Smörgåstårtor

Ja, jag tänkte också på det. Äpple till fläskkött är ju vanligt.

Men burkskinka. :yuck: Det åt vi under tältsemestrarna. Jag tyckte det var vidrigt. Uppenbarligen hade jag ingen förståelse för att dåtidens hemmafruar, som lagade mat från grunden måndag till söndag, också förtjänade lite semester. I synnerhet när de bara hade ett gasolkök med två plattor till sitt förfogande.
Vi åt det när vi var ute och seglade :wtf::yuck::yuck: och i skolköket som lappskojs :yuck::yuck::yuck:

(Min nutida saltade skinka heter t.ex. cerrano eller till riktig fest pata negra - och jag inser att jag betalar både för en bra råvara och för en social konstruktion)
 
Ja, jag tänkte också på det. Äpple till fläskkött är ju vanligt.

Men burkskinka. :yuck: Det åt vi under tältsemestrarna. Jag tyckte det var vidrigt. Uppenbarligen hade jag ingen förståelse för att dåtidens hemmafruar, som lagade mat från grunden måndag till söndag, också förtjänade lite semester. I synnerhet när de bara hade ett gasolkök med två plattor till sitt förfogande.

Men var det så då, att hemmafruarna lagad mat från grunden? Jag trodde att det förut (60-80-tal) fanns mycket större tolerans för pulvermos, korv och skinka på burk etc.

Min mamma är förresten helt kvar i 70-och 80-talets matlagning. När det är fest blir det gärna fläskfilé med curry och banan, och hon lagar gärna crepes med räkor och ägg till mig.
 
Men var det så då, att hemmafruarna lagad mat från grunden? Jag trodde att det förut (60-80-tal) fanns mycket större tolerans för pulvermos, korv och skinka på burk etc.
Sant. Fast jag tror att det var både ock. När pulvermos osv dök upp kom det som en frälsning, man behövde inte laga från grunden VARJE DAG.

(Frälsningen för min mamma uteblev dock. Hon gjorde eget potatismos och pulvermos till mig, för jag vägrade äta något annat. Jag var så bortakämd att jag borde haft stryk).
 
Sant. Fast jag tror att det var både ock. När pulvermos osv dök upp kom det som en frälsning, man behövde inte laga från grunden VARJE DAG.

(Frälsningen för min mamma uteblev dock. Hon gjorde eget potatismos och pulvermos till mig, för jag vägrade äta något annat. Jag var så bortakämd att jag borde haft stryk).
Och när pulvermos etc kom var de nya och spännande. De var framtiden. Och att vara hemmafru innan all tidsbesparing var ett heltidsjobb.

Min mamma var hemma och lagade mycket mat och bakade bröd - så när det var fest och för att bryta mot vardagen var det köpe som gällde. En kusin till mig har i vuxen ålder uttryckt hur mycket hon uppskattade min mammas hemsydda kläder till människor och dockor. Hon kunde inte tro att någon tog sig tid att göra något bara för henne. Hemma var pengar mer värda än tid, så då blev värderingarna också annorlunda (vilket för oss tillbaka till vilken oerhörd festmarkör en köpt smörgåstårta var)
 
Senast ändrad:
Föredrog du pulvermos framför riktigt mos? :eek: Jag är i svår chock.
Det handlar om att valmöjligheterna såg annorlunda ut (Jag tänker lite på Eddy Murphy och hans mammas green-chilli-Burgers när alla andra ungar hade McDonalds - jag tror att showen/filmen heter Raw). Min bror vägrade att äta andra köttbullar än Scans
 
Föredrog du pulvermos framför riktigt mos? :eek: Jag är i svår chock.
Jag med! Mamma gjorde alltså riktigt mos till övriga familjen och pulver till mig. Blå band, något annat godtog inte mademoiselle. Eller ongen får jag väl säga för att understryka mina rötter.

För något år sedan fick jag pulvermos i Grekland och hela min barndom föll över mig. Jag kände så väl igen det. Och så äckligt det var. :D
 
Jag har svårt för att dela in och bli indelad i fack vilket man blir när man pratar om klassmarkörer. För MIG är det helt förkastligt. Jag är enormt less på att folk blir både över- och underskattade pga yttre attribut, intressen och vad man tycker om. Det är hur jag ser på det och förväntar mig givetvis inte alla håller med.

Att jag känner väldigt starkt inför detta beror på mitt arv, min uppfostran och min uppväxt.

Fast klasser, eller snarare sociala grupper och statusordningar, finns ju vare sig du tycker om det eller inte. Varför är det mer förkastligt att prata om det än om annat som finns, t ex tyngdlagen? Jag kan ju ogilla tyngdlagen allt jag vill, den finns lika mycket, och den påverkar mig lika mycket, för det.

Angående smörgåstårta så tycker jag att det är intressant att den för många verkar ha konnotationer i stil med pizza med bea, alltså nåt lite lätt stillöst som den med mer förfinad smak helst undviker. För mig är smörgåstårta mer klassisk svenskt, lite kulturarv sådär, som småkakor - nåt som serveras vid dop och studentmottagningar (eller mottagningar i största allmänhet). Alltså inte sunkigt på något sätt, utan lite gammeldags och traditionellt - när det serveras smörgåstårta, då är det en markör att det är en speciell dag. Man ställer inte fram en smörgåstårta en vanlig måndag, eller om man bjudit över grannen på en kopp kaffe (annat än om det är dagen efter en mottagning, och man har smörgåstårta kvar i kylen).
 
Fast klasser, eller snarare sociala grupper och statusordningar, finns ju vare sig du tycker om det eller inte. Varför är det mer förkastligt att prata om det än om annat som finns, t ex tyngdlagen? Jag kan ju ogilla tyngdlagen allt jag vill, den finns lika mycket, och den påverkar mig lika mycket, för det.

Angående smörgåstårta så tycker jag att det är intressant att den för många verkar ha konnotationer i stil med pizza med bea, alltså nåt lite lätt stillöst som den med mer förfinad smak helst undviker. För mig är smörgåstårta mer klassisk svenskt, lite kulturarv sådär, som småkakor - nåt som serveras vid dop och studentmottagningar (eller mottagningar i största allmänhet). Alltså inte sunkigt på något sätt, utan lite gammeldags och traditionellt - när det serveras smörgåstårta, då är det en markör att det är en speciell dag. Man ställer inte fram en smörgåstårta en vanlig måndag, eller om man bjudit över grannen på en kopp kaffe (annat än om det är dagen efter en mottagning, och man har smörgåstårta kvar i kylen).
Jag funderade också på vid vilka tillfällen smörgåstårtan serverades. Hos oss var det vid studenten, konfirmation och vid vuxnas födelsedagar. Däremot inte vid barns, trots att det var samma gäster, vi hade aldrig renodlade barnkalas när jag var riktigt liten (upp till typ mellanstadiet).
 
Fast klasser, eller snarare sociala grupper och statusordningar, finns ju vare sig du tycker om det eller inte. Varför är det mer förkastligt att prata om det än om annat som finns, t ex tyngdlagen? Jag kan ju ogilla tyngdlagen allt jag vill, den finns lika mycket, och den påverkar mig lika mycket, för det.

Angående smörgåstårta så tycker jag att det är intressant att den för många verkar ha konnotationer i stil med pizza med bea, alltså nåt lite lätt stillöst som den med mer förfinad smak helst undviker. För mig är smörgåstårta mer klassisk svenskt, lite kulturarv sådär, som småkakor - nåt som serveras vid dop och studentmottagningar (eller mottagningar i största allmänhet). Alltså inte sunkigt på något sätt, utan lite gammeldags och traditionellt - när det serveras smörgåstårta, då är det en markör att det är en speciell dag. Man ställer inte fram en smörgåstårta en vanlig måndag, eller om man bjudit över grannen på en kopp kaffe (annat än om det är dagen efter en mottagning, och man har smörgåstårta kvar i kylen).

Min hjärna är alltför trög av långvarig stress för att fortsätta argumentera för min ståndpunkt. Den kvarstår dock.
 
Jag med! Mamma gjorde alltså riktigt mos till övriga familjen och pulver till mig. Blå band, något annat godtog inte mademoiselle. Eller ongen får jag väl säga för att understryka mina rötter.

För något år sedan fick jag pulvermos i Grekland och hela min barndom föll över mig. Jag kände så väl igen det. Och så äckligt det var. :D

Just pulvermos var en av få saker som jag faktiskt vägrade äta i skolmatsalen så därför blir jag alltid väldigt konfunderad när någon föredrar just det :cautious:
 
Det handlar om att valmöjligheterna såg annorlunda ut (Jag tänker lite på Eddy Murphy och hans mammas green-chilli-Burgers när alla andra ungar hade McDonalds - jag tror att showen/filmen heter Raw). Min bror vägrade att äta andra köttbullar än Scans

Må så vara att möjligheten till alternativ var lite "exotisk" men ändå. Bara tanken på lukten i skolmatsalen de dagar det serverades pulvermos :yuck:
 
En identitetsmarkering som verkar fullt godkänd bland dem som reagerade på din kommentar om dina utländska släktingars syn på smörgåstårta är väl den om att äta etiskt, närproducerat kött. En stark identitetsmarkering skulle jag säga. Och klassmarkör. Men den är tydligen mer okej. ;)

Och köttet får under inga omständigheter komma från det land där jag har mina rötter!

Konstigt nog skapar personer i det landet samma sorts bild av sig själva som svenskar gör, just genom att hålla fram att de alltid äter lokalproducerat kött.
 
Just pulvermos var en av få saker som jag faktiskt vägrade äta i skolmatsalen så därför blir jag alltid väldigt konfunderad när någon föredrar just det :cautious:
FöreDROG, darling. Det smakar ju inte potatis överhuvudtaget! Inser jag idag.

Som jag minns det var det klumparna jag inte tyckte om. Mamma gjorde mos med gammaldags potatisstöt. När jag gör potatismos själv, som för övrigt blir jättegott, :D så använder jag potatispress. Vill nog fortfarande undvika klumpar. :p
 
Sen är frågan om man aktivt och medvetet försöker säga något speciellt med den mat man serverar - eller om man bara serverar det man tycker är gott utan att bry sig om hur andra väljer att tolka och bedöma det enligt olika klassmarkörer eller andra kriterier.

Fast det i sig är också en klassmarkör, alltså om man aktivt och medvetet försöker leva upp till något ideal, eller om man bara serverar vad man tycker är gott utan att bry sig. En klassmarkör upphör ju inte att vara det bara för att jag är omedveten om den, eller inte bryr mig om den. Smak är extremt klassbundet. Det har gjorts undersökningar av matvanor i Frankrike bl a (https://en.wikipedia.org/wiki/Distinction_(1979_book)), och det är stora skillnader mellan sociala grupperingar. Det är liksom inte jämnt och slumpmässigt fördelat över befolkningen vem som serverar och tycker om dansk fläskfilé i gräddsås, och vem som serverar och tycker om konfiterad anka, eller lammstek. Oavsett syftet med serveringen.
 

Liknande trådar

R
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
1 803
Fritid Jag skulle vilja göra lite efterforskningar efter vissa saker i Krigsarkivet som finns i Riksarkivet i Täby. Jag har aldrig satt min fot...
2 3
Svar
51
· Visningar
2 164
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 440
Kropp & Själ Jag har köpt hus och flyttar in om några veckor och det har varit långdraget med massor av strul och oro. Jag kollade på huset 20 mars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
9 916
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp