Sommarföräldrar 2017 del2

[Fritidsryttare]

@Fritidsryttare jag tycker det låter som att din bebis fixerar sig. Då sjunker magen och det kan mola och ila i underlivet.

Ja, det måste vara så för det är precis så det känns. Tycker den kan sluta fixera sig faktiskt och komma ut istället för det gör bajsont rent ut sagt och jag mår allmänt skräp.

 

[Fritidsryttare]

Känner likadant
Grunnar på Falsterbo eller inte. Kan inte bestämma mig för vad som.är bäst...
Å ena sidan min vanliga " å vad roligt att shoppa och träffa folk och se fina hästar" och å andra sidan " å vad drygt att gå runt med sammandragningar, få ont av att sitta obekvämt, inte ha någon häst att shoppa till och heller inte kunna ha några kläder inom rimlig framtid..."

Fick frågan om Falsterbo idag också av en kund. Med tanke på att dagens ica-besök kändes som en dubbel iron-man där jag ville döda varje person som öppnade munnen i affären så känns det inte helt aktuellt i mitt fall, men du är förhoppningsvis piggare än mig.

 

[Fritidsryttare]

Är helt öm i magen. Den är konstant stenhård och jag har mensvärk. Tror det är för att bebisen ligger i tvärläge och pressar som gör att livmodern är än mer irriterad..
Ont ont ont i revbenen och numera också ländryggen. Snart V.34 och jag känner mig mer än redo och klar med den här graviditeten..

Förutom att min ligger som den ska så känner jag mig ungefär likadan, har förvisso inte ont i revbenen men halsbrännan från helvetet har kommit för att stanna istället.
Dagens jobb gick på ren envishet och jag hade lust att strypa i princip varenda människa så humöret är ju inte direkt på topp heller.

 

[Ray]

Fick frågan om Falsterbo idag också av en kund. Med tanke på att dagens ica-besök kändes som en dubbel iron-man där jag ville döda varje person som öppnade munnen i affären så känns det inte helt aktuellt i mitt fall, men du är förhoppningsvis piggare än mig.

Så har jag känt redan när sambon kläcker idén att " då kan du ju handla när du ändå.... Det finns ju faktiskt vagnar" .
Och jag tänker att om han visste känslan av att veta att när jag lyft in alla kassar så ska de jäklarna ur oxå och hemma finns ingen vagn...
Känner att risken är att jag bara blir på dåligt humör av att se hur glada andra är... Kan vara bättre att vara hemma och låtsas att mitt liv är normalt.

 

[Elin_B]

Åh fy då, nä nåt sånt har jag inte märkt av alls så den sitter nog kvar då

Jag såg faktiskt aldrig skymten av någon slempropp och eftersom mitt vatten sipprade hela dagen innan förlossningen utan att den synts till hade den nog lösts upp eller kommit ut i delar eller nåt....

 

[Fritidsryttare]

Jag såg faktiskt aldrig skymten av någon slempropp och eftersom mitt vatten sipprade hela dagen innan förlossningen utan att den synts till hade den nog lösts upp eller kommit ut i delar eller nåt....

Du märkte ingenting alltså? Verkar som att det är så sjukt olika för alla... Hade ju gärna velat ha nåt säkert tecken att gå efter iaf.

 

[hvala]

Du märkte ingenting alltså? Verkar som att det är så sjukt olika för alla... Hade ju gärna velat ha nåt säkert tecken att gå efter iaf.

Slemproppen kan återbildas så det är ändå inget säkert tecken. Säkra tecken på att saker är på gång finns inte men när det väl är igång så märks det.

Jag tror du gör bäst i att försöka ställa in dig på att gå åtminstone till BF, det kan bli väldigt långa veckor framöver annars. Sluta jobba så snart du kan så att du kan vara hemma och vila och göra sånt du mår bra av. Ta alla chanser du får att vila, släpp allt och acceptera alla erbjudanden du får om avlastning. Du har max 7 veckor kvar tills bebisen är ute och sen kan du göra allt det där som du vill men inte orkar göra nu.

 

[Fritidsryttare]

Slemproppen kan återbildas så det är ändå inget säkert tecken. Säkra tecken på att saker är på gång finns inte men när det väl är igång så märks det.

Jag tror du gör bäst i att försöka ställa in dig på att gå åtminstone till BF, det kan bli väldigt långa veckor framöver annars. Sluta jobba så snart du kan så att du kan vara hemma och vila och göra sånt du mår bra av. Ta alla chanser du får att vila, släpp allt och acceptera alla erbjudanden du får om avlastning. Du har max 7 veckor kvar tills bebisen är ute och sen kan du göra allt det där som du vill men inte orkar göra nu.

Jag har väl också insett att jobbet börjar hänga på en skör tråd, samtidigt så vill jag verkligen jobba det lilla jag orkar, inte för att jag har nån press på mig (tvärtom..) utan för att det är så himla roligt verkligen, och detta är sista året jag kan göra det här. Idag var första gången jag verkligen kände att "blä, jag vill inte jobba", men tror att det hade andra orsaker än själva jobbet.
Jobbet är min enda "måste-aktivitet" om dagarna, i övrigt så har jag släppt all prestige och gör i princip ingenting mer än att äta, sova och vila när jag är hemma. Att enbart gå hemma hela dagarna är inget som lockar mig, i så fall hade jag kunnat gå hem för länge sen.

Svärmor och svägerskan kommer om ett par veckor för att avlasta mig, då blir det väl nån slags definitiv ledighet, då går jag in i vecka 38 och det känns rätt lagom.

 

[Ray]

Läser på nätet att det är vanligt att gravida kvinnor i v 35 upplever att de är irriterade.
Tänk så normal man är.
Har så mycket trevligt folk att träffa men JAG VILL INTE...
Och allvarligt talat... Jag tar hellre stålkvinnor som rider fram till förlossningen än dom som gladeligen umgås med andra och går på fest.
I september. Då lovar jag vara glad och trevlig igen. Trött men trevlig. 2 månader till som Sveriges suraste och tråkigaste sen jävla....

 

[Fritidsryttare]

Läser på nätet att det är vanligt att gravida kvinnor i v 35 upplever att de är irriterade.
Tänk så normal man är.
Har så mycket trevligt folk att träffa men JAG VILL INTE...
Och allvarligt talat... Jag tar hellre stålkvinnor som rider fram till förlossningen än dom som gladeligen umgås med andra och går på fest.
I september. Då lovar jag vara glad och trevlig igen. Trött men trevlig. 2 månader till som Sveriges suraste och tråkigaste sen jävla....

Mitt dåliga humör gick över efter vila och mat, så nu är jag glad igen. Blev typ chockad över mig själv i morse som var så grinig, jag brukar bli arg men inte gå runt och vara grinig mot folk (sambon undantaget, stackarn). Tror det berodde på för lite mat i mitt fall, som berodde på tomt kylskåp, som i sin tur berodde på ren lathet från min sida. Enkelt att åtgärda iaf.
Däremot märker jag att min, även i vanliga fall, korta stubin, har förkortats avsevärt under graviditeten. Det ska inte mycket till för att jag ska brusa upp nu för tiden om nån säger nåt dumt.

Sociala tillställningar är inte min grej vanligtvis heller, även som ogravid. Klarar max ett par timmar bland folk, även vänner och sen börjar det krypa i kroppen. Undantaget är om jag umgås med nån samtidigt som vi gör en gemensam aktivitet. Favoriten är veterinärbesök eller tävlingssällskap, då kan jag hänga hela dagarna utan problem. Men inte att bara sitta rakt upp och ner och umgås, då blir jag rastlös.

 

[Elin_B]

Du märkte ingenting alltså? Verkar som att det är så sjukt olika för alla... Hade ju gärna velat ha nåt säkert tecken att gå efter iaf.

Nope! Hade ju världens jättevattniga flytning typ 3 v innan förlossningen så att jag nästan trodde vattnet gått... men det var ju som vatten. Hade ställt in mig på att den skulle gå en- två v innan det startade så höll verkligen utkik efter den. Men när dagen kom började vattnet sippra utan att jag såg den. Kanske kom den i toan eller badet men jag tror ju att jag märkt ett "slem-monster"

 

[Elin_B]

Jag har väl också insett att jobbet börjar hänga på en skör tråd, samtidigt så vill jag verkligen jobba det lilla jag orkar, inte för att jag har nån press på mig (tvärtom..) utan för att det är så himla roligt verkligen, och detta är sista året jag kan göra det här. Idag var första gången jag verkligen kände att "blä, jag vill inte jobba", men tror att det hade andra orsaker än själva jobbet.
Jobbet är min enda "måste-aktivitet" om dagarna, i övrigt så har jag släppt all prestige och gör i princip ingenting mer än att äta, sova och vila när jag är hemma. Att enbart gå hemma hela dagarna är inget som lockar mig, i så fall hade jag kunnat gå hem för länge sen.

Svärmor och svägerskan kommer om ett par veckor för att avlasta mig, då blir det väl nån slags definitiv ledighet, då går jag in i vecka 38 och det känns rätt lagom.

Jag hade tänkt gå hem 2 v före BF men var så less och omotiverad sista tiden plus att jag blev väldigt illamående. Skulle gått dagen före midsommar, dvs jobba mån-ons den veckan men sjukskrev mig från måndag och eftersom värkarna började natten till tisdag var det ganska skönt blev inte så mycket ledigt ändå.

Sista tiden är sjukt tung. Både fysiskt och mentalt. Jag gick helt in i nån förlossningsförberedelse och kunde knappt sköta mitt jobb. Var disträ och tankspridd. Man får nog bara acceptera att det är en kort period på det stora hela och man behöver slå av lite på takten för att förbereda sig på vad som komma skall.

 

[Omega]

Läser på nätet att det är vanligt att gravida kvinnor i v 35 upplever att de är irriterade.
Tänk så normal man är.

Allt är normaaaaaalt!
Mot slutet av min graviditet var det det värsta nån kunde säga till mig, på ett sätt. När det gäller bebisen är det ju bra förstås men när det talas om hur normalt det är när man mår skit eller känner för att strypa folk i sin omgivning, då är det inte lika kul. Allt prat om att njuta. Jo, jag skulle gärna njuta av tiden som höggravid, men det är inte alltid så otroligt njutbart..

 

[Omega]

Lyckades få lite tid med hästen, en kort promenad blev det i alla fall. Sen fick jag dock spendera en timme med att leta efter ett grönt grimskaft på en grön åker.. Hittade det till slut. Glad att jag inte behövde göra det som höggravid. Blev sen hem och sonen skrek i högan sky av hunger när jag väl klev in genom dörren. Då får man dåligt samvete

 

[MalanMjöl]

Nu hoppas jag kunna börja ta hand om min häst lite igen. Hade tänkt vänta med att börja motionera honom till efter efterkontrollen i början av augusti, men det verkar inte funka. Känner mig lite orolig över att inte fått ok från läkare innan jag börjar, men samtidigt lär ju inte läkaren bedöma utifrån ridningen direkt..

Jag kunde inte hålla mig borta längre när S var 3.5 vecka och sambon erbjöd sig att följa med till stallet satt jag upp och skrittade en 20 min. Det kändes ok och har ridit 1-2 gånger i veckan sen dess när sambon tar med upp till hästen. Igår galopperade jag för första gången men rider inte mer än ca 40 min varav 20 min är skritt men är glad för det lilla för när vi är i stallet själva blir det inte så mycket gjort . Har ridhuset precis bredvid stallet så bra dagar hinner jag longera lite när hon sover men där är bara så torrt, varmt och dammigt nu på sommaren. Ridbanan ligger längre bort så har inte kommit på något bra sätt att transportera både häst och vagn dit själv och när hon vaknar i vagnen så vill ho inte läggas tillbaka dit igen. Vi har inte vågat lämna sambo och S ensamma när jag åker till stallet ännu då jag har 25 min körsel dit så är inte bara att komma hem igen när hon är otröstlig!
Ska till läkaren på tisdag så hoppas allt ser bra ut därnere då!

 

[Ray]

Jag är som en tickande bomb... Ett snett ord från sambon och det exploderar innan jag egentligen ens reagerat.
Folk pratar om att man blir gråtmild. Jag är som ett redigt rivjärn.
Kloka dottern tvingade mig att titta på klipp med Jocke och Jonna och bannemig lyckades inte ett litet fnitter dyka upp åt detta fullkomligt...

 

[Fritidsryttare]

Jag hade tänkt gå hem 2 v före BF men var så less och omotiverad sista tiden plus att jag blev väldigt illamående. Skulle gått dagen före midsommar, dvs jobba mån-ons den veckan men sjukskrev mig från måndag och eftersom värkarna började natten till tisdag var det ganska skönt blev inte så mycket ledigt ändå.

Sista tiden är sjukt tung. Både fysiskt och mentalt. Jag gick helt in i nån förlossningsförberedelse och kunde knappt sköta mitt jobb. Var disträ och tankspridd. Man får nog bara acceptera att det är en kort period på det stora hela och man behöver slå av lite på takten för att förbereda sig på vad som komma skall.

Tänk så olika det kan vara, jag är tvärtom och kopplar av mentalt på jobbet. Kan gå runt och fundera och planera medan jag jobbar, men så har inte jag ett så intellektuellt krävande jobb heller, kanske är därför.

Fick ledigt idag, då plötsligt fick jag har energi över till att städa hela huset, fixa käk, städa, gå med hunden och fixa fyra hästar... Har trots det klämt in både en längre lunchvila och en timmes solning på det.
Har inte den ron att bara sitta stilla när jag är ledig. En dag är OK, men jag känner att jag skulle må kasst både mentalt och fysiskt om jag bara gick hemma redan nu. Skönt att ha tid och ork med annat men jag är inte säker på att det är nån skillnad på fysisk aktivitet mot de dagar jag jobbar, och har dessutom tid att grotta ner mig i grubblerier när jag bara har mig själv att fokusera på. Blir annorlunda när sambon och svärmor kommer, då kan vi hitta på gemensamma aktiviteter så jag kan skingra tankarna.

 

[Rosen-Knoppen]

Tänk så olika det kan vara, jag är tvärtom och kopplar av mentalt på jobbet. Kan gå runt och fundera och planera medan jag jobbar, men så har inte jag ett så intellektuellt krävande jobb heller, kanske är därför.

Fick ledigt idag, då plötsligt fick jag har energi över till att städa hela huset, fixa käk, städa, gå med hunden och fixa fyra hästar... Har trots det klämt in både en längre lunchvila och en timmes solning på det.
Har inte den ron att bara sitta stilla när jag är ledig. En dag är OK, men jag känner att jag skulle må kasst både mentalt och fysiskt om jag bara gick hemma redan nu. Skönt att ha tid och ork med annat men jag är inte säker på att det är nån skillnad på fysisk aktivitet mot de dagar jag jobbar, och har dessutom tid att grotta ner mig i grubblerier när jag bara har mig själv att fokusera på. Blir annorlunda när sambon och svärmor kommer, då kan vi hitta på gemensamma aktiviteter så jag kan skingra tankarna.

Jag är precis som du, sjukt rastlös. Vill ha sjuhundra bollar i luften i vanliga fall.. Har aldrig gråtit så mycket i mitt liv över att inte kunna göra saker som under den här graviditeten.
Jag har dock jobb med vrål tempo och stress, så jag hade inte heller orkat jobba.

 

[Fritidsryttare]

Jag är precis som du, sjukt rastlös. Vill ha sjuhundra bollar i luften i vanliga fall.. Har aldrig gråtit så mycket i mitt liv över att inte kunna göra saker som under den här graviditeten.
Jag har dock jobb med vrål tempo och stress, så jag hade inte heller orkat jobba.

Nä, jag mår verkligen dåligt om jag inte kan hålla igång, för mig funkar det liksom inte att bara lägga av. Jag är sån att antingen håller jag igång, eller så är jag inte igång (=sover), har inget mellanläge. Därför kör jag på i den mån jag orkar och när jag inte orkar så sover jag, typ. Har vissa dagar där kroppen säger nej och då är jag noga med att lyssna, pressar inte mig själv. Även om mitt jobb är aktivt och fysiskt rätt tungt (gör bara enklare sysslor nu dock) så är det lågintensivt och väldigt stressfritt. Inte ens när det är som mest att göra går det att stressa utan vi betar av i den takt det går.

Stress är något jag verkligen försöker undvika, tror det är mycket skadligare än fysisk aktivitet i lagom mängd. Brukar kunna stressa som en dåre i vanliga fall men har lagt band på mig själv denna graviditeten, så jag förstår helt om man med den typen av arbete som du beskriver inte orkar eller vill arbeta så länge.

 

[Rosen-Knoppen]

Nä, jag mår verkligen dåligt om jag inte kan hålla igång, för mig funkar det liksom inte att bara lägga av. Jag är sån att antingen håller jag igång, eller så är jag inte igång (=sover), har inget mellanläge. Därför kör jag på i den mån jag orkar och när jag inte orkar så sover jag, typ. Har vissa dagar där kroppen säger nej och då är jag noga med att lyssna, pressar inte mig själv. Även om mitt jobb är aktivt och fysiskt rätt tungt (gör bara enklare sysslor nu dock) så är det lågintensivt och väldigt stressfritt. Inte ens när det är som mest att göra går det att stressa utan vi betar av i den takt det går.

Stress är något jag verkligen försöker undvika, tror det är mycket skadligare än fysisk aktivitet i lagom mängd. Brukar kunna stressa som en dåre i vanliga fall men har lagt band på mig själv denna graviditeten, så jag förstår helt om man med den typen av arbete som du beskriver inte orkar eller vill arbeta så länge.

Jag har inte heller nåt mellanläge, antingen kör jag så det ryker eller så blir jag helt energilös och får inget gjort alls..