Min förlossningsberättelse kommer här:
Kommer in till förlossningen ons 12.8.15 kl 8. Undersökn visar att jag är öppen 1cm. Sätter igång med ballong. Har oregelbundna sammandragningar hela dagen, klarar mig helt bra, äter och väntar.. Lite före kl 20 kommer tas ballongen ut, då öppen 4 cm. Nu börjar mer intensiva sd, håller i sig i ett, koncentrerar mig bara på att andas, min man masserar ryggen som ett tok. Vid skiftesbyte kl 21.30 bestämmer vi oss för att flytta mig till salen för att få lustgas. Väl i lustgasmasken förbannar jag mig själv för att jag inte sagt till tidigare, hjälpte så bra och smärtorna kändes inte alls av. Görs en hinnsprängning efter 22 eftersom vattnet fortfarande inte gått. Klarar mig bra med lustgas men förbereds för ryggmärgsbedövning. Runt 23.30 blir sd värre och lustgasen hjälper inte längre. Samma öppn status. Anestesiläkaren rings in, men denna har inte tid att komma direkt. Förbereder mig för att det kommer att räcka länge ännu...
Efter 00 blir babyns hjärtljud lägre, hjälp inkallas. Flyttas över på alla fyra, huvudändan ner i sängen. Förberedning för akut kejsarsnitt. Undersökningen visar dock att jag öppnat mig helt. Vänds tillbaka, krystar en gång och mha sugkopp kom han ut i ett drag. Under detta skede var jag inte alls med, minns att jag hörde sektio (kejsarsnitt på finska), sen att läk och min man ropar krysta varav jag i panik fösöker andas i lustgasmasken som bara gav syre. Var helt i chock sen när han väl kom ut. Två barnläkare undersökte honom direkt, men allt var ok. Blev sydd med många stygn eftersom jag klipptes i samband med sugklockan. Detta var värre än själva förlossningen. Låg och drog in maxdos med lustgas trots tre bedövningsampuller. Några timmar efter flyttades vi till bb och min man fick med skakiga ben köra hem mitt i natten 45km.
I måndags fick vi fara hem. Allt har gått bra. Vi har fått en snäll bebis som äter och sover bra
Pappa upp i dagen. Börjar landa i rollen av att man är mamma. Kändes overkligt i början...
I efterhand kan jag tycka att jag hade tur, då krystskedet blev så kort (1 min), hade ju förväntat mig att man ligger och plågas i flera timmar. Blev ju lite dramatiskt iom hjärtljuden men som tur var kom han ut snabbt iaf.