Sommarföräldrar 2017 del2

[Ray]

Väldigt avis på de som fått sina guldklimpar. Men här är det ett bra tag kvar och får glädjas åt att jag trots att jag känner mig så klumpig och tung lyckades rida min häst idag.
Red i 30 min och satt av med all försiktighet beredd på den där inte kunna gå känslan...
Men det gick bra!

 

[Omega]

Nu har jag hämtat mig lite från förlossningen och omställningen från att vara gravid så ska försöka mig på att skriva ner lite om hur det gick till när sonen kom till världen (hur coolt kändes inte det då, att få skriva att jag har en son! ).

Jag fyllde år i måndags, den 5:e. Hade absolut inga känningar, snarare hade det varit en lugn dag. Hade svärmor på besök till rätt sent, sen gick vi och la oss och somnade vid 00.30. Vaknar på natten för att gå på toaletten, efter det lägger jag mig igen men hinner bara lägga mig ner innan jag hör och känner det som att någon drar ut proppen typ, flyger upp ur sängen och vattnet börjar bokstavligen forsa. Väcker sambon och säger att vattnet gått, han blir helt klarvaken. Jag tänker att eftersom jag inte haft några värkar är det väl ändå ingen panik. Går in i duschen samtidigt som första smärtsamma värken kommer. Ringer BB efter dusch och barnmorskan där säger att jag ska försöka sova och så kan vi komma in på morgonen och ta en kurva. Klockan är nu 03.00. Sambon värmer vetekudde åt mig och vi lägger oss, men första värken liggandes i sängen gör så fruktansvärt ont att jag kliver upp omgående igen. Börjar sen vagga omkring och känner hur värkarna bara blir tätare. Säger till sambon att vi inte kan vänta utan måste åka in, ringer BB igen och säger samma sak. Hinner bli sjukt irriterad på sambon som börjar packa nån ryggsäck där innan vi åker, värkarna kommer jättetätt inpå varandra och det känns som att de ändrat karaktär och som att jag måste trycka på neråt..
Bilresan till sjukhuset tar en kvart och är inte rolig, men det allra värsta är när vi kommit fram och måste gå via akuten och upp tre våningar till BB. Det tog en evighet att ta sig den vägen, trodde knappt jag skulle klara det. Väl inne i förlossningssalen säger sambon till barnmorskan att jag sagt i bilen att det kommer vara för sent för epidural, hon säger att hon ska kika men att det vore konstigt om det är för sent. Efter att hon undersökt säger hon att jag är helt öppen och att det faktiskt alltså är för sent för det men att vi kan prova lustgas. Jag ligger nu med ständiga värkar känns det som. Provar lustgasen under en värk men tycker inte om det alls så slutar. Det blir alltså en förlossning helt utan smärtlindring, vilket ju absolut inte varit min tanke från början..
Klockan var tydligen 04.45 när vi kom in och klockan 06.13 kom han ut. Vi hade två fantastiska barnmorskor med hela tiden och sambon försökte stötta mig så gott han kunde, men jag hade svårt att ta till mig det han sa där och då, fokuserade mest på ena barnmorskan som kändes så himla förtroendeingivande på något sätt. Lite chockad blev jag nästan när han kom och det var en kille, har nog verkligen trott tjej ändå, men efter några sekunder var det så självklart att det varit han som funnits i min mage hela tiden

Jag fick ha honom på bröstet ett par timmar innan jag blev nerskickad till operation för att sys. Fick sövas, hade fått en sfinkterruptur, men läkaren var i alla fall väldigt nöjd efteråt och sa att det gått väldigt bra att sy och jag hade inte spruckit hela vägen men en bit då alltså (känner mig väldigt osäker på exakt hur men, men). Jobbigt att behöva sövas, kände mig så groggy i flera timmar efteråt men tror att det var rätt bra för sambon och sonen att få vara ensamma ett par timmar. Innan jag åkte på operationen sa sambon att han kände sig väldigt ambivalent, men när jag kom tillbaka så satt de tillsammans i en fåtölj och myste och sambon ville knappt släppa pojken till mig, och han har varit fantastiskt med honom ända sedan dess

All vårdpersonal som kommit in och träffat oss sen födseln har kommenterat hur snabbt det gick, och jag måste ju hålla med! Men skönt ändå. Kanske dock bidrog till sprickan, men det är ju som det är. Mår ändå rätt bra nu, magen har dock inte kommit igång än och är ganska rädd för det..

I övrigt har vi kvar att bestämma namn! Vi har tre alternativ nu, och ska försöka bestämma oss så fort som möjligt.

Sorry för lååångt inlägg! Skönt dock att få skriva ner min upplevelse. Tack för alla gratulationer!

 

[Lazy Lady]

Nu har jag hämtat mig lite från förlossningen och omställningen från att vara gravid så ska försöka mig på att skriva ner lite om hur det gick till när sonen kom till världen (hur coolt kändes inte det då, att få skriva att jag har en son! ).

Jag fyllde år i måndags, den 5:e. Hade absolut inga känningar, snarare hade det varit en lugn dag. Hade svärmor på besök till rätt sent, sen gick vi och la oss och somnade vid 00.30. Vaknar på natten för att gå på toaletten, efter det lägger jag mig igen men hinner bara lägga mig ner innan jag hör och känner det som att någon drar ut proppen typ, flyger upp ur sängen och vattnet börjar bokstavligen forsa. Väcker sambon och säger att vattnet gått, han blir helt klarvaken. Jag tänker att eftersom jag inte haft några värkar är det väl ändå ingen panik. Går in i duschen samtidigt som första smärtsamma värken kommer. Ringer BB efter dusch och barnmorskan där säger att jag ska försöka sova och så kan vi komma in på morgonen och ta en kurva. Klockan är nu 03.00. Sambon värmer vetekudde åt mig och vi lägger oss, men första värken liggandes i sängen gör så fruktansvärt ont att jag kliver upp omgående igen. Börjar sen vagga omkring och känner hur värkarna bara blir tätare. Säger till sambon att vi inte kan vänta utan måste åka in, ringer BB igen och säger samma sak. Hinner bli sjukt irriterad på sambon som börjar packa nån ryggsäck där innan vi åker, värkarna kommer jättetätt inpå varandra och det känns som att de ändrat karaktär och som att jag måste trycka på neråt..
Bilresan till sjukhuset tar en kvart och är inte rolig, men det allra värsta är när vi kommit fram och måste gå via akuten och upp tre våningar till BB. Det tog en evighet att ta sig den vägen, trodde knappt jag skulle klara det. Väl inne i förlossningssalen säger sambon till barnmorskan att jag sagt i bilen att det kommer vara för sent för epidural, hon säger att hon ska kika men att det vore konstigt om det är för sent. Efter att hon undersökt säger hon att jag är helt öppen och att det faktiskt alltså är för sent för det men att vi kan prova lustgas. Jag ligger nu med ständiga värkar känns det som. Provar lustgasen under en värk men tycker inte om det alls så slutar. Det blir alltså en förlossning helt utan smärtlindring, vilket ju absolut inte varit min tanke från början..
Klockan var tydligen 04.45 när vi kom in och klockan 06.13 kom han ut. Vi hade två fantastiska barnmorskor med hela tiden och sambon försökte stötta mig så gott han kunde, men jag hade svårt att ta till mig det han sa där och då, fokuserade mest på ena barnmorskan som kändes så himla förtroendeingivande på något sätt. Lite chockad blev jag nästan när han kom och det var en kille, har nog verkligen trott tjej ändå, men efter några sekunder var det så självklart att det varit han som funnits i min mage hela tiden

Jag fick ha honom på bröstet ett par timmar innan jag blev nerskickad till operation för att sys. Fick sövas, hade fått en sfinkterruptur, men läkaren var i alla fall väldigt nöjd efteråt och sa att det gått väldigt bra att sy och jag hade inte spruckit hela vägen men en bit då alltså (känner mig väldigt osäker på exakt hur men, men). Jobbigt att behöva sövas, kände mig så groggy i flera timmar efteråt men tror att det var rätt bra för sambon och sonen att få vara ensamma ett par timmar. Innan jag åkte på operationen sa sambon att han kände sig väldigt ambivalent, men när jag kom tillbaka så satt de tillsammans i en fåtölj och myste och sambon ville knappt släppa pojken till mig, och han har varit fantastiskt med honom ända sedan dess

All vårdpersonal som kommit in och träffat oss sen födseln har kommenterat hur snabbt det gick, och jag måste ju hålla med! Men skönt ändå. Kanske dock bidrog till sprickan, men det är ju som det är. Mår ändå rätt bra nu, magen har dock inte kommit igång än och är ganska rädd för det..

I övrigt har vi kvar att bestämma namn! Vi har tre alternativ nu, och ska försöka bestämma oss så fort som möjligt.

Sorry för lååångt inlägg! Skönt dock att få skriva ner min upplevelse. Tack för alla gratulationer!

Stort grattis till gossen

 

[Ray]

Nu har jag hämtat mig lite från förlossningen och omställningen från att vara gravid så ska försöka mig på att skriva ner lite om hur det gick till när sonen kom till världen (hur coolt kändes inte det då, att få skriva att jag har en son! ).

Jag fyllde år i måndags, den 5:e. Hade absolut inga känningar, snarare hade det varit en lugn dag. Hade svärmor på besök till rätt sent, sen gick vi och la oss och somnade vid 00.30. Vaknar på natten för att gå på toaletten, efter det lägger jag mig igen men hinner bara lägga mig ner innan jag hör och känner det som att någon drar ut proppen typ, flyger upp ur sängen och vattnet börjar bokstavligen forsa. Väcker sambon och säger att vattnet gått, han blir helt klarvaken. Jag tänker att eftersom jag inte haft några värkar är det väl ändå ingen panik. Går in i duschen samtidigt som första smärtsamma värken kommer. Ringer BB efter dusch och barnmorskan där säger att jag ska försöka sova och så kan vi komma in på morgonen och ta en kurva. Klockan är nu 03.00. Sambon värmer vetekudde åt mig och vi lägger oss, men första värken liggandes i sängen gör så fruktansvärt ont att jag kliver upp omgående igen. Börjar sen vagga omkring och känner hur värkarna bara blir tätare. Säger till sambon att vi inte kan vänta utan måste åka in, ringer BB igen och säger samma sak. Hinner bli sjukt irriterad på sambon som börjar packa nån ryggsäck där innan vi åker, värkarna kommer jättetätt inpå varandra och det känns som att de ändrat karaktär och som att jag måste trycka på neråt..
Bilresan till sjukhuset tar en kvart och är inte rolig, men det allra värsta är när vi kommit fram och måste gå via akuten och upp tre våningar till BB. Det tog en evighet att ta sig den vägen, trodde knappt jag skulle klara det. Väl inne i förlossningssalen säger sambon till barnmorskan att jag sagt i bilen att det kommer vara för sent för epidural, hon säger att hon ska kika men att det vore konstigt om det är för sent. Efter att hon undersökt säger hon att jag är helt öppen och att det faktiskt alltså är för sent för det men att vi kan prova lustgas. Jag ligger nu med ständiga värkar känns det som. Provar lustgasen under en värk men tycker inte om det alls så slutar. Det blir alltså en förlossning helt utan smärtlindring, vilket ju absolut inte varit min tanke från början..
Klockan var tydligen 04.45 när vi kom in och klockan 06.13 kom han ut. Vi hade två fantastiska barnmorskor med hela tiden och sambon försökte stötta mig så gott han kunde, men jag hade svårt att ta till mig det han sa där och då, fokuserade mest på ena barnmorskan som kändes så himla förtroendeingivande på något sätt. Lite chockad blev jag nästan när han kom och det var en kille, har nog verkligen trott tjej ändå, men efter några sekunder var det så självklart att det varit han som funnits i min mage hela tiden

Jag fick ha honom på bröstet ett par timmar innan jag blev nerskickad till operation för att sys. Fick sövas, hade fått en sfinkterruptur, men läkaren var i alla fall väldigt nöjd efteråt och sa att det gått väldigt bra att sy och jag hade inte spruckit hela vägen men en bit då alltså (känner mig väldigt osäker på exakt hur men, men). Jobbigt att behöva sövas, kände mig så groggy i flera timmar efteråt men tror att det var rätt bra för sambon och sonen att få vara ensamma ett par timmar. Innan jag åkte på operationen sa sambon att han kände sig väldigt ambivalent, men när jag kom tillbaka så satt de tillsammans i en fåtölj och myste och sambon ville knappt släppa pojken till mig, och han har varit fantastiskt med honom ända sedan dess

All vårdpersonal som kommit in och träffat oss sen födseln har kommenterat hur snabbt det gick, och jag måste ju hålla med! Men skönt ändå. Kanske dock bidrog till sprickan, men det är ju som det är. Mår ändå rätt bra nu, magen har dock inte kommit igång än och är ganska rädd för det..

I övrigt har vi kvar att bestämma namn! Vi har tre alternativ nu, och ska försöka bestämma oss så fort som möjligt.

Sorry för lååångt inlägg! Skönt dock att få skriva ner min upplevelse. Tack för alla gratulationer!

Vilken upplevelse!
Grattis!

 

[Rosen-Knoppen]

Nu har jag hämtat mig lite från förlossningen och omställningen från att vara gravid så ska försöka mig på att skriva ner lite om hur det gick till när sonen kom till världen (hur coolt kändes inte det då, att få skriva att jag har en son! ).

Jag fyllde år i måndags, den 5:e. Hade absolut inga känningar, snarare hade det varit en lugn dag. Hade svärmor på besök till rätt sent, sen gick vi och la oss och somnade vid 00.30. Vaknar på natten för att gå på toaletten, efter det lägger jag mig igen men hinner bara lägga mig ner innan jag hör och känner det som att någon drar ut proppen typ, flyger upp ur sängen och vattnet börjar bokstavligen forsa. Väcker sambon och säger att vattnet gått, han blir helt klarvaken. Jag tänker att eftersom jag inte haft några värkar är det väl ändå ingen panik. Går in i duschen samtidigt som första smärtsamma värken kommer. Ringer BB efter dusch och barnmorskan där säger att jag ska försöka sova och så kan vi komma in på morgonen och ta en kurva. Klockan är nu 03.00. Sambon värmer vetekudde åt mig och vi lägger oss, men första värken liggandes i sängen gör så fruktansvärt ont att jag kliver upp omgående igen. Börjar sen vagga omkring och känner hur värkarna bara blir tätare. Säger till sambon att vi inte kan vänta utan måste åka in, ringer BB igen och säger samma sak. Hinner bli sjukt irriterad på sambon som börjar packa nån ryggsäck där innan vi åker, värkarna kommer jättetätt inpå varandra och det känns som att de ändrat karaktär och som att jag måste trycka på neråt..
Bilresan till sjukhuset tar en kvart och är inte rolig, men det allra värsta är när vi kommit fram och måste gå via akuten och upp tre våningar till BB. Det tog en evighet att ta sig den vägen, trodde knappt jag skulle klara det. Väl inne i förlossningssalen säger sambon till barnmorskan att jag sagt i bilen att det kommer vara för sent för epidural, hon säger att hon ska kika men att det vore konstigt om det är för sent. Efter att hon undersökt säger hon att jag är helt öppen och att det faktiskt alltså är för sent för det men att vi kan prova lustgas. Jag ligger nu med ständiga värkar känns det som. Provar lustgasen under en värk men tycker inte om det alls så slutar. Det blir alltså en förlossning helt utan smärtlindring, vilket ju absolut inte varit min tanke från början..
Klockan var tydligen 04.45 när vi kom in och klockan 06.13 kom han ut. Vi hade två fantastiska barnmorskor med hela tiden och sambon försökte stötta mig så gott han kunde, men jag hade svårt att ta till mig det han sa där och då, fokuserade mest på ena barnmorskan som kändes så himla förtroendeingivande på något sätt. Lite chockad blev jag nästan när han kom och det var en kille, har nog verkligen trott tjej ändå, men efter några sekunder var det så självklart att det varit han som funnits i min mage hela tiden

Jag fick ha honom på bröstet ett par timmar innan jag blev nerskickad till operation för att sys. Fick sövas, hade fått en sfinkterruptur, men läkaren var i alla fall väldigt nöjd efteråt och sa att det gått väldigt bra att sy och jag hade inte spruckit hela vägen men en bit då alltså (känner mig väldigt osäker på exakt hur men, men). Jobbigt att behöva sövas, kände mig så groggy i flera timmar efteråt men tror att det var rätt bra för sambon och sonen att få vara ensamma ett par timmar. Innan jag åkte på operationen sa sambon att han kände sig väldigt ambivalent, men när jag kom tillbaka så satt de tillsammans i en fåtölj och myste och sambon ville knappt släppa pojken till mig, och han har varit fantastiskt med honom ända sedan dess

All vårdpersonal som kommit in och träffat oss sen födseln har kommenterat hur snabbt det gick, och jag måste ju hålla med! Men skönt ändå. Kanske dock bidrog till sprickan, men det är ju som det är. Mår ändå rätt bra nu, magen har dock inte kommit igång än och är ganska rädd för det..

I övrigt har vi kvar att bestämma namn! Vi har tre alternativ nu, och ska försöka bestämma oss så fort som möjligt.

Sorry för lååångt inlägg! Skönt dock att få skriva ner min upplevelse. Tack för alla gratulationer!

Wow, grattis till sonen!

 

[hvala]

@Omega Jättestort grattis igen! Så tråkigt med bristningen. Jag hoppas verkligen det läker bra för dig! Ta Lactulos eller annat mjukgörande för magen om du känner att du behöver. Där jag födde förra gången fanns det påsar med katrinplommon som jag försåg mig med (och lyckades överdosera ).

 

[Mois]

Nu har jag hämtat mig lite från förlossningen och omställningen från att vara gravid så ska försöka mig på att skriva ner lite om hur det gick till när sonen kom till världen (hur coolt kändes inte det då, att få skriva att jag har en son! ).

Jag fyllde år i måndags, den 5:e. Hade absolut inga känningar, snarare hade det varit en lugn dag. Hade svärmor på besök till rätt sent, sen gick vi och la oss och somnade vid 00.30. Vaknar på natten för att gå på toaletten, efter det lägger jag mig igen men hinner bara lägga mig ner innan jag hör och känner det som att någon drar ut proppen typ, flyger upp ur sängen och vattnet börjar bokstavligen forsa. Väcker sambon och säger att vattnet gått, han blir helt klarvaken. Jag tänker att eftersom jag inte haft några värkar är det väl ändå ingen panik. Går in i duschen samtidigt som första smärtsamma värken kommer. Ringer BB efter dusch och barnmorskan där säger att jag ska försöka sova och så kan vi komma in på morgonen och ta en kurva. Klockan är nu 03.00. Sambon värmer vetekudde åt mig och vi lägger oss, men första värken liggandes i sängen gör så fruktansvärt ont att jag kliver upp omgående igen. Börjar sen vagga omkring och känner hur värkarna bara blir tätare. Säger till sambon att vi inte kan vänta utan måste åka in, ringer BB igen och säger samma sak. Hinner bli sjukt irriterad på sambon som börjar packa nån ryggsäck där innan vi åker, värkarna kommer jättetätt inpå varandra och det känns som att de ändrat karaktär och som att jag måste trycka på neråt..
Bilresan till sjukhuset tar en kvart och är inte rolig, men det allra värsta är när vi kommit fram och måste gå via akuten och upp tre våningar till BB. Det tog en evighet att ta sig den vägen, trodde knappt jag skulle klara det. Väl inne i förlossningssalen säger sambon till barnmorskan att jag sagt i bilen att det kommer vara för sent för epidural, hon säger att hon ska kika men att det vore konstigt om det är för sent. Efter att hon undersökt säger hon att jag är helt öppen och att det faktiskt alltså är för sent för det men att vi kan prova lustgas. Jag ligger nu med ständiga värkar känns det som. Provar lustgasen under en värk men tycker inte om det alls så slutar. Det blir alltså en förlossning helt utan smärtlindring, vilket ju absolut inte varit min tanke från början..
Klockan var tydligen 04.45 när vi kom in och klockan 06.13 kom han ut. Vi hade två fantastiska barnmorskor med hela tiden och sambon försökte stötta mig så gott han kunde, men jag hade svårt att ta till mig det han sa där och då, fokuserade mest på ena barnmorskan som kändes så himla förtroendeingivande på något sätt. Lite chockad blev jag nästan när han kom och det var en kille, har nog verkligen trott tjej ändå, men efter några sekunder var det så självklart att det varit han som funnits i min mage hela tiden

Jag fick ha honom på bröstet ett par timmar innan jag blev nerskickad till operation för att sys. Fick sövas, hade fått en sfinkterruptur, men läkaren var i alla fall väldigt nöjd efteråt och sa att det gått väldigt bra att sy och jag hade inte spruckit hela vägen men en bit då alltså (känner mig väldigt osäker på exakt hur men, men). Jobbigt att behöva sövas, kände mig så groggy i flera timmar efteråt men tror att det var rätt bra för sambon och sonen att få vara ensamma ett par timmar. Innan jag åkte på operationen sa sambon att han kände sig väldigt ambivalent, men när jag kom tillbaka så satt de tillsammans i en fåtölj och myste och sambon ville knappt släppa pojken till mig, och han har varit fantastiskt med honom ända sedan dess

All vårdpersonal som kommit in och träffat oss sen födseln har kommenterat hur snabbt det gick, och jag måste ju hålla med! Men skönt ändå. Kanske dock bidrog till sprickan, men det är ju som det är. Mår ändå rätt bra nu, magen har dock inte kommit igång än och är ganska rädd för det..

I övrigt har vi kvar att bestämma namn! Vi har tre alternativ nu, och ska försöka bestämma oss så fort som möjligt.

Sorry för lååångt inlägg! Skönt dock att få skriva ner min upplevelse. Tack för alla gratulationer!

Grattis till bebisen!!

Tipsar om microlax för de första toalettbesöken...

 

[Rosen-Knoppen]

Usch vad jag känner mig less idag.
Kommer kosta 4 tusen! att byta skärm på mobilen, ovärt!
Sen fick jag veta av snickaren att vi måste flytta till svärmor redan imorgon för då måste de stänga av vattnet, istället för slutet av nästa vecka. Behöver alltså packa kläder, saker etc för en obestämd tid framåt. Vet ju inte hur länge vi måste bo där.. Håller tummarna och ber till gud, att vi får flytta hem innan bebis anländer! Känns jobbigt att inte kunna boa innan bebis kommer, ta ner bebiskläderna från vinden osv.
Dessutom förkyld, ont i halsen, sammandragningar som kommer och går hela tiden. Mår illa och kräks.
Vill bara lägga mig ner och gråta!

 

[Rosen-Knoppen]

Ja just det.. Jag når inte att fixa ordning bikini linjen.. sambon rynkar på näsan när jag frågat om hjälp Överväger vaxning. Någon som utsatt sig för det? Är inte så jätte pepp att bresa med benen, men nog hellre det än hår sm sticker ut här och var..

 

[Elin_B]

Ja just det.. Jag når inte att fixa ordning bikini linjen.. sambon rynkar på näsan när jag frågat om hjälp Överväger vaxning. Någon som utsatt sig för det? Är inte så jätte pepp att bresa med benen, men nog hellre det än hår sm sticker ut här och var..

Har inte kunnat fixa min ordentligt på måååånga veckor. Jag har en trimmer som jag inte skär mig på... Philips ladyshave eller vad den kan heta. Blir inte hyvel-slätt men hjälper till att hålla efter det värsta och känns ok att använda "i blindo".

Jag har börjat noja lite över att bebis flyttat på sig. Hos BM senast låg den fixerad och "klar" vilket jag även känt då det gjort jäkligt ont i fiffi när jag går senaste två veckorna. Den känslan finns fortfarande men nu har bebis dels börjat sparka på andra sidan, dvs roterat ryggen från min hö sida till vä. Det är väl inga konstigheter men någonting stort och hårt vilar också på på vänster sida från naveln och ner. Det är även där jag fått bristningar. Nu när jag får förvärkar och livmodern drar ihop sig tycker jag att den blir så "låg" och rumpan som tidigare känts tydligt under revbenen känns nu snarare strax ovanför naveln. Börjar fundera på om bebis krupit ur sin fixering och vänt sig i tvärläge eller nåt...

Har tid hos BM i nästa vecka men funderar på om jag borde ringa tidigare :/

 

[Ray]

Ja just det.. Jag når inte att fixa ordning bikini linjen.. sambon rynkar på näsan när jag frågat om hjälp Överväger vaxning. Någon som utsatt sig för det? Är inte så jätte pepp att bresa med benen, men nog hellre det än hår sm sticker ut här och var..

Jag kör på måfå och vägrar visa mig i bikini...
Känns lättast så.

Låter jobbigt med både förkylning och må illa. Drygt med boendet oxå...Man har det jobbigt nog utan dessa extra saker att bry sig på.

 

[Rhinos]

Usch vad jag känner mig less idag.
Kommer kosta 4 tusen! att byta skärm på mobilen, ovärt!
Sen fick jag veta av snickaren att vi måste flytta till svärmor redan imorgon för då måste de stänga av vattnet, istället för slutet av nästa vecka. Behöver alltså packa kläder, saker etc för en obestämd tid framåt. Vet ju inte hur länge vi måste bo där.. Håller tummarna och ber till gud, att vi får flytta hem innan bebis anländer! Känns jobbigt att inte kunna boa innan bebis kommer, ta ner bebiskläderna från vinden osv.
Dessutom förkyld, ont i halsen, sammandragningar som kommer och går hela tiden. Mår illa och kräks.
Vill bara lägga mig ner och gråta!

Vi var tvungna att bo hos mina föräldrar när sonen var runt året på gund av en avloppsläcka. Kunde inte bo i lgh på 3 månader. Vad är det som ska fixas hos er? Hoppas det går smidigare än vad det gjorde för oss. Dock funkade det väldigt bra för oss, men hade vi haft bebisen på insidan hade jag nog känt mig lite stressad över det.

 

[Rhinos]

Ja just det.. Jag når inte att fixa ordning bikini linjen.. sambon rynkar på näsan när jag frågat om hjälp Överväger vaxning. Någon som utsatt sig för det? Är inte så jätte pepp att bresa med benen, men nog hellre det än hår sm sticker ut här och var..

Jag har utsatt mig för vaxning och smärtan beror på hur kal man vill vara . Att vaxa enbart bikinilinjen var inte alls jobbigt. Såklart att det gjorde ont men det var inga problem att stå ut med det. Gick hyfsat snabbt att få det klart också. Om du vill ha bort allt så är det betydligt mer smärtsamt och det tog dessutom mycket längre tid. Dessutom var huden väldigt öm någon dag efteråt så det var inte bara vid själva vaxningen det gjorde ont.

Jag kan dock rekommendera det. Sjukt skönt att slippa tänka på fluffet en period .

 

[MalanMjöl]

Här kommer en rapport från mig med.
Märkte något annorlunda omkring 7 tiden måndag morgon. Hade 2-3 värkar till därefter innan vi gick upp. Under tiden vi åt frukost blev de tätare och tätare men var inte så långa eller starka. Ringde till sjukhuset son menade att om jag var trygg vid att vara hemma så skulle jag ringa igen när de blev starkare och längre. Timmen efter tilltog värkarna och de kom väldigt tätt så vi valde att åka in, på vägen in avtog dom dock lite igen. Var 4 cm öppen när vi kom in vid 11 tiden så vi fick lov till att stanna.
Pga min diabetes skulle dom ha kontinuerligt ctg samt glukose drop till mig så jag var ganska bundet till ett ställe i rummet.
Värkarna tilltog och blev mer regelbundna när vi kom in och vid 14 tiden var jag 5-6 cm öppen. Värkarna blev kraftigare och längre de kommande timmarna men kunde Fortsat klara dom med laboroandningen jag hade övat sedan kursen plus värmekuddar. Allt verkade gå som det skulle och barnmorskan menade att där var ingen grund till att undersöka mig såvida jag inte själv ville eftersom allt tydde på att jag öppnade mig efter planen. Ctg kurvan blev dock efter ett tag ostabil då kontakten försvann under värkarna så de valde att ta vattnet för att kunne sätta en elektrod på hennes huvud istället.
De kunde dock konstatera att jag fortfarande bara var ca 5-6 cm öppen här knappt två timmar senare och de misstänkte kraftigt att hon inte kom rakt ner igenom bäckenet. Efter att de hade tagit vattnet blev värkarna ännu kraftigare och där var nästan ingen paus emellan och jag började få väldigt svårt att hantera smärtan, provade lustgas men det funkade inte ihop med andningen och var inte tillräckligt i de korta pauser där var.
Barnmorskan tog själv beslut om epidural därefter då jag absolut inte kunde slappna av och grät mig igenom varje värk. Läkaren kunde dock först vara där om ca 30 min. De 1-2 h med de värkarna kändes som en evighet och jag önskade mig långt bort många gånger.
Efter epiduralen gjorde det fortfarande väldigt ont men nu var där iaf några pauser där jag kunde slappna av. Det gick inte så lång tid här efter innan jag kunde märka att det pressade på och hon var helt nere och jag fick lov till att krysta, 1 h efter epidural var hon född och barnmorskan hann också lägga en bäckenbotten bedövning innan hon äntligen var ute 20.07, 52 cm lång och 3374 g tung.

Fick en grad 2 bristning dock väldigt tätt på sphinctern och är sydd en del.

Vi låg inlagda till onsdag eftermiddag, amningen fungerar hyfsat, hon har ett stort sugbehov men somnar snabbt vid bröstet så jag hoppas min mjölk snart löper ordentligt till så att hon börjar gå upp i vikt igen. Nu kämpar vi dock mest med att få vänt rätt dygnet. Hon kan sova som en sten mitt på dagen och är typ omöjlig aTT väcka men så fort det är kväll kan vi inte lägga henne ifrån oss och hon vill helst ligga vid bröstet hela tiden så nätterna är något långa!

 

[MalanMjöl]

Sorry för roman
Någon med erfarenhet av höftklick förresten? Vi är remitterade till scanning av vänster höft. Dessutom upptäcktes det att hennes ben inte var helt lika långa vid hembesöket idag

 

[Rosen-Knoppen]

Vi var tvungna att bo hos mina föräldrar när sonen var runt året på gund av en avloppsläcka. Kunde inte bo i lgh på 3 månader. Vad är det som ska fixas hos er? Hoppas det går smidigare än vad det gjorde för oss. Dock funkade det väldigt bra för oss, men hade vi haft bebisen på insidan hade jag nog känt mig lite stressad över det.

Dels ska vi göra ordning badrummet, renovera helt nytt. Men stora orsaken är att vi ska byta från vattenburen värme till luftvärmepump. Med andra ord ska alla element bort osv. Jätte gamla element och rör som börjat läcka så vi vill inte riskera vattenskador. Och en gammal elpanna som kostar multum i uppvärmning och sjunger på sista versen. Blev billigare att byta ut uppvärmningen helt enkelt

Jag har utsatt mig för vaxning och smärtan beror på hur kal man vill vara . Att vaxa enbart bikinilinjen var inte alls jobbigt. Såklart att det gjorde ont men det var inga problem att stå ut med det. Gick hyfsat snabbt att få det klart också. Om du vill ha bort allt så är det betydligt mer smärtsamt och det tog dessutom mycket längre tid. Dessutom var huden väldigt öm någon dag efteråt så det var inte bara vid själva vaxningen det gjorde ont.

Jag kan dock rekommendera det. Sjukt skönt att slippa tänka på fluffet en period .

Får se hur mycket jag vågar ta då

.

 

[Rosen-Knoppen]

Haha.. Vår nya gräs till gräsmattan har kommit, skulle ha kommit i eftermiddag. Och det står på instruktionerna att gräsmattan måste rullas ut nu på direkten. Sambon är på jobbet och jag har ingen mobil så jag kan ringa honom. Och han kollar aldrig facebook messenger där jag skrivit till honom..
Så jag har skrivit till alla hans kollegor ihopp om att någon ska se det..

Annars är det bara för mig att kavla upp ärmarna och börja rulla gräs.

Ödets ironi

 

[Elin_B]

Sorry för roman
Någon med erfarenhet av höftklick förresten? Vi är remitterade till scanning av vänster höft. Dessutom upptäcktes det att hennes ben inte var helt lika långa vid hembesöket idag

Ingen erfarenhet direkt... Men vet när vi pluggade att kongenital höftledsdysplasi/-luxation kunde var en orsak till ojämn benlängd. Att höften helt enkelt ligger ur led vid förlossningen och att det egentligen inte är en strukturell benlängdsskillnad. Vanligare hos flickor. De barnen brukar få behandling där de får ligga i grodposition men de brukar bli helt "återställda" (kan man ju inte säga när det är något medfött men du fattar säkert vad jag menar). Håller alla tummar för er och nya lilla tösen!

 

[hvala]

Haha.. Vår nya gräs till gräsmattan har kommit, skulle ha kommit i eftermiddag. Och det står på instruktionerna att gräsmattan måste rullas ut nu på direkten. Sambon är på jobbet och jag har ingen mobil så jag kan ringa honom. Och han kollar aldrig facebook messenger där jag skrivit till honom..
Så jag har skrivit till alla hans kollegor ihopp om att någon ska se det..

Annars är det bara för mig att kavla upp ärmarna och börja rulla gräs.

Ödets ironi

Låter som ni också har skaffat er en ansenlig mängd stora projekt som ska hinnas med innan augusti

Vår badrumsfirma började i onsdags och ska hålla på 6 veckor. Vi hoppas kunna bo i huset under tiden. Vi törs ärligt talat inte flytta ut och lämna huset tomt nattetid...

 

[Rosen-Knoppen]

Låter som ni också har skaffat er en ansenlig mängd stora projekt som ska hinnas med innan augusti

Vår badrumsfirma började i onsdags och ska hålla på 6 veckor. Vi hoppas kunna bo i huset under tiden. Vi törs ärligt talat inte flytta ut och lämna huset tomt nattetid...

Jajamensan Listan kan göras lång.. Hahaha.. Och däremellan tänker sambon att vi ska hinna bygga ny altan, ta ner 2 gamla äppelträd och dessutom hinna åka till sommarhuset..