Jag fick blodförtunnande i alla fall, men jag bad om det tror jag. Det ska du verkligen göra, alltså be om blodförtunnande och berätta om din mammas ventromboser. Du ska också ha stödstrumpor, det ska du börja med nu under graviditeten eftersom graviditet också är en riskfaktor för blodproppar. Sen är det bästa att röra på sig, om du inte kan komma upp så fort efter snittet kan du trampa med benen i sängen ändå. Och när du är på toa så ska du passa på att röra benen också, gärna tåhävningar.

Jag började idag! Mina urtjusiga stödstrumpor från Funqwear anlände. Jag älskar dem!
 
Jag fick blodförtunnande i alla fall, men jag bad om det tror jag. Det ska du verkligen göra, alltså be om blodförtunnande och berätta om din mammas ventromboser. Du ska också ha stödstrumpor, det ska du börja med nu under graviditeten eftersom graviditet också är en riskfaktor för blodproppar. Sen är det bästa att röra på sig, om du inte kan komma upp så fort efter snittet kan du trampa med benen i sängen ändå. Och när du är på toa så ska du passa på att röra benen också, gärna tåhävningar.

Men upp kommer man väl, om man inte fått feber eller så? Åtminstone när jag opererats har de sett det som prioriterat att man kommer upp. När man inte är gravid längre går det ju att smärtlindra på ett helt annat sätt.
 
@Snurrfian
Mannen fick förresten också stanna fem dagar så vi var båda i rummet. Men han fick köpa sin egen mat. (vi var kvar så länge för att A gick ned i vikt efter två dagar).
Jag tror att de har gjort om nu på vårt sjukhus, när vi fick våra två barn så var det så om man hade haft en lätt förlossning så fick pappan stanna kvar, hade man haft en svår förlossning så var pappan tvungen att åka hem. Helt sinnesjukt egentligen, det är väl efter en svår förlossning man har allra störst behov av trygghet och att vara två. :crazy: Det hävdades att det var för att man fick mer hjälp på avdelningen för "svåra förlossningar" nackdelen var dock att man var tvungen att dela rum med någon annan mamma. Så jag kände mig aldrig bekväm med att stanna där, båda gångerna åkte vi hem efter tre dagar. Sista gången när jag ändå mådde hyfsat bra och kände mig väldigt trygg i mitt föräldraskap så tillbringade jag väldigt mycket tid i dagrummet, den jag delade rum med mådde väldigt dåligt och jag ville inte störa henne i onödan, så jag vågade inte prata telefon, ha lamporna tända eftersom hon mådde dåligt av skarpt ljus osv. Att den stackaren inte fick ett eget rum känns också väldigt inhumant. :(
 
Jag tror att de har gjort om nu på vårt sjukhus, när vi fick våra två barn så var det så om man hade haft en lätt förlossning så fick pappan stanna kvar, hade man haft en svår förlossning så var pappan tvungen att åka hem. Helt sinnesjukt egentligen, det är väl efter en svår förlossning man har allra störst behov av trygghet och att vara två. :crazy: Det hävdades att det var för att man fick mer hjälp på avdelningen för "svåra förlossningar" nackdelen var dock att man var tvungen att dela rum med någon annan mamma. Så jag kände mig aldrig bekväm med att stanna där, båda gångerna åkte vi hem efter tre dagar. Sista gången när jag ändå mådde hyfsat bra och kände mig väldigt trygg i mitt föräldraskap så tillbringade jag väldigt mycket tid i dagrummet, den jag delade rum med mådde väldigt dåligt och jag ville inte störa henne i onödan, så jag vågade inte prata telefon, ha lamporna tända eftersom hon mådde dåligt av skarpt ljus osv. Att den stackaren inte fick ett eget rum känns också väldigt inhumant. :(

Här prioriterar de förstagångsföderskor och pappor får stanna i mån av plats, mot en avgift.

Jag tänker att min nog gärna får åka hem och ta hand om djuren men det är omöjligt att veta hur jag känner när vi väl är där.

(Djuren har back up men det är inte samma sak.)
 
Här prioriterar de förstagångsföderskor och pappor får stanna i mån av plats, mot en avgift.

Jag tänker att min nog gärna får åka hem och ta hand om djuren men det är omöjligt att veta hur jag känner när vi väl är där.

(Djuren har back up men det är inte samma sak.)
Andra gången hade jag som sagt inga problem med att mannen åkte hem, men första natten kändes väldigt kaotisk när de tvingade hem mannen, som då inte heller hade sovit på två dygn eftersom vi hade varit på förlossningen och han hade bara kunnat halv slummra på en stol typ... :crazy:
 
Andra gången hade jag som sagt inga problem med att mannen åkte hem, men första natten kändes väldigt kaotisk när de tvingade hem mannen, som då inte heller hade sovit på två dygn eftersom vi hade varit på förlossningen och han hade bara kunnat halv slummra på en stol typ... :crazy:

Kan tänka mig att det ibland blir lite onödigt "by the book" :crazy:
 
Hur ofta går det snett med bedövningen under kejsarsnitt, nån som vet?
Förlåt för frågan @Hyacinth , vill inte skrämma dig, men det är ju tre (?) olika bukefalister som haft problem med bedövningen.
 
Hur ofta går det snett med bedövningen under kejsarsnitt, nån som vet?
Förlåt för frågan @Hyacinth , vill inte skrämma dig, men det är ju tre (?) olika bukefalister som haft problem med bedövningen.
inte vanligt alls, skulle jag tro
jag har aldrig tidigare hört talas om någon där bedövningen inte fungerat - och det är 15 år sedan jag gjorde mitt första snitt = jag har hört talas om ganska många under tiden.

Och vad gäller läkning och sånt, så är jag snittad 4 ggr och de har försökt skära i det gamla ärret de tre senaste gångerna. Och det är fortfarande svårt att se ärret... (bikinisnitt)
 
Hur ofta går det snett med bedövningen under kejsarsnitt, nån som vet?
Förlåt för frågan @Hyacinth , vill inte skrämma dig, men det är ju tre (?) olika bukefalister som haft problem med bedövningen.

Jag tror inte att det är vanligt men inte heller ovanligt. En tjejkompis fick snitt nu i höstas med fjärde barnet, aldrig tidigare snittad. Redan under ingreppet kunde hon röra på tårna, och vid lunch stod hon på benen. Bebisen är född vid 05-tiden. Dagen efter åkte hon hem mot barnmorskorna rekommendationer, men då hade hon redan hunnit duscha samt vandrat flertal vändor i korridoren på BB.

Jag som är snittad tre gånger har kunnat röra på tårna först några timmar efter ingrepp, och inte kunnat stå upp förrän tidigast runt midnatt. Två barn är födda runt 15-tiden, med det tredje och yngsta så fick jag inte gå upp förrän dagen därpå fast han är född vid 11-tiden. Jag är som sagt ytterst tveksam till att min bedövning släppte, utan jag tror faktiskt på narkosläkaren gällande falska smärtimpulser. Vid mina två tidigare snitt så har det räckt med alvedon och spinalbedövning vid ingreppet. Nu med tredje barnet så fick de ge mer smärtlindring under ingreppet.

På tal om läkning så är det individuellt. Mina ärr har läkt snyggt men de syns. Mellersta barnets ärr hade läkt väldigt fult men det var det ärret som de skar i nu sista gången då jag önskade att de "snyggade" till det om de kunde. Har två bikinisnitt.
 
Har två vänner som också fött med planerat snitt , utan komplikationer efter.
De hade inte särskilt ont efteråt och att få ut bebisen hade tagit några minuter från att de skurit upp till sytt igen.
Vill starkt dementera att det tar några minuter från knivstart till det är ihopsytt igen... En riktigt snabb operatör kanske 30min, normalt 45 min. Urakuta snitt.. där sövs mamman och barnet är ute på några minuter från det att larmet går. Sen tar ihoplappningen minst lika lång tid som ett vanligt snitt. Räkna ca 1h från ankomst in på opsal tills du blir utrullad igen. hälsningar narkossyrran!
 
inte vanligt alls, skulle jag tro
jag har aldrig tidigare hört talas om någon där bedövningen inte fungerat - och det är 15 år sedan jag gjorde mitt första snitt = jag har hört talas om ganska många under tiden.

Och vad gäller läkning och sånt, så är jag snittad 4 ggr och de har försökt skära i det gamla ärret de tre senaste gångerna. Och det är fortfarande svårt att se ärret... (bikinisnitt)

Det hände mig också, inte så ovanligt tror jag. Men folk pratar väl inte om det.

I mitt fall handlade det nog om ett missförstånd. Narkosläkaren testade innan de började skära och frågade om det gjorde ont. Då hade jag legat i fem timmar med så svåra smärtor att överläkaren till slut bedömde att det inte var humant att fortsätta försöka med en vaginal förlossning, utan att man skulle göra kejsarsnitt istället. Så med de referensramar jag hade just då så gjorde det såklart inte alls ont att bli petad på av narkosläkaren. Jag var för borta för att fatta att hon egentligen frågade om jag var bedövad, utan svarade bara sanningsenligt på vad hon frågade. "Gör det här ont?" "Jämförelsevis - nej. Det är uthärdligt." Hade hon frågat om jag kände mig bedövad hade jag svarat nej, för det var jag inte, inte ordentligt (det blev såklart tydligt när de började skära).
 
Senast ändrad:
Till mig sa de att det kunde kännas lite obehagligt när de skulle ta ut barnet men absolut inte ont. Jag kände när de skar men tänkte på att de ju sagt att det kunde kännas. Vet att tårarna började rinna och jag vred mig som en mask typ. Sen när de skulle ta sönder bukhinnorna (heter säkert ngt fancy annat) så kändes det som att de knäckte mig på mitten och jag började bara vråla. Då sövde de.

Efteråt sa de att "det brukar aaaldrig hända" men att jag var svårbedövad. De lyckades inte ta bort/minska ont av värkar trots epidural och lustgas och inte heller stoppa/minska värkarna trots maxdos bricanyl så man kan ju undra lite varför de inte sövde direkt för säkerhets skull. Min mage var redan tom eftersom jag hade spytt ner en stackars sköterska två gånger så för den delens skull var det ju lugnt. Men det fanns säkert någon bra anledning. Allt gick ju ändå bra i efterhand så.
 
Det hände mig också, inte så ovanligt tror jag. Men folk pratar väl inte om det.
Jag skrev inte färdigt tror jag...
Jag har alltså diskuterat förlossningar och kejsarsnitt i (drygt) 15 år och innan jag hörde talas om Er här på buke, så har jag aldrig hört någon annan som råkat ut för att bedövningen inte funkat som den ska.
Självklart har det hänt en massa gånger utan att jag känner till det.
Men efter 15 års diskussioner på olika ställen utan att ha läst det en enda gång tidigare, säger säger det mig att det inte kan vara särskilt vanligt.
 
Till mig sa de att det kunde kännas lite obehagligt när de skulle ta ut barnet men absolut inte ont. Jag kände när de skar men tänkte på att de ju sagt att det kunde kännas. Vet att tårarna började rinna och jag vred mig som en mask typ. Sen när de skulle ta sönder bukhinnorna (heter säkert ngt fancy annat) så kändes det som att de knäckte mig på mitten och jag började bara vråla. Då sövde de.

Efteråt sa de att "det brukar aaaldrig hända" men att jag var svårbedövad. De lyckades inte ta bort/minska ont av värkar trots epidural och lustgas och inte heller stoppa/minska värkarna trots maxdos bricanyl så man kan ju undra lite varför de inte sövde direkt för säkerhets skull. Min mage var redan tom eftersom jag hade spytt ner en stackars sköterska två gånger så för den delens skull var det ju lugnt. Men det fanns säkert någon bra anledning. Allt gick ju ändå bra i efterhand så.

Trist att det blev en sådan tråkig upplevelse för dig. Vågar inte svara på varför, men att söva ett kejsarsnitt är en stor risk framför allt för barnet, därför undviks det in i det längsta.
 
Jag skrev inte färdigt tror jag...
Jag har alltså diskuterat förlossningar och kejsarsnitt i (drygt) 15 år och innan jag hörde talas om Er här på buke, så har jag aldrig hört någon annan som råkat ut för att bedövningen inte funkat som den ska.
Självklart har det hänt en massa gånger utan att jag känner till det.
Men efter 15 års diskussioner på olika ställen utan att ha läst det en enda gång tidigare, säger säger det mig att det inte kan vara särskilt vanligt.

Googlar man så ser man att det händer, sen hamnar inte alla i tidningen. Jag har aldrig stött på det irl, men visst kan det hända.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok För några dagar sedan skapade jag en tråd i det "allmäna" forumet, om en plötslig och oväntad längtan efter ett till barn, som dykt upp...
Svar
2
· Visningar
854
Senast: MML
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 929
Senast: Milosari
·
Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
11 066
Senast: gulakatten
·
Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
22
· Visningar
3 296
Senast: lirco11
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp