Snackistråden för skadade hästar och konvalescenter #2

[Cattis_E]

Det går inte att ge kortison oralt i maten istället då om det är knepigt med inhalator? Min fick en märklig hosta på betet för två år sedan och då behandlade vi med acetylsystein i kombination med kortison oralt. Men blev bra först när vi helt sonika bytte bete.

Angående hovledsinflammationen så är han skodd eller barfota? Jag upplever att hästarna läker bättre som barfota iom att det blir mycket bättre cirkulation i hovarna. Annars kanske det kan vara ngt att prova? Finns ju jätte bra barfotaboots numer som man kan ha på när dom rids. Min förra hade massor med problem med hovarna och talesättet inga hovar ingen häst stämmer ju tyvärr.

Jag vill undvika all kortison som ger fångrisk så långt det bara går.
Han är skodd nu och tur är väl det, för i vinter har man ju inte haft något val än full broddning med all is.
Angående alternativ för hovarna så ska det diskuteras i samråd med veterinär, hovslagare osv efter återbesöket när vi också ska se om det är några förändringar på röntgen eftersom det fanns antydan till artros på plåtarna från i somras. Om den har förvärrats kansle det inte spelar roll vad vi gör.
Det är inte relaterat till någon hage.. Vår teori är att det eventuellt börjat med ett (förkylnings?)virus som han sen blivit av med men inte inflammationen. Jag har dock inte märkt någon speciell sjukdom, men på grund av det diffusa är det lite oklart när detta uppstod. Men precis som vi kan få följder av virus så kan hästar det, och det har blivit till något han inte kunde bli av med själv.
Han har inte hostat speciellt faktiskt utan det har varit mer diffust och någon enstaka regelrätt hostning med långa mellanrum.
Orkar inte gå in i detalj på symptomen utan nöjer mig med att förklara att jag märkte att något störde honom i luftvägarna på hur han kändes sammantaget med de mildare symptom som fanns (tex frusta lite oftare än normalt för honom).
Byte av hage etc påverkar inte.

Edit: Acetylcystein, equipulmin och inhalator version 1 stod han på i 20 dagar och det var en tydlig förbättring. Men då det inte blivit helt bra så ville vet byta till detta preparat för att bli av med det sista.
Slemmet minskade till försvinnande lite med första behandlingen men då det ser inflammerat ut fortfarande behöver man ju bli av med inflammationen annars lär väl kanske bilda mer slem..

 

[super]

Jag vill undvika all kortison som ger fångrisk så långt det bara går.
Han är skodd nu och tur är väl det, för i vinter har man ju inte haft något val än full broddning med all is.
Angående alternativ för hovarna så ska det diskuteras i samråd med veterinär, hovslagare osv efter återbesöket när vi också ska se om det är några förändringar på röntgen eftersom det fanns antydan till artros på plåtarna från i somras. Om den har förvärrats kansle det inte spelar roll vad vi gör.
Det är inte relaterat till någon hage.. Vår teori är att det eventuellt börjat med ett (förkylnings?)virus som han sen blivit av med men inte inflammationen. Jag har dock inte märkt någon speciell sjukdom, men på grund av det diffusa är det lite oklart när detta uppstod. Men precis som vi kan få följder av virus så kan hästar det, och det har blivit till något han inte kunde bli av med själv.
Han har inte hostat speciellt faktiskt utan det har varit mer diffust och någon enstaka regelrätt hostning med långa mellanrum.
Orkar inte gå in i detalj på symptomen utan nöjer mig med att förklara att jag märkte att något störde honom i luftvägarna på hur han kändes sammantaget med de mildare symptom som fanns (tex frusta lite oftare än normalt för honom).
Byte av hage etc påverkar inte.

Edit: Acetylcystein, equipulmin och inhalator version 1 stod han på i 20 dagar och det var en tydlig förbättring. Men då det inte blivit helt bra så ville vet byta till detta preparat för att bli av med det sista.
Slemmet minskade till försvinnande lite med första behandlingen men då det ser inflammerat ut fortfarande behöver man ju bli av med inflammationen annars lär väl kanske bilda mer slem..

Du behöver inte förklara något jag bara kom med lite funderingar, inget annat. Det är helt ok att strunta i dom..

Ang kortison så har min haft kortisonutlöst fång pga extremt hög dos.
Men pga att han inte tål nsaid så har man ibland inget val och på min har han inte fått tillbaka fånget trots flera behandlingar med kortison efter. Finns olika sorter oxå där vissa är snällare än andra. Bara för info.

 

[lytesout95]

Jag letade efter ett inlägg där jag tänkte svara på så rätt person ser det, men är uppstressad och orkar inte leta mer så jag hoppas du ser ändå. Jag tror det var i denna tråd i alla fall.

TACK! För att du skrev om att du hade kamerabevakning på din sjukhage
Jag har också skaffat mig det.

Dagsläget då, varning för gnäll men jag måste nog skriva av mig. Vet inte om jag lyckas skriva sammanhängande och förståeligt heller..

Alltså nedre luftvägsinflammation som inte svarade tillräckligt på första behandlingen. Nu inhalator typ nr 2.
Återfall i hovledsinflammation båda fram vilken han friskförklarades från och sattes igång i Augusti 2021. Under hösten var han bra.
Sen när den återkom är oklart. Det har inte märkts tydligt men så har vi nästintill bara skrittat hela isvintern.

Jag tror han har kommit på att den senaste inhaleringsgrejen smakar illa i munnen när man inandats det...
Eller så är det någon annan anledning till att varit så uppstressad. Det som såg ut som han skulle tolerera denna inhalatorn bättre då första 2 gångerna givk bra
12 puffar 2 ggr per dag till 10 april med en häst som inte vill kommer bli tufft. Så jag hoppas det lägger sig med hans motsträvighet.
Förra inhalatorn körde vi också 20 dagar, men då gick det helt ok från start. Lite trams men det gick hyggligt även de värsta dagarna.
Höet blöts såklart också, men det börjar det bli rutin på så inga problem.

Idag blåser det mycket. Funi gillar inte när det blåser men står ändå bra i sjukhagen och jag slappt kompisarna i en liten rasthage som är utanför sjukhagen så han är i flocken ändå...
Men jag kommer inte kunna gå hans promenad idag om det inte mojnar. Men det kan inte hjälpas.

Har aldrig haft en häst med två "sjukdomar" samtidigt förut och känner mig färdig att bryta ihop just nu.
Och denna rädslan över hans hovleder.
Jag försöker greppa hoppet att det bara är ett återfall pga isvintern (han hade inflammationer i somras med ju, och även väldigt lindrigt artrosfynd men blev ju hältfri emellan ).
Så många tänk om nu, har han ont nån mer stans? Avlastar det så frambenen tar stryk?
Hur kommer plåtarna på hovlederna vid åb se ut? Osv i all oändlighet.
Men på återbesöket ska vi utreda mer kring sådana saker...

På måndag ska det blåsa ännu mer. Så då kommer nog hela flocken få stå inne faktiskt så de har varandra om det blir så.

Jag vet att många varit med om riktigt illa skador och jag kanske överreagerar men min magkänsla är så dålig att jag målar f-n på väggen. . Tårarna rinner ibland för att jag inte vet hur jag ska "räcka till" för att ge ännu bättre förutsättningar.
Tilläggas kan att han är speciell, har flyttat alldeles för många gånger och varit missförstådd, rätt och drabbad av inkörd hjälplöshet.
Vi har kommit väldigt långt i förtroende, trygghet, tillit osv. Men detta utmanar oss väl hårt.

Jag tror det var jag som skrev om övervakningskameran , roligt att du också är nöjd.

Håller tummarna att din häst piggar på sig och att ni kommer överens om att medicineringen är en bra grej.

Här har det stormat idag så mina hästar fick stå inne till kl 16 när det mojnat lite.

Även jag har sprattel vid intag, det räcker med att han får syn på mig så börjar han att trava runt. Det gör inte så mycket nu längre och det är skönt att inte behöva få ont i magen av det (också). Min är skötsam att leda men får fortfarande flera morotsbitar av min sambo under den korta promenaden mellan hage och stall.

 

[Cattis_E]

Jag tror det var jag som skrev om övervakningskameran , roligt att du också är nöjd.

Håller tummarna att din häst piggar på sig och att ni kommer överens om att medicineringen är en bra grej.

Här har det stormat idag så mina hästar fick stå inne till kl 16 när det mojnat lite.

Även jag har sprattel vid intag, det räcker med att han får syn på mig så börjar han att trava runt. Det gör inte så mycket nu längre och det är skönt att inte behöva få ont i magen av det (också). Min är skötsam att leda men får fortfarande flera morotsbitar av min sambo under den korta promenaden mellan hage och stall.

Det gör vi på honom med ibland om vi sett att han är på tå. Matar längs vägen, men igår var det inget alternativ, han ville inte ha. Och explosionen var oväntad då han faktiskt brukar sköta sig numera och såg ut ungefär som vanligt. Förra sjukhageomgången var han en ängel hela konvalescensen.

Löste det genom att slänga ut hö så han lugnade sig, ta in en av kompisarna och sedan ta honom in honom samtidigt som shettisen. Han brukar må bäst av att gå först in annars men nu ville han vara kvar med hö resterna. Tills han insåg att då blir jag ensam .
Men han var på tå hela vägen in.

 

[Cattis_E]

Du behöver inte förklara något jag bara kom med lite funderingar, inget annat. Det är helt ok att strunta i dom..

Ang kortison så har min haft kortisonutlöst fång pga extremt hög dos.
Men pga att han inte tål nsaid så har man ibland inget val och på min har han inte fått tillbaka fånget trots flera behandlingar med kortison efter. Finns olika sorter oxå där vissa är snällare än andra. Bara för info.

Tack. Jag uppskattar din input även om det inte lät så.
Ursäkta om jag lät negativ men hade lite panik igår .
Nu fick vi det att funka i morse, men blir det problem igen får jag fråga om alternativ.

 

[Cattis_E]

Tack och lov gick det bättre nu i morse.
Han var sig själv.
Vi får väl se vid insläpp, men han hade antagligen stått och samlat på sig massor med stress i blåsten igår. Trots att han sett okej ut (han är lite svår så, dåligt förflutet innan i livet).

Imorgon får de stå inne hela dagen. Det blir mer än ett dygn, men vad ska man göra när det tänker blåsa halv storm..

 

[Gilette]

Någon som är duktig på anatomi och vet om det är skelett eller senor precis under kastanjen på insida bakben? På bilden nedan ser det ju ut så men bilden visat dock utsidan av bakbenet

 

[Nevermind]

Någon som är duktig på anatomi och vet om det är skelett eller senor precis under kastanjen på insida bakben? På bilden nedan ser det ju ut så men bilden visat dock utsidan av bakbenet

Hästar har bara muskler till hasen, under det är det senor.

 

[Gilette]

Hästar har bara muskler till hasen, under det är det senor.

Det vet jag men finns det delar med bara skelett? Eller är det senor över alt skelett?

 

[Nevermind]

Det vet jag men finns det delar med bara skelett? Eller är det senor över alt skelett?

Sorry, läste slarvigt. Nästan hela benet är täckt av senor men på insidan av benet nedanför infästningen av en sena (strax under hasleden) är skelettet mer eller mindre blottat, ja. Vissa av senorna är väldigt tunna, och så finns det lite individuell variation också såklart (om jag tänker på de hästben jag sett i dissektionssalarna). Jag vet inte om jag skulle säga "bara skelett" dock, det är ju en hel del fascior och bindvävshinnor som täcker över ganska mycket också.

 

[Gilette]

Sorry, läste slarvigt. Nästan hela benet är täckt av senor men på insidan av benet nedanför infästningen av en sena (strax under hasleden) är skelettet mer eller mindre blottat, ja. Vissa av senorna är väldigt tunna, och så finns det lite individuell variation också såklart (om jag tänker på de hästben jag sett i dissektionssalarna). Jag vet inte om jag skulle säga "bara skelett" dock, det är ju en hel del fascior och bindvävshinnor som täcker över ganska mycket också.

Tack för svar!
Hittade en gammal anatomibok i stallet och verkar sitta ngt Bursa också precis där min häst är svullen. Får hoppas det är den och inte en sena

 

[Cattis_E]

Tack för svar!
Hittade en gammal anatomibok i stallet och verkar sitta ngt Bursa också precis där min häst är svullen. Får hoppas det är den och inte en sena

Håller tummarna för det!

 

[Gilette]

Klinikbesök idag. Inga skador!! bara svullnad under huden. Så glad!

 

[MiniLi]

Klinikbesök idag. Inga skador!! bara svullnad under huden. Så glad!

Skönt!
Bad du veterinären visa och förklara vart senorna sitter och hur du kan märka skador?

 

[Gilette]

Skönt!
Bad du veterinären visa och förklara vart senorna sitter och hur du kan märka skador?

Ja det gjorde jag! fast insåg samtidigt att det är svårt att veta. I detta fall satt ju svullnaden över både senor, senfästen och griffelben så något hade ju kunnat vara skadat. Så kommer nog åka in nästa gång ändå för att vara helt säker

 

[MiniLi]

Ja det gjorde jag! fast insåg samtidigt att det är svårt att veta. I detta fall satt ju svullnaden över både senor, senfästen och griffelben så något hade ju kunnat vara skadat. Så kommer nog åka in nästa gång ändå för att vara helt säker

Ja ibland är det jättesvårt! Men ändå bra att lära sig så mycket som möjligt

 

[Emma-pemma]

Att ha en skadad häst är verkligen att kastas mellan hopp och förtvivlan!

I lördags red jag och min dotter ut på en (förhållandevis) lång skrittrunda. Rundan som normalt tar 45 min gick nu på över en timme, men det var så härligt att komma ut tillsammans. Hästen kändes fin och bjöd framåt. Lite motvillig i början (det gör mig förstås orolig) men efter några minuter var hon pigg och kändes mjuk.

I söndags var det dags för "hoppning", dvs skritt över upphöjda bommar. Även här var hästen fin, mjuk och med. Vi böjde och jobbade lite med tagen bakdel på slutet. Hon skrittade över cavaletti utan att vrida kroppen för att kompensera, och jag kände mig så nöjd med rörligheten och styrkan. Jag började drömma om att veterinärerna har fel och att jag ska börja sätta igång henne så fort den där fölungen är ute. Skissade på lite igångsättningsscheman i huvudet, och tänkte att vi kanske kan börja träna upp henne och komma tillbaka till tävling tom.

Idag när jag kom med sadeln gick hon och ställde sig med huvudet i bortre hörnet av boxen. Det är första varningssignalen. När vi sedan gick mot ridbanan var hon jättemotvillig, stannade flera gånger. Nu var hon jättehalt i vänster varv, sådär så att hon liksom skuttade fram. Stackars häst! Nu är jag bara ledsen för att hon måste leva ett helt år till för att ta hand om fölungen som kommer i juni. Att det kan vara så mycket upp och ner! Och att mina känslor kan åka så mycket berg- och dalbana!

 

[Cattis_E]

Att ha en skadad häst är verkligen att kastas mellan hopp och förtvivlan!

I lördags red jag och min dotter ut på en (förhållandevis) lång skrittrunda. Rundan som normalt tar 45 min gick nu på över en timme, men det var så härligt att komma ut tillsammans. Hästen kändes fin och bjöd framåt. Lite motvillig i början (det gör mig förstås orolig) men efter några minuter var hon pigg och kändes mjuk.

I söndags var det dags för "hoppning", dvs skritt över upphöjda bommar. Även här var hästen fin, mjuk och med. Vi böjde och jobbade lite med tagen bakdel på slutet. Hon skrittade över cavaletti utan att vrida kroppen för att kompensera, och jag kände mig så nöjd med rörligheten och styrkan. Jag började drömma om att veterinärerna har fel och att jag ska börja sätta igång henne så fort den där fölungen är ute. Skissade på lite igångsättningsscheman i huvudet, och tänkte att vi kanske kan börja träna upp henne och komma tillbaka till tävling tom.

Idag när jag kom med sadeln gick hon och ställde sig med huvudet i bortre hörnet av boxen. Det är första varningssignalen. När vi sedan gick mot ridbanan var hon jättemotvillig, stannade flera gånger. Nu var hon jättehalt i vänster varv, sådär så att hon liksom skuttade fram. Stackars häst! Nu är jag bara ledsen för att hon måste leva ett helt år till för att ta hand om fölungen som kommer i juni. Att det kan vara så mycket upp och ner! Och att mina känslor kan åka så mycket berg- och dalbana!

Vad jobbigt!
Minns inte om du skrivit om vad veterinären trott angående prognos och eventuell användning som promenadhäst, men jag tänker att hon väl är tyngre nu också när det närmar sig fölning. Det kan ju påverka. Men kanske kan stämma av dina tankar och känslor med din veterinär?

 

[Cattis_E]

Lite mer gnäll då. Eller det är nog mest förtvivlan...

Min har blivit som personlighetsförändrad. Han mår så mentalt dåligt av situationen.
Och nej, bara överskottsenergi är det tyvärr inte.
Han har haft ett tufft liv och flyttat alldeles för mycket innan jag köpte. Men han har funnit en trygghet här och mått så bra. Nu är han så stressad, så stressad och svårhanterad, inget jag gör hjälper.

Har bett att veterinären ska ringa mig idag, för nuvarande situation fungerar inte. Så får vi se om hon har någon lösning.

 

[literealistisk]

Att ha en skadad häst är verkligen att kastas mellan hopp och förtvivlan!

I lördags red jag och min dotter ut på en (förhållandevis) lång skrittrunda. Rundan som normalt tar 45 min gick nu på över en timme, men det var så härligt att komma ut tillsammans. Hästen kändes fin och bjöd framåt. Lite motvillig i början (det gör mig förstås orolig) men efter några minuter var hon pigg och kändes mjuk.

I söndags var det dags för "hoppning", dvs skritt över upphöjda bommar. Även här var hästen fin, mjuk och med. Vi böjde och jobbade lite med tagen bakdel på slutet. Hon skrittade över cavaletti utan att vrida kroppen för att kompensera, och jag kände mig så nöjd med rörligheten och styrkan. Jag började drömma om att veterinärerna har fel och att jag ska börja sätta igång henne så fort den där fölungen är ute. Skissade på lite igångsättningsscheman i huvudet, och tänkte att vi kanske kan börja träna upp henne och komma tillbaka till tävling tom.

Idag när jag kom med sadeln gick hon och ställde sig med huvudet i bortre hörnet av boxen. Det är första varningssignalen. När vi sedan gick mot ridbanan var hon jättemotvillig, stannade flera gånger. Nu var hon jättehalt i vänster varv, sådär så att hon liksom skuttade fram. Stackars häst! Nu är jag bara ledsen för att hon måste leva ett helt år till för att ta hand om fölungen som kommer i juni. Att det kan vara så mycket upp och ner! Och att mina känslor kan åka så mycket berg- och dalbana!

Åh det är verkligen berg- och dalbana som du säger! Hoppas du får fler bra dagar snart

Lite mer gnäll då. Eller det är nog mest förtvivlan...

Min har blivit som personlighetsförändrad. Han mår så mentalt dåligt av situationen.
Och nej, bara överskottsenergi är det tyvärr inte.
Han har haft ett tufft liv och flyttat alldeles för mycket innan jag köpte. Men han har funnit en trygghet här och mått så bra. Nu är han så stressad, så stressad och svårhanterad, inget jag gör hjälper.

Har bett att veterinären ska ringa mig idag, för nuvarande situation fungerar inte. Så får vi se om hon har någon lösning.

Nä vad tråkigt! Hur länge är det han ska vila nu?