Sommarföräldrar 2016

[bexx]

Snålänning med långt till närmsta privata ställe.
Samt att jag har jobbat så mycket att jag inte hade hunnit ändå.

Haha, då förstår jag

 

[Ava22]

Förresten, har ni tänkt någonting om ni ska kolla kön eller inte?
Här lutar det mot ja. Problemet är att vi inte vill berätta för andra i så fall, men hur ska man lyckas med att inte försäga sig?

Vi ska inte kolla kön

 

[MikaTela]

Förresten, har ni tänkt någonting om ni ska kolla kön eller inte?
Här lutar det mot ja. Problemet är att vi inte vill berätta för andra i så fall, men hur ska man lyckas med att inte försäga sig?

Vi har tänkt ta reda på könet om knoppen vill visa det. Dock kommer vi inte göra något extra UL bara för att få veta. Vill knodd visa så vill den annars förblir det hemligt.

 

[bexx]

Vi har tänkt ta reda på könet om knoppen vill visa det. Dock kommer vi inte göra något extra UL bara för att få veta. Vill knodd visa så vill den annars förblir det hemligt.

Kommer ni berätta för familj om knodden vill visa?

 

[Flutterdash]

Idag har jag drabbats av en rätt rejäl smäll av typ föräldraskapsångest. Umgåtts lite med vänner till mig som är småbarnsföräldrar och jag gick därifrån med en klump i magen. Jag vill ju ha det här barnet, längtar så. Men har sån ångest över att ge upp hela mitt liv och allt annat som är viktigt för mig. Hästarna, framförallt. Jag tänker att det blir vad man gör det till, att man liksom får anpassa sitt liv, men inte ge upp hela livet. Men på dem verkar det verkligen som att barnen är DET NYA och nu har de inget annat viktigt. En mamma som har ett barn som är drygt två år och hon har tagit VARJE läggning och lämnar i princip aldrig barnet.

Jag har så ont i magen för jag vill inte leva så, jag vill liksom ha kvar mitt liv. I ek lite anpassad form.
Säg att det inte måste bli så?

 

[bexx]

Idag har jag drabbats av en rätt rejäl smäll av typ föräldraskapsångest. Umgåtts lite med vänner till mig som är småbarnsföräldrar och jag gick därifrån med en klump i magen. Jag vill ju ha det här barnet, längtar så. Men har sån ångest över att ge upp hela mitt liv och allt annat som är viktigt för mig. Hästarna, framförallt. Jag tänker att det blir vad man gör det till, att man liksom får anpassa sitt liv, men inte ge upp hela livet. Men på dem verkar det verkligen som att barnen är DET NYA och nu har de inget annat viktigt. En mamma som har ett barn som är drygt två år och hon har tagit VARJE läggning och lämnar i princip aldrig barnet.

Jag har så ont i magen för jag vill inte leva så, jag vill liksom ha kvar mitt liv. I ek lite anpassad form.
Säg att det inte måste bli så?

Självklart måste det inte bli så! Men då gäller det nog att båda föräldrarna är inställda på det från början, och att båda har en stark vilja att den andre ska få behålla sitt övriga liv också.

Planen här är att jag ska behålla båda hästarna. Medryttare, förenklingar i arbetet och liknande så är det förhoppningsvis möjligt. Annars får hästarna stallas upp med fullskötsel något år eller två, tills det går att få ihop igen

 

[Ava22]

Idag har jag drabbats av en rätt rejäl smäll av typ föräldraskapsångest. Umgåtts lite med vänner till mig som är småbarnsföräldrar och jag gick därifrån med en klump i magen. Jag vill ju ha det här barnet, längtar så. Men har sån ångest över att ge upp hela mitt liv och allt annat som är viktigt för mig. Hästarna, framförallt. Jag tänker att det blir vad man gör det till, att man liksom får anpassa sitt liv, men inte ge upp hela livet. Men på dem verkar det verkligen som att barnen är DET NYA och nu har de inget annat viktigt. En mamma som har ett barn som är drygt två år och hon har tagit VARJE läggning och lämnar i princip aldrig barnet.

Jag har så ont i magen för jag vill inte leva så, jag vill liksom ha kvar mitt liv. I ek lite anpassad form.
Säg att det inte måste bli så?

Jag tror det blir mycket till vad man gör det till. Jag har extremfall åt båda hållen nära. Ex min syster som har två killar. Hon curlar dom mycket, allt handlar om vad dom vill, de gör inte mycket hemma alls och får bestämma mycket. Pojkarna är 12 och 10. Bortskämda! Den äldsta vill inte gå i skolan och utnyttjar sina föräldrar och de har svårt att reda ut situationen. Där ser jag att allt cirkulerar runt barnen.
Sen, åt andra hållet, min mans bror och hans tjej. De lämnar bort sina barn mycket och länge. Mina svärföräldrar tar hand om dom mycket. De är 4 och 6. Allt för att mamman ska hinna resa, äta lunch med sina vänninor, har egentid ett par timmar varje dag osv. Pappan jobbar långa dagar, minst 6 dagar i veckan för hon är utbränd. Inte ovanligt att svärisarna har ett barn eller flera en vecka per gång, ofta.

Jag vill inte ha det som nån utav dem har det. Självklart får jag rucka på vissa saker, jag har ändå valt att sätta ett barn till livet, men samtidigt så får barnet "rätta" sig efter mig och familjelivet också. Nu har jag inte häst, men hade jag haft det så hade jag inte gjort mig av med den, eller andra fritidsintressen heller för den delen.

 

[MikaTela]

Kommer ni berätta för familj om knodden vill visa?

Ja familjen kommer veta och säkert alla andra som vill veta haha. Dålig på att hålla tyst så är ett under att så få vet om att jag är gravid. Hahaha

 

[MikaTela]

Idag har jag drabbats av en rätt rejäl smäll av typ föräldraskapsångest. Umgåtts lite med vänner till mig som är småbarnsföräldrar och jag gick därifrån med en klump i magen. Jag vill ju ha det här barnet, längtar så. Men har sån ångest över att ge upp hela mitt liv och allt annat som är viktigt för mig. Hästarna, framförallt. Jag tänker att det blir vad man gör det till, att man liksom får anpassa sitt liv, men inte ge upp hela livet. Men på dem verkar det verkligen som att barnen är DET NYA och nu har de inget annat viktigt. En mamma som har ett barn som är drygt två år och hon har tagit VARJE läggning och lämnar i princip aldrig barnet.

Jag har så ont i magen för jag vill inte leva så, jag vill liksom ha kvar mitt liv. I ek lite anpassad form.
Säg att det inte måste bli så?

Det måste inte bli så!
Man bygger livet man själv vill leva!

 

[Eddisson]

Hoppar in lite i denna tråden så länge, finns ingen startad sensommar/höst tråd ännu!

Plussade för 4 dagar sen på bim -5 så det blir en septemberbebis om allt går som det ska.

 

[Whisperia86]

Idag har jag drabbats av en rätt rejäl smäll av typ föräldraskapsångest. Umgåtts lite med vänner till mig som är småbarnsföräldrar och jag gick därifrån med en klump i magen. Jag vill ju ha det här barnet, längtar så. Men har sån ångest över att ge upp hela mitt liv och allt annat som är viktigt för mig. Hästarna, framförallt. Jag tänker att det blir vad man gör det till, att man liksom får anpassa sitt liv, men inte ge upp hela livet. Men på dem verkar det verkligen som att barnen är DET NYA och nu har de inget annat viktigt. En mamma som har ett barn som är drygt två år och hon har tagit VARJE läggning och lämnar i princip aldrig barnet.

Jag har så ont i magen för jag vill inte leva så, jag vill liksom ha kvar mitt liv. I ek lite anpassad form.
Säg att det inte måste bli så?

Jag har ju en son innan samt hade fyra hästar när han föddes, nu har jag två kvar. Har även två hundar. När han var riktigt liten o sambon började jobba (7-16 oftast) så fick han sova i vagnen medan jag gick promenad med hundarna, hem o fixa stallet så den biten var klar. När sambon kom hem så fick han ta sonen o jag kunde rida ibland fick hundarna en kortare promenad o jag hann longera/tömköra en häst medan han sov i vagnen bredvid eller satt nöjt i bärselen. Nu gav vi ersättning från början just för att jag skulle slippa känna stress i stallet o kunna lämna över helt till sambon när han kom hem sen får hästarna kanske inte gå sex dagar i veckan nu utan tre-fem just nu men det får vara så just nu.

 

[Flutterdash]

Jag vill inte ha det som nån utav dem har det. Självklart får jag rucka på vissa saker, jag har ändå valt att sätta ett barn till livet, men samtidigt så får barnet "rätta" sig efter mig och familjelivet också. Nu har jag inte häst, men hade jag haft det så hade jag inte gjort mig av med den, eller andra fritidsintressen heller för den delen.

Ja jag tänker också att det blir vad man gör det till.. Självklart vill jag vara med mitt barn och självklart inser jag att livet nu kommer bli väldigt annorlunda. Jag förstår att man aldrig ens kan föreställa sig. Men jag mår dåligt av att tänka på att typ inte kunna gå ut och äta med vänner EN ENDA gång på flera år, för jag måste lägga barnet jämt. Eller inte kunna gå till sjukgymnasten typ, vilket är rätt vitalt för mig.. Barnet har ju en pappa tänker jag. Men dessa föräldrar verkar vara med sina avkommor varje minut. Jag blev liksom helt.. Avskräckt. Haha

 

[iloveyou]

Förresten, har ni tänkt någonting om ni ska kolla kön eller inte?
Här lutar det mot ja. Problemet är att vi inte vill berätta för andra i så fall, men hur ska man lyckas med att inte försäga sig?

Vi kommer att ta reda på könet. Har RUL inbokat den 18/2 men har KUB nu den 13/1 och hoppas på att kunna se något redan då men det blir nog svårt

Är det någon annan här som har gjort KUB? Jag nojar jättemycket för att något ska vara fel.

 

[Whisperia86]

Vi kommer att ta reda på könet. Har RUL inbokat den 18/2 men har KUB nu den 13/1 och hoppas på att kunna se något redan då men det blir nog svårt

Är det någon annan här som har gjort KUB? Jag nojar jättemycket för att något ska vara fel.

Vi har

 

[Ava22]

Vi kommer att ta reda på könet. Har RUL inbokat den 18/2 men har KUB nu den 13/1 och hoppas på att kunna se något redan då men det blir nog svårt

Är det någon annan här som har gjort KUB? Jag nojar jättemycket för att något ska vara fel.

Jag ska göra mitt kub 20 jan! Jag pratade med en kompis som hade gjort det, och man får ju en sannolikhet, eller % på hur stor chans det är att det finns kromosomavvikelser. Sen vet jag inte hur man går vidare efter det, om det finns någon skala, vad som är normalt eller inte.

 

[iloveyou]

Ja jag tänker också att det blir vad man gör det till.. Självklart vill jag vara med mitt barn och självklart inser jag att livet nu kommer bli väldigt annorlunda. Jag förstår att man aldrig ens kan föreställa sig. Men jag mår dåligt av att tänka på att typ inte kunna gå ut och äta med vänner EN ENDA gång på flera år, för jag måste lägga barnet jämt. Eller inte kunna gå till sjukgymnasten typ, vilket är rätt vitalt för mig.. Barnet har ju en pappa tänker jag. Men dessa föräldrar verkar vara med sina avkommor varje minut. Jag blev liksom helt.. Avskräckt. Haha

Så känner jag också. Det blir ju en väldig omställning och vissa dagar har jag världens ångest över det och får samtidigt dåligt samvete över att man tänker så. Det är nog svårt att veta hur det kommer att bli och hur man kommer känna innan barnet är fött.

 

[SummerBreeze]

Det gäller att mannen väljer rätt tid för att mysa, annars får han bara skäll

Hur är det med er som har UL nu snart? Har ni gått såpass långt eller har ni bokat privat?

Jag har varit på RUL idag, är beräknad till 28/5 så är nog först i tråden iom att jag fuskat mig in på listan

Allt såg bra ut men bebis var inte på humör och låg med ryggen emot så vi fick tyvärr inga bra bilder. BM fick iaf mätt allt som hon skulle och allt såg bra ut

Innan det har vi varit på KUB men det var ju privat och vi fick bekosta det själva.

 

[Ava22]

Ja jag tänker också att det blir vad man gör det till.. Självklart vill jag vara med mitt barn och självklart inser jag att livet nu kommer bli väldigt annorlunda. Jag förstår att man aldrig ens kan föreställa sig. Men jag mår dåligt av att tänka på att typ inte kunna gå ut och äta med vänner EN ENDA gång på flera år, för jag måste lägga barnet jämt. Eller inte kunna gå till sjukgymnasten typ, vilket är rätt vitalt för mig.. Barnet har ju en pappa tänker jag. Men dessa föräldrar verkar vara med sina avkommor varje minut. Jag blev liksom helt.. Avskräckt. Haha

Jag tror på egen-tid, men inte jämt och hela tiden. Jag tror även på delat föräldrarskap, jag tar helt för givet att min man ska ta sitt ansvar, precis som jag gör utan något gnäll. Barnvaktspappa existerar inte i min värld. Barnet är 50% mitt och 50% mannen, så är det bara

 

[Emelie381]

Jag har varit på RUL idag, är beräknad till 28/5 så är nog först i tråden iom att jag fuskat mig in på listan

Allt såg bra ut men bebis var inte på humör och låg med ryggen emot så vi fick tyvärr inga bra bilder. BM fick iaf mätt allt som hon skulle och allt såg bra ut

Innan det har vi varit på KUB men det var ju privat och vi fick bekosta det själva.

Skönt att allt såg bra ut!

Ska på rul nästa vecka och hoppas så på fina bilder, av någon anledning fick bebis pomperipossa näsa på bilderna från kub

 

[Emelie381]

Jag tror på egen-tid, men inte jämt och hela tiden. Jag tror även på delat föräldrarskap, jag tar helt för givet att min man ska ta sitt ansvar, precis som jag gör utan något gnäll. Barnvaktspappa existerar inte i min värld. Barnet är 50% mitt och 50% mannen, så är det bara

Håller med! Jag spyr på en del av sambons kompisar som ska vara "barnvakt" åt sina barn