Sommarföräldrar 2017 del2

[Fritidsryttare]

Och ja, nu har vi återigen kapat tråden. Ursäkta till er andra.

 

[Ray]

Ha ha, jag säljer bara hästar - inte köpa. Jag som säljare hade bekostad op alternativt dragit ner samma summa på priset

(årets trådkap)

De jag pratat med har nog varit säljare oxå så det är väl där min tanke kommer ifrån.
Den dealen är ju schysst men ingen självklarhet

 

[Rosen-Knoppen]

Usch vad trött jag är! Sovit 2timmar på dagen och är ändå helt slut. Det är tur jag har mina föräldrar med här i sommarstugan som kan roa sonen eftersom sambon hade två jobbdagarna inplanerat denna vecka och var tvungen att åka hem onsdag-torsdag. Han kommer tillbaka imorgon förmiddag.
Vet inte hur jag hade gjort utan mamma och pappa. Dom badar i plaskpoolen, gungar, plockar blåbär i skogen och jag vilar. Guld!

Himla massa sammandragningar och förvärkar.
Igår hade jag tom 4sammandragningar som fick mig att fundera på om förlossningen startat. Men dom la sig i vila.

 

[Ray]

Usch vad trött jag är! Sovit 2timmar på dagen och är ändå helt slut. Det är tur jag har mina föräldrar med här i sommarstugan som kan roa sonen eftersom sambon hade två jobbdagarna inplanerat denna vecka och var tvungen att åka hem onsdag-torsdag. Han kommer tillbaka imorgon förmiddag.
Vet inte hur jag hade gjort utan mamma och pappa. Dom badar i plaskpoolen, gungar, plockar blåbär i skogen och jag vilar. Guld!

Himla massa sammandragningar och förvärkar.
Igår hade jag tom 4sammandragningar som fick mig att fundera på om förlossningen startat. Men dom la sig i vila.

Känner likadant!

 

[Rhinos]

Usch vad trött jag är! Sovit 2timmar på dagen och är ändå helt slut. Det är tur jag har mina föräldrar med här i sommarstugan som kan roa sonen eftersom sambon hade två jobbdagarna inplanerat denna vecka och var tvungen att åka hem onsdag-torsdag. Han kommer tillbaka imorgon förmiddag.
Vet inte hur jag hade gjort utan mamma och pappa. Dom badar i plaskpoolen, gungar, plockar blåbär i skogen och jag vilar. Guld!

Himla massa sammandragningar och förvärkar.
Igår hade jag tom 4sammandragningar som fick mig att fundera på om förlossningen startat. Men dom la sig i vila.

Förstår verkligen din känsla.
Igår kom vi hem efter ca en vecka med svärföräldrarna i deras sommarstuga. Vissa dagar var jag verkligen helt slut, otroligt tacksam över att de ägnade mycket tid tillsammans med sonen så att min egen ambitionsnivå kunde sänkas några hack.

 

[Rhinos]

Besök hos BM idag och allt såg bra ut. Lågt blodtryck och SF-måttet håller sig på kurvan. Bebisen ligger med huvudet neråt, har sjunkit ner (vilket jag också har misstänkt) men är lite ruckbar. Känns jättebra att bebisen har huvudet på rätt håll .

 

[lil-sis]

Min bebis vill inte vara med pappan på kvällarna = noll hästtid

Jag skulle inte köpa innan jag vet vilken sorts bebis det är

 

[Ryttla]

Haha! Men hon har typ ökat sin fördelsevikt med 50 %! 300 gram på tre veckor är ju inte mycket, tror vi snittar på ca 250 i veckan . Men ändå kul att se så olika det kan vara även om alla följer sin egen kurva.

Han lade på sig de 300 g på fem dagar (låg under födelsevikten de första två veckorna, pga. amningen som fortfarande inte räcker till). Men han ligger tre streck över medel i längd och två streck över medel i vikt så han följer ju sin kurva. Visst är det galet hur olika stora de kan vara!

 

[Fritidsryttare]

Sambon och jag var ute och gick en promenad med hunden på mitt initiativ. Herregud vad ont det gjorde i slutet. Bebis kör kvällspass, så det växlade mellan kramp i benet, vansinnigt ont i bäckenet och världens molvärk i ländryggen. Hade lätt förväxlat det med värkarbete om jag inte känt bebis röra sig samtidigt. Så fort jag sätter mig försvinner det.. Ska jag ha det så här i flera veckor kommer jag ju bli galen!!

Kompisen såg en av mina berömda spasmer som jag får i höger ben och gapskrattade åt mig. Det gör så ont att det är omöjligt att inte rycka till och se ut som att man får ett anfall. Varje gång.

 

[MalanMjöl]

Han lade på sig de 300 g på fem dagar (låg under födelsevikten de första två veckorna, pga. amningen som fortfarande inte räcker till). Men han ligger tre streck över medel i längd och två streck över medel i vikt så han följer ju sin kurva. Visst är det galet hur olika stora de kan vara!

I perioder där hon har varit extra orolig har jag oroat mig för att mjölken inte räckte, men tror jag kan sluta oroa mig för det eftersom vikten pekar uppåt hela tiden. Tycker också att vi nu äntligen kan ha lite längre pauser mellan amningen och inte behöva ta 90 % av vaken tid!
Sambon har semester och har varit med i stallet onsdag och torsdag och hon har sovit i vagnen och jag har ridit . Hoppas hon fortsätter med att vilja sova i vagnen så jag också kan få rida lite när han börjat jobba igen.

 

[Ray]

Min bebis vill inte vara med pappan på kvällarna = noll hästtid

Jag skulle inte köpa innan jag vet vilken sorts bebis det är

Jobbigt

Men en 2 åring tänker jag går på bete till oktober. Och sen gör det inget om man inte hinner rida in före jul.

 

[hvala]

V 38 idag
Bebis fortsatt högt upp, definitivt inte i närheten av att vara fixerad. "Mensvärk" varje kväll men inte som att något är på gång. Jag tror på minst fyra veckor kvar. Jag mår bra så länge jag lyckas ta det lugnt. Jag ska helst inte göra ett dugg men det är svårt att låta bli. Nu är i alla fall nya badrummet klart. Hantverkarna kommer idag och städar upp det sista, sen har vi huset för oss själva

 

[Ray]

V 38 idag
Bebis fortsatt högt upp, definitivt inte i närheten av att vara fixerad. "Mensvärk" varje kväll men inte som att något är på gång. Jag tror på minst fyra veckor kvar. Jag mår bra så länge jag lyckas ta det lugnt. Jag ska helst inte göra ett dugg men det är svårt att låta bli. Nu är i alla fall nya badrummet klart. Hantverkarna kommer idag och städar upp det sista, sen har vi huset för oss själva

V 37 idag.
Allt är bra men nu är det bannemig fullkomlig kaos inombords. Denna veckan kommer bli hemsk

 

[hvala]

V 37 idag.
Allt är bra men nu är det bannemig fullkomlig kaos inombords. Denna veckan kommer bli hemsk

Är det nästa vecka du har ditt snitt?

 

[Ray]

Är det nästa vecka du har ditt snitt?

Lite mer än en vecka kvar.
Men nu räknar man ju dagar istället för veckor...

 

[Fritidsryttare]

V 37 idag.
Allt är bra men nu är det bannemig fullkomlig kaos inombords. Denna veckan kommer bli hemsk

+ @hvala heja oss, det kommer gå bra! Jag går in i v 38 imorgon och nu har jag "jobbat" mitt sista pass.

 

[Thalbaz]

Fröken har börjat vilja ligga själv! Nu är det andra gången som hon bara ålat i famnen och inte blivit nöjd hur jag än gjort så till slut fick hon ligga i sängen istället och nu ligger hon och ser nöjd ut och gör tappra försök att vända sig till magläge. Lite ovant då hon gärna vill bli buren normalt. Hon har över lag blivit mer intresserad av omvärlden de senaste veckorna.

Förra helgen var vi hemma hos mina föräldrar och träffade mina syskon med respektive. E var inte på sitt bästa humör men ändå ganska nöjd och glad och verkade uppskatta att få uppmärksamhet. Måste erkänna att det var rätt skönt att någon annan tog hand om henne när hon blev gnällig.

 

[Julmust]

Nu är bebis snart en månad gammal och jag har tänkt hundra gånger att jag ska gå in och skriva men ja, mata, byta blöja, passa på och sova när bebis sover osv så nu blir det ett låååångt inlägg istället.

Börjar väl med förlossningen:
Vaknade vid 03:30 på BF av att jag var kissnödig precis som alla andra nätter de sista två månaderna, väl på toa insåg jag att det var väldigt blött i trosorna och började fundera på om det var fostervatten. Gick och la mig igen och då började jag känna av mensvärk som kom och gick. Fram på morgonen tilltog det och började också komma mer regelbundet, samt att slemproppen gick. Såg ut som en gigantisk snorlobba, ganska lös i konsistensen och med blodkoagel i. Vid 10 väckte jag sambon och berättade att jag trodde något var på gång.
Dagen gick och det började göra ondare men fortfarande hanterbart, sista två timmarna hemma började det bli jobbigt och jag använde TENSen som hjälpte något. Gå och sitta funkade, ligga gjorde ONT (fast om jag hade vetat då vad som skulle komma så hade det varit en piss i Mississippi i jämförelse). Vid 16 började vi åka eftersom det började bli jobbigt att sitta och vi har en timmes resväg till förlossningen samt skulle lämna av hunden på vägen, då var det ca 2 värkar/10 min och de höll i sig en minut.
Framme på förlossningen vid 17 och blev undersökt vid 17:30, utplånad tapp och öppen 1 cm. Fick vänta i ett dagrum i ca en timme, sedan hade jag såpass ont att BM lät oss komma in på ett rum för ny us, då öppen 4 cm så fick byta om och bli kvar. Fick börja använda lustgasen och den var inget mirakelmedel men tog udden av det värsta.
Tidsbegreppen är minst sagt luddiga men fick EDA satt nån gång runt 20-21 vilket gjorde att värkarna dämpades och jag fick ett par timmars vila, det syntes dock på kurvan att värkarna blev klenare och det inte bara var smärtan som dämpades. Efter ett par timmar tilltog värkarna igen och kändes rejält trots EDA.
Efter skiftbyte kom nya BM och undersökte mig runt midnatt, då hade det snarare gått bakåt än framåt så då blev det värkstimulerande dropp vilket gjorde att det drog igång rejält och BM undrade om jag verkligen fått EDA eftersom jag hade så ont. EDAn kollades och fylldes på av läkare och jag fick byta ställning några ggr, sitta på pilatesboll och stå på knä mot uppfälld sänggavel. Mitt ena ben domnade bort och jag kunde inte gå eftersom det bara vek sig så vid varje förflyttning fick sambon i princip lyfta mig och det gjorde sjukt ont att röra sig.
Resten av natten är en enda dimma men det jag minns är att BM sa att jag var fullt öppen men bebis ville inte riktigt komma ner helt så att jag kunde börja krysta. Värkarna kändes nu i nedre delen av magen och gjorde ONT trots EDA, lustgasen satt i princip klistrad över näsan på mig. BM ville att jag skulle byta ställning men jag hade så ont att jag i princip vägrade. I mitt huvud tog det en evighet och lite till och jag minns att jag frågade hur länge det skulle vara så här och när man kunde få ett snitt istället. Sambon berättade efteråt att de nån gång under morgontimmarna tagit bort EDAn och höjt upp det värkstimulerande droppet rejält eftersom det gick så segt, det berättade de dock aldrig för mig och tur var nog det.
Vid 7 var det dags för ny BM igen, samma som på kvällen, och hon konstaterade efter us att det var dags att börja krysta vilket jag inte alls kände av, kände inget tryck. Hela underlivet var bedövat av EDAn så krystvärkarna gjorde bara ont på samma ställe som tidigare, långt ner i magen. Krystade i drygt 30 min och strax före 8 på morgonen föddes vår son.
Med facit i hand så var det en väldigt normallång förlossning för en förstföderska men en natt har aldrig varit så oändligt lång. Jag var helt inne i smärtan och rejält hög på lustgasen, samtidigt så trött att jag dåsade till mellan värkarna så hela förloppet från när de satte det värkstimulerande droppet är väldigt dimmigt.
Sprack en del bakåt och en läkare fick sy men sfinktrar och andra viktiga delar klarade sig.

Sonen fick först komma upp på magen men hade jobbigt med andningen så han och pappan flyttades till neo för att få cPAP, syrgas och övervakning.
Efter att ha blivit sydd och vilat en stund samt duschat av mig fick jag komma upp till dem efter ett par timmar.

På em var alla världen bra och vi fick flytta till BB.
Eftersom sonen hade det jobbigt i början vilket ledde till lågt blodsocker tillmatade de honom redan de första timmarna med ersättning i kopp vilket vi sedan fortsatte med under de 2,5 dygn vi var kvar på BB, han blev även lite gul vilket ledde till att han var ganska trött de första dagarna.

Mina tuttar tog god tid på sig, tog 5 dagar innan jag fick någon mjölk och vi kom aldrig riktigt igång med amningen. Platta och mjuka bröstvårtor hos mig i kombination med att han blev lite lat med att försöka eftersom han fick ersättning redan från början gjorde det svårt. Har kämpat på fram till nu med att amma med amningsnapp först och sedan ge ersättning men sista veckan har han bara skrikit och varit arg när vi försökt amma så jag har fått pumpa och ge i flaska. Eftersom jag har så dåligt med mjölk och bara får ut 50-100 ml/dag så bestämde jag mig igår för att strunta i amningen från och med nu och bara ge ersättning.
Trots att jag innan hade en väldigt avslappnad inställning till det hela och tänkte "jag gör det som funkar" så känns det ändå som ett misslyckande och jag har gråtit många frustrationstårar... nu när jag verkligen bestämt mig och slutat kämpa så känns det dock bättre. Sonen går det ingen nöd alls på, han äter glatt sin ersättning med 2-4 h mellan målen, är bra i magen och har gått upp från 3600 g till 4700 g på 3,5 vecka.

Jag tycker inte att förlossningen var katastrofal eller så men om jag ska ha fler barn så vill jag definitivt ha en strategi för att vara mer medveten och med i förloppet, nu är allt mest diffust såhär i efterhand. Vad gäller amningen är jag uppenbarligen inget bra exemplar rent fysiskt och om jag skulle försöka amma ett kommande barn så ska jag verkligen läsa på mer och be om hjälp redan från början, hade inte förstått att det kan vara så svårt så här med facit i hand.

 

[Ray]

Nu är bebis snart en månad gammal och jag har tänkt hundra gånger att jag ska gå in och skriva men ja, mata, byta blöja, passa på och sova när bebis sover osv så nu blir det ett låååångt inlägg istället.

Börjar väl med förlossningen:
Vaknade vid 03:30 på BF av att jag var kissnödig precis som alla andra nätter de sista två månaderna, väl på toa insåg jag att det var väldigt blött i trosorna och började fundera på om det var fostervatten. Gick och la mig igen och då började jag känna av mensvärk som kom och gick. Fram på morgonen tilltog det och började också komma mer regelbundet, samt att slemproppen gick. Såg ut som en gigantisk snorlobba, ganska lös i konsistensen och med blodkoagel i. Vid 10 väckte jag sambon och berättade att jag trodde något var på gång.
Dagen gick och det började göra ondare men fortfarande hanterbart, sista två timmarna hemma började det bli jobbigt och jag använde TENSen som hjälpte något. Gå och sitta funkade, ligga gjorde ONT (fast om jag hade vetat då vad som skulle komma så hade det varit en piss i Mississippi i jämförelse). Vid 16 började vi åka eftersom det började bli jobbigt att sitta och vi har en timmes resväg till förlossningen samt skulle lämna av hunden på vägen, då var det ca 2 värkar/10 min och de höll i sig en minut.
Framme på förlossningen vid 17 och blev undersökt vid 17:30, utplånad tapp och öppen 1 cm. Fick vänta i ett dagrum i ca en timme, sedan hade jag såpass ont att BM lät oss komma in på ett rum för ny us, då öppen 4 cm så fick byta om och bli kvar. Fick börja använda lustgasen och den var inget mirakelmedel men tog udden av det värsta.
Tidsbegreppen är minst sagt luddiga men fick EDA satt nån gång runt 20-21 vilket gjorde att värkarna dämpades och jag fick ett par timmars vila, det syntes dock på kurvan att värkarna blev klenare och det inte bara var smärtan som dämpades. Efter ett par timmar tilltog värkarna igen och kändes rejält trots EDA.
Efter skiftbyte kom nya BM och undersökte mig runt midnatt, då hade det snarare gått bakåt än framåt så då blev det värkstimulerande dropp vilket gjorde att det drog igång rejält och BM undrade om jag verkligen fått EDA eftersom jag hade så ont. EDAn kollades och fylldes på av läkare och jag fick byta ställning några ggr, sitta på pilatesboll och stå på knä mot uppfälld sänggavel. Mitt ena ben domnade bort och jag kunde inte gå eftersom det bara vek sig så vid varje förflyttning fick sambon i princip lyfta mig och det gjorde sjukt ont att röra sig.
Resten av natten är en enda dimma men det jag minns är att BM sa att jag var fullt öppen men bebis ville inte riktigt komma ner helt så att jag kunde börja krysta. Värkarna kändes nu i nedre delen av magen och gjorde ONT trots EDA, lustgasen satt i princip klistrad över näsan på mig. BM ville att jag skulle byta ställning men jag hade så ont att jag i princip vägrade. I mitt huvud tog det en evighet och lite till och jag minns att jag frågade hur länge det skulle vara så här och när man kunde få ett snitt istället. Sambon berättade efteråt att de nån gång under morgontimmarna tagit bort EDAn och höjt upp det värkstimulerande droppet rejält eftersom det gick så segt, det berättade de dock aldrig för mig och tur var nog det.
Vid 7 var det dags för ny BM igen, samma som på kvällen, och hon konstaterade efter us att det var dags att börja krysta vilket jag inte alls kände av, kände inget tryck. Hela underlivet var bedövat av EDAn så krystvärkarna gjorde bara ont på samma ställe som tidigare, långt ner i magen. Krystade i drygt 30 min och strax före 8 på morgonen föddes vår son.
Med facit i hand så var det en väldigt normallång förlossning för en förstföderska men en natt har aldrig varit så oändligt lång. Jag var helt inne i smärtan och rejält hög på lustgasen, samtidigt så trött att jag dåsade till mellan värkarna så hela förloppet från när de satte det värkstimulerande droppet är väldigt dimmigt.
Sprack en del bakåt och en läkare fick sy men sfinktrar och andra viktiga delar klarade sig.

Sonen fick först komma upp på magen men hade jobbigt med andningen så han och pappan flyttades till neo för att få cPAP, syrgas och övervakning.
Efter att ha blivit sydd och vilat en stund samt duschat av mig fick jag komma upp till dem efter ett par timmar.

På em var alla världen bra och vi fick flytta till BB.
Eftersom sonen hade det jobbigt i början vilket ledde till lågt blodsocker tillmatade de honom redan de första timmarna med ersättning i kopp vilket vi sedan fortsatte med under de 2,5 dygn vi var kvar på BB, han blev även lite gul vilket ledde till att han var ganska trött de första dagarna.

Mina tuttar tog god tid på sig, tog 5 dagar innan jag fick någon mjölk och vi kom aldrig riktigt igång med amningen. Platta och mjuka bröstvårtor hos mig i kombination med att han blev lite lat med att försöka eftersom han fick ersättning redan från början gjorde det svårt. Har kämpat på fram till nu med att amma med amningsnapp först och sedan ge ersättning men sista veckan har han bara skrikit och varit arg när vi försökt amma så jag har fått pumpa och ge i flaska. Eftersom jag har så dåligt med mjölk och bara får ut 50-100 ml/dag så bestämde jag mig igår för att strunta i amningen från och med nu och bara ge ersättning.
Trots att jag innan hade en väldigt avslappnad inställning till det hela och tänkte "jag gör det som funkar" så känns det ändå som ett misslyckande och jag har gråtit många frustrationstårar... nu när jag verkligen bestämt mig och slutat kämpa så känns det dock bättre. Sonen går det ingen nöd alls på, han äter glatt sin ersättning med 2-4 h mellan målen, är bra i magen och har gått upp från 3600 g till 4700 g på 3,5 vecka.

Jag tycker inte att förlossningen var katastrofal eller så men om jag ska ha fler barn så vill jag definitivt ha en strategi för att vara mer medveten och med i förloppet, nu är allt mest diffust såhär i efterhand. Vad gäller amningen är jag uppenbarligen inget bra exemplar rent fysiskt och om jag skulle försöka amma ett kommande barn så ska jag verkligen läsa på mer och be om hjälp redan från början, hade inte förstått att det kan vara så svårt så här med facit i hand.

Känner igen förlossningen från min ängel förra året förutom att det slutade med snitt. Men just att det är dags att krysta och man fattar ingenting mer än att det gör jävligt ont!

Härligt att sonen mår bra nu och att du ändå gjort beslut med amning och pump. Det kommer kännas som ett bra beslut!
Jag var kass på pumpa och kommer inte lägga krut på det... Funkar inte amma blir det ersättning. Kram!

 

[hvala]

Jag säger hela tiden att nu har vi allt hemma, nu ska jag inte handla mer, och sen kommer jag på något mer som behövs Men nu, nu tror jag faktiskt vi har allt. För ett tag i alla fall - en del saker är förbrukningsvaror.