker att TS gör rätt. Om en katt hade rivit en hund så den skadad så hade man gjort sig av med den på en gång.
Men så har det nog alltid varit. Att hundar har större värde en katter.

 

[lilstar]

Sv: Sorg i huset.

Jag måste säga att efter att ha läst dina senaste inlägg börjar jag ändra inställning. Du kan visst ha djur, dock måste du kanske träna på att inte handla impulsivt, att vilja skjuta hundarna med en gång i det läget är en fruktansvärd inställning. Men jag tycker att du är bra som kan ta till dig argument och själv börja tänka över både dina egna känslor (jag förstår absolut att du blev otroligt chockad och ledsen, skulle jag också blivit, men inte arg) och vad som egentligen hände. Om du känner att du inte klarar av att lita på din hund som du gjorde förut så har du full rätt att omplacera henne. Kanske är det bäst för både dig och hunden, kanske kommer du att komma över den svåra perioden med erfarenhet i bagaget.

 

[Gnist]

Sv: Sorg i huset.

Normalt; Ja
Ok; Nej
Vanligt förekommande; Nej

Det är faktiskt inte onormalt för en hund att bita ihjäl andra djur som ex. katter om hunden t ex. försvarar maten, hamnar i en jaktsituation där katten då blir ett bytesdjur etc.

Oftast är det helt friska hundar det handlar om.

 

[Gnist]

Sv: Sorg i huset.

Tycker att TS gör rätt. Om en katt hade rivit en hund så den skadad så hade man gjort sig av med den på en gång.
Men så har det nog alltid varit. Att hundar har större värde en katter.

Tror du verkligen det???

Så är inte fallet för de flesta normala människor.

 

[Syrsa]

Sv: Sorg i huset.

Jag kan inte tala för oss alla, men jag kan säga att jag TROR att vi alla förstår att det blev en chock och att du är rädd och besviken. Ledsen och sörjer.

Det skulle jag också gjort, jag ville slå ihjäl vår katt när jag var åtta och hon tog en fasanunge. Den var så vacker, så fin och så oskyldig. Hon blev en samvetslös mördare i mina ögon. Som tur var så hade jag föräldrar som hindarde mig från att jaga katten och spotta och skrika på henne, och istället hjälpte mig att begrava fasanungen. Det hjälpte lite, men jag ville inte prata med katten på några dagar.


På dina senaste inlägg låter det som att du lyssnat lite på mitt absolut starkaste råd : Handla inte på ångest. Om du ger det hela en tid så kanske du kan se att hundarna, katterna och du kan leva tillsammans utan avsky eller ilska? Eller så kan ni inte det men då kan du fatta ett beslut som är "nyktert".

Ta hand om dig, och kanske kan det hjälpa som någon skrev, att låta en vän ta hand om hundarna några dagar så att du får en chans att återhämta dig efter upplevelsen?


/Syrsa (som inte tycker att de där martyrinläggen är så där värst smarta, om hon ska vara ärlig.)

 

[lilstar]

Sv: Sorg i huset.

Tycker att TS gör rätt. Om en katt hade rivit en hund så den skadad så hade man gjort sig av med den på en gång.
Men så har det nog alltid varit. Att hundar har större värde en katter.

Min hund har blivit anfallen av katter flera gånger. När hunden varit kopplad på promenad och katten plötsligt rusat ut. Jag vet ungefär vilka katter det handlar om men jag är inte det minsta arg på katterna, däremot blir jag lite trött på att de får gå ute okastrerade, men det är en annan disskution.