Jag tror på egen-tid, men inte jämt och hela tiden. Jag tror även på delat föräldrarskap, jag tar helt för givet att min man ska ta sitt ansvar, precis som jag gör utan något gnäll. Barnvaktspappa existerar inte i min värld. Barnet är 50% mitt och 50% mannen, så är det bara
Ja, min sambo pratade lite vett med mig när jag satt och snyftade, haha. Han sa: Vet du, det är mitt barn också! Jag kommer att bli förbannad på dig om du inte kan släppa barnet ifrån dig. För jag vill också få ha en relation, kunna lägga, mata (i framtiden då om det blir att vi ammar) och umgås. Självklart kommer du kunna ha kvar hästarna och självklart kommer du få tid att rida. Vi får anpassa bara, kanske det tar ett tag innan vi hittar rutiner. Men jag lovar att vi kommer kunna ha tid att gå till frisören ibland, gymmet ibland osv både du och jag.
Jag känner ibland att han nog kommer bli en så mycket bättre pappa än vad jag kommer bli mamma. Han är fantastisk.