Sommarföräldrar 2017

Märklig känsla att veta att jag sett en krabat på plats och ändå känna mig helt ogravid?
Förutom sånna märkliga grejer som mardrömmar och extra extra varm då. Undrar om det är för att jag nyss var gravid och jämför allt med att vara höggravid- eller om jag verkligen mår bättre nu?

Känner EXAKT samma! Känner mig fortfarande inte gravid, trots att jag också sett en liten människa där inne. Förutom lite växtvärk i livmodern då och då. Och att jag svettas som bara den på nätterna!
Men jag är bara glad att jag känner så, förra graviditeten var rätt tuff.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Känner EXAKT samma! Känner mig fortfarande inte gravid, trots att jag också sett en liten människa där inne. Förutom lite växtvärk i livmodern då och då. Och att jag svettas som bara den på nätterna!
Men jag är bara glad att jag känner så, förra graviditeten var rätt tuff.
Kanske kan bli så när det är tätt.
Jag trodde allt skulle bli värre...
Klart det är bra:D
Men märkligt...
 
Kanske kan bli så när det är tätt.
Jag trodde allt skulle bli värre...
Klart det är bra:D
Men märkligt...

Fast för mig blir det inte så tätt ändå, nästa två år emellan, 22 månader!
Verkligen märkligt, men skönt. Däremot blir jag snabbt trött också. Jag är helt död efter en arbetsdag, lång promenad med hunden eller en ridtur. Då skulle jag gärna ta en liten powernap efter om det gick:D
 
Jag har ju också mått lite sådär oförskämt bra redan från start och knappt känt mig gravid förrän vecka 20 då bebisen började sparka. :love: Ungefär samtidigt kom ryggsmärtan pga. njuren. Så nu går jag runt och försöker ta mig igenom en arbetsdag utan att svimma/kräkas av smärta, kommer hem och däckar i sängen (men bara på vänster sida för annars protesterar njuren argt :grin:).

Med andra ord: Tids nog blir man varse om att man inte är ogravid. :angel:
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Jag har ju också mått lite sådär oförskämt bra redan från start och knappt känt mig gravid förrän vecka 20 då bebisen började sparka. :love: Ungefär samtidigt kom ryggsmärtan pga. njuren. Så nu går jag runt och försöker ta mig igenom en arbetsdag utan att svimma/kräkas av smärta, kommer hem och däckar i sängen (men bara på vänster sida för annars protesterar njuren argt :grin:).

Med andra ord: Tids nog blir man varse om att man inte är ogravid. :angel:
Nej, visst är det så! Men man får vara glad så länge det håller i sig.
Förra gången gick jag upp massor i vikt, kräktes flera ggr per dag från v.7-v.18, fick problem med bäckenet och ryggen mm.
Den här gången har jag typ gått upp 1 kg hittills, inte mått illa en enda gång och inte ont någonstans... än!
Hade vart SÅ jobbigt att må som sist när man har en 16 månaders att springa efter hela tiden:D

Längtar efter sparkarna, så mysigt:love: men det dröjer flera veckor till. Sist kände jag inte förrän runt vecka 22 helt säkert. Innan inbillade jag mig att jag kände:p
 
Så skumt att läsa era inlägg om att ni inte känner att ni är gravida, och kan gå och träna... Så himla olika det kan vara! Hela min vardag är... gravid. Det finns ingen stund på dagen när jag inte känner av det. Jag har tagit tre kortare promenader på tre månader (typ) och spyr non stop. Har klarat av att följande att handla kanske tre gånger, men fått springa ut och kräkas i bilen alla gånger. (Fiskdisken...) Rör mig mellan sängen, soffan och toaletten. Allt luktar så illa! Allt får mig att hulka.

Och just nu känner jag mig verkligen, verkligen ledsen. Jag önskar att jag kunde fått en graviditet som era. Vill kunna jobba, motionera, vara en vanlig människa. Det här är deppigt på riktigt.
 
Så skumt att läsa era inlägg om att ni inte känner att ni är gravida, och kan gå och träna... Så himla olika det kan vara! Hela min vardag är... gravid. Det finns ingen stund på dagen när jag inte känner av det. Jag har tagit tre kortare promenader på tre månader (typ) och spyr non stop. Har klarat av att följande att handla kanske tre gånger, men fått springa ut och kräkas i bilen alla gånger. (Fiskdisken...) Rör mig mellan sängen, soffan och toaletten. Allt luktar så illa! Allt får mig att hulka.

Och just nu känner jag mig verkligen, verkligen ledsen. Jag önskar att jag kunde fått en graviditet som era. Vill kunna jobba, motionera, vara en vanlig människa. Det här är deppigt på riktigt.
Alltså _fy_ vad hemskt det låter! Känner att ens egna krämpor är en piss i havet i jämförelse. Hoppas att det kanske ändå planar ut något framöver för dig! Vilken vecka är du i nu?
 
Hade ont i magen i går eftermiddag/kväll, antagligen på grund av för stort intag av bullar... :cautious: Det gjorde att jag sov kasst i natt och nu vaknade jag med huvudvärk och allmän blä-känsla i kroppen. Till råga på allt så har det kommit snö i natt och det är halt och kallt och dant... Är mindre glad över att behöva släppa ut häst i detta vädret. :rage:
 
Så skumt att läsa era inlägg om att ni inte känner att ni är gravida, och kan gå och träna... Så himla olika det kan vara! Hela min vardag är... gravid. Det finns ingen stund på dagen när jag inte känner av det. Jag har tagit tre kortare promenader på tre månader (typ) och spyr non stop. Har klarat av att följande att handla kanske tre gånger, men fått springa ut och kräkas i bilen alla gånger. (Fiskdisken...) Rör mig mellan sängen, soffan och toaletten. Allt luktar så illa! Allt får mig att hulka.

Och just nu känner jag mig verkligen, verkligen ledsen. Jag önskar att jag kunde fått en graviditet som era. Vill kunna jobba, motionera, vara en vanlig människa. Det här är deppigt på riktigt.
Fy vad jobbigt :down:
Och jag vet att det finns inte mycket tröstande att säga. Det är skit när man mår dåligt :(. Hoppas verkligen det vänder snart!
 
Med tanke på diskussionen som uppstod i Vårföräldrar angående klädesplagg till barn och eventuella färger.... Hur tänker ni vid köp av bebisplagg? Både ni som vet och ni som inte vet könet? Köper ni "könsanpassat" om ni vet att det blir pojke/flicka, eller kör ni på med neutrala färger och plagg? Tänker ni likadant med inredning av barnrum osv?

Vi vet ju inte könet men jag tänker att även om vi skulle se det längre fram på nästa UL så spelar det ingen roll. Jag är själv väldigt praktisk och gillar inte alls plagg som sticker ut för mycket, åt något håll. Vår unge kommer därför bli klädd i väldigt neutrala basfärger (grått, vitt, blått och rött, kanske nåt gult). Den klädkoden kommer vi troligtvis köra med ända tills åldern är inne för att de ska ha en egen åsikt och vilja välja kläder själv.
Samma med barnrummet, vi valde en färgglad mönstrad kökstapet som fondvägg istället för en barntapet, eftersom i tyckte den passade bättre in i rummet. Säng och andra möbler kommer gå i vitt och mot det gråare hållet, vi kollade på nån taklampa med vit bakgrund och med ugglor på.
 
Alltså _fy_ vad hemskt det låter! Känner att ens egna krämpor är en piss i havet i jämförelse. Hoppas att det kanske ändå planar ut något framöver för dig! Vilken vecka är du i nu?

Tack! Vecka 19 på onsdag. Det har blivit bättre, nu kräks jag 5-10 gånger/dag istället för 15-25! Allt är relativt!

Apropå din andra fråga så gör jag ingen skillnad på färger. Min pojke är fin i allt och det är bara färger liksom, jag väljer det jag tycker är snyggt. Blir lättast så!
 
Med tanke på diskussionen som uppstod i Vårföräldrar angående klädesplagg till barn och eventuella färger.... Hur tänker ni vid köp av bebisplagg? Både ni som vet och ni som inte vet könet? Köper ni "könsanpassat" om ni vet att det blir pojke/flicka, eller kör ni på med neutrala färger och plagg? Tänker ni likadant med inredning av barnrum osv?

Vi vet ju inte könet men jag tänker att även om vi skulle se det längre fram på nästa UL så spelar det ingen roll. Jag är själv väldigt praktisk och gillar inte alls plagg som sticker ut för mycket, åt något håll. Vår unge kommer därför bli klädd i väldigt neutrala basfärger (grått, vitt, blått och rött, kanske nåt gult). Den klädkoden kommer vi troligtvis köra med ända tills åldern är inne för att de ska ha en egen åsikt och vilja välja kläder själv.
Samma med barnrummet, vi valde en färgglad mönstrad kökstapet som fondvägg istället för en barntapet, eftersom i tyckte den passade bättre in i rummet. Säng och andra möbler kommer gå i vitt och mot det gråare hållet, vi kollade på nån taklampa med vit bakgrund och med ugglor på.

Vi vet inte kön och har inte planerat att försöka ta reda på det (är i vecka 23, har redan gjort RUL och så), just för att det absolut inte spelar någon roll och för att vi inte skulle gjort något annorlunda oavsett om vi visste eller inte. Vi har ärvt en hel del kläder och det är väldigt mycket mörkt, mörkblått och mörkgrönt och brunt och sådant. Detta är inte mina favoritfärger utan jag föredrar mer färgglatt men jag tänker att bebisen kommer att växa ur allt så fort ändå så det är väl bara att använda det man hinner. Det jag och sambon köpt när vi varit ute på stan tillsammans är i ganska "neutrala" färger då vi tyckt att det varit sött, mycket med djurmotiv på som vi båda gillar :D Sedan har jag handlat en del på egen hand och där har det blivit mycket rosa med katter och hästar på :o Det är helt enkelt för att det är sådant jag dras till och tycker att det är så himla gulligt. Detta kommer bebisen naturligtvis att få använda oavsett om det är en pojke eller flicka.
Det är väldigt blandat i garderoben alltså!
Till barnrummet har vi valt ut en fondtapet med en grön skog och lite fåglar och sådant på. Resten (spjälsäng osv) är lite av ett hopkok just nu, även om jag gärna skulle matchat allt in i minsta detalj då jag tycker att sånt är så kul. Men vi har fått en hel del som är i lite olika färger, vi kommer nog att försöka måla allt i vitt, men vi är inte helt överens än ;)
 
Med tanke på diskussionen som uppstod i Vårföräldrar angående klädesplagg till barn och eventuella färger.... Hur tänker ni vid köp av bebisplagg? Både ni som vet och ni som inte vet könet? Köper ni "könsanpassat" om ni vet att det blir pojke/flicka, eller kör ni på med neutrala färger och plagg? Tänker ni likadant med inredning av barnrum osv?

Vi vet ju inte könet men jag tänker att även om vi skulle se det längre fram på nästa UL så spelar det ingen roll. Jag är själv väldigt praktisk och gillar inte alls plagg som sticker ut för mycket, åt något håll. Vår unge kommer därför bli klädd i väldigt neutrala basfärger (grått, vitt, blått och rött, kanske nåt gult). Den klädkoden kommer vi troligtvis köra med ända tills åldern är inne för att de ska ha en egen åsikt och vilja välja kläder själv.
Samma med barnrummet, vi valde en färgglad mönstrad kökstapet som fondvägg istället för en barntapet, eftersom i tyckte den passade bättre in i rummet. Säng och andra möbler kommer gå i vitt och mot det gråare hållet, vi kollade på nån taklampa med vit bakgrund och med ugglor på.
Jag köper inga kläder än och vet faktiskt inte om jag vågar göra det innan jag har ett barn:cry:
Men min smak är neutral och jag har en förkärlek för lurviga overaller med öron på... Dottern hade rätt neutrala kläder som liten, gjorde prinsessrevolt som 2 åring och vägrade annat än klänning och tight tills 5 års åldern.
Nu gillar hon både jeans och klänning. Men får hon en lillasyster kommer hon vilja ha det mest prinsessiga som finns. Och ja, det kommer väl bli så att hon är med och handlar.
Men eftersom jag själv ogillar sånt så vägrar jag ha det på en pojke. Inte för att "begränsa " honom utan för att jag kan gå med på gulligull på en tjej om än motvilligt.

För pyttebäbis tyckte jag bäst om bodies man kan knäppa på utan att dra över huvudet och byxor hade vi nog bara ute...
 
Igår orkade jag ta mig till gymmet - kors i taket! Kollade min träningskalender och jag snittar knappt ett pass i veckan sedan i somras. Tre pass i januari :meh: Innan första barnet tränade jag minst fem dagar i veckan så det är rätt stor skillnad. Den största förändringen är nog att jag bytte jobb för ett år sedan så att jag inte längre kan (hinner) cykla till jobbet och sällan kan träna på lunchen.

Det blev i alla fall 5 km på löpband igår. Första 3 km gick jättefint, sen blev jag väldigt andfådd (höjde tempot stegvis, från 5:45 till 4:50 min/km). Inga känningar i bäckenet, så himla glad för det! Följde upp med coreövningar.

Känner så igen mig! Jag tränade också mycket förut, och framför allt så red jag då mycket. Nu är jag helt slut efter ett pass jag förut skulle betraktat som lätt. Mitt snitt har nog gått ner rejält.. Igår gick jag först en promenad med hästen (långsamt tempo), det gick ändå helt bra. Senare på eftermiddagen gick jag och sambon en promenad och jag tog med mina BungyPump-stavar. Vi gick kanske 40 min och jag var helt slut när vi kom hem. Förr gick jag ett par timmar utan problem.. Senare på kvällen hade jag väldigt ont i bäcken/rygg. Det är väl kroppens sätt att säga mig.. någonting. Skulle helt kunna köpa det om det gällde att dra ner på mer "ordentlig" träning, men det känns verkligen som att man "borde" klara av en 40 min promenad.. Det rekommenderas ju dessutom av barnmorskan att man håller igång med promenader. Men men, man får väl inse att alla graviditeter är olika och får vara tacksam över att jag faktiskt orkar med att jobba och göra småsaker med hästen. Det där snittet får nog bli ett senare problem..
Andfåddheten är nog det värsta..

Skönt att det funkar bra för dig att träna utan att du får känningar i bäcken efteråt! :)
 
Så skumt att läsa era inlägg om att ni inte känner att ni är gravida, och kan gå och träna... Så himla olika det kan vara! Hela min vardag är... gravid. Det finns ingen stund på dagen när jag inte känner av det. Jag har tagit tre kortare promenader på tre månader (typ) och spyr non stop. Har klarat av att följande att handla kanske tre gånger, men fått springa ut och kräkas i bilen alla gånger. (Fiskdisken...) Rör mig mellan sängen, soffan och toaletten. Allt luktar så illa! Allt får mig att hulka.

Och just nu känner jag mig verkligen, verkligen ledsen. Jag önskar att jag kunde fått en graviditet som era. Vill kunna jobba, motionera, vara en vanlig människa. Det här är deppigt på riktigt.

Lider verkligen med dig, som sagt så var min förra graviditet väldigt tuff, och jag vet hur det känns! Man blir så frustrerad över att inte kunna leva ett normalt liv och klara av de enklaste sakerna.
Är du sjukskriven nu då? Vecka 19, då kan man tycka att det borde vända för dig snart. Vi får hoppas på det!
Min aktivitetsnivå är drastiskt neddragen trots att jag mår bra, för tröttheten finns där. Normalt sett brukar jag gå 8-12km/dag med hunden och brukar rida 5-6ggr/vecka. Nu känner jag mig jättenöjd om jag kommer upp i sadeln 4 gånger på en vecka och om hunden får en rejäl promenad på helgerna typ. Mycket har i och för sig att göra med att jag börjat jobba igen och det är ett himla pusslande att hinna med allt man vill.
 
Tack! Vecka 19 på onsdag. Det har blivit bättre, nu kräks jag 5-10 gånger/dag istället för 15-25! Allt är relativt!

Apropå din andra fråga så gör jag ingen skillnad på färger. Min pojke är fin i allt och det är bara färger liksom, jag väljer det jag tycker är snyggt. Blir lättast så!

Hade som du min förra graviditet, och har pecis likadant nu. Så jag vet precis hur du har det. Min energi varje dag går att till att hämta och lämna sonen på fsk, kräkas och försöka överleva dagen. Sambon får tyvärr ta allt här hemma, laga mat, diska, tvätta, underhålla sonen.

Ang kläder så får nästa barn ärva en hel del kläder från sonen. Han levde också i myclet ärvda kläder från sysslingar och dom kommer gå vidare i arv. Alla möjliga färger och former, Kläder för tjejer och kläder för killar, bekväma är den gemensamma faktorn.
Han passar extremt bra i knalliga färger, hans favorit tröja han själv vill ha nu är gammelrosa med en knallig my little ponny på, ärvd, gör varken mig eller sambon nåt att det råkar stå girl på etiketten.
Vi väljer kläder som vi tycker är fina och snygga och ser bekväma ut, rosa blå gröna svarta röda etc gör detsamma.
Sen kanske gränsen går vid krussiduller på rumpan, men det är mer för att det ser fruktansvärt obekvämt ut att sitta på..
 
Med tanke på diskussionen som uppstod i Vårföräldrar angående klädesplagg till barn och eventuella färger.... Hur tänker ni vid köp av bebisplagg? Både ni som vet och ni som inte vet könet? Köper ni "könsanpassat" om ni vet att det blir pojke/flicka, eller kör ni på med neutrala färger och plagg? Tänker ni likadant med inredning av barnrum osv?

Jag har ju aldrig varit förtjust i volanger och rosa grejer så det kommer bli mest neutrala färger till barnet misstänker jag. Jag har inga problem att klä en pojke i rött eller flicka i blått, större delen av min garderob går ju typ i mörkblått, svart och vitt. :p Så länge kläderna är praktiska och sitter bra är jag nöjd.
 
Angående kön, är det någon av er som gjort RUL redan som kollat kön? Ni som inte gjort det, vad tror ni att det är för kön? Jag hoppas lite att det är en kille för vi har inga tjejnamn på lager (de gick åt till dottern) :D
 
Angående kön, är det någon av er som gjort RUL redan som kollat kön? Ni som inte gjort det, vad tror ni att det är för kön? Jag hoppas lite att det är en kille för vi har inga tjejnamn på lager (de gick åt till dottern) :D

Gjorde RUL för några veckor sedan och kollade som sagt inte (läkaren frågade om vi ville veta kön och vi sa nej, då sa han att det inte syns ändå.. :D).
Jag tror flicka just nu, men det varierar kan jag säga, ändrar mig med några veckors intervaller, haha. Vi råkar nog ganska ofta säga "han" när vi pratar om bebisen dock, fast vi försöker säga "hen". Men i alla fall, just nu tror jag flicka, min sambo tror ingenting och min mamma tror flicka :p
 
Angående kön, är det någon av er som gjort RUL redan som kollat kön? Ni som inte gjort det, vad tror ni att det är för kön? Jag hoppas lite att det är en kille för vi har inga tjejnamn på lager (de gick åt till dottern) :D

Vi kollade och det ser ut till att vara en tjej. Jag var för nyfiken för att inte kolla :p när möjligheten fanns.

Angående kläder så har vi redan fått lägenheten fyllt med ärvda kläder och saker från sambons syster som har en kille och en tjej. Det var innan vi gjorde RUL så här finns en sopsäck med pojkkläder, en med flickkläder och en blandat (och nej vi har egentligen inte plats till det i våran 2:a… :yuck:). Där är en del Rosa i flicksäcken så kommer försöka blanda det lite med pojkkläderna. Lär knappt behöva köpa något nytt det första halvåret men det kommer jag ju nog inte helt kunna hålla mig ifrån iaf :angel:.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det känns fortfarande overkligt, men ni här vet ju redan om det iallafall! Jag hoppas på att få sällskap i tråden, men annars får jag...
2
Svar
34
· Visningar
2 157
Foder & Strö Suck, nu är vi där igen. Efter att ha varit helt bra i magen hela sommaren och inte stått emot det minsta i ridningen så börjas det igen...
Svar
5
· Visningar
635
Senast: Linda_A
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
5 096
Senast: MiaMia
·
Fritid I juni kommer jag, sonen 8 år och vovvarna åka norrut från Skåne på vår allra första campingsemester. Vi kommer vara borta 8-9 dagar...
Svar
7
· Visningar
639

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Atletix
  • Unghästfasoner?
  • Selenbrist

Omröstningar

Tillbaka
Upp