Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

[Brandgul]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Tyvärr har det nog i många fall sin orsak i att kvinnan tjänar betydligt mindre än mannen, familjens ekonomi skulle alltså bli lidande av att man väljer att höra tvärtom. I min umgängeskrets har det delats väldigt lika på både föräldradagar och deltidsjobbande, men då tjänar också båda föräldrarna så gott som lika mycket.

Men är de där pengarna i mellanskillnad så viktiga? Är det girighet om att man aldrig får missa en krona som man har chans att tjäna eller har man en dyr livsstil som gör att familjen inte klarar sig utan de pengarna?

Vi må vara den familj som ligger sist på teknikfronten men vi behöver inte vända på slantarna iaf även om båda jobbar deltid.

 

[Calazirya]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Tyvärr har det nog i många fall sin orsak i att kvinnan tjänar betydligt mindre än mannen, familjens ekonomi skulle alltså bli lidande av att man väljer att höra tvärtom. I min umgängeskrets har det delats väldigt lika på både föräldradagar och deltidsjobbande, men då tjänar också båda föräldrarna så gott som lika mycket.

Familjen ekonomi blir "lidande" men man får ha i åtanke av vad man får igen. Jag tror det är ganska många familjer som visst skulle klara av ( rent ekonomisk ) att mannen tog halva föräldraledigheten men på bekostnad av ekonomisk standard över en period. Men det är väl där skon klämmer, man vill inte rucka på sin ekonomiska standard.

 

[Sunshine]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Sen är det väl självklart (utöver att det finns tonvis med studier som visar det) att barn tar intryck av vad deras föräldrar gör och vilka värderingar de har? Det är ju ingen slump att hyfsat många människor på ett ungefär går i sina föräldrars fotspår yrkesmässigt, exempelvis. Jag tror inte det är möjligt att växa upp med sina föräldrar utan att påverkas av dem, och självklart påverkar det då också vad föräldrarna gör - om det nu är att vara hemmafruar, ha egen snickarfirma eller jobba som skådespelare.

Nu hoppar jag in i traden igen, utan att ha last sa varst langt bak.

Jag tror ocksa att det har valdigt mycket att gora med individens eget driv och personlighet. Det ar absolut ingenting som sager att ditt barn kommer att bli precis som du, och ta efter dig, aven om du ar ditt barns framsta forebild.

Om jag ska ta exempel fran min egen omgivning igen sa ar makens foraldrar skilsmassoadvokat/domare resp hemmafru (fd lakare). Tva av tre barn skaffade sig en gedigen universitetsutbildning, det tredje barnet fullkomligen avskyr skolan och fick knappt med sig grundbetyg. Av de tva barnen med utbildning sa jobbar den ena som natur/vildlivsfotograf for BBC och driver eget kladmarke vid sidan av. Enormt driven och fokuserad. Den andra jobbar som larare men saknar helt "get up and go" och kommer liksom aldrig nagonvart. Den tredje, utan utbildning (till foraldrarnas fortvivlan), ar faktiskt den som det gar bast for. Ocksa enormt driven och malmedveten.

Min mamma jobbade under hela min uppvaxt och har sk spetskompetens. Men hon har jobbat pa samma arbetsplats - fast i olika positioner och pa olika avdelningar - i over 40 ar och lonen ar darefter. Det ar som bekant allra enklast och effektivast att hoja lonen om man byter jobb.
Min pappa hade eget foretag och jobbade jamt, honom sag vi nastan aldrig. Ingen av dem har hogskoleutbildning. Bade jag och min syster har gatt pa universitetet, men av oss tva ar det definitivt jag som ar "karriarskvinnan" om man ska se till mentalitet och vad som astadkommits. Min syster ar ratt lat, vill garna se resultat utan input och har liksom ingen onskan om att ta sig hogre eller bli battre. Och det ar inget fel med det, hon ar nojd sa och accepterar att hon da stannar pa en viss niva. Men hennes jobbmentalitet ar valdigt annorlunda mot bade min mammas och min pappas (och min).

Och varfor kan inte pappan vara en stark forebild likaval som mamman? Eller for all del andra narstaende, vare sig de ar familj eller vanner?

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det är väl där skon klämmer, man vill inte rucka på sin ekonomiska standard.

Det är ju alltid skönast att slippa försämra sin ekonomi om man kan slippa, det är ju meningslöst att förneka. Men nog tror jag att det är könsroller mer än ekonomi som styr det sneda uttaget av föräldraledighet och deltidsarbete.

Jag tror alltså att skon klämmer mer vid att trotsa könsnormerna än vid att minska inkomsterna. Den jämställdhet man kan få tillbaka genom att dela mer lika, tror jag att väldigt många faktiskt inte vill ha i sina förhållanden - och att det gäller både kvinnor och män.

 

[Calazirya]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Visst, men skälet används ganska frekvent.

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det är sant. Det är ju ett så "bra" skäl också, ekonomin som en absolut tvingande kraft att både underkasta sig och ta ansvar för.

Och jag tror att de som säger så själva tror på vad de säger. Jag tror inte att de tänker att "nej, vi vill inte leva jämställt, vi tror att om man och kvinna blir för lika varandra så försvinner spänningen mellan könen och därför väljer vi att leva könsstereotypt" eller något i den stilen, medan de skyller på ekonomin.

 

[Embe]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag tror som du, Calazirya och Brandgul. Det ses som ett "bra" skäl, men jag undrar hur genomtänkt det faktiskt ÄR (inte minst rent ekonomiskt!) när det kommer till kritan.

Långt många fler än vad det är som faktiskt delar på föräldraledigheten skulle kunna det, bara de var beredda att rucka på sin ekonomiska standard/göra anpassningar under den begränsade tid som föräldraledigheten innebär i ett längre perspektiv, vågar jag påstå.

Oavsett om det är "kul" att förlora pengar eller ej, hos oss försöker vi se pengar som en nödvändighet för att överleva och skapa en trygg vardag, resten blir bonus (i a f under föräldraledigheten).
(Min man tjänar nästan dubbelt så mycket som jag, men vi delar föräldraledigheten lika ändå. För barnens OCH för vår egna skull. )

 

[zazzarazz]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

KL

Jag är ju då en av dem som jobbar heltid men på egen valda timmar. Vilket betyder att min dotter går på förskolan (som det ju heter sedan 1998) ca sju timmar om dagen. Hon älskar sin förskola!

Ibland går hon hem med moffa lite tidigare på em, men oftast hämtar hennes pappa henne (som också jobbar heltid). Vi är en sån där familj som kan styra tid själva. Men vi är också en sån familj som aldrig, innan dotter kom, diskuterade hur vi skulle hämta och lämna på förskolan. Såg absolut ingen anledning att göra det.

När det gäller ekonomin så skulle jag ha sjukt svårt att leva ihop med någon som tjänade dubbelt så mycket som jag. Skulle alltid känna mig "i underläge" och känna mig tvungen att prestera ännu mer (kanske i form av att göra mer hushållsysslor) för att vara "värdig" att inte behöva betala lika mkt hemma, eller liknande. Nu lever vi inte så. Vi ser till att följa varandra åt lönemässigt och det är skönt att vi har möjlighet till det.

Men ärligt så är jag så trött på den här jämställdhetshetsen. Huvudsaken är väl att det fungerar i respektive människas liv. Så länge man har ett eget val i sin egen värld så finns det ingen anledning att "tvinga" pappor att vara hemma med sina barn. Och vill man som mamma inte vara hemma med sitt barn, ja då får man ta det i familjen med pappan. Jag tror faktiskt ärligt talat (utifrån de mammor jag känner/har kontakt med) att de som är hemma länge med sina barn och inte delar föräldraledighet eller förskolepusslar mår så dåligt över det. De får ju ägna tid till sitt/sina barn. Jag personligen vill inte sitta som mina föräldrar gör nu, med ett sjukt dåligt samvete för att de prioriterade massa andra saker än sina barn när vi behövde dem som mest. Den tiden jag har med min dotter nu kommer aldrig komma igen. Dagarna, veckorna och månaderna som är nu de första åren är så händelserika att jag skulle känna att jag verkligen missade henne om jag var borta från henne så många timmar per dag som vissa av er berättar att ni är. Jag tror samtidigt inte att jag kommer känna lika mycket så här den dagen hon har egna intressen och saker hon vill göra. Jag tror att all tid man lägger för att kunna vara där för sitt barn idag kommer man få tusen gånger åter den tiden då man själv vill umgås med sitt barn, men denne hellre hänger med kompisar eller gör andra, mer spännande saker, än att sitta å hänga med mami & papi...

 

[Embe]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

När det gäller ekonomin så skulle jag ha sjukt svårt att leva ihop med någon som tjänade dubbelt så mycket som jag. Skulle alltid känna mig "i underläge" och känna mig tvungen att prestera ännu mer (kanske i form av att göra mer hushållsysslor) för att vara "värdig" att inte behöva betala lika mkt hemma, eller liknande. Nu lever vi inte så. Vi ser till att följa varandra åt lönemässigt och det är skönt att vi har möjlighet till det.

Tja, om alternativet då blir skilsmässa för att den ena drar ifrån lönemässigt, så känns det tämligen enkelt att fortsätta leva i en relation som är ojämn lönemässigt men jämnställd

Skämt och sido, jag förstår att du inte menar så, men verkligheten ser ju ofta annorlunda ut.

Om jag talar för mig själv så har jag och maken gjort "allt" jobbmässigt ihop, på så vis att vi var tillsammans redan innan vi började plugga våra långa akademiska utbildningar, skaffade våra sk. "karriärsjobb" och sedemera skaffade barn.

Vi har helt gemensam ekonomi, vilket för oss är självklart, och vi ser ingen som helst skillnad i vem som drar in mest pengar kontra hemarbete eller liknande. Varför skulle vi det för att den ena tjänar mer? Det skulle aldrig fungera, och tanken har aldrig ens dragit förbi. Vi är ju en familj. Vi valde bara olika branscher att utbilda oss inom Högavlönade båda två, bara det att maken har lååååångt mycket bättre löneutveckling i sin bransch.

Byter maken jobb som planerat (för att få loss mer barntid), kommer han förmodligen dessutom behöva minska sin lön väldigt mycket initialt, och då kommer vi på samma nivå igen (ingångslönerna var i princip det samma för oss båda) - för ett tag i alla fall

I övrigt vill jag säga till ett bra inlägg!

 

[zazzarazz]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag förstår ju att man inte alltid kan styra så att partners har samma löneutveckling. Men man kan styra sin egen löneutveckling helt och fullt. Om det är viktigt att tjäna mycket pengar så får man se till att man gör det. Inte så krångligt egentligen...

Att jag känner som jag gör med att prestera mer hemma osv är säkert för att vi inte har gemensam ekonomi. Varken jag eller sambo vill ha det. Vi förstår inte hur det ska fungera? Men vi är kanske för egoistiska i det sammanhanget... Jag jobbar hårt för mina pengar och har jobbat extremt hårt för att komma dit jag är idag och dit jag ska imorrn. I dagsläget har jag därför ingen lust att dela med mig på det sättet att han ska få "mina" pengr för att åka på golfresa till Spanien och han vill inte ge sina pengar för att jag ska kunna åka på ridresa. Vi har en gemensam del av ekonomin och sen har vi två separata. Detta gör att jag står för min fritid och han för sin. Allt vi gör tillsammans som en familj hamnar på den gemensamma delen. Funkar bra för oss

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Styra sin löneutveckling, låter ju fint på pappret. Undra varför det ens finns folk med dålig lön då... Om du skulle få en ny tjänst med betydande lönehopp, skulle din man " se till" att få mer lön då, eller skulle du tacka nej för att inte rusa ifrån? Bara nyfiken hur du tänker!
Vi har turen att ha ganska lika lön. Jag har tjänat snäppet under i några år, men nu kommer jag istället tjäna mest. Dessutom trivs vi bra båda två. Dottern går på dagis mellan 7 och 8 timmar, en dag går hon 6 timmar. Och som sagt, jag sitter och jobbar just nu, söndag kl 7, för att kunna korta vardagarna för min tjej.
Däremot har min man en puckad lönesättning, där han har en garantidel och två andra delar han får ut beroende på debiteringsgrad. En dags vab på en månad innebär alltså flera tusen kronor i utebliven inkomst. Vi har löst den delen så att vi vabbar etc varannan månad, typ. Finns inte på kartan att jag alltid skulle vabba bara för att det momentant ger mindre pengar. Så jag kan förstå att man går lite omvägar för ekonomins skull, men att därför ge den ena totalt hemansvar, det förstår jag inte...

 

[zazzarazz]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag kan undra varför det finns människor som vill tjäna mer pengar som inte gör det. Man är väl herre över sitt eget liv? Och alltså den enda som kan påverka om man får mer lön (om man nu vill ha det).

Jag vet faktiskt inte hur vi kommer resonera om den andra drar ifrån mkt. Ser inte att det kommer hända den närmaste tiden. Men ja, vi kanske inte inte alltid kommer att följas åt, men vi kommer att sträva efter att göra det

När det gäller vab så har faktiskt varken jag eller sambo hittills aldrig tagit ut vab. När dotter har behövt vara hemma har vi jobbat hemma. Den som inte har externa möten stannar då hemma och jobbar (och jobbar då i den mån det går på dagen och resten görs när barnet somnat).

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag jobbar oftast också hemma (=jobbar ikapp när hon sover/när maken kommer hem). Maken har svårare att jobba hemma, han behöver saker som finns på jobbet. Men ibland - som just nu, när både maken och dottern har influensa, är det svårt att jobba ikapp. Inatt har jag inte sovit mer än en timme åt gången, dottern har haft 40,7 i feber och jag har petat i henne vätska och medicin... Hon vaknar och gråter . Maken är rätt utslagen han med, och jag har en nyopererad hand . Allt på en gång! Och är de dåliga en vecka hinner jag inte jobba ikapp allt...

Jag har det själv väldigt bra lönemässigt, men det kan sticka lite i ögonen att bara påstå att man själv kan vifta upp lönen bara sådär. Jag har alltid haft turen att ha ok lön (=rätt timing, utbildning och intresse) men alla har det ju inte så.

 

[zazzarazz]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag har det själv väldigt bra lönemässigt, men det kan sticka lite i ögonen att bara påstå att man själv kan vifta upp lönen bara sådär. Jag har alltid haft turen att ha ok lön (=rätt timing, utbildning och intresse) men alla har det ju inte så.

Jag ser och förstår vad du skriver. Jag menar dock att jag inte tycker att man kan "gnälla" på sin lön om man inte är villig att göra ngt åt det. Jobbar man tex i kassan på Ica så förstår man troligtvis att det är en viss nivå man kan komma till lönemässigt. Är man inte nöjd med den nivån måste man själv ändra sin situation via karriärbyte, internutbildning eller liknande. Det jag menar är att inget företag kommer kasta pengar efter dig. Personligen är jag nöjd med min lön. Men jag har en personlighet som gärna strävar vidare, både kunskapsmässigt och lönemässigt. Likaså är min sambo och kanske är det därför vi håller jämna kliv lönemässigt?

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Ja det kan sväva ut till en helt egen tråd så jag släpper det nu .

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Familjen ekonomi blir "lidande" men man får ha i åtanke av vad man får igen. Jag tror det är ganska många familjer som visst skulle klara av ( rent ekonomisk ) att mannen tog halva föräldraledigheten men på bekostnad av ekonomisk standard över en period. Men det är väl där skon klämmer, man vill inte rucka på sin ekonomiska standard.

Nu är jag inte i den situationen att jag och min man tjänar olika mycket så för mig har ekonomin aldrig spelat in när det gäller uppdelning av föräldraledighet eller VAB, men jag måste ändå säga att jag kan ha förståelse för att en del ändå väljer att låta den som tjänar minst vara hemma längst. Om alternativet vore att sälja huset och flytta till hyreslägenhet för att ha råd att låta den som tjänar mest vara hemma hade jag nog också tvekat gällande jämn uppdelning av föräldraledigheten. Men det kanske också är en annan tråd egentligen.

Det jag tycker är intressant är att diskussionen nu verkar komma in på det jag från början var ute efter (även om jag vet att jag också svävat ut en del...). Räcker det för småbarnsmammor att livet består enbart av jobb och barntid? För det är det jag läser in lite i de senaste inläggen. Det är mycket "jobba igen lite så snart tillfälle ges" för att komma upp i den där heltiden. Jobba samtidigt som man VAB:ar osv osv. Jag tolkar detta som att det är helt ok att jobb och barn då mer eller mindre är det enda man hinner med, är det så?

Jag har själv gjort så nu under ett drygt år, jobbat på kvällar och helger för att komma upp i heltid, jobbat med "ena handen" samtidigt som jag VAB:ar osv. Allt för att undvika att ha barnen allt för långa dagar på dagis utan att för den sakens skull behöva gå ned på deltid. Jag har massor med kompisar som gör på samma sätt. Men jag ser på flera av dem att de verkligen sliter för att få tiden att räcka till, och det krävs inte mycket för att de ska gå på knäna. Samma för mig, det funkar väl ok så länge allt flyter på och barnen sover ok, men blir det strul på någon front så är kraschen inte långt borta. Det är därför jag börjar ifrågasätta lite om det verkligen är så nödvändigt med heltid. Ingen av de jag känner jobbar ju heltid för att de behöver det rent ekonomiskt.

Har nu själv bestämt mig för att gå ned i tid till viss del. Har en överenskommelse med min chef om att jag själv får bestämma månad för månad hur mycket (mellan 80-100%) jag jobbar. Ska prova på och se hur det funkar i alla fall. Tanken med det är då alltså inte att göra det "för barnens skull" utan att göra det för MIN skull, för att jag skall kunna disponera de där kvällarna och helgerna som jag nu lägger på att komma i kapp på jobbet till någonting annat, fritidsintresse, träning, slappa, vad vet jag...

 

[Calazirya]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det som lyser igenom i ditt inlägg är just småbarnsmammor.

Varför kan inte pappan ta VAB "varannan gång", eller på annat sätt dela. Räcker det för småbarnspappor att livet bara består av jobb och barntid?

Eller missförstod jag ditt inlägg nu?

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det som lyser igenom i ditt inlägg är just småbarnsmammor.

Varför kan inte pappan ta VAB "varannan gång", eller på annat sätt dela. Räcker det för småbarnspappor att livet bara består av jobb och barntid?

Eller missförstod jag ditt inlägg nu?

Att jag fokuserar på småbarnsmammor är nog för att jag är just mamma och inte pappa... Har egentligen inte funderat så mycket på om det skulle vara skillnader mellan könen i denna frågan. Min man hämtar, lämnar och VAB:ar minst lika mycket som jag, men han har ett extremt litet sömnbehov så han lyckas pussla ihop sina dagar rätt bra ändå. Tyvärr har inte jag den lyxen.

 

[Brandgul]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Nej varken för pappan eller mig räcker det med att bara jobba eller ta hand om barn. Pappan jobbar 30 timmar i veckan och jag jobbar 32 timmar + 3 timmar hemifrån per vecka.

Vi har också aktivt valt ett billigt boende just för att inte hanna i sitsen att en av oss måste jobba heltid för att det ska gå ihop. Större boende planerar vi om kanske två år när yngsta barnet är äldre.

Vi vill SOVA, slappa och ägna oss åt våra intressen också

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det är väl en jättebra lösning? Jag har som sagt valt att snäva in ensamtiden ( jag har ju en del ensamtid såklart, men ingen häst eller så som kräver mig en viss tid), för att jag vill jobba heltid. Att göra ett annat val är ju minst lika bra? Det handlar ju bara om vad man vill ge sin tid till!