Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

[Sar]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Om det verkligen ska bli ordentlig effekt på barnets dagistider, så tror jag iofs att det krävs mer än 10% nedgång i arbetstid. Det verkar också vanligt att man går ner åtminstone till 75% om man jobbar deltid. Och då blir det effekt på arbetet, en del yrken blir omöjliga, man gör sämre ifrån sig än de som jobbar heltid, osv.

Jo, vissa jobb kan säkert bli omöjliga men att man skulle göra sämre ifrån sig tvivlar jag starkt på.

När det gäller barn vs jämställdhet och samhällsnytta, så måste jag säga att om barn inneburit att vi fått offra jämställdheten i relationen, då hade jag avstått från barn. Eller, vilket är troligare, valt en annan partner som inte tyckt att jämställdheten skulle behöva offras för att vi skulle kunna ha barn. Jämställdheten (där det ingår att båda får samma möjligheter till yrkesliv, och att man delar lika på gemensamma ansvar typ barn och hushåll) är en sån grundbult i en relation för mig att jag har svårt att se mig själv kunna leva lyckligt i en relation där man tvingas tumma på den.

Här pratar jag inte om jämställdheten inom relationen utan jämställdhet som ett större begrepp. Det skulle överhuvudtaget inte vara aktuellt att offra mitt eget eller barnens välbefinnande för att själv jämna till i statistiken mellan kvinnor och män.

När det gäller omlottande så är det så majoriteten av mina heltidsarbetande kompisar gjort (alternativt uppdelad arbetsdag), och de är fortfarande lyckligt gifta, så det verkar ju inte vara dödsstöten för varje relation. Att tvinga den ena att ge upp sina yrkesambitioner hade nog varit ett mycket mer effektivt sätt att förgifta relationen, misstänker jag. Jag tror att bitterhet från den som tvingades ge upp sina ambitioner och mål, och skuldkänslor från den som tvingade den andre hade blivit oundvikliga, faktiskt.

Det är ju glädjande att det kan fungera för vissa. Sedan ser jag ingen anledning till att specifikt en av parterna skulle behöva stryka på foten yrkesambitionsmässigt, ett alternativ är ju att turas om varje år alt. att båda går ner i tid.
Om ingen vill göra det trots att man anser att barnet skulle behöva det är det ju bara att acceptera faktum, yrkesambitionen prioriteras över barnet.
Men riktigt bra känns det ju inte.

 

[mino]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag förstår inte hur lösningen på barnens problem om de blir trötta och slitna av långa dagar på dagis skulle vara att ingen av föräldrarna går ner, i jämställdhetens namn? Vi har ett bra dagis men min treåring är just nu i en fas där han utvecklas mycket och ju längre dagar han är på dagis ju mer sover han oroligt på natten. Jag märker ju att det optimala för honom är att gå max 7 timmar. Är din lösning att jag ska bortse från detta för att inte fastna i en kvinnofälla? Och bara för att förtydliga: det jag pratar om nu är barn under 5 år, inte skolbarn och definitivt inte tonåringar, det gäller inte hela livet direkt. Min femåring är väldigt framåt och skärpt men hon har inte en susning om vad en karriär är eller om jag jobbar heltid eller inte. Så att deltid skulle vara en dålig förebild för dagisbarn tror jag inte ett ögonblick på, dom har inte den kollen.

Min bild är helt enkelt att heltid kör man om man kan, men det är inte värt att man ska gå på knäna eller ha ett minimalt gemensamt familjeliv för att uppnå det. I så fall bör man noga granska sina bevekelsegrunder för att jobba heltid och varför det är så otroligt viktigt.

 

[FlipTheFrog]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Delvis OT-fråga:

Ni som lägger många timmar på ett jobb ni stortrivs med, och som ni tydligen inte kan lägga färre timmar på för då skulle jobbet inte gå att utföra /lika bra/ - vad skulle ni göra ifall ni kände att ni fortfarande brann för jobbet i sig, men (oavsett barn eller ej) en dag insåg att ni faktiskt inte orkade/ville hålla samma tempo (lägga samma antal timmar)?

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Detta skulle ju ocksa innebara att jag t.ex. INTE ar en god forebild for mina barn for jag arbetar inte alls. Och detsamma skulle galla nastan alla jag kanner har i England.

Om jag ser till de vuxna kvinnor jag känner, så verkar livet som vuxen väldigt ofta vara jobbigare för de som haft hemmamammor än för de som har haft yrkesarbetande mammor. Detta för att döttrar till hemmamammor tagit över ett mönster där hem och barn är deras huvudansvar, i väldigt hög grad. Och ja, jag tycker att hemmamammor är sämre förebilder. De lär sina döttrar att hemmet är kvinnans huvudsakliga arena, och de lär sina söner att kvinnorna sköter hem och barn.

Då ser jag hellre ett dagisbarn som är lite trött ibland. Det blir man ju ibland hur man än lever, även som barn.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Delvis OT-fråga:

Ni som lägger många timmar på ett jobb ni stortrivs med, och som ni tydligen inte kan lägga färre timmar på för då skulle jobbet inte gå att utföra /lika bra/ - vad skulle ni göra ifall ni kände att ni fortfarande brann för jobbet i sig, men (oavsett barn eller ej) en dag insåg att ni faktiskt inte orkade/ville hålla samma tempo (lägga samma antal timmar)?

Det är rimligen olika, men för oss skulle det bli såhär: min man skulle få gå till sin chef och be att få bli omplacerad till en annan tjänst där det funkar att jobba deltid. Givet arbetsplatsen och vad han kan skulle det troligen innebära en tjänst med en tredjedel av lönen och mycket kvällar och helger, och helt andra arbetsuppgifter. Han skulle helt enkelt vara tillbaka i det jobb där han började sin bana som 19-åring, och kasta 30 års arbete i papperskorgen. Jag skulle på sikt bli arbetslös, i takt med att en allt magrare publikationslista gjorde att jag fick avslag på mina ansökningar om forskningsmedel. Utan pengar att betala overhead med skulle jag inte få vara kvar på min arbetsplats.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Nej, min lösning skulle vara att bägge gick ner i tid, eller att ni började gå omlott, eller att någon av er delade upp sin arbetsdag, eller att ni tog hjälp av en släkting som kunde hämta ett par eftermiddagar, och flexade de andra dagarna. Det finns väldigt många sätt att få till sjutimmars dagisdagar som inte innebär att kvinnan ensidigt går ner i arbetstid.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Allt annat lika är det väl rätt självklart att den som jobbar mindre hinner mindre och därför gör sämre ifrån sig på jobbet?

Och som sagt ser jag inte den absoluta motsättningen mellan heltidsarbete och barnens väl, så varför skulle man behöva välja mellan barnets väl och heltidsarbete? Det ena utesluter alls inte det andra.

Att leva jämställt handlar i min värld inte alls om att snygga till statistikem, utan om att dela lika på ansvar och möjligheter. Statistiken är en ren bieffekt i sammanhanget.

 

[Sunshine]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det forklarar den nedlatande attityden.

De hemmafruar jag kanner ar advokater, lakare, larare, stockbrokers, ekonomer, analytiker och journalister/fotografer i botten. Samt en fotomodell. De flesta agnar sig at nagon form av hobby pa relativt hog (avancerad) niva, t.ex. triathlon, golf, segling, simning, dressyr, hoppning. Alla barnen gar minst 15h i veckan pa dagis/forskola. Nu har ju inte jamstalldheten kommit lika langt har men jag vet med sakerhet att ingen av dessa kvinnor har maten pa bordet varje kvall eller later sina man svava genom livet utan att dra sitt stra till stacken hemma. Har ar dessutom mentaliteten hos bade man och kvinnor mer att det ar ett mycket viktigt jobb att uppfostra barn - ett av de viktigaste jobben som finns till och med - och det visar sig bl.a. vid skilsmassor dar parten som varit hemma oftast tilldelas 60/40 av tillgangarna och ibland mer.
Sen kan man ju tycka vad man vill om det.

Jag har iallafall mycket svart att tro att barn som vuxit upp med en narvarande foralder hemma som har ett eget aktivt liv, kanske studerar och/eller involverar sig i olika valgorenhetsprojekt, ar en intelligent valutbildad person som kan och tar sig tid att utbilda barnen om varlden skulle vara en dalig forebild.

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

De hemmafruar jag kanner ar advokater, lakare, larare, stockbrokers, ekonomer, analytiker och journalister/fotografer i botten.

Då har man väl i ännu högre grad visat att kvinnans yrkesliv bara är en sysselsättning i väntan på barnen? Och att det därefter kan vara bra för kvinnan att få komma ut lite, tex genom att ägna sig åt någon hobby. Det är för min del inget jag vill lära några barn, i alla fall.

Sen kan de naturligtvis vara goda förebilder i andra avseenden, men när det gäller kvinnors yrkesliv och likartat är de det inte, enligt min uppfattning.

 

[Sunshine]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Allt annat lika är det väl rätt självklart att den som jobbar mindre hinner mindre och därför gör sämre ifrån sig på jobbet?

Nej det betyder det inte. Visst hinner man per definition mindre pa 75% an 100%. Men om man bara ar anstalld 75% sa ar det inte meningen att man ska jobba 100% - da jobbar man for mycket.

Det later pa dig som att allt under 100% = samre prestation. Ar det bara 100% (eller kanske helst 110%) som raknas i din varld? Med det menar jag inte bara ditt specifika arbete.

Jag har traffat manga under min karriar som jobbat deltid och varit mycket produktiva, ibland mer an heltidarna som ofta kunde sitta av tiden t.ex. for att de inte ville vara de forsta att ga hem. Battre da att sitta och lasa tidningen pa Internet till klockan 20 och sen skicka nagra email precis innan man loggar ut for att det ska se ut som om man jobbat...
Vanligare an man tror, skulle jag vilja pasta. Och jag har sett det oftare i Stockholm an i London faktiskt.

 

[Sunshine]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast sa funkar det ju inte. Sa nedlatande igen!

Om jag ska se till de aldre kvinnor jag kanner vars barn numera ar vuxna, sa har alla atergatt till arbetet sa smaningom. Men det ar lattare har an i Sverige, eftersom det inte anses vara en dodssynd att vara hemma med barnen. Valdigt fa foretag ser nagot konstigt i att en person varit hemma i, sag, 10 ar for att ta hand om barn.

 

[Sar]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Allt annat lika är det väl rätt självklart att den som jobbar mindre hinner mindre och därför gör sämre ifrån sig på jobbet?

Där håller jag inte med. Det handlar om vad du hinner på x antal timmar du har tjänstgöring. Har du en 80% tjänst och jobbar effektivt 100% så gör du lika bra ifrån dig som om du jobbar 100% tjänst och jobbar 100% effektivt

Om du har en 100% tjänst men bara jobbar effektiv 93% av tiden (kanske du känner en negativ stress över att barnen får gå för länge på förskolan eller kanske du helt enkelt inte orkar vara 100% effektiv 40h/vecka) så gör du sämre ifrån dig än om du jobbar 100% effektivt på din 80% tjänst.

Och sitter du och lallar på din 80% tjänst så gör du sämre ifrån dig än om du är 100% effektiv på din heltid.

Och som sagt ser jag inte den absoluta motsättningen mellan heltidsarbete och barnens väl, så varför skulle man behöva välja mellan barnets väl och heltidsarbete? Det ena utesluter alls inte det andra.

Det behöver inte göra det men det kan mycket väl göra det.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Inte på den typen jobb jag och mina vänner har, där handlar det inte om hur mycket du får gjort på x timmars tjänstgöring, utan det handlar om summan av vad du får gjort. Hur lång tid det tar är mindre relevant, det är summan av outputen som räknas. Outputen per timme är den anställdes ensak, det arbetsgivaren bryr sig om är hur mycket som blivit gjort sammanlagt.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag har traffat manga under min karriar som jobbat deltid och varit mycket produktiva, ibland mer an heltidarna som ofta kunde sitta av tiden t.ex. for att de inte ville vara de forsta att ga hem. Battre da att sitta och lasa tidningen pa Internet till klockan 20 och sen skicka nagra email precis innan man loggar ut for att det ska se ut som om man jobbat...
Vanligare an man tror, skulle jag vilja pasta. Och jag har sett det oftare i Stockholm an i London faktiskt.

Fast jag skrev ju "allt annat lika". Om heltidaren sitter och lallar, och deltidaren jobbar som en iller, då är ju inte allt annat lika. Men om två människor jobbar som illrar, och den ene jobbar åtta timmar och den andre sex, då hinner den som jobbar åtta mer. Likadant om båda lallar, då hinner den som jobbar åtta timmar ändå mer än den som bara jobbar sex.

Självklart går det utmärkt att vara produktiv och jobba deltid. Jag har exempelvis en kollega som, om man tittar på antalet timmar hon jobbar, jobbar deltid. Hon är sällan på jobbet åtta timmar en dag, och jobbar aldrig kvällar och helger. Hon får lika mycket gjort som de som jobbar heltid genom att pressa sig till det yttersta när hon är på jobbet - när hon kommer går hon genast in på sitt kontor, stänger dörren och tokjobbar, lunchen äter hon stående eller framför datorn, hon pratar inte med någon, tar inga raster, och klockan tre öppnar hon dörren och springer därifrån för att hämta tidigt på dagis. När hon jobbar med andra ser hon till att de gör så mycket av det tidskrävande arbetet som möjligt, och tar själv de bitar man kan göra snabbt. Hon ställer aldrig upp för kollegor, utan prioriterar tidig dagishämtning framför allt annat, sak samma om det innebär att kollegorna får jobba till tre på morgonen för att hinna klart till deadline.

Så kan man göra, men så vill jag verkligen inte göra. Det funkar för henne, men jag tycker inte det är förebildligt alls. Jag vill inte behandla mina kollegor som hon gör, och jag vill inte vara tvungen att vara så stressad på jobbet som hon är. Det är inte värt det för mig.

Men jag tror att det i grunden handlar om olika sorters jobb - i den sortens jobb jag och mina vänner har, så bryr sig arbetsgivaren främst om att det som ska bli gjort blir gjort. Hur man löser det är den anställdes eget ansvar - det viktiga är inte vilka timmar man sitter på kontoret, utan vad man får ur händerna, och att man löser uppgiften. Och jobbar man konsekvent mindre än andra, så är det svårt att få lika mycket ur händerna som de.

Sen finns det många andra jobb som inte funkar så - i vården exempelvis så handlar det ju snarare om att göra ett bra jobb de timmar man är på jobbet, så där är det väldigt viktigt att man är där x antal timmar, och de tider man ska vara där.

 

[Sar]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Inte på den typen jobb jag och mina vänner har, där handlar det inte om hur mycket du får gjort på x timmars tjänstgöring, utan det handlar om summan av vad du får gjort. Hur lång tid det tar är mindre relevant, det är summan av outputen som räknas. Outputen per timme är den anställdes ensak, det arbetsgivaren bryr sig om är hur mycket som blivit gjort sammanlagt.

Om du nu inte snöar in på ditt eget jobb utan ser rakt över branscherna så bedöms du utifrån din tjänstgöringsgrad. Staplar en 80%-are burkar snabbare än den med 100%-ig tjänstgöring så presterar 80%-aren bättre.

 

[ako]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast även om heltid verkar vara det enda som räknas i just din branch, så är det definitivt inte så att det gör det överallt. Inom båda de yrken som jag är utbildad till och jobbar/har jobbat inom -grundskollärare och ridlärare- går det utmärkt att jobba deltid men ändå göra att lika bra jobb. Man har helt enkelt färre undervisningsgrupper, och därmed färre timmar, men kravet på kvalite är det samma.

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jo, vissa jobb kan säkert bli omöjliga men att man skulle göra sämre ifrån sig tvivlar jag starkt på.

Men alltså, hur skulle det kunna vara annorlunda? Inom alla de jobb som bygger på att man samlar på sig kompetens och erfarenhet och sedan använder det, blir man naturligtvis bättre om man ägnar 8 timmar om dagen åt det än tex 6.

I de jobb som snarare bygger på att man upprepar samma saker som man gjorde redan första dagen, ser det så klart annorlunda ut. Men de jobben blir ju färre och färre, i Sverige inte minst.

 

[Sar]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Om jag ser till de vuxna kvinnor jag känner, så verkar livet som vuxen väldigt ofta vara jobbigare för de som haft hemmamammor än för de som har haft yrkesarbetande mammor. Detta för att döttrar till hemmamammor tagit över ett mönster där hem och barn är deras huvudansvar, i väldigt hög grad. Och ja, jag tycker att hemmamammor är sämre förebilder. De lär sina döttrar att hemmet är kvinnans huvudsakliga arena, och de lär sina söner att kvinnorna sköter hem och barn.

Då ser jag hellre ett dagisbarn som är lite trött ibland. Det blir man ju ibland hur man än lever, även som barn.

Jag måste säga att jag tycker det låter fördomsfullt. Ungefär som att säga att folk från vissa länder alltid är på ett visst sätt.

Jag tror definitivt att småbarn gynnas mer av större tillgång till föräldrarna än att komma hem totalt utschasade och trötta från förskolan efter dagar som är längre än föräldrarnas. oavsett hur impade de senare skulle vara av sina föräldrars karriär (eller är det kanske så att det de verkligen skulle vilja ha är mer av just föräldrarnas tid?) Och i Sunshines fall som hon tar upp går ju faktiskt barnen också på förskola och får del av den världen.

Jag har för övrigt också vänner som haft hemmamammor/pappor och jag ser faktiskt ingen skillnad mellan jämställdheten i deras förhållanden kontra de som vuxit upp med yrkesarbetande föräldrar.

Sedan hade flera år som hemmavarande förälder utan tillgång till förskola inte varit något för mig personligen men det hindrar ju inte att det skulle vara rätt för andra familjer vare sig det nu är pappan eller mamman som är hemma.

 

[Sar]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men alltså, hur skulle det kunna vara annorlunda? Inom alla de jobb som bygger på att man samlar på sig kompetens och erfarenhet och sedan använder det, blir man naturligtvis bättre om man ägnar 8 timmar om dagen åt det än tex 6.

I de jobb som snarare bygger på att man upprepar samma saker som man gjorde redan första dagen, ser det så klart annorlunda ut. Men de jobben blir ju färre och färre, i Sverige inte minst.

Som helhet med alla branscher dragna rätt över tror jag faktiskt inte att det spelar någon som helst roll om man ägnat 6h om dagen åt jobbet istället för 8 h om dagen under några år. Sedan har jag aldrig förnekat att det finns vissa speciella undantag men jag är rätt säker på att det är ett fåtal jämfört med helheten.

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag måste säga att jag tycker det låter fördomsfullt. Ungefär som att säga att folk från vissa länder alltid är på ett visst sätt.

Jag tror definitivt att småbarn gynnas mer av större tillgång till föräldrarna än att komma hem totalt utschasade och trötta från förskolan efter dagar som är längre än föräldrarnas. oavsett hur impade de senare skulle vara av sina föräldrars karriär (eller är det kanske så att det de verkligen skulle vilja ha är mer av just föräldrarnas tid?) Och i Sunshines fall som hon tar upp går ju faktiskt barnen också på förskola och får del av den världen.

Jag har för övrigt också vänner som haft hemmamammor/pappor och jag ser faktiskt ingen skillnad mellan jämställdheten i deras förhållanden kontra de som vuxit upp med yrkesarbetande föräldrar.

Sedan hade flera år som hemmavarande förälder utan tillgång till förskola inte varit något för mig personligen men det hindrar ju inte att det skulle vara rätt för andra familjer vare sig det nu är pappan eller mamman som är hemma.

Nej, det är ingen fördom. Det är en iakttagelse jag och ett antal komopisar har gjort i resp omgivning. Däremot är urvalet naturligtvis inte representativt, och ingen systematisk studie har gjorts. Nu uppfostrar man ju i de flesta avseenden inte barn med vetenskapliga kunskaper om barnuppfostran som grund, utan snarare utifrån egna erfarenheter och sådant. Och då är just egna små iakttagelser och liknande vad man har att luta sig emot, i all sin fattigdom.

Min erfarenhet är då helt enkelt att döttrar till hemmamammor lever med en mer slitsam konflikt mellan jobbet och hemmet, än vad döttrar till yrkesarbetande mödrar gör. Det säger egentligen inget om hur pass jämställt de lever, och jag påstod inget om det heller. Jag tror att det är fullt möjligt att känna att hem&barn är ens eget ansvar även i ett förhållande där partner tar sin del, till exempel om det är något man har fått med sig hemifrån.