Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Som helhet med alla branscher dragna rätt över tror jag faktiskt inte att det spelar någon som helst roll om man ägnat 6h om dagen åt jobbet istället för 8 h om dagen under några år. Sedan har jag aldrig förnekat att det finns vissa speciella undantag men jag är rätt säker på att det är ett fåtal jämfört med helheten.

Problemet är väl att vissa jobb inte går att sköta på sex timmar om dagen, alltså innebär några år av deltid inte bara att man jobbar mindre, utan också att man under de åren i så fall också får byta jobb/yrke. Och då är det ju inte sagt att det går smärtfritt att byta tillbaka igen när deltidsåren är över.

Dessutom är det så att jobb som kräver heltid, där det inte är arbetstiden utan resultatet som räknas, normalt också har hyfsat anpassningsbara arbetstider - vilket gör omlottande eller uppdelad arbetsdag fullt möjligt, vilket i sin tur gör det möjligt att kombinera heltidsarbetande föräldrar med rimligt långa dagisdagar.

Det är ju liksom fullt fungerande verklighet för mig och många andra att kombinera heltidsarbete med vettiga dagistider och ett ok föräldraskap, jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så märkligt? På en del reaktioner här låter det ju som att det är jättekonstigt och absolut och otvivelaktigt måste gå ut över barnen som får tillbringa tio timmar om dagen på förskolan.

Det är inte alls min erfarenhet, det är vardag och normalt för väldigt många människor, och inte särskilt märkligt. Och deras barn är inte olyckligare eller mer försummade än några andra, eller har jättelånga dagar. Om mitt barn var helt slut efter sju timmar på dagis skulle min tanke nog snarare vara att vi borde byta dagis till ett där han trivs bättre, än att lösningen är sex timmar om dagen på samma uppenbart olämpliga och tröttande dagis.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag måste säga att jag tycker det låter fördomsfullt. Ungefär som att säga att folk från vissa länder alltid är på ett visst sätt.

Jag tror definitivt att småbarn gynnas mer av större tillgång till föräldrarna än att komma hem totalt utschasade och trötta från förskolan efter dagar som är längre än föräldrarnas. oavsett hur impade de senare skulle vara av sina föräldrars karriär (eller är det kanske så att det de verkligen skulle vilja ha är mer av just föräldrarnas tid?) Och i Sunshines fall som hon tar upp går ju faktiskt barnen också på förskola och får del av den världen.

Men varför sätter du likhetstecken mellan heltidsarbete och dagisdagar som är längre än föräldrarnas?:confused: Som jag och flera andra påpekat så är det vanliga lösningen att heltidsarbetande föräldrar går omlott/tar hjälp av närstående/delar upp arbetsdagen, så att barnens dagisdagar är betydligt kortare än föräldrarnas arbetsdagar.

Den bild av heltidsarbetande föräldrar som du målar upp, med evighetslånga dagisdagar och helt åsidosatta barn, känner jag inte alls igen. Är det så för de heltidsarbetande småbarnsföräldrar som du känner, eller varifrån kommer den bilden?

Sen är det väl självklart (utöver att det finns tonvis med studier som visar det) att barn tar intryck av vad deras föräldrar gör och vilka värderingar de har? Det är ju ingen slump att hyfsat många människor på ett ungefär går i sina föräldrars fotspår yrkesmässigt, exempelvis. Jag tror inte det är möjligt att växa upp med sina föräldrar utan att påverkas av dem, och självklart påverkar det då också vad föräldrarna gör - om det nu är att vara hemmafruar, ha egen snickarfirma eller jobba som skådespelare.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Om jag ser till de vuxna kvinnor jag känner, så verkar livet som vuxen väldigt ofta vara jobbigare för de som haft hemmamammor än för de som har haft yrkesarbetande mammor. Detta för att döttrar till hemmamammor tagit över ett mönster där hem och barn är deras huvudansvar, i väldigt hög grad. Och ja, jag tycker att hemmamammor är sämre förebilder. De lär sina döttrar att hemmet är kvinnans huvudsakliga arena, och de lär sina söner att kvinnorna sköter hem och barn.

Då ser jag hellre ett dagisbarn som är lite trött ibland. Det blir man ju ibland hur man än lever, även som barn.

Nu måste jag nog protestera lite. Har själv vuxit upp med en mamma som (trots relativt hög utbildning och att hon trivs med sitt jobb) valde att vara hemma med sina barn medan vi var små. Har också flera kompisar som vuxit upp under samma förutsättningar, Ingen av oss tar mer ansvar för hem och barn än våra respektive gör! I mitt fall är det snarare tvärtom, min man tar ett större ansvar för hem och barn än vad jag gör då jag prioriterar egna intressen i högre grad.

För min del har min mammas hemmafru-val snarare sporrat mig att satsa på mig själv i större utsträckning. Både vad gäller jobb och egna intressen. Jag ser det inte som ett alternativ att, så som hon gjorde, sätta mitt eget liv "på vänt" under ett antal år för att helt fokusera på hem och barn. Nu såg väl min mamma det aldrig som att hon offrade någonting genom att vara hemma utan hon såg det snarare som en lyx att kunna göra på detta sättet, men trots det är det inte ett alternativ för mig. Det som möjligtvis skulle kunna vara en negativ bieffekt är att jag ibland har lite dåligt samvete för mina många gånger kanske "själviska" val.

Ditt resonemang bygger till stor del på att döttrar enbart har sin mamma att se upp till. Varför skulle det vara så? Det tyder väl på en ganska inskränkt syn på könen? Jag har haft min pappa som förebild i många avseenden, och jag är ganska långt ifrån ensam om det. I det moderna samhälle vi har så är det faktiskt fullt möjligt att ha förebilder av andra kön än man själv tillhör.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det som möjligtvis skulle kunna vara en negativ bieffekt är att jag ibland har lite dåligt samvete för mina många gånger kanske "själviska" val.

Men det var väl just det Petruska pekade på, att man som vuxen får det tuffare för att man får dåligt samvete när man "åsidosätter" familjeplikterna för yrkets skull?

Är man uppvuxen med heltidsarbetande mamma så tror jag att det är mindre troligt att man får dåligt samvete - det blir liksom självklart att satsa på sitt jobb, hur ska man annars göra? Definitivt inget att ha dåligt samvete för.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det som möjligtvis skulle kunna vara en negativ bieffekt är att jag ibland har lite dåligt samvete för mina många gånger kanske "själviska" val.

Och eftersom vi formas av våra uppväxter, så är ju chansen stor att du sluppit det dåliga samvetet om din mamma hade jobbat när du var liten. Själv ser jag öht inte arbete som ett själviskt val, utan som en del av livet. Högst troligt har jag min yrkesarbetande mamma att tacka för det (hon hade det tuffare, för vi bodde under min uppväxt i en gräsligt konservativ bygd med många hemmafruar).
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men varför sätter du likhetstecken mellan heltidsarbete och dagisdagar som är längre än föräldrarnas?:confused: Som jag och flera andra påpekat så är det vanliga lösningen att heltidsarbetande föräldrar går omlott/tar hjälp av närstående/delar upp arbetsdagen, så att barnens dagisdagar är betydligt kortare än föräldrarnas arbetsdagar.

Den bild av heltidsarbetande föräldrar som du målar upp, med evighetslånga dagisdagar och helt åsidosatta barn, känner jag inte alls igen. Är det så för de heltidsarbetande småbarnsföräldrar som du känner, eller varifrån kommer den bilden?

*lite kl*

Vi går omlott sådär lagom, för jag vill gärna ha mycket tid med maken också :). Jag går upp tidigt och är på jobbet före 7. Maken lämnar. Jag hämtar hälften av dagarna, och de dagarna har jag även ansvar för mat, nattning etc. De andra dagarna i veckan kommer jag ofta hem någon timme eller två efter att barn+make kommit hem, och sedan jobbar jag ibland under tiden han nattar. Ibland vaknar jag tidigt på helgmornarna och jobbar undan lite, allt för att kunna gå några timmar tidigare på vardagarna. Och, som sagt, min dotter har lika mycket eller mer 'hemma med oss'-tid än vad de flesta i min omgivnings barn har.

Det mesta går att lösa - men dygnet har bara så många timmar, och dem skall jag fördela mellan jobb, familjetid, barntid, maketid och ensamtid. Jag offrar hellre lite ensamtid än jobbtid och maketid.

Det mest obegripliga i hela tråden är argumentet att man satsar lika mycket på jobbet fast man tar bort timmar därifrån... ? Jag får inte ihop det. Jag satsar inte på hästarna nu, det ligger på is under småbarnsåren, till exempel.

Jag kan tycka att man inte satsar på sin relation heller, om man ger den väldigt lite tid. Balansen mellan alla komponenter är ju dock olika för alla, beroende på hur livet ser ut!
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Och eftersom vi formas av våra uppväxter, så är ju chansen stor att du sluppit det dåliga samvetet om din mamma hade jobbat när du var liten. Själv ser jag öht inte arbete som ett själviskt val, utan som en del av livet. Högst troligt har jag min yrkesarbetande mamma att tacka för det (hon hade det tuffare, för vi bodde under min uppväxt i en gräsligt konservativ bygd med många hemmafruar).

Jag har skilda föräldrar, och en heltidsarbetande mamma. Och jag kan ändå få dåligt samvete :o. Fast det är nog för att jag vill ge min dotter en bättre uppväxt än vad jag hade, min var så usel och jag vill inte göra fel. Känns som jag famlar i mörker ibland!
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Sen förvånar det mig att du inte ser de anpassningar efter barnens behov som i alla fall de flesta mammor som jobbar heltid faktiskt gör. I ett jämställt förhållande blir ju det utrymmet ännu större, eftersom man då tex kan gå mer omlott. Här på buke - ev även i den här tråden, jag minns inte riktigt - har jag sett inlägg där detta inte anses genomförbart därför att mannen "inte vill" ändra sin arbetstid för barnens skull.

Det är nog mig du tänker på. Jag för väl försvara min sambo lite med att vi inte diskuterat frågan särskilt mycket, det var jag som tog upp det i samband med att jag läst den här och andra trådar på förälder och börjat fundera och han sa då spontant att han inte vill gå hemifrån tidigare än han gör. Det var ju inte så att han menar att jag ska jobba deltid istället för att han inte vill gå hemifrån tidigare.

Jag har ju redan fattat att det förmodligen inte går att gå omlott om det inte är han som börjar tidigt, han har inte det eftersom han inte funderat så mycket på det, det blir ju aktuellt först i december/januari när barnet börjar på förskola.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Av ren nyfikenhet, och det är helt ok om du inte vill svara, men pratade ni inte om hur ni skulle få ihop dagistiderna innan ni bestämde er för att försöka få barn? Vad sa han då?

Det bör ju inte komma som en överraskning att det kommer att bli dagispusslande när man får barn, menar jag. Hur hade han/ni tänkt att ni skulle göra?
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Om mitt barn var helt slut efter sju timmar på dagis skulle min tanke nog snarare vara att vi borde byta dagis till ett där han trivs bättre, än att lösningen är sex timmar om dagen på samma uppenbart olämpliga och tröttande dagis.

Eh, spetsar du till det nu - eller tror du själv på att det är som du skriver här?!

Du är lite väl snabb till att dra till skeva slutsatser nu tycker jag (tänker t ex på slutsatsen 'ekonomi-heltid-vad ett arbete ger' som du drog #61) - och det förvånar mig med tanke på vilken jobbvärld du verkar tillhöra!
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Ja, jag skulle faktiskt vara lite oroad om mitt barn kom hem helt slut efter sju timmar på dagis. Jag skulle allvarligt fråga mig hur det stod till med lugn och ro, matro, ljudnivå, konflikter/slagsmål mellan barnen osv då. I min värld är det ju nåt på dagis som inte funkar då, och då skulle jag vilja veta vad det var, och hellre undersöka möjligheterna att byta till ett mer passande dagis, än att låta barnet vara sex timmar om dagen i en miljö som man blir helt slut av efter sju timmar. Min slutsats skulle vara att man nog inte har det så bra sex timmar där heller. Jag tycker inte att dagis ska vara en så jobbig miljö att man blir helt slut av att vara där, då är nånting inte som det ska.

Varför tycker du att den tanken är så konstig?

Vad gäller inlägg #61 (där jag kommenterade den återkommande tanken att småbarnsföräldrar som väljer att jobba heltid gör det främst av ekonomiska skäl) så vet jag inte riktigt vad du upplever som skevt. Jag tycker den tankegången är välbekant, jag har tagit del av den flera gånger tidigare här på forumet, och den har också återgivits tidigare i den här tråden. Vari ligger den skeva slutsatsen?

Återigen måste jag dock säga att jag är smickrad över hur minnesvärda du och Mino uppenbarligen tycker att mina inlägg är, att komma ihåg inlägg som skrev för åtta sidor sedan, eller rent av i andra trådar. Jösses!

För övrigt skriver jag naturligtvis inte här i min professionella roll, utan precis som alla andra som privatperson. Det händer att även forskare går på stadens gator som helt vanliga människor.:D
 
Senast ändrad:
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Återigen måste jag dock säga att jag är smickrad över hur minnesvärda du och Mino uppenbarligen tycker att mina inlägg är, att komma ihåg inlägg som skrev för åtta sidor sedan, eller rent av i andra trådar. Jösses!

Haha, bli inte för smickrad bara - jag undrade faktiskt just hur jag kunnat missa dig med över 20 000 inlägg här på Buke!? (I vilken forumdel brukar du hålla hus förresten?) Men just din sorglig-kommentarer som en direkt replik på mitt inlägg var faktiskt minnesvärd för mig, då den provocerade mig!

Och nu har säkert dina knoddar ärvt din energinivå, men jag hoppas ändå att att du inte bara kommer bara kommer felsöka omgivning och verksamhet OM den dagen kommer då din avkomma med sin genetiska bakgrund till trots inte orkar med ett högst normalt tempo!

Man kan älska sitt jobb (eller sitt dagis) och få ut otroligt mycket av det på alla sätt och vis - men ibland är det läskigt lite som behövs för att man ska komma ur balans eller trilla in i en trötthetsspiral, eller rent av närma sig den berömda väggen. Det kan faktiskt hända den bäste!
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men varför sätter du likhetstecken mellan heltidsarbete och dagisdagar som är längre än föräldrarnas?:confused: Som jag och flera andra påpekat så är det vanliga lösningen att heltidsarbetande föräldrar går omlott/tar hjälp av närstående/delar upp arbetsdagen, så att barnens dagisdagar är betydligt kortare än föräldrarnas arbetsdagar.

Men det är ju inte alls som överhuvudtaget har tillgång till flex. Och även om man har möjlighet att flexa en timme kan en lång pendlingstid ändå ställa till det. Har båda föräldrarna den sortens jobb så hamnar små barn på en (för mig) orimligt lång förskoledag och då tror jag nog att de flesta föräldrar för barnets skull väljer ngn sorts arbetstidsförkortning

Den bild av heltidsarbetande föräldrar som du målar upp, med evighetslånga dagisdagar och helt åsidosatta barn, känner jag inte alls igen. Är det så för de heltidsarbetande småbarnsföräldrar som du känner, eller varifrån kommer den bilden?

Jag har stor insyn i många olika sorters branscher genom mitt jobb. Det stora flertalet i min bekantskapskrets jobbar mindre när barnen är små, de som inte gör det har ofta så flexibla jobb att de kan sköta en del efter att barnen lagt sig.

Sen är det väl självklart (utöver att det finns tonvis med studier som visar det) att barn tar intryck av vad deras föräldrar gör och vilka värderingar de har? Det är ju ingen slump att hyfsat många människor på ett ungefär går i sina föräldrars fotspår yrkesmässigt, exempelvis. Jag tror inte det är möjligt att växa upp med sina föräldrar utan att påverkas av dem, och självklart påverkar det då också vad föräldrarna gör - om det nu är att vara hemmafruar, ha egen snickarfirma eller jobba som skådespelare.

Visst är det så, men jag är ytterst tveksam till att något av mina barn som 15-åring kommer att tycka att jag eller min sambo är en sämre förebild karriärsmässigt eftersom vi gått ner i tid när de är små. Jag tror snarare att de kommer att ha en positiv bild av föräldrar som har prioriterat tid tillsammans med dem.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Av ren nyfikenhet, och det är helt ok om du inte vill svara, men pratade ni inte om hur ni skulle få ihop dagistiderna innan ni bestämde er för att försöka få barn? Vad sa han då?

Det bör ju inte komma som en överraskning att det kommer att bli dagispusslande när man får barn, menar jag. Hur hade han/ni tänkt att ni skulle göra?

Helt ok att du frågar!

Nej, vi pratade faktiskt inte särskilt ingående om det där i samband med barnskaffandet utan har utgått ifrån att vi försöker lösa det på ett sånt sätt att båda blir så nöjda som möjligt. Vi visste heller inte hur det skulle kännas för någon av oss när det väl var dags för barnet att börja förskolan så det kändes inte så lönt att bestämma något, och vi visste heller inte hur sambons arbetssituation skulle vara; han funderar på att söka jobb närmare vår bostad så att han slipper pendla så långt, nu har han ca 50 min från dörr till dörr. Jag hade heller inte funderat så särskilt på det innan det började diskuteras här.

Vi bestämde oss för att dela lika på föräldraledigheten och ta resten sen.

Det är ju också rätt gott om tid, det är inte dags för förskola förrän december (om vi får plats då).

Sambon vill att jag ska kolla med mitt jobb om det fungerar att jag börjar tidigt (tror dock inte det kommer att fungera) och så får vi ta det utifrån det.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Återigen måste jag dock säga att jag är smickrad över hur minnesvärda du och Mino uppenbarligen tycker att mina inlägg är, att komma ihåg inlägg som skrev för åtta sidor sedan, eller rent av i andra trådar. Jösses!

Men dina inlägg är väldigt minnesvärda! :) De får ofta mig att tänka flera varv extra.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det är ju inte alls som överhuvudtaget har tillgång till flex. Och även om man har möjlighet att flexa en timme kan en lång pendlingstid ändå ställa till det. Har båda föräldrarna den sortens jobb så hamnar små barn på en (för mig) orimligt lång förskoledag och då tror jag nog att de flesta föräldrar för barnets skull väljer ngn sorts arbetstidsförkortning



Jag har stor insyn i många olika sorters branscher genom mitt jobb. Det stora flertalet i min bekantskapskrets jobbar mindre när barnen är små, de som inte gör det har ofta så flexibla jobb att de kan sköta en del efter att barnen lagt sig.
.

Men det är ju så att män med småbarn är de som arbetar allra mest, tyvärr. Det är kvinnor som går ned i arbetstid och tar större delen av föräldraförsäkringen.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det var väl just det Petruska pekade på, att man som vuxen får det tuffare för att man får dåligt samvete när man "åsidosätter" familjeplikterna för yrkets skull?

Är man uppvuxen med heltidsarbetande mamma så tror jag att det är mindre troligt att man får dåligt samvete - det blir liksom självklart att satsa på sitt jobb, hur ska man annars göra? Definitivt inget att ha dåligt samvete för.

Fast mitt dåliga samvete kommer inte av att jag väljer att jobba i en viss utsträckning, utan av att jag inte nöjer mig med att "bara" ta hand om hem och barn när jag väl är ledig. Att jag prioriterar att ha kvar hästen och tar mig tid att åka och träna osv. I mina ögon är jobbet legitim frånvaro, men fritidsintressen mer tveksamt. Min tid i stallet och min träning är saker som får mig att må bra så jag vill inte välja bort dem, men det händer som sagt att samvetet blir lite lidande.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det är ju så att män med småbarn är de som arbetar allra mest, tyvärr. Det är kvinnor som går ned i arbetstid och tar större delen av föräldraförsäkringen.

Tyvärr har det nog i många fall sin orsak i att kvinnan tjänar betydligt mindre än mannen, familjens ekonomi skulle alltså bli lidande av att man väljer att höra tvärtom. I min umgängeskrets har det delats väldigt lika på både föräldradagar och deltidsjobbande, men då tjänar också båda föräldrarna så gott som lika mycket.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det är ju så att män med småbarn är de som arbetar allra mest, tyvärr. Det är kvinnor som går ned i arbetstid och tar större delen av föräldraförsäkringen.

Det har jag väl heller aldrig motsagt? Min förhoppning är dock att det blir mer legitim att även män kan gå ner i samma utsträckning. Men så länge som det ses ner på deltidsarbete för barnens skull, att man faktiskt satsar och presterar sämre (?!) så lär det knappast vara möjligt...
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det har jag väl heller aldrig motsagt? Min förhoppning är dock att det blir mer legitim att även män kan gå ner i samma utsträckning. Men så länge som det ses ner på deltidsarbete för barnens skull, att man faktiskt satsar och presterar sämre (?!) så lär det knappast vara möjligt...

Du skrev ju att i din bekantskapskrets hade man varit hemma med barnen eller nåt liknande, jag ville bara peka på den extrema könskillnaden som råder här, inget annat. Jag tror att det behövs en delad, kvoterad föräldraförsäkring om man ska råda bot på det här problemet, men då är nog risken att många inte skaffar barn pga ekonomin.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 534
Senast: Queen
·
Hundträning Jag funderar lite på att skaffa brukshund om 2-3 år. Ligger en bit bort i tiden pga privatliv och jobb etc. Har dels lite funderingar...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
3 825
Senast: TantAgda
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 097
Senast: malumbub
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 817

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp