Snitt

[Mabuse]

Trist att det blev en sådan tråkig upplevelse för dig. Vågar inte svara på varför, men att söva ett kejsarsnitt är en stor risk framför allt för barnet, därför undviks det in i det längsta.

Eller så gjorde de en felbedömning, helt enkelt?

Det är intressant, för jag känner igen det sätt du formulerar dig från annan vårdpersonal jag pratat med, att standardresponsen är att det var tråkigt att det blev fel, men personalen gjorde säkert rätt även om det blev dåligt.

Av nyfikenhet, får man lära sig det svaret i utbildningen, eller är det att det känns otänkbart att någon sjukvårdskollega skulle kunna ha en dålig dag på jobbet någon gång? Helt enkelt göra lite fel?

Jag har inte detaljstuderat vården, men jag tänker mig att människor funkar så, ska man göra bedömningar hela tiden så blir det fel ibland. Man är inte på topp oavbrutet, ibland har man en dålig dag. Och det existerar rent av medarbetare som inte är fantastiska på sitt jobb, utan mediokra eller rent av dåliga. Inte så att det blir dramatiska konsekvenser och folk dör, men lite småklanteri sådär så attacker blir sämre än vad de hade behövt bli.

 

[Petruska]

Eller så gjorde de en felbedömning, helt enkelt?

Det är intressant, för jag känner igen det sätt du formulerar dig från annan vårdpersonal jag pratat med, att standardresponsen är att det var tråkigt att det blev fel, men personalen gjorde säkert rätt även om det blev dåligt.

Av nyfikenhet, får man lära sig det svaret i utbildningen, eller är det att det känns otänkbart att någon sjukvårdskollega skulle kunna ha en dålig dag på jobbet någon gång? Helt enkelt göra lite fel?

Jag har inte detaljstuderat vården, men jag tänker mig att människor funkar så, ska man göra bedömningar hela tiden så blir det fel ibland. Man är inte på topp oavbrutet, ibland har man en dålig dag. Och det existerar rent av medarbetare som inte är fantastiska på sitt jobb, utan mediokra eller rent av dåliga. Inte så att det blir dramatiska konsekvenser och folk dör, men lite småklanteri sådär så attacker blir sämre än vad de hade behövt bli.

Nu är det ju jättelängesedan jag fick barn, men jag känner igen det du beskriver.

Jag fick akut kejsarsnitt efter något drygt dygns försök att föda vaginalt, pga hotande syrebrist hos barnet. Jag var sedan flera timmar så smärtpåverkad och utmattad att jag överhuvudtaget inte förhöll mig aktivt till världen. Jag var bara där.

I efterhand kom både den opererande läkaren och den barnmorska som var med störst del av tiden (både den natt jag kom in och natten därpå, då ungen till sist plockades ut) var för sig och var verkligen rätt ångerfulla. De ansåg att de hade utsatt mig för helt orimliga påfrestningar, att man borde ha opererat långt innan för min skull.

Jag kände mig inte felbehandlad, och jag behövde alltså inte deras ursäkter, men det kändes bra ändå.

Av helt andra skäl vet jag att jag hanterar smärta närmast självdestruktivt "bra", och det är därför bra att inte "vanliga människor" ska gå igenom det jag gick igenom.

Efter operationen tog det ungefär fyra veckor innan jag klarade av att promenera runt kvarteret med hunden. Dvs, en ganska jobbig konvalescens, men barnets pappa var ju hemma.

Jag känner igen det du beskriver från all vårdpersonal som har hört talas om min förlossning, utom då från just de två som också kändes som de viktigaste och ansvariga personerna, som jag nämnde. Jag hade också mycket stort stöd i en undersköterska, som ägnade mig mycket tid medan jag försökte föda. Barnets pappa hörde att hon redan efter ungefär halva tiden började säga till barnmorskan att hon tyckte att det var dags för snitt, men det hade varit för tidigt för mig. Jag hade inte gett upp om att föda vaginalt då.

Men just det där att det av vårdpersonal beskrivs som något ingen människa kan hjälpa! Jo, det hade någon människa kunnat hjälpa! Tex de två som bad om ursäkt för att de inte hade gjort just det.

 

[kossankaj]

Vill starkt dementera att det tar några minuter från knivstart till det är ihopsytt igen... En riktigt snabb operatör kanske 30min, normalt 45 min. Urakuta snitt.. där sövs mamman och barnet är ute på några minuter från det att larmet går. Sen tar ihoplappningen minst lika lång tid som ett vanligt snitt. Räkna ca 1h från ankomst in på opsal tills du blir utrullad igen. hälsningar narkossyrran!

Antar mina kompisar var en aning borta för på dom lät det som 15 minuter

 

[Mearas]

Eller så gjorde de en felbedömning, helt enkelt?

Det är intressant, för jag känner igen det sätt du formulerar dig från annan vårdpersonal jag pratat med, att standardresponsen är att det var tråkigt att det blev fel, men personalen gjorde säkert rätt även om det blev dåligt.

Av nyfikenhet, får man lära sig det svaret i utbildningen, eller är det att det känns otänkbart att någon sjukvårdskollega skulle kunna ha en dålig dag på jobbet någon gång? Helt enkelt göra lite fel?

Jag har inte detaljstuderat vården, men jag tänker mig att människor funkar så, ska man göra bedömningar hela tiden så blir det fel ibland. Man är inte på topp oavbrutet, ibland har man en dålig dag. Och det existerar rent av medarbetare som inte är fantastiska på sitt jobb, utan mediokra eller rent av dåliga. Inte så att det blir dramatiska konsekvenser och folk dör, men lite småklanteri sådär så attacker blir sämre än vad de hade behövt bli.

Hejsan!
Att det är en stor risk för barnet när mamman sövs vid kejsarsnitt är knappast något påhitt. I synnerhet i jämförelse med vaginala förlossningar/ spinalsnitt. Det innebär dock inte att det är vanligt med bestående komplikationer.
Har naturligtvis idéer om varför inte ryggbedövningar/EDAn ger tillräcklig effekt ibland - för det händer i undantagsfall. Men att spekulera kring det på ett forum- nä där övergår min kunskap till just spekulationer och det passar bättre i diskussion med tex narkosläkare som har expertkunskap.

Det andra då...
Nej det är inte en standardfras när det sker misstag, absolut inte. Det sker det misstag i vården hela tiden, vissa är harmlösa, vissa andra är katastrofala tyvärr.
Det finns slarviga/obetänksamma/ empatilösa/olämpliga personer i alla yrken- sjukvården inget undantag. Vi är överens i den frågan.

Obs! detta är min egen reflektion... Jag upplever ganska ofta att sjukvårdspersonal gärna berömmer varandra och typ säger "vi gjorde vårt bästa" när det blivit lite stökigt och akut sådär. Istället för att fråga sig vad som kunde gjorts bättre och våga utvärdera sin insats. Det är sjukt störigt och jag blir rätt ifrågasatt när jag tar upp det på mina arbetsplatser.
Därför är det väldigt fint att få ta del av alla berättelser här i denna tråden, det gör skillnad för i alla fall de personer som hamnar i min vård.

 

[Mearas]

Antar mina kompisar var en aning borta för på dom lät det som 15 minuter

De hade kanske lite annat i tankarna sitt barn till exempel.

 

[kossankaj]

De hade kanske lite annat i tankarna sitt barn till exempel.

Jovars

 

[Mearas]

Nu är det ju jättelängesedan jag fick barn, men jag känner igen det du beskriver.

Jag fick akut kejsarsnitt efter något drygt dygns försök att föda vaginalt, pga hotande syrebrist hos barnet. Jag var sedan flera timmar så smärtpåverkad och utmattad att jag överhuvudtaget inte förhöll mig aktivt till världen. Jag var bara där.

I efterhand kom både den opererande läkaren och den barnmorska som var med störst del av tiden (både den natt jag kom in och natten därpå, då ungen till sist plockades ut) var för sig och var verkligen rätt ångerfulla. De ansåg att de hade utsatt mig för helt orimliga påfrestningar, att man borde ha opererat långt innan för min skull.

Jag kände mig inte felbehandlad, och jag behövde alltså inte deras ursäkter, men det kändes bra ändå.

Av helt andra skäl vet jag att jag hanterar smärta närmast självdestruktivt "bra", och det är därför bra att inte "vanliga människor" ska gå igenom det jag gick igenom.

Efter operationen tog det ungefär fyra veckor innan jag klarade av att promenera runt kvarteret med hunden. Dvs, en ganska jobbig konvalescens, men barnets pappa var ju hemma.

Jag känner igen det du beskriver från all vårdpersonal som har hört talas om min förlossning, utom då från just de två som också kändes som de viktigaste och ansvariga personerna, som jag nämnde. Jag hade också mycket stort stöd i en undersköterska, som ägnade mig mycket tid medan jag försökte föda. Barnets pappa hörde att hon redan efter ungefär halva tiden började säga till barnmorskan att hon tyckte att det var dags för snitt, men det hade varit för tidigt för mig. Jag hade inte gett upp om att föda vaginalt då.

Men just det där att det av vårdpersonal beskrivs som något ingen människa kan hjälpa! Jo, det hade någon människa kunnat hjälpa! Tex de två som bad om ursäkt för att de inte hade gjort just det.

Jag håller med dig och har gjort det samma för patienter, dock inte i snittsituationer.

 

[Ray]

Apropå personal hade jag en underbar manlig narkos sköterska vid mitt andra snitt. Lugn och trygg och medkännande utan att ömka. .Hade kunnat be om att få honom med hem och ha vid behov!

 

[iloveyou]

Vill starkt dementera att det tar några minuter från knivstart till det är ihopsytt igen... En riktigt snabb operatör kanske 30min, normalt 45 min. Urakuta snitt.. där sövs mamman och barnet är ute på några minuter från det att larmet går. Sen tar ihoplappningen minst lika lång tid som ett vanligt snitt. Räkna ca 1h från ankomst in på opsal tills du blir utrullad igen. hälsningar narkossyrran!

Jag tittade i min journal och det står att operationen startade 10.44 och slutade 11.18. Min bebis är född 10.49 så det måste ha räknats som en väldigt snabb operation då. Jag gjorde ett planerat snitt kanske ska tilläggas.

 

[Kilauea]

Vill starkt dementera att det tar några minuter från knivstart till det är ihopsytt igen... En riktigt snabb operatör kanske 30min, normalt 45 min. Urakuta snitt.. där sövs mamman och barnet är ute på några minuter från det att larmet går. Sen tar ihoplappningen minst lika lång tid som ett vanligt snitt. Räkna ca 1h från ankomst in på opsal tills du blir utrullad igen. hälsningar narkossyrran!

Har du hört talas om falska smärtimpulser?
Om barnet redan är ute, bör man då inte kunna få tex propofol för att slippa vara medveten om det som händer?

 

[Mearas]

Jag tittade i min journal och det står att operationen startade 10.44 och slutade 11.18. Min bebis är född 10.49 så det måste ha räknats som en väldigt snabb operation då. Jag gjorde ett planerat snitt kanske ska tilläggas.

Ja, det är min uppfattning att det är snabbt.

 

[Mearas]

Har du hört talas om falska smärtimpulser?
Om barnet redan är ute, bör man då inte kunna få tex propofol för att slippa vara medveten om det som händer?

Nej, iaf inte uttryckt på det viset. Det händer att operatören drar så mycket i vävnader att det smärtar uppåt där bedövningen inte tagit och det händer att bedövningen inte tar som den ska (ganska sällan dock) Jag tycker det låter förskräckligt att låta någon ha så ont oavsett äkthet. Vad är äkta liksom? Vem ska avgöra?

Trots att du ska vara vara fastande vid ett planerat snitt så kan magsäckstömningen vara hämmad när du är höggravid. Är det lite akut (under värkarbete) så är den faktorn såklart ännu värre. Därför undviks alla läkemedel som riskerar att släcka ut tex svaljreflexen. Då riskerar du att hamna i en värre situation än du var i från början.
Men det finns andra bra läkemedel att ta till, det skiljer sig säkert åt i olika landsting vad som är praxis dock.

 

[Kilauea]

Nej, iaf inte uttryckt på det viset. Det händer att operatören drar så mycket i vävnader att det smärtar uppåt där bedövningen inte tagit och det händer att bedövningen inte tar som den ska (ganska sällan dock) Jag tycker det låter förskräckligt att låta någon ha så ont oavsett äkthet. Vad är äkta liksom? Vem ska avgöra?

Trots att du ska vara vara fastande vid ett planerat snitt så kan magsäckstömningen vara hämmad när du är höggravid. Är det lite akut (under värkarbete) så är den faktorn såklart ännu värre. Därför undviks alla läkemedel som riskerar att släcka ut tex svaljreflexen. Då riskerar du att hamna i en värre situation än du var i från början.
Men det finns andra bra läkemedel att ta till, det skiljer sig säkert åt i olika landsting vad som är praxis dock.

Jo, jag vet tex vid kastrering på tikar så måste man söva ner dem nästan till döden om man vill slå ut smärtimpulserna som kommer vid dragning av livmoderkrösen (vilket vi såklart inte gör, man lokalbedövar istället i krösen).
Jag tänker att en sövning, även med fylld magsäck, måste vara mindre riskfyllt än den smärta som kommer (och risker med mående/rörelse mm) om en bedövning inte tagit som den ska vid ett kejsarsnitt.

 

[Mearas]

Jo, jag vet tex vid kastrering på tikar så måste man söva ner dem nästan till döden om man vill slå ut smärtimpulserna som kommer vid dragning av livmoderkrösen (vilket vi såklart inte gör, man lokalbedövar istället i krösen).
Jag tänker att en sövning, även med fylld magsäck, måste vara mindre riskfyllt än den smärta som kommer (och risker med mående/rörelse mm) om en bedövning inte tagit som den ska vid ett kejsarsnitt.

Alltså har inte bedövningen tagit alls så ja då måste man söva anser jag. Men då blir det med intubering och hela kittet. Dvs inte bara lite sedering. Det har vi på min avdelning alltid beredskap för. Det är en dock högre risk vid en sådan sövning oavsett skede. Jämfört med en standardsövning. ( vet inte hur jag ska uttrycka det riktigt)

 

[Saija]

Hade valt vaginal förlossning alla dagar i veckan om det inte fanns en uttalad risk innan förlossning.

Nummer ett är född vaginalt. Det var tufft, men så är det ju för alla. Lite stressigt på slutet då jag tydligen var lite trång, så hjälp med en barnmorska hängande över magen och kraftigt krystande så blev det att jag sprack lite både innanför och utanför. Tycker dock inte att stygnen var några direkta problem efteråt och kunde vara igång så gott som direkt efter några timmar på förlossningen. Hade gärna åkt hem efter bara några timmar, men eftersom han fick gulsot blev vi kvar...

Nummer två skulle ha varit vaginal, men efter 8 timmar utan att jag öppnat mig mer än sju cm så blev det urakut snitt med intubering. Tack och lov för skalpelektrod på barnet, annars hade han inte överlevt. Visade sig väga 5 kg så det fick jag som förklaring till att det inte funkade. Det blev 5 timmar på uppvaket utan att få träffa bebisen... Såret blev infekterat, så fick ligga kvar en vecka. Sen inte bära bebisen själv på fyra veckor då han vägde så mycket och såret strulade.

Nummer tre var planerat snitt då ett sista specialistultraljud visade att han troligen skulle väga lika mycket som nummer två. Ryggbedövning som funkade klockrent och bebis levererades, sen blodtrycksfall och problem för dem att få ut moderkakan. Förlorade mycket blod och var på gränsen till blodtransfusion. Blev kvar på uppvaket själv i flera timmar igen medan mannen var med bebisen.

Hade kanske lite otur med bägge snitten, men det som stört mig mest efteråt är att nummer 3 vägde som nummer 1 dvs 3700 g, och hade lika gärna kunnat fötts normalt.
Nummer 1 har inte en endaste allergi, medan 2an har astma (hade hoppats att den skulle växa bort, men det verkar den inte göra). 3an fick mjölkallergi under sina 2 första år, därefter problem med gluten och laktosintolerant. Numer är det bara laktos han har problem med och vissa livsmedel, har helt enkelt väldigt känsliga tarmar. Både astma och tarmkänslighet lutar enligt forskningen till att ha att göra med att de är födda med kejsarsnitt. Finns inga allergier eller astma i släkten.

 

[Bexzor]

Hade valt vaginal förlossning alla dagar i veckan om det inte fanns en uttalad risk innan förlossning.

Nummer ett är född vaginalt. Det var tufft, men så är det ju för alla. Lite stressigt på slutet då jag tydligen var lite trång, så hjälp med en barnmorska hängande över magen och kraftigt krystande så blev det att jag sprack lite både innanför och utanför. Tycker dock inte att stygnen var några direkta problem efteråt och kunde vara igång så gott som direkt efter några timmar på förlossningen. Hade gärna åkt hem efter bara några timmar, men eftersom han fick gulsot blev vi kvar...

Nummer två skulle ha varit vaginal, men efter 8 timmar utan att jag öppnat mig mer än sju cm så blev det urakut snitt med intubering. Tack och lov för skalpelektrod på barnet, annars hade han inte överlevt. Visade sig väga 5 kg så det fick jag som förklaring till att det inte funkade. Det blev 5 timmar på uppvaket utan att få träffa bebisen... Såret blev infekterat, så fick ligga kvar en vecka. Sen inte bära bebisen själv på fyra veckor då han vägde så mycket och såret strulade.

Nummer tre var planerat snitt då ett sista specialistultraljud visade att han troligen skulle väga lika mycket som nummer två. Ryggbedövning som funkade klockrent och bebis levererades, sen blodtrycksfall och problem för dem att få ut moderkakan. Förlorade mycket blod och var på gränsen till blodtransfusion. Blev kvar på uppvaket själv i flera timmar igen medan mannen var med bebisen.

Hade kanske lite otur med bägge snitten, men det som stört mig mest efteråt är att nummer 3 vägde som nummer 1 dvs 3700 g, och hade lika gärna kunnat fötts normalt.
Nummer 1 har inte en endaste allergi, medan 2an har astma (hade hoppats att den skulle växa bort, men det verkar den inte göra). 3an fick mjölkallergi under sina 2 första år, därefter problem med gluten och laktosintolerant. Numer är det bara laktos han har problem med och vissa livsmedel, har helt enkelt väldigt känsliga tarmar. Både astma och tarmkänslighet lutar enligt forskningen till att ha att göra med att de är födda med kejsarsnitt. Finns inga allergier eller astma i släkten.

Sitter på mobilen så kan inte korta ner men jag reagerade på att du inte lyfte ditt andra barn på 4 veckor. Mina två yngsta har väg 5270 gram resp 5030 gram och jag lyfte dem redan dagen efter snitt. Blev du sjukskriven eller hur lyckades du undvika att bära? Själv hade jag inget val då sambon bara var hemma 2 resp 3 veckor.

 

[Saija]

Sitter på mobilen så kan inte korta ner men jag reagerade på att du inte lyfte ditt andra barn på 4 veckor. Mina två yngsta har väg 5270 gram resp 5030 gram och jag lyfte dem redan dagen efter snitt. Blev du sjukskriven eller hur lyckades du undvika att bära? Själv hade jag inget val då sambon bara var hemma 2 resp 3 veckor.

Jag blev sjukskriven så att maken kunde utnyttja föräldradagarna. Men visst lyfte jag honom ändå , kanske därför infektionen blev kvar längre, däremot fick han rulla mycket i vagnen, men att sitta och hålla kändes bättre. Glömde att skriva att jag har en rygg och nackskada också som troligen gjorde sjukskrivningen lättare.

 

[Kattennizze]

Eller så gjorde de en felbedömning, helt enkelt?

Det är intressant, för jag känner igen det sätt du formulerar dig från annan vårdpersonal jag pratat med, att standardresponsen är att det var tråkigt att det blev fel, men personalen gjorde säkert rätt även om det blev dåligt.

Av nyfikenhet, får man lära sig det svaret i utbildningen, eller är det att det känns otänkbart att någon sjukvårdskollega skulle kunna ha en dålig dag på jobbet någon gång? Helt enkelt göra lite fel?

Jag har inte detaljstuderat vården, men jag tänker mig att människor funkar så, ska man göra bedömningar hela tiden så blir det fel ibland. Man är inte på topp oavbrutet, ibland har man en dålig dag. Och det existerar rent av medarbetare som inte är fantastiska på sitt jobb, utan mediokra eller rent av dåliga. Inte så att det blir dramatiska konsekvenser och folk dör, men lite småklanteri sådär så attacker blir sämre än vad de hade behövt bli.

Eller så gjorde de en felbedömning, helt enkelt?

Det är intressant, för jag känner igen det sätt du formulerar dig från annan vårdpersonal jag pratat med, att standardresponsen är att det var tråkigt att det blev fel, men personalen gjorde säkert rätt även om det blev dåligt.

Av nyfikenhet, får man lära sig det svaret i utbildningen, eller är det att det känns otänkbart att någon sjukvårdskollega skulle kunna ha en dålig dag på jobbet någon gång? Helt enkelt göra lite fel?

Jag har inte detaljstuderat vården, men jag tänker mig att människor funkar så, ska man göra bedömningar hela tiden så blir det fel ibland. Man är inte på topp oavbrutet, ibland har man en dålig dag. Och det existerar rent av medarbetare som inte är fantastiska på sitt jobb, utan mediokra eller rent av dåliga. Inte så att det blir dramatiska konsekvenser och folk dör, men lite småklanteri sådär så attacker blir sämre än vad de hade behövt bli.

Jag håller helt med dig faktiskt! Alltså angående de där jäkla standardsvaren inom vården. Lite nedlåtande sådär, näääää vi har inte gjort nåt fel här inte....och alternativa lösningar avfärdas. Tycker det är ofta så faktiskt, tyvärr.

 

[Girasol]

Tre planerade snitt, ett planerat som blev akut då jag var inneliggande pga blödningar i slutet av graviditeten samt det sista urakut i v 32 där jag nästan miste livet på kuppen, är evigt tacksam till alla blodgivare och de fyra opererande läkare som räddade livet på mig och därmed också bäbis.

Varit sövd vid samtliga. Är bara ett snitt som har varit bra, resten komplikationer, de hsr nockat en tand, vridit en axel lite lagom ur led. Glömt ge mig smärtlindring utöver narkosen, glömt sterilisera mig. Sytt ihop mig lite fel. Ser ut som ett krigsfält på magen, fast själv bryr jag mig inte så mycket.
Om jag skulle göra om det? Ja, utom efter sista, är dessutom en omöjlighet då jag blev av med livmodern på kuppen, annars hade jag inte levt nu. Har men för livet, men det tillhör ju den ovanliga komplikationen som sedan fick komplikationer så inget att oroa sig för egentligen.

 

[Kattennizze]

Tre planerade snitt, ett planerat som blev akut då jag var inneliggande pga blödningar i slutet av graviditeten samt det sista urakut i v 32 där jag nästan miste livet på kuppen, är evigt tacksam till alla blodgivare och de fyra opererande läkare som räddade livet på mig och därmed också bäbis.

Varit sövd vid samtliga. Är bara ett snitt som har varit bra, resten komplikationer, de hsr nockat en tand, vridit en axel lite lagom ur led. Glömt ge mig smärtlindring utöver narkosen, glömt sterilisera mig. Sytt ihop mig lite fel. Ser ut som ett krigsfält på magen, fast själv bryr jag mig inte så mycket.
Om jag skulle göra om det? Ja, utom efter sista, är dessutom en omöjlighet då jag blev av med livmodern på kuppen, annars hade jag inte levt nu. Har men för livet, men det tillhör ju den ovanliga komplikationen som sedan fick komplikationer så inget att oroa sig för egentligen.

Får jag fråga vad som hände vid ditt urakuta snitt? Svara givetvis bara om du vill.