Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?
Problemet är väl att vissa jobb inte går att sköta på sex timmar om dagen, alltså innebär några år av deltid inte bara att man jobbar mindre, utan också att man under de åren i så fall också får byta jobb/yrke. Och då är det ju inte sagt att det går smärtfritt att byta tillbaka igen när deltidsåren är över.
Dessutom är det så att jobb som kräver heltid, där det inte är arbetstiden utan resultatet som räknas, normalt också har hyfsat anpassningsbara arbetstider - vilket gör omlottande eller uppdelad arbetsdag fullt möjligt, vilket i sin tur gör det möjligt att kombinera heltidsarbetande föräldrar med rimligt långa dagisdagar.
Det är ju liksom fullt fungerande verklighet för mig och många andra att kombinera heltidsarbete med vettiga dagistider och ett ok föräldraskap, jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så märkligt? På en del reaktioner här låter det ju som att det är jättekonstigt och absolut och otvivelaktigt måste gå ut över barnen som får tillbringa tio timmar om dagen på förskolan.
Det är inte alls min erfarenhet, det är vardag och normalt för väldigt många människor, och inte särskilt märkligt. Och deras barn är inte olyckligare eller mer försummade än några andra, eller har jättelånga dagar. Om mitt barn var helt slut efter sju timmar på dagis skulle min tanke nog snarare vara att vi borde byta dagis till ett där han trivs bättre, än att lösningen är sex timmar om dagen på samma uppenbart olämpliga och tröttande dagis.
Som helhet med alla branscher dragna rätt över tror jag faktiskt inte att det spelar någon som helst roll om man ägnat 6h om dagen åt jobbet istället för 8 h om dagen under några år. Sedan har jag aldrig förnekat att det finns vissa speciella undantag men jag är rätt säker på att det är ett fåtal jämfört med helheten.
Problemet är väl att vissa jobb inte går att sköta på sex timmar om dagen, alltså innebär några år av deltid inte bara att man jobbar mindre, utan också att man under de åren i så fall också får byta jobb/yrke. Och då är det ju inte sagt att det går smärtfritt att byta tillbaka igen när deltidsåren är över.
Dessutom är det så att jobb som kräver heltid, där det inte är arbetstiden utan resultatet som räknas, normalt också har hyfsat anpassningsbara arbetstider - vilket gör omlottande eller uppdelad arbetsdag fullt möjligt, vilket i sin tur gör det möjligt att kombinera heltidsarbetande föräldrar med rimligt långa dagisdagar.
Det är ju liksom fullt fungerande verklighet för mig och många andra att kombinera heltidsarbete med vettiga dagistider och ett ok föräldraskap, jag förstår inte riktigt varför det skulle vara så märkligt? På en del reaktioner här låter det ju som att det är jättekonstigt och absolut och otvivelaktigt måste gå ut över barnen som får tillbringa tio timmar om dagen på förskolan.
Det är inte alls min erfarenhet, det är vardag och normalt för väldigt många människor, och inte särskilt märkligt. Och deras barn är inte olyckligare eller mer försummade än några andra, eller har jättelånga dagar. Om mitt barn var helt slut efter sju timmar på dagis skulle min tanke nog snarare vara att vi borde byta dagis till ett där han trivs bättre, än att lösningen är sex timmar om dagen på samma uppenbart olämpliga och tröttande dagis.