Om det bara vore det lilla grävprojektet han har för sig hade det kanske inte varit så farligt men nu är hela tomten och husgrunden uppgrävd, projekt överallt och till råga på allt en massa sten (6 ton närmare bestämt) på väg att lastas av på tomten vilken dag som helst och en minigrävare med rullande hyra... Ska vi slå vad om att bebis kommer i natt?
Eller hur, visst är det konstigt vilka spratt hjärnan kan spela en? Jag brukar vakna och när jag kommit till sans så ligger jag och klappar på sambon medan han sover, för att gottgöra alla elaka saker jag öst över honom i sömnenKänner igen det där med drömmar och raseriutbrott @Fritidsryttare. Drömde ofta under graviditeten att sambon var otrogen och sånt, nåt som jag absolut inte oroar mig för i vaket tillstånd. Vaknade upp och var jättearg och ledsen och planerade hämnd innan jag insåg att jag drömt
Om det bara vore det lilla grävprojektet han har för sig hade det kanske inte varit så farligt men nu är hela tomten och husgrunden uppgrävd, projekt överallt och till råga på allt en massa sten (6 ton närmare bestämt) på väg att lastas av på tomten vilken dag som helst och en minigrävare med rullande hyra... Ska vi slå vad om att bebis kommer i natt?
Brukar kunna mäta allvarlighetsgraden av hans fadäser efter vilket humör han är på. När jag kom hem ikväll och han glatt började prata om att vi (han) skulle flytta min odlingslåda med typ en kubik jord i så förstod jag att nåt hade hänt, han _hatar_ nämligen vanligt hederligt trädgårdsarbete nästan lika mycket som att följa med till stallet.
Strax därefter kom den "lilla" detaljen att huset saknade strömförsörjning men att en jourbil var på väg...
Han kom på 2veckor innan BF att vi behövde en ny trappa inne i vårt gamla hus. Och rev den gamla så höggravida jag fick kissa i en hink i köket om jag inte ville gå ut och runt huset för att komma in på nedre våningen där badrummet låg för att gå på toaletten Haha åh, alltså det låter precis som min karl! Mamma var inne på samma linje idag när jag beklagade mig, att han boar... Han har alltid myror i brallorna men nu är han baske mig extrem, börjar jobba 07 ute och NU skrev jag till honom att han får ta och pallra sig in, än har han inte stängt av den sabla grävmaskinen...Åh låter precis som min sambo när vi vänta första sonen
Kan berätta trappan blev klar ungefär 2dagar innan sonen kom (4dagar innan BF)
.. då pratar vi funktionsduglig, inte målad och klar..
Var överlycklig när vi kom hem från BB och svärmor hade vrålstädst hela vårt hus eftersom vi bara hade hunnit få bort byggdamm, inte verktyg etc..
Jag tror dock att det var min sambos sätt att boa inför bebisen, göra klart sånt som hänger över honom..
Lite som nu.. Han skyndar på renoveringen för att få allt klart innan bebis kommer
Vilken snäll svärmor du har! Jag som trodde det skulle lugna ner sig med hormonerna när ungen väl var ute.Skönt att ni mår braTack! Vi mår bra båda två. Ada fick tillbringa första natten på barnavdelningen eftersom hennes blodsocker var för lågt och hon behövde matas via slang för att få upp det. Jag grät floder när vi förde ner henne till barnavdelningen men i efterhand kan jag se att det bara var bra. Hon fick den vård hon behövde och jag fick sova en hel natt efter den utdragna förlossningen.
Nu är hon väldigt pigg, hon ligger ofta och ser sig omkring med stora ögon. Jag har också återhämtat mig bra. Jag har stundvis väldigt ont där de blev tvungna att klippa mig och så gråter jag många gånger varje dag åt helt löjliga saker. Inte ens negativa saker utan till exempel kommer det en störtflod när jag tittar på mannen som ligger och gosar och pratar med dottern.
. Ja, jisses, känslostormarna när sonen föddes har jag aldrig varit med om förut. Kunde också börja gråta över ingenting.Grattis till alla som fått bebis sedan jag skrev något sist.
Här blev vi väldigt överaskade när vår dotter bestämde sig för att komma ut i vecka 36+3. Hon föddes i onsdags efter 70 timmars förlossningsarbete.
Det började med att jag vaknade kl 4 på söndag morgon med enorm smärta i ryggen och sammandragningar som som gjorde rejält ont. Jag fick smått panik och trodde jag skulle föda genast eftersom jag inte haft en enda sammandragning under hela graviditeten. Till råga på allt var mannen på arbetsresa och skulle komma hem först natten till måndag, alltså 21 timmar senare. Senare på dagen började jag få blodiga flytningar och satt och stortjöt på toan hundra procent säker på att jag skulle få föda ensam. Jag visste inte då att jag ännu hade flera dygn av regelbundna sammandragningar framför mig. Sammandragningarna fortsatte med ca 10-15 minuters mellanrum hela natten till måndag och hela måndagen. På måndagkväll ringde jag förlossningsavdelningen för att höra vad de tyckte. De önskade att jag skulle komma in på kontroll eftersom jag ännu inte var fullgången. Väl inne var jag öppen tre centimeter men allt var bra med bebis så vi blev hemskickade igen och uppmanade att försöka vila. Att vila var helt omöjligt eftersom sammandragningarna gjorde allt för ont. Hela natten stod jag i köket och gungade och andades genom sammandragningarna. Mot morgonen kom sammandragningarna med fem minuters mellanrum och jag ringde förlossningen igen och vi åkte in. Det konstaterades att bebisen mådde bra och att jag var öppen sex centimeter så vi fick flytta in i en förlossningssal. Hela dagen höll jag på med regelbundna värkar med ca 10 minuters mellanrum men inget hände. Jag stannade på 6 cm öppen. Jag bad dem göra något för att få igång allting igen men de sa att eftersom bebis mådde bra och jag bara var i vecka 36 så gör de inget för att starta en förlossning. När det blev kväll var jag totalt slut efter att ha kämpat med sammandragningarna och sovit endast några få timmar under två och ett halvt dygn. Min högsta önskan var bara att få sova. Jag flyttades då ut ur förlossningssalen och in i ett litet rum där det bara fanns en säng. Jag fick en starkare värkmedicin som skulle dämpa sammandragningarna och göra så att jag fick vila. Mannen skickades hem för att sova. Värkmedicinen hjälpte inte ett dugg men jag var så slut att jag lyckades somna mellan varje sammandragning. Efter att ha hållit på så i två timmar somnade jag inte längre mellan sammandragningarna. Jag ringde efter en sköterska och bad desperat om hjälp, smärtlindring, igångsättning eller vad som helst för jag orkade inte mer. Hon undersökte mig och kunde då konstatera att jag var öppen åtta centimeter och att jag fick ringa min man för jag skulle in i förlossningssalen igen. Kl. 00 fick jag gå in i förlossningssalen igen. Kl. 02.40 gick vattnet efter att jag fått en muskelavslappnande spruta. Sedan är allt en dimma och jag minns inte mycket av nästa timme. Kl. 03.40 var jag helt öppen och uppmanades att börja krysta, men jag hade inga krystvärkar. Jag kände aldrig "jag behöver bajsa- trycket" neråt. Jag fick dropp för att göra krystvärkarna starkare och efter en halvtimmes krystningsarbete var hon ute. 2620 gram och 46,6 cm. Förlossningen var plågsam och utdragen men det är hon minsann värd, världens bästa Ada.
Har annars lyckats pricka in sovtiden i stallet et y par gånger på sista tiden och därmed också kunnat rida lite ..Här erbjuds bara föräldragrupper till förstföderskor. Himla synd eftersom vi inte känner någon i denna staden och hade uppskattat lite nya vänner. Får gå på babycafe och öppna förskolan iställetGrattis @IdaV och bra kämpat!!
Här är vi 9 veckor idag och ska ha första mamma träffen kl 11. Ska ni andra vara med i mammagrupp eller vad det heter i Sverige?
Normalt mitt i hennes sovtid så har försökt gå upp extra tidigt idag mitt hopp om att hon somnar tidigare..
Babygymmet blir mer och mer spännande och hon låg där helt själv i 5-10 min morse.
I natt sov hon för första gången nästan 7 timmar efter att ha fått nappen en enstaka gång, det brukar dock vara 5-6 h. Dock somnar hon vid 20 tiden och eftersom jag inte själv kommer i säng förrän omkring kl 22 så blir det ändå inte jättemånga timmars sammanhängande sömn. Är nästan tröttare nu än när hon var nyfödd och sov kortare tid, tror adrenalinet har lagt sig lite
.
Skulle inte ha sett game of thrones innan läggdags igår, drömde att jag födde en drake
Här erbjuds bara föräldragrupper till förstföderskor. Himla synd eftersom vi inte känner någon i denna staden och hade uppskattat lite nya vänner. Får gå på babycafe och öppna förskolan istället
