Sv: Snack & Uppdateringstråden 
Och islandsryttare rider inte dressyr??
Vad gäller galoppen försöker jag alltid fatta ur skritt, men han är nog lite längre fram i sin utbildning (och inte vidare utflippad
) än vad Isa är?
Nej men du har ju missat att jag faktiskt inte alls är islandsryttare
Jag är en ryttare som vill utvecklas i ridningen och inbillar mig att en blandning är bra. Rider därför väldigt olika hästar och för olika instruktörer...
Isa är inte så långt framme i utbildningen, nej.
Henne köpte jag som femårig nybetäckt problemhäst. Beskrivningen var "sticker, kastar av, går inte att fånga i hagen" och "släpper inte upp ryttare på ryggen".
Fick hem en häst som försökte galoppera på stället när jag satt upp, drog en repa i full fart och jag fick vara glad att jag orkade dra henne runt på en volt på gårdsplanen... och hon var lika spänd när jag skulle försöka ta mig ner igen.
Stack, ja.
Kastade av, nej. Men det kan också bero på att jag lät henne springa tills hon var trött.
Styrbar, nej.
Stackars häst.
Red henne mot avslappning i stort sett i skritt och trav första hösten (-10) och vintern, ställde av henne för fölet i mars eller april -11. Började försiktigt och långsamt om september -11 (fölet föddes i maj), ställde av igen i december -11 och började om mars -12. Och rider henne nu regelbundet ungefär tre dagar per vecka.
Har löst problemen med uppsittning och avsittning, helt avslappnad där. Sticker inte. Går avslappnat i skritt, trav och galopp samt har börjat tölta lite av sig själv ibland.
Hon vågar nu ta reda på vad jag egentligen vill att hon ska göra i stället för att sticka iväg i full kula bara jag ändrar något på vikten. Vågar flytta bakdel, vågar rygga. Vågar prova sidvärtsrörelser i skritt, trav och faktiskt också i tölt.
Vågar slappna av, framför allt.
Vågar samla sig lite när jag driver.
Vågar ha mig på ryggen även när jag har prasslande regnjacka på mig...
Lyfter ryggen och sätter under sig baken vid drivning i skritt, hänger inte på bettet längre (tog tag och hängde och blev helt okontaktbar när jag fick hem henne).
Har en riktigt trevlig trav med vettig frambensaktivitet och höjer ryggen lite i traven numera.
Klarar alltså att galoppera utan att bli stressad och rädd för sig själv.
Kan tillägga att hon fått en behandling av equiterapeut någon månad efter att jag fick hem henne, eftersom hon hade en rörelsestörning.
Stackars häst, har varit spänd och rädd för allt, även för sig själv när något blir konstigt.
Jaja, Isa var ett riktigt projekt och det är så roligt att det numera faktiskt går att jobba med henne, även om det är lite av en balansgång hur mycket jag vågar pressa henne.
Vissa ridpass går ut på trav i lång, låg form helst med nosen i backen, för att stretcha och slappna av.
Jag eftersträvar perfektion
men det får ta oändligt lång tid.
