Socialt obekväm (rädd)

[sasaja]

Jag kan börja med att berätta lite om mig själv.

Jag är en glad och sparllig tjej på 15 år, jag blir 16 i November och jag går i 9:a. Ska börja gymnasiet efter sommaren.
Som liten tog mamma ofta med mig till stan (2-3 gånger i veckan) Vi gjorde mycket saker tillsammans så jag var ofta bland folk och hade inga problem alls.
Jag har en hyfftas liten vänkrets som består av min allra bästa vän, som står mig närmst som jag är med 24/7 och har ständig kontakt med sedan 6 andra som även står mig nära som jag är med i skolan samt en aning efter skolan. Jag har ALDRIG varit på G med någon kille då jag först och främst inte letar efter en kille som alla andra i min klass verkar göra (försöker inte hoppa på någon!)

Jag träffar aldrig nya människor då jag inte vågar. Jag har sedan ca 2 år tillbaka varit väldigt socialt obekväm, jag vågade tex inte gå till affären själv och verkligen inte betala. Jag går ALDRIG till nya platser själv då jag inte vågar, jag måste ha med någon annars går jag inte. Detta begränsar mig jätte mycket!
Jag skulle aldrig våga gå till tex en massör själv då jag inte hade vetat vad jag skulle göra av mig själv, jag skulle börja få panik och sedan hitta närmsta toalett och låsa in mig eller gå/springa därifrån.
Ett exempel är när vi med skolan såg film på en annan skola som har en stor lokal/scen. Jag gick sedan ut för att gå på toa och lämnade korkat nog telefonen, när jag skulle gå in igen hade dörren låsts och de hörde inte när jag knackade och jag började direkt få panik då jag redan då var i en obekväm position. Det kom folk då och då och gick förbi som går på den skolan, så jag gjorde det som kändes mest rätt, jag gick och låste in mig på toan och satt där i panik och visste inte vad jag skulle göra.
Jag vågar inte testa nya sporter utan att släppa med mig en kompis, jag vågar inte besöka nya platser med folk massor.
Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig mer, känns som att när jag säger till folk att jag tycker att det är JOBBIGT så är det som om de tänker ''Men snälla... Skärp dig!'' Kan nästan se det på de men de förstår inte.
Jag tycker det är otroligt jobbigt och detta begränsar mig som IN I! Jag har velat testa balett och hittat ett ställe i närheten men jag vågar inte, jag är FÖR RÄDD.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till...
Det bästa ordet som skulle beskriva mig är att jag är rädd.
Någon som har varit i samma position eller har tips?

 

[Krystalline]

Det där låter precis som min vardag med Aspergers syndrom.
Jag har jobbat hela livet med att hitta strategier för att klara av de där läskiga momenten som du nämner. För min del har till exempel handling i affär blivit lättare sedan jag kunde börja med självscanning, innan dess var det omöjligt.

Inte heller jag går ensam till några nya/läskiga situationer. Såvida det inte gäller akuta sjukdomstillstånd hos något av mina djur. Då får det hela en annan dimension på något sätt. Annars har jag alltid sällskap.

När jag var i din ålder fann jag min trygghet i hästar och andra djur, och jag höll mig till aktiviteter som kretsade runt dem. Där kunde jag med tiden känna mig säker, och med en häst som "mellanhand" kunde jag till och med ta kontakt med främlingar. (Typ "Hej, behöver ni hjälp att sadla/borsta/leda/ta in", osv osv)

Om man är väldigt rädd för vissa eller många situationer kan man vända sig till psykologin för KBT, kognitiv beteendeterapi, som fokuserar på att successivt utsätta en för det som är svårt, tills det inte längre är svårt. Det har dock inte jag gjort, utan jag har istället anpassat mitt egna lilla "samhälle" som jag fungerar i.

Tänk på att det aldrig är fel att ta med dig någon till nya ställen. Som den där baletten till exempel. Kanske kan du och en vän/förälder gå dit och bara titta ett par gånger? Tills du känner dig bekväm med lokalerna och folket. Sedan kanske du kan provdansa en gång eller två och se hur det känns. Man måste inte alltid kasta sig handlöst in i det nya, det går fint att smyga också.

Lycka till!