Men vilken tråkig reaktion förstår att du blev besvikenvarför ville han inte att gammelfarmorn skulle få veta? (Du behöver inte svara om du inte vill).
Min kompis är i månad 6 nu och mår fortfarande illaUndrar när illamåendet ska börja avta. Mår fortfarande ganska ordentligt illa och mest på kvällarna, börjar efter middagen ungefär och håller i sig typ hela kvällen. Vecka 13 (12+3) idag
Har precis haft en gråtattack över att jag inte hunnit köpa kaffe till min mor som jag lovat
Så hormoner finns i kroppen i alla fall. Hoppas bara där finns en liten som mår bra med. Har ju varken ömma bröst eller illamående utan bara molvärk emellanåt.
Imorgon får vi veta....
Sambon åkte för övrigt precis mot affären för att hinna köpa det där kaffet innan de stänger
Det är ganska vanligt med lite bruna blödningar under graviditeten. Särskilt under de veckor där man annars skulle haft mens. Det är positivt att du inte har en stark smärta i ländryggen och att inte symptomen försvunnit.Hur orolig bör man bli över brunaktiga flytningar (går in i v 10 på måndag)? Har haft i två omgångar, först för ca en vecka sen och nu sen igår, inget rött utan bara brunt än så länge. Lite molande värk då och då, men ingen stark smärta och jag känner mig som vanligt (dvs illamående, tjock och med ömmande bröst
Vi hade tänkt berätta för närmsta släkten nu till jul, men vet inte om man vågar göra det nu..
Han är ett enormt stöd i oro och ängslan. Vi delar den. Vi gör ju detta tillsammans.Jag berättar allt utom flytningar för min partner, haha. Jag vill att han ska känna sig delaktig i graviditeten. Det är ju inte bara jag som väntar barn liksom.
Hon sa att det var rätt vanligt att göra så, och det kan jag verkligen förstå.Jag berättar om allt, för att vi båda vill att han ska vara då delaktig som möjligt. Även allt om kroppsvätskor och andra mindre mysiga grejerHur mycket pratar ni andra med era respektive, om ert mående, oro, flytningsstatus osv? (Höll på att bli flyktingstatus
Tänker på er idag!Imorgon får vi veta....
En del tycker ju att det känns bra att närmaste familjen vetat om det ifall det inte skulle gå bra. Andra vill absolut vara helt "ifred" i det inträffade. Jag personligen skulle ha berättat och utgått från att allt är bra just för att allt i övrigt ser bra ut. Men jag hade nog poängterat att det fortfarande är i de känsliga veckorna. Ni ska inte göra KUB?Det var ungefär vad BM som jag pratade med imorse sa också. Hon menade på att till o med en "normal" mensblödning anses normalt och att om det rör sig om ett missfall så blir det väldigt tydligt när det väl händer. Det gick inte att ta miste på. Så inget UL ville de erbjuda utan jag skulle undvika tunga lyft och försöka tänka positivt och inte oroa mig - och jag skulle absolut inte googla mer på detta. Närmsta privata klinik som erbjuder UL är i Umeå, dvs en bra bit bort... Så vi får se hur det går, om allt verkar ok efter helgerna kanske vi bokar in ett där i januari, för först i slutet på februari skulle det bli aktuellt att få göra ett UL här och då har ju typ halva tiden gått utan att man har en aning om hur det ser ut
Känner väl att svaret från BM var ganska väntat och det är väl bara att gilla läget och hoppas på det bästa! Vet inte hur vi ska göra med att berätta för familjen, om vi ändå ska göra det nu till jul eller om vi ska avvakta?
Det var ungefär vad BM som jag pratade med imorse sa också. Hon menade på att till o med en "normal" mensblödning anses normalt och att om det rör sig om ett missfall så blir det väldigt tydligt när det väl händer. Det gick inte att ta miste på. Så inget UL ville de erbjuda utan jag skulle undvika tunga lyft och försöka tänka positivt och inte oroa mig - och jag skulle absolut inte googla mer på detta. Närmsta privata klinik som erbjuder UL är i Umeå, dvs en bra bit bort... Så vi får se hur det går, om allt verkar ok efter helgerna kanske vi bokar in ett där i januari, för först i slutet på februari skulle det bli aktuellt att få göra ett UL här och då har ju typ halva tiden gått utan att man har en aning om hur det ser ut
Känner väl att svaret från BM var ganska väntat och det är väl bara att gilla läget och hoppas på det bästa! Vet inte hur vi ska göra med att berätta för familjen, om vi ändå ska göra det nu till jul eller om vi ska avvakta?
Jag vill berätta på torsdag för Sambons mamma och fredag för min familj.Jag hade berättat. Vi berättade tidigt båda gångerna. Och det var skönt med ett stöd när det blev ett missfall. Min mamma och jag är tajta och jag känner att jag kan fråga henne grejer, inte minst hur det var när hon var gravid. Skulle kännas konstigt att dölja det för henne till vecka 12.
Min kompis är i månad 6 nu och mår fortfarande illa
Hon mådde illa med förra barnet med och tydligen var hennes mamma sjukskriven för illamående alla sina graviditeter.
Och @ninsan, jag förstår helt er synvinkel och det lutar åt att vi berättar, men att vi då också är tydliga med att mycket fortfarande kan hända. Sen har ingen av oss en riktigt nära relation till någon av våra föräldrar, vi bor också 100+ mil bort, så vi är vana att "klara oss själva".
KUB hade vi tänkt, tills vi fick reda på att vi måste åka till Umeå. Men jag ska ta upp det med sambon i eftermiddag. Vill vi ändå åka dit för att göra ett privat UL så kan vi ju lika gärna göra KUB i stället, åka dit får vi ju göra i vilket fall då. Ska nog ringa kliniken och höra vad de har för väntetider och så också, så får vi se om vi kan pussla ihop det
Så om jag inte vill prata om det, men mamma eller syster kanske vill, så styr jag bort samtalet eller säger, nej nu vill jag prata om annat. Det respekteras I går kväll när vi skulle sova sa min sambo: "God natt, jag älskar er båda" och jag började grina. Haha. Så jäkla fint.
Idag har jag berättat för chefen också, som blev jätteglad för vår skull!
Har också en sån mysig sambo, guld värda är domOk. Gjort ultraljud men är inte så mycket klokare.
Först tog läkaren fram sin mätsnurra för tiden och sa att jag är i v.6 (1177 säger 7+1, min app 7+3).
Sen vul, visar nåt litet med ett hjärta. Är ca 5 mm enligt läkaren och menar att det är svårt att säga nåt såhär tidigt men att det ser ok ut för v.6. I journalen som jag läste nyss står det att den är normal för v.5....
Så nu ligger oron på att den inte utvecklats som den ska.
Läkaren sa "får du symtom så vet du ju att allt är bra"
