Sommarföräldrar 2017 del 3

[Rosen-Knoppen]

Här är det fullt ös medvetslös varje dag. M började gå 2veckor innan 1års dagen. Han är överallt glömmer man stänga badrumsdörren får man ångra det snabbt. Då kommer han farandes med toaborste eller har fyllt toastolen med leksaker. Han klättrar överallt, upp på borden, i hyllor.
Men han är också världens gladaste som härmar ord, sjunger blinka lilla stjärna (inga tydliga ord men en klockren melodi) och har humör som heter duga när det inte går hans väg.

Jag har jobbat heltid sedan en dryg måndag och i mitten på November börjar M på förskolan.

 

[Rosen-Knoppen]

En liten bild på trollet

 

[Thalbaz]

Här rullar det på. Fröken har gått hos dagmamma i ca 1 månad nu och det fungerar bra. Hon både går och springer så man knappat hänger med och når högre och högre upp så allt som oftast ser det ut som en bombnedslag på golvet när hon har hittat något at riva ut. Toadörren är numera alltid stängd annars ligger det tvättlappar, blöjor och toapapper överallt och har man riktigt tur har hon kastat något i toaletten trots stängt lock.

Hon pratar inte mycket än som man förstår, mest är det "titta" och så pekar hon på saker, ofta något i taket.

 

[Humla]

Vår M blir snart 14 månader. Han är hemma med sin pappa sedan april. I november-december ska jag och mannen dela på ledigheten 50-50. I januari blir det inskolning.

Vad lustigt, förutom att F är en månad äldre så stämmer stycket över precis överens även för oss

F började gå precis efter ettårsdagen, full fart om dagarna nu. Tycker att det ska bli väldigt mysigt att få vara hemma på halvtid lite innan det är dags för förskola.

Har precis fått veta vilken förskola det blir. Känner oss inte helt nöjda med platsen, men det är nära hemifrån i alla fall, så vi tackar ja till platsen och hoppad på det bästa.

Han pratar ingenting än, försöker låta bli att oroa mig än men det vore ju skönt om han så något ord i alla fall. Men det kommer väl, senaste månaden eller två har det blivit tydligt hur mycket han förstår i alla fall.

 

[Omega]

Här rullar det på. Fröken har gått hos dagmamma i ca 1 månad nu och det fungerar bra. Hon både går och springer så man knappat hänger med och når högre och högre upp så allt som oftast ser det ut som en bombnedslag på golvet när hon har hittat något at riva ut. Toadörren är numera alltid stängd annars ligger det tvättlappar, blöjor och toapapper överallt och har man riktigt tur har hon kastat något i toaletten trots stängt lock.

Hon pratar inte mycket än som man förstår, mest är det "titta" och så pekar hon på saker, ofta något i taket.

Hög igenkänning, stort kaos om toadörren glömts öppen här med Så less på att reda upp toalettpapper..

Han pratar ingenting än, försöker låta bli att oroa mig än men det vore ju skönt om han så något ord i alla fall. Men det kommer väl, senaste månaden eller två har det blivit tydligt hur mycket han förstår i alla fall.

Vet inte om det ligger någonting i det, men har hört att det ofta är så att barn är "duktigare" på att antigen gå eller prata och att det ena alltså kommer tidigare/blir mer framträdande (i brist på bättre förklaring, men kanske går att förstå vad jag menar ändå..). Tycker att det stämmer ganska bra på barnen i vår mammagrupp i alla fall. En del är väldigt duktiga på att gå/klättra osv, medan andra pratar mycket mer men är senare med att gå. Tror nog inte att det gör någon skillnad i längden dock, alla lär sig nog förr eller senare  Men jag tänker lite på det när jag försöker att inte oroa mig för att vår M inte går så bra än. Han är väldigt verbal istället (men naturligtvis är det ofta svårt att förstå vad han säger). Men som du säger så kommer det väl så småningom

 

[MalanMjöl]

Han pratar ingenting än, försöker låta bli att oroa mig än men det vore ju skönt om han så något ord i alla fall. Men det kommer väl, senaste månaden eller två har det blivit tydligt hur mycket han förstår i alla fall.

S. Är 16 månader idag och började typ gå ordentligt förra veckan och pratar inte ännu. "Nej" börjar låta väldigt klart annars är det mest varianter på däää. Utom napp som av någon orsak heter mam mam, hur napp/sutt har blivit till det vet jag inte helt!
nå men det jag ville säga var att det ju är individuellt, satsar på att de når ikapp om några månader, men visst det är så lätt att börja jämföra med andra barn och då också oroa sig...

Jämfört med många andra så är S. ganska lugn vilket är tur eftersom där är saker överallt i vår lilla lägenhet . Hatar dock att få förstår tänderna så det är typ en brottningsmatch och gråt två gånger om dagen...

 

[MalanMjöl]

Och grattis @Omega och @Elin_B

 

[Ryttla]

Tjohej! Hur mår ni och barnen?

Jag har nästan helt slutat hänga på Buke pga. att livet kommer emellan jämt. Men kom att tänka på hur fint det var att ha denna tråden under graviditeten och den första tiden med bebisen!

Min gosse är 2 år och 4 mån nu. Går heltid på förskola, älskar fordon, Mamma Mu, är allt som oftast på gott humör och är aldrig still! Han började prata ganska sent men det lossnade strax före tvåårsdagen, vi är nu på nivån ”Pappa åka bil” eller ”S ha den”.

 

[Ryttla]

Tjohej! Hur mår ni och barnen?

Jag har nästan helt slutat hänga på Buke pga. att livet kommer emellan jämt. Men kom att tänka på hur fint det var att ha denna tråden under graviditeten och den första tiden med bebisen!

Min gosse är 2 år och 4 mån nu. Går heltid på förskola, älskar fordon, Mamma Mu, är allt som oftast på gott humör och är aldrig still! Han började prata ganska sent men det lossnade strax före tvåårsdagen, vi är nu på nivån ”Pappa åka bil” eller ”S ha den”.

Råkade skicka innan jag var färdig.
S är ganska lång (95 cm) och misstas ofta för äldre än han är. Hur långa är era knoddar? Vi har sprungit en del på barnmottagningen för utredningar av allergier men i det stora hela är han en frisk och rask unge.

Hoppas allt är väl med er, vore så roligt att höra en liten lägesrapport om ni skulle kika in här!

 

[Rhinos]

Råkade skicka innan jag var färdig.
S är ganska lång (95 cm) och misstas ofta för äldre än han är. Hur långa är era knoddar? Vi har sprungit en del på barnmottagningen för utredningar av allergier men i det stora hela är han en frisk och rask unge.

Hoppas allt är väl med er, vore så roligt att höra en liten lägesrapport om ni skulle kika in här!

Vad roligt med en uppdatering. Har tänkt på denna gruppen emellanåt men inte kommit mig för att skriva.
Min son är nu 2 år och 2 månader gammal. Låter väldigt lik din - pigg, glad för det mesta. Gillar även att leka med det mesta. Allt från bilar och tåg till pussel, pippifigurer och gosedjur. Han är lång men vet inte exakt hur lång. Han drar 98 i kläder så han är nog några cm kortare än så.
Han går på förskolan sen i mitten på augusti och trivs otroligt bra. Han har varit lite bufflig på de andra barnen men det har släppt nu. Han är även sen med talet (eller, sen och sen. Jämför med hans storebror som alltid varit väldigt talför så V är nog inte så sen egentligen.) han babblar rätt mycket men orden är inte alltid så lätta att höra. Det kommer dock nya ord hela tiden och det är så roligt att lyssna på.

 

[Elin_B]

Hej ni! Jag är också dålig på att uppdatera. Hör dessutom till vårföräldrar -19 då lillebror gjorde entré i april men sedan han kom till världen hinns det liksom inte med.

Frank är också lång. Tror till och med närmare 100 cm. Längre än samtliga -17 hos dagmamman, även de födda i januari.

Han trivs otroligt bra och talet lossnade ordentligt i våras så nu är han aldrig tyst han är också otroligt smart! (Helt opartisk reflektion av mamma ). Han rabblar alla bokstäver, räknar till 20 och lägger pussel på liksom 50 bitar är så imponerad!

Dock är han väldigt fysisk åt bägge håll. Han älskar att kramas och pussas men när han leker och går upp i varv är det inte sällan det spiller över och han smäller till nån. Föräldrar, sin 6-månaders lillebror, sina kompisar hos dagmamman, våra katter.... Det är otroligt jobbigt och jag vet fasen inte vad vi kan göra.

Det har pågått ända sen han var rätt liten och jag hoppades att det skulle bli bättre med dagmamma och mer social interaktion med jämnåriga och kanske när talet lossnade men det har det inte gjort, snarare tvärt om. Att skälla ut honom när det händer har ingen effekt, även om jag reagerar i affekt och ofta gör det ändå men jag försöker prata med honom när han lugnat ner sig och förklara att jag/kompisar/lillebror blir ledsna och får ont. Då tröstar han och säger förlåt men tre minuter senare kan det komma en polisbil i bakhuvudet ändå...

 

[Ryttla]

Vad roligt med en uppdatering. Har tänkt på denna gruppen emellanåt men inte kommit mig för att skriva.
Min son är nu 2 år och 2 månader gammal. Låter väldigt lik din - pigg, glad för det mesta. Gillar även att leka med det mesta. Allt från bilar och tåg till pussel, pippifigurer och gosedjur. Han är lång men vet inte exakt hur lång. Han drar 98 i kläder så han är nog några cm kortare än så.
Han går på förskolan sen i mitten på augusti och trivs otroligt bra. Han har varit lite bufflig på de andra barnen men det har släppt nu. Han är även sen med talet (eller, sen och sen. Jämför med hans storebror som alltid varit väldigt talför så V är nog inte så sen egentligen.) han babblar rätt mycket men orden är inte alltid så lätta att höra. Det kommer dock nya ord hela tiden och det är så roligt att lyssna på.

Hej ni! Jag är också dålig på att uppdatera. Hör dessutom till vårföräldrar -19 då lillebror gjorde entré i april men sedan han kom till världen hinns det liksom inte med.

Frank är också lång. Tror till och med närmare 100 cm. Längre än samtliga -17 hos dagmamman, även de födda i januari.

Han trivs otroligt bra och talet lossnade ordentligt i våras så nu är han aldrig tyst han är också otroligt smart! (Helt opartisk reflektion av mamma ). Han rabblar alla bokstäver, räknar till 20 och lägger pussel på liksom 50 bitar är så imponerad!

Dock är han väldigt fysisk åt bägge håll. Han älskar att kramas och pussas men när han leker och går upp i varv är det inte sällan det spiller över och han smäller till nån. Föräldrar, sin 6-månaders lillebror, sina kompisar hos dagmamman, våra katter.... Det är otroligt jobbigt och jag vet fasen inte vad vi kan göra.

Det har pågått ända sen han var rätt liten och jag hoppades att det skulle bli bättre med dagmamma och mer social interaktion med jämnåriga och kanske när talet lossnade men det har det inte gjort, snarare tvärt om. Att skälla ut honom när det händer har ingen effekt, även om jag reagerar i affekt och ofta gör det ändå men jag försöker prata med honom när han lugnat ner sig och förklara att jag/kompisar/lillebror blir ledsna och får ont. Då tröstar han och säger förlåt men tre minuter senare kan det komma en polisbil i bakhuvudet ändå...

Vad roligt att höra om era killar! Och lustigt att ni med har långa barn, minns inte men de var kanske ganska lika i storlek när de föddes? Får kika om jag hittar listan.

S är lite av en pansarvagn och jag skulle säga att han liksom kom ut sån. Han är snabb att gå från vanlig ljudnivå till vrål och från klappa fint till BONK. Bilar kan plötsligt flyga genom rummet ”bara för att” och TVn kan få sig en smäll om han vill byta kanal. Vi pratar ganska mycket om ledsen, glad, arg, ont och vara försiktig. Stora känslor och ingen vidare impulskontroll än.

Förskolan beskriver dock en glad och lyhörd pojke, om än något rastlös exempelvis vid matbordet. Förskolan menar att vi ska plocka bort maten för att markera att om man går så är man färdig. Vi har en ganska avslappnad inställning för att vi inte vill att maten ska bli ett tvång och vi har låtit honom gå från bordet om något distraherat honom, men sedan lockat tillbaka honom. Fast han är himla enkel att resonera med: ”Jaha har du ätit färdigt?” ”Japp, leka bil.” ”Okej, tack för maten säger vi då!” (ropandes till hans ryggtavla) eller ”Nä!” ”Kom och sätt dig då, titta vad gott, mamma ska också äta mer..” osv. Har inte känt av att det är ett problem hemma men det blir säkert mer märkbart på förskolan där de sitter längre. Hur gör ni i matsituationen? Är det bara vi som måste ta fram YouTube för att ta oss igenom en släktmiddag på restaurang?

Det är ju överlag en häftig tid nu när orden fullkomligen sprutar ut! Bara sedan jag sist skrev i tråden har meningarna blivit längre och orden så många fler. Plötsligt en dag räknade han till tio från att dagen innan ha räknat ”En, en, en..”.

 

[Elin_B]

Vad roligt att höra om era killar! Och lustigt att ni med har långa barn, minns inte men de var kanske ganska lika i storlek när de föddes? Får kika om jag hittar listan.

S är lite av en pansarvagn och jag skulle säga att han liksom kom ut sån. Han är snabb att gå från vanlig ljudnivå till vrål och från klappa fint till BONK. Bilar kan plötsligt flyga genom rummet ”bara för att” och TVn kan få sig en smäll om han vill byta kanal. Vi pratar ganska mycket om ledsen, glad, arg, ont och vara försiktig. Stora känslor och ingen vidare impulskontroll än.

Förskolan beskriver dock en glad och lyhörd pojke, om än något rastlös exempelvis vid matbordet. Förskolan menar att vi ska plocka bort maten för att markera att om man går så är man färdig. Vi har en ganska avslappnad inställning för att vi inte vill att maten ska bli ett tvång och vi har låtit honom gå från bordet om något distraherat honom, men sedan lockat tillbaka honom. Fast han är himla enkel att resonera med: ”Jaha har du ätit färdigt?” ”Japp, leka bil.” ”Okej, tack för maten säger vi då!” (ropandes till hans ryggtavla) eller ”Nä!” ”Kom och sätt dig då, titta vad gott, mamma ska också äta mer..” osv. Har inte känt av att det är ett problem hemma men det blir säkert mer märkbart på förskolan där de sitter längre. Hur gör ni i matsituationen? Är det bara vi som måste ta fram YouTube för att ta oss igenom en släktmiddag på restaurang?

Det är ju överlag en häftig tid nu när orden fullkomligen sprutar ut! Bara sedan jag sist skrev i tråden har meningarna blivit längre och orden så många fler. Plötsligt en dag räknade han till tio från att dagen innan ha räknat ”En, en, en..”.

Vi har ofta på TV:n bara för att få i honom maten. Annars äter han två tuggor och börjar sen leka. Kastar mat på golvet, "spruttar" ut mjölk är jätteroligt, vända upp och ner på glas... Med tvn blir han hypnotiserad och låter sig matas. Att äta själv går typ bara precis i början av matstunden. Han har också börjat skrika tillbaka om man höjer rösten och kan säga "nej får inte prata mamma"

För att inte få en miljö där vi bara skriker på varann har jag och sambo kommit överens om att försöka oss på lite lågaffektivt bemötande istället. Att snarare gå ifrån och prata igenom situationen vid annat tillfälle. Inte det lättaste men det ger ju ingenting att skälla på en stökig tvååring så vi ger det väl ett försök.

 

[Rhinos]

Vad roligt att höra om era killar! Och lustigt att ni med har långa barn, minns inte men de var kanske ganska lika i storlek när de föddes? Får kika om jag hittar listan.

S är lite av en pansarvagn och jag skulle säga att han liksom kom ut sån. Han är snabb att gå från vanlig ljudnivå till vrål och från klappa fint till BONK. Bilar kan plötsligt flyga genom rummet ”bara för att” och TVn kan få sig en smäll om han vill byta kanal. Vi pratar ganska mycket om ledsen, glad, arg, ont och vara försiktig. Stora känslor och ingen vidare impulskontroll än.

Förskolan beskriver dock en glad och lyhörd pojke, om än något rastlös exempelvis vid matbordet. Förskolan menar att vi ska plocka bort maten för att markera att om man går så är man färdig. Vi har en ganska avslappnad inställning för att vi inte vill att maten ska bli ett tvång och vi har låtit honom gå från bordet om något distraherat honom, men sedan lockat tillbaka honom. Fast han är himla enkel att resonera med: ”Jaha har du ätit färdigt?” ”Japp, leka bil.” ”Okej, tack för maten säger vi då!” (ropandes till hans ryggtavla) eller ”Nä!” ”Kom och sätt dig då, titta vad gott, mamma ska också äta mer..” osv. Har inte känt av att det är ett problem hemma men det blir säkert mer märkbart på förskolan där de sitter längre. Hur gör ni i matsituationen? Är det bara vi som måste ta fram YouTube för att ta oss igenom en släktmiddag på restaurang?

Det är ju överlag en häftig tid nu när orden fullkomligen sprutar ut! Bara sedan jag sist skrev i tråden har meningarna blivit längre och orden så många fler. Plötsligt en dag räknade han till tio från att dagen innan ha räknat ”En, en, en..”.

Jag är helt fel person att svara på detta eftersom V är enkel med det mesta. Maten funkar bra och han blir inte stressad när storebror lämnar bordet (vilket jag är jätteglad över.). Däremot är han rätt kräsen men känner inte att det är så mkt att göra åt. Vi försöker erbjuda varierad mat men tänker inte tvinga i honom något.

Storebror har sämre tålamod och där har vi använt youtube ibland när han är hungrig innan maten kommit till bordet. Tänker att man får lösa det så ibland

 

[hvala]

Vad roligt att höra om era killar! Och lustigt att ni med har långa barn, minns inte men de var kanske ganska lika i storlek när de föddes? Får kika om jag hittar listan.

S är lite av en pansarvagn och jag skulle säga att han liksom kom ut sån. Han är snabb att gå från vanlig ljudnivå till vrål och från klappa fint till BONK. Bilar kan plötsligt flyga genom rummet ”bara för att” och TVn kan få sig en smäll om han vill byta kanal. Vi pratar ganska mycket om ledsen, glad, arg, ont och vara försiktig. Stora känslor och ingen vidare impulskontroll än.

Förskolan beskriver dock en glad och lyhörd pojke, om än något rastlös exempelvis vid matbordet. Förskolan menar att vi ska plocka bort maten för att markera att om man går så är man färdig. Vi har en ganska avslappnad inställning för att vi inte vill att maten ska bli ett tvång och vi har låtit honom gå från bordet om något distraherat honom, men sedan lockat tillbaka honom. Fast han är himla enkel att resonera med: ”Jaha har du ätit färdigt?” ”Japp, leka bil.” ”Okej, tack för maten säger vi då!” (ropandes till hans ryggtavla) eller ”Nä!” ”Kom och sätt dig då, titta vad gott, mamma ska också äta mer..” osv. Har inte känt av att det är ett problem hemma men det blir säkert mer märkbart på förskolan där de sitter längre. Hur gör ni i matsituationen? Är det bara vi som måste ta fram YouTube för att ta oss igenom en släktmiddag på restaurang?

Det är ju överlag en häftig tid nu när orden fullkomligen sprutar ut! Bara sedan jag sist skrev i tråden har meningarna blivit längre och orden så många fler. Plötsligt en dag räknade han till tio från att dagen innan ha räknat ”En, en, en..”.

Släktmiddag på restaurang är det inte många småbarn som klarar. Jag utsätter inte mig själv för det om jag inte måste. Det blir ingen njutning. Femåringen kan möjligtvis sitta och rita men vår tvååring kan inte sitta still och det är bara så det är. Jag anser nog att om man går ut och äter med en sån liten så får man räkna med att behöva avvika från bordet i tid och otid.

Hemma hos oss står maten kvar så länge vi vuxna sitter kvar vid bordet. M förstår inte begreppet mätt så när hans storasyster är mätt och går ifrån vill han också göra det, men han kommer oftast tillbaka strax efter.

 

[hvala]

Kan ju uppdatera hur det går för oss också. Vår Lilleman är 2 år och 3 månader. Han går på förskola sedan januari och det går jättebra. Han är väldigt företagsam och har alltid något på gång (inte sällan hyss!). Älskar musik, rörelselekar, fordon och mys. Han är jätteduktig motoriskt. Hoppar och springer riktigt bra och är också duktig med det finmotoriska (ex superbra på att pilla isär saker ).

Talet däremot är han jättesen med men det har precis börjat släppa. Han har utökat sitt ordförråd enormt mycket senaste veckorna men klarar knappt tvåordsmeningar. Han är dock ändå väldigt kommunikativ och har alltid varit. Det är mest när han är missnöjd som han kan vara svår att förstå. Han är också sen med tänder och jag tror att det hänger ihop.

Storleksmässigt är han helt normal. Ca 93 cm och uppskattningsvis 15 kg. Storlek 92/98 i kläder och 25-26 i skor