Det där med överlevnadsstrategi för tiden efter att bebisen kommit.. Jag har ju inga barn sedan tidigare så förstår att det blir skillnad jämfört med om man har ytterligare en eller flera hemma att ta hänsyn till och hinna med. Men jag oroar mig nog lite ändå! Mest är jag exalterad och ser fram emot den tiden, och eftersom bebis är beräknad till 9/6 så kommer min sambo först kunna vara hemma med oss i två veckor som alla pappor får vara här och sedan ta semester och vara hemma ytterligare fyra veckor, vilket känns så skönt. Oroar mig nog mest för hur jag ska orka med att ta hand om djuren.. Hästen får gå på bete och leva livet, men om det skulle hända något, att han skadar sig eller liknande och inte kan gå så, vem tar hand om honom då?
Och mina katter, som förvisso är ganska low maintenance men som ju ändå är/varit mina bebisar fram tills nu?! Den stora sover med mig, i min famn, varje natt, somnar med honom i armarna och vaknar likadant på morgonen (
). Den lilla har blivit som ett barn sedan jag blev gravid, klänger på mig hela tiden, hänger mig i benen (snubblar på honom jämt..), vill helst att jag ska vara med när han ska äta, vill bara vara ute extremt korta stunder innan han ska in och "kolla till mig".. De är underbara, om än lite knäppa
, undrar så hur de ska ta nytillskottet. Någon med erfarenhet av katter och ny bebis? Är även orolig att de ska lägga sig på bebisen när den sover så att den inte får luft..