Sommarföräldrar 2016 del 3

[Carand]

Hur går det för alla våra 2 åringar (ja, några är ju inte 2 riktigt än men i princip alla)

Här är det full rulle, från morgon till kväll. A kallas för områdets lilla Emil i Lönneberga och jag får dagligen frågan om hur jag orkar. För ja, han är galen det finns inte ett berg som han inte bestigit, träd ska han upp i, står och gungar helt själv - listan kan göras lång. Motoriskt har jag inte varit med om något liknande, inte ens min 8 åring är lika duktig på att ta sig upp för berg som den lille är.

Däremot snackar han inte, eller jo, ma-ma och pa-pa. Men det är också allt. Jag hade önskat att han kunde lugna sig lite på det motoriska planet så att talet kunde komma ikapp, men än finns det tid för det med. I övrigt så är det en glad liten kille som sällan skriker eller blir arg.

På söndag är det två veckor kvar tills han fyller 2, fattar inte vart tiden tagit vägen

Haha jag har en likadan! Vi tyckte innan att storasyster var lite i gasen men det va ju inget i jämförelse med lillebror..

Vi har redan hunnit med att söva, operera,gipsa, skiktröntgen, ambulansfärd och 4 besök hos tandläkaren . Förhoppningsvis lugnar han ner sig snart.

Annars e han en glad och gosig kille som e rätt frustrerad över att vi inte förstår alla hans ljud

 

[Kecipeyniri]

@Ferrari och @Carand Oj, jag som trodde vår kille var röjig! Kul att höra hur ni har det!

Vårt lille troll blev två i juni och de utvecklas ju så fort, men nu under sommaren har det verkligen gått i raketfart. Han är tvåspråkig och det är så imponerande hur han hanterar språken. Pratar som bara den och vet precis vilket språk han ska använda till vem. Coolt att se en sån liten människa klassa ut oss vuxna fullständigt

Han är annars ganska försiktigt rent fysiskt och denna badvänliga sommar har innefattat.. två bad typ! Han gillar inte nya saker, och är mycket skeptisk till hav och vatten! mycket bestämd, verbal, älskar att läsa och fascinerad av allt med hjul. Blir stressad av för mycket spring och stök, men busar järnet om det får vara på hans villkor. Han har sin pappa runt sitt lillfinger vilket han nyttjar till max, han är redan en hejare på att vända oss föräldrar mot varandra

Men alltså, tvååringar är ju bäst! Så häftigt att få uppleva världen med en tvååring

 

[Emelie381]

Här har vi totala motsatsen till era killar

Lugn och försiktig tjej som iakttar innan hon deltar i lek. Men humör som heter duga, som hon snällt nog bara visar för mamma och pappa. Utbrott är inte ovanligt och då lägger hon sig på golvet och är helt hysterisk i typ 30 min tills hon helt plötsligt har gråtit klart. Rör man henne eller pratar med henne så blir hon ännu mer hysterisk, om man inte lyckas fråga rätt fråga om vad hon vill.

Tror mycket av utbrotten kommer ifrån att hon inte alltid kan uttrycka i ord vad hon vill. Hon är känslig för nya intryck och saker, så det är mycket för henne att processera.

Hon är också den mest omtänksamma tjej jag någonsin stött på, igår ville hon ge sitt gosedjur till en bebis som var ledsen

Dom 2 första åren som förälder har varit grymt tuffa, men det känns lättare nu och jag kan inte önska mig en mer underbar liten människa att få följa genom livet

 

[inverterad]

Vår Miranda fyllde 2 år i juni. Alltså, 2-åringar måste ju vara det bästa som finns. Hon har hela tiden lagt största krutet på talet och språklig förståelse. Nu pratar hon i 7-ordsmeningar, förstår en otrolig mängd abstrakta begrepp, använder dåtid och nutid korrekt i böjningar av verb, och förstår i princip allt en säger till henne. Hon är empatisk med andra, och har en skön humor! I princip alltid på ett strålande humör, vi har haft 2-3 rejäla utbrott under våren, men nästan alltid går det att resonera med henne så att hon lugnar ner sig och förstår varför en säger nej till något eller varför något inte fungerar precis just nu.

Hon är fysisk och gillar att klättra, hoppa och springa, och att vara med på precis allt en gör för att "hjälpa till". Hon älskar djur och är väldigt social med både barn och vuxna. Mitt hjärtas glädje är hon verkligen!

Det enda som är jobbigt är sömnen, hon vaknar nästan alltid en eller två gånger per natt och vill ha välling. Vi planerar att fasa över henne i egen säng under hösten. Nu under sommaren har vi varit på resande fot, så ingen idé att öva på att sova själv när vi har sovit tillsammans i olika sängar hela tiden. Vi ska också börja med potträningen, som inte riktigt blev av i sommar när det var så varmt att hon kunde vara naken hela tiden.

 

[lytesout95]

Hur går det för alla våra 2 åringar (ja, några är ju inte 2 riktigt än men i princip alla)

Här är det full rulle, från morgon till kväll. A kallas för områdets lilla Emil i Lönneberga och jag får dagligen frågan om hur jag orkar. För ja, han är galen det finns inte ett berg som han inte bestigit, träd ska han upp i, står och gungar helt själv - listan kan göras lång. Motoriskt har jag inte varit med om något liknande, inte ens min 8 åring är lika duktig på att ta sig upp för berg som den lille är.

Däremot snackar han inte, eller jo, ma-ma och pa-pa. Men det är också allt. Jag hade önskat att han kunde lugna sig lite på det motoriska planet så att talet kunde komma ikapp, men än finns det tid för det med. I övrigt så är det en glad liten kille som sällan skriker eller blir arg.

På söndag är det två veckor kvar tills han fyller 2, fattar inte vart tiden tagit vägen

E fyllde 2 härom veckan, mycket märkligt och jag förstår inte riktigt hur det gått till
Hon har ett mycket stort ordförråd och lika stor ordförståelse. Idag sa hon ordet katastrof för första gången
Hon är blöjfri på dagtid sedan midsommar och jag tycker att det gått bra. Hon har börjat förskolan igen efter sitt sommarlov. Första dagen satt hon fast runt min hals och det var väldigt jobbigt att lämna henne. Idag, en vecka senare så sprang hon vid avlämning ifrån mig och raka vägen in till frukosten!
Hennes favoritsysselsättning är att åka 4-hjuling, det kan få henne att kikna av skratt. Hon har suttit på en stillastående häst och mina tankar gick genast till "När kan hon börja rida och behöver hon inte en liten ponny snart?"

 

[inverterad]

E fyllde 2 härom veckan, mycket märkligt och jag förstår inte riktigt hur det gått till
Hon har ett mycket stort ordförråd och lika stor ordförståelse. Idag sa hon ordet katastrof för första gången
Hon är blöjfri på dagtid sedan midsommar och jag tycker att det gått bra. Hon har börjat förskolan igen efter sitt sommarlov. Första dagen satt hon fast runt min hals och det var väldigt jobbigt att lämna henne. Idag, en vecka senare så sprang hon vid avlämning ifrån mig och raka vägen in till frukosten!
Hennes favoritsysselsättning är att åka 4-hjuling, det kan få henne att kikna av skratt. Hon har suttit på en stillastående häst och mina tankar gick genast till "När kan hon börja rida och behöver hon inte en liten ponny snart?"

Vår dotter har provat att både skritta och trava utan att nån håller i (på snäll ponny som leddes av mig, men ändå). Lite skräckblandad förtjusning att inviga henne i hästnördarnas underbara värld - dyrt och stor skaderisk men oj så mycket kul hon kommer få om hon fastnar...

 

[lytesout95]

Vår dotter har provat att både skritta och trava utan att nån håller i (på snäll ponny som leddes av mig, men ändå). Lite skräckblandad förtjusning att inviga henne i hästnördarnas underbara värld - dyrt och stor skaderisk men oj så mycket kul hon kommer få om hon fastnar...

Kul! Mina hästar är lite i största laget, men jag tänkte att hon borde kunna sitta framför mig.
Hon har en superfin D-ponny som väntar på henne, jag har lämnat ut honom på foder till min tränares dotter. Han var 8a på ungponnySM i dressyr för 6-åringar för en månad sedan! Det vill till att hon blir intresserad