Snitt

[cirkus]

Då (-92) skulle man ligga i sängen i 14!!! dagar efter ett snitt.

Det var inte generellt så! Det måste varit andra komplikaitoner som gjorde att du behövde ligga så länge.

 

[TinyWiny]

Det var inte generellt så! Det måste varit andra komplikaitoner som gjorde att du behövde ligga så länge.

På det sjukhuset var det så. Man blev också sjukskriven i en månad efter snittet. Jag hade inga komplikationer alls och låg ju inte så länge heller. Jag höll mig i sängen några timmar efteråt sedan tröttnade jag helt. Jag fick verkligen argumentera för att bli utskriven två dagar efter snittet. En bekant blev snittad ett år senare och då var både kravet på sängliggande i 14 dagar och sjukskrivningen borta.

 

[terwa]

Akut snitt med första barnet.
Mådde kanon från början och inga komplikationer. Ärret har läkt fint.

Andra barnet kom naturlig väg.
Själva förlossningen var ingen fara med men efteråt hade jag väldiga problem med hemorojder. Hade en som en tennisboll(kändes det som)i flera veckor efteråt. Svårt att gå och stå utan behövde sitta på något hårt för att "stoppa" tillbaka "bollen". Satt och diskade och lagade mat, flyttade med pallen var jag gick i köket.
Nä fy.
Inte för att det blir fler barn men snitt alla dar i veckan för mig.

 

[Mabuse]

Akut snitt är ju inte så dramatiskt som det låter. Det finns tid att förbereda och förklara.

Urakut däremot

Jag gillar tanken på planerat snitt. Det känns mer säkert och kontrollerat än en vaginal förlossning.

Fast nej, en stor bukoperation är så meckig att läka ihop efteråt. Och sen ska man ha ett stort ärr resten av livet.

Jag har fött vaginalt och med snitt, och skulle välja vaginalt alla dagar i veckan. Kontroll över situationen har man inte oavsett, men allra minst med snitt - det är inte mycket du har att säga till om när du ligger på operationsbordet eller på uppvak.

Rent medicinskt så är vaginalt säkrare, det är därför man rekommenderar det.

 

[iloveyou]

Ska genomgå snitt och är nyfiken på er upplevelse. Planerade, akuta eller spontana. Och ot är helt välkommet om det är en bra sådan.

Min förra vända var en naturlig förlossning med tuffa komplikationer så det blir på mitt önskemål planerat snitt denna gång .

Jag har gjort ett planerat snitt nu i somras och har inte haft några problem alls efteråt. Är jättenöjd över själva upplevelsen och trodde att det skulle vara betydligt värre än vad det faktiskt var. Det som gjorde ondast var när de stack in infarten i handen. Det kändes tryggt under själva operationen då det var fullt av personal i rummet som hela tiden förklarade vad som hände och inte alls var stressade. Vi fick också välja att sätta på vår egen musik under ingreppet.

Jag har ju dock ingen vaginal förlossning att jämföra snittupplevelsen med men kommer absolut att välja snitt igen om det blir fler barn.

Det enda "problemet" jag har är att mina magmuskler fortfarande har en liten delning, men jag vet inte om det beror på själva snittet eller om de bara inte har hittat tillbaka till varandra av någon annan anledning.

 

[Amha]

Äldsta med akutsnitt.

Listan var jättelång så när vi väl kom upp till operation var de väldigt effektiva. Det passar mig bra. Det var "hej hej, jag heter blablabla och jag är blablabla." Laget runt och väl där gjorde de allting på samma gång kändes det som. I min värld tog det ingen tid alls förrän barnet var ute och det var helt galet imponerande att se narkosläkarens jobb. Han satte nålar som knappt kändes och jag blev lite förvånad när jag hittade infarter. Han smackade upp locken med ena handen och ordnade sprutorna med andra

Operationen gick bra men det var tydligen körigt på uppvaket så jag blev lämnad ensam där. Maken och bebis någon helt annanstans. Jag var inte nöjd med det upplägget men så blir det tydligen ibland.

Jag var i princip smärtfri efter någon dag men enligt deras standard skulle man ändå vara kvar i flera dagar. Såhär i efterhand skulle vi har sagt ifrån. BB för snittade i Danderyd är inte ett ställe jag vill vara på igen.

Så, snitt och tiden efter var bara tummen upp och ärret är faktiskt riktigt, riktigt fint.

 

[Miks]

Jag fick ett planerat kejsarsnitt när vårt andra barn skulle komma.

Vi hade tid på sjukhuset kl 08:00. Då fick vi vårt rum där vi kunde lämna våra saker. Det var rummet vi sedan hade tills vi åkte hem. Sen fick vi byta om till operationskläder båda två. Jag i riktig sjukhusrock och maken i rymddress. Vi fick träffa operatören som pratade lite och ritade in snittet. Jag bad om att hon skulle sätta det så lågt som möjligt. Jag fick min säng som var den sängen jag hade tills vi åkte hem. Vi begav oss tillsammans med vår bm till operation. Fick gå och kissa en sista gång.

Rullades in på operation strax innan 9:00. Fick sån där nål i handen precis vid tummen. Bad om att de skulle vänta med att sätta katetern tills jag var bedövad, inga problem. Fick ryggbedövning. Operatören kom in och gjorde en högtidlig genomgång. Pratade lite med mig. Kollade att jag var ordentligt bedövad. Sen snittade hon. Dottern föddes 9:12. 9:32 rullades vi ut ur salen och hamnade alla tre på uppvaket.

Efteråt var jag väldigt smärtpåverkad. Jag fick ketogan (typ morfin) i handen vid ett flertal tillfällen utöver alvedon och Ipren. Mina tarmar stannade av och svullnade upp i och med operationen och all ketogan. Magen blev som en luftfylld bongotrumma. Tydligen ganska vanligt och helt normalt. Vi åkte hem efter nästan 5 dagar. Jag åt ketogan i två veckor plus Ipren och starka alvedon.

Jag är väldigt nöjd med snitt istället för vaginal igen. Upplevelsen var, trots mycket smärta efteråt, väldigt positiv. Både jag och maken är överens om att denna förlossning var betydligt bättre än den första.

Mvh Miks

 

[Mabuse]

Äldsta med akutsnitt.

Listan var jättelång så när vi väl kom upp till operation var de väldigt effektiva. Det passar mig bra. Det var "hej hej, jag heter blablabla och jag är blablabla." Laget runt och väl där gjorde de allting på samma gång kändes det som. I min värld tog det ingen tid alls förrän barnet var ute och det var helt galet imponerande att se narkosläkarens jobb. Han satte nålar som knappt kändes och jag blev lite förvånad när jag hittade infarter. Han smackade upp locken med ena handen och ordnade sprutorna med andra

Operationen gick bra men det var tydligen körigt på uppvaket så jag blev lämnad ensam där. Maken och bebis någon helt annanstans. Jag var inte nöjd med det upplägget men så blir det tydligen ibland.

Jag var i princip smärtfri efter någon dag men enligt deras standard skulle man ändå vara kvar i flera dagar. Såhär i efterhand skulle vi har sagt ifrån. BB för snittade i Danderyd är inte ett ställe jag vill vara på igen.

Så, snitt och tiden efter var bara tummen upp och ärret är faktiskt riktigt, riktigt fint.

Jag minns inte tiden efteråt som särskilt trevlig. Blev sjukskriven ett par månader har jag för mig, åkte hem efter fem dagar kanske men då med en lång medicinlista. Första veckan hade jag väl säkert 15-20 tabletter (sju olika mediciner) jag skulle ta varje dag, för smärtlindring och komplikationer och biverkningar. Själva såret läkte fint, men det tog väl ett halvår eller så innan jag var helt smärtfri, de avskurna nerverna spökade lääänge.

 

[Hyacinth]

Tack för all info och input! Ju mer desto bättre

 

[Amha]

Jag minns inte tiden efteråt som särskilt trevlig. Blev sjukskriven ett par månader har jag för mig, åkte hem efter fem dagar kanske men då med en lång medicinlista. Första veckan hade jag väl säkert 15-20 tabletter (sju olika mediciner) jag skulle ta varje dag, för smärtlindring och komplikationer och biverkningar. Själva såret läkte fint, men det tog väl ett halvår eller så innan jag var helt smärtfri, de avskurna nerverna spökade lääänge.

Nä alla har det inte lika lätt. Det i smärtväg jag kan minnas var att bebissparkar på såret gjorde ont och att man var lite öm. Jag frågade dock efter någon dag vad jag skulle med värktabletterna till så det var inte värre än så. Ett par dagar efter fick jag en vidrig foglossning och fick någon snurrig-i-skallentablett. That's it.

Nerverna var lite obehagligt. När jag skulle raka mig kändes det som om man skar sig. Inte ont men väldigt obehagligt. Det höll på ett par år. Nu är tösen 3.5 och jag har full känsel igen.

 

[Mabuse]

Nä alla har det inte lika lätt. Det i smärtväg jag kan minnas var att bebissparkar på såret gjorde ont och att man var lite öm. Jag frågade dock efter någon dag vad jag skulle med värktabletterna till så det var inte värre än så. Ett par dagar efter fick jag en vidrig foglossning och fick någon snurrig-i-skallentablett. That's it.

Nerverna var lite obehagligt. När jag skulle raka mig kändes det som om man skar sig. Inte ont men väldigt obehagligt. Det höll på ett par år. Nu är tösen 3.5 och jag har full känsel igen.

Full känsel har jag inte fått tillbaka, det är sex år sen nu så jag tror inte jag får tillbaks den. Saknar känsel runt själva ärret, typ 1 cm uppåt och nedåt. Men det är inte så farligt, om än lite irriterande ibland. Smärtorna var mycket mer störande, så jag är väldigt glad att de gick över!

 

[TinyWiny]

Full känsel har jag inte fått tillbaka, det är sex år sen nu så jag tror inte jag får tillbaks den. Saknar känsel runt själva ärret, typ 1 cm uppåt och nedåt. Men det är inte så farligt, om än lite irriterande ibland.

Jag fick tillbaka full känsel i somras. 24 år efter snittet.

 

[lil-sis]

Fast nej, en stor bukoperation är så meckig att läka ihop efteråt. Och sen ska man ha ett stort ärr resten av livet.

Jag har fött vaginalt och med snitt, och skulle välja vaginalt alla dagar i veckan. Kontroll över situationen har man inte oavsett, men allra minst med snitt - det är inte mycket du har att säga till om när du ligger på operationsbordet eller på uppvak.

Rent medicinskt så är vaginalt säkrare, det är därför man rekommenderar det.

OBS ordet _känns_.
Och det handlar inte om min kontroll över situationen utan sjukvårdens.

Och jag är i allra högsta grad medveten om att det är en stor bukoperation (till, i mitt fall).

Jag har ett stort myom som sitter på utsidan av livmodern på en bred stjälk ungefär i jämnhöjd med livmodertappen.

Ca tre av fem läkare jag träffat före och under IVF hävdar bestämt planerat snitt pga stor risk för förlossningshinder, två tycker "man kan pröva vaginalt".

(Och min vanliga gunntycket snitt för att skona min redan ansträngda bäckenbotten.)

Jag är inte så förtjust i just "jag tycker vi kan pröva". Hur länge då? Tills han är fast, har syrebrist och ska försöka dras ut åt ena eller andra hållet?

Utan myomet hade inte snitt funnits i mina tankar alls, jag vill börja rida etc så snabbt som möjligt och snott lägger på minst en månad på läktiden för mig (om vi utgår från en hyfsat normal vaginal).

 

[Elisha]

Ska genomgå snitt och är nyfiken på er upplevelse. Planerade, akuta eller spontana. Och ot är helt välkommet om det är en bra sådan.

Min förra vända var en naturlig förlossning med tuffa komplikationer så det blir på mitt önskemål planerat snitt denna gång .

Mitt planerade snitt var så underbart i jämförelse med vaginala förlossningen året innan. Inget negativt öht att komma med.

 

[Bexzor]

Vet du varför du inte sövdes ner då bedövningen började släppa?

Nej, sövning diskuterades aldrig. Vet inte om de ville undvika sövning då jag även alltid kräks vid mina kejsarsnitt. All information vi fick var att kroppen egentligen inte har ont, utan att hjärnan luras. Att kroppen omöjligt skulle ha ont efter all extra smärtlindring som gavs.

 

[Idas]

Ni som säger att ni skulle välja snitt nästa gång, får man verkligen välja snitt hur man vill? Jag vet en tjej som efter många om och men fick föda med planerat snitt, men det krävdes otaliga besök hos psykologen innan för att de skulle vara säkra på att hon verkligen hade en fobi för vanlig förlossning.

 

[Hyacinth]

Ni som säger att ni skulle välja snitt nästa gång, får man verkligen välja snitt hur man vill? Jag vet en tjej som efter många om och men fick föda med planerat snitt, men det krävdes otaliga besök hos psykologen innan för att de skulle vara säkra på att hon verkligen hade en fobi för vanlig förlossning.

Nej, man kan inte bara välja fritt.
Jag blir beviljad pga tidigare komplikationer.

 

[Badger]

Ska genomgå snitt och är nyfiken på er upplevelse. Planerade, akuta eller spontana. Och ot är helt välkommet om det är en bra sådan.

Min förra vända var en naturlig förlossning med tuffa komplikationer så det blir på mitt önskemål planerat snitt denna gång .

Akut snitt, lugnt och bra och jag red efter hm två veckor? (inte dressyr dock...) (var kvar en vecka på sjukhuset)
Ärr är nära nog obefintligt. Ont, inte vad jag minns direkt. Magen är lite fluffigare nu än innan barn, men jag gissar att det är barnet (+ fett) inte snittet.

Fast, på uppvaket glömde de att kolla om livmodern drog ihop sig, det gjorde den inte, så jag blödde jättemycket (jättemycket, flera påsar). Försök hålla koll på att de kontrollerar att livmodern dragit ihop sig medan bedövningen släpper och om sjukgymnasterna varken dyker upp eller lämnar lapp på rummet så klaga eller kräv att någon i alla fall berättar hur du tar dig upp ur sängen (vi frågade iofs varje dag i en vecka och de kom inte ändå, men man kan ju prova. Vi fick lappen som skulle varit på rummet när vi gick hem -va? fick ni inte den? Det stod massor av bra information på den, tex hur man tar sig upp ur sängen. Den hade varit helt awesome första dagen!). För man ska röra sig efteråt tydligen för risk med blodpropp, det glömde de också säga. I övrigt gick det väldigt bra. (ok man kanske inte ska hålla koll på saker men det verkar uppenbart att någon måste göra det och de verkar kunna glömma.)

 

[Badger]

@Snurrfian
Mannen fick förresten också stanna fem dagar så vi var båda i rummet. Men han fick köpa sin egen mat. (vi var kvar så länge för att A gick ned i vikt efter två dagar).

 

[Badger]

Mitt ena barn är född med katastrofsnitt i vecka 33+4. Läkaren kom in, undersökte och tog mig sedan i handen och förklarade att de måste snitta. Jag släpper då hans blick och ser att taket rör sig Inser sekunden efter att det inte är taket utan sängen. De sprang med sängen genom korridoren. Några minuter senare var hon ute. När jag vaknade ur narkosen tog det några sega timmar innan jag fick träffa henne. Då (-92) skulle man ligga i sängen i 14!!! dagar efter ett snitt. På eftermiddagen samma dag var jag så trött på att ligga i sängen och vänta på att de skulle få tid att köra mig till neontalen att jag gick dit själv. Dagen efter ville jag åka hem men det fanns ingen läkare som kunde skriva ut mig så jag fick vänta till nästa dag. Sedan åkte jag varje dag till sjukhuset (15 minuters promenad+20 minuter med tåg+20 minuter med buss) och var hos mitt barn eftersom man då bara fick vara på neontalen mellan 8-20 och mitt "stora" barn, då 22 månader längtade ihjäl sig hemma så tyckte jag att det var en bra lösning. Jag hade inte ont, behövde ingen smärtlindring eller så.

Tips, gå upprätt, inte framåtlutad. Använd kudden att trycka mot såret när du hostar, nyser eller skrattar. Rulla ur sängen, försök inte ens använda magmusklerna i början utan använd dina armar och ben. Ta inte tag i den där grejen som hänger ovanför sängen, du använder magmusklerna då. Ett par något förstora shapetrosor tycker vissa är skönt.

Ett tips till om rulla ur sängen. Man kan liksom rulla upp på sidan och trycka med händerna mot sängbotten för att komma upp i sittande.