Sluta amma - era bästa tips!

[westernsuzie]

Jag har en liten tjej på 16 månader som äter riktig mat bra men som fortfarande tycker amning är det bästa som finns och som gärna ammar ofta och mycket. Eftersom jag jobbar sen ett halvår tillbaka får hon numera bara amma på kvällen, natten och morgonen. Det börjar emellertid allt mer kännas som att det får räcka med amning snart, inte minst eftersom jag inte orkar att inte få sova på nätterna mer. Alla gånger jag har försökt begränsa amningen har det dock inte funkat alls har försökt avleda med att visa henne saker, ge mat/vatten, rita eller leka men hon blir vansinnig och kastar alla grejer på golvet. På nätterna har jag försökt ge nappen, trösta, krama och klappa på ryggen men nappen slängs i väggen och sen blir det skrik tills bröstet åker fram. Och efter att jag ens kommit på tanken att försöka begränsa amningen använder hon mig som levande napp resten av natten och blir tokig om jag försöker lirka mig loss, dvs. ingen sömn för mig mer den natten, stel som tusan i rygg och nacke och ett helsike att orka jobba dagen efter.

Såå... vilka är era bästa tips för att sluta amma? Ska jag åka till andra sidan jordklotet i två veckor eller finns det något mindre drastiskt att ta till?

Just nu har jag inte orken och energin att tänka ut någon plan och genomföra den men om jag får lite bra tips ska jag nog kunna fundera ut en strategi som jag kanske kan genomföra på semestern eller så

 

[oxo]

Jag tror det bästa är att fasa ut det precis som du börjat med. Jag gjorde så att jag verkligen bestämde mig för att sluta amma på natten. Var det jobbigt,? Ja! Dom första nätterna var bedrövliga men det gäller att härda ut och inte ge sig. Men efter att det var gjort så gick det jättebra. Men för mig var det bara att vara bestämd och följa min plan.

I samma veva valde vi att ge honom eget rum och det underlättade mycket för oss.

 

[vilse]

Finns där en pappa? Om ja, låt honom ta problemet. Börja med att ta bort nattamningen bara, dvs amma kväll - sov på soffan och vad du än gör så visa dig inte för barnet under natten, och amma sen på morgonen igen.

Så gjorde vi när vi slutade, sonen sa inte ett knyst någon av nätterna - varför be om att få ammas när bara pappa är där lixom? (vi ersatte dock amningen med välling)

 

[vindvissla]

Haha det kunde varit jag som skrev ditt inlägg

Mina två första barn ammades tills de var 18 o 19 månader. Jag hade då gjort flera misslyckade försök att sluta med samma resultat som du fick - en igel till bebis resten av natten eller en som skrek som en stucken gris.

Med trean slutade jag för två veckor sen. Han är 14 månader nu. Jag berättade att vi snart skulle sluta, att han hade ätit upp all mjölk och det var dags att klara sig utan. Sen åkte jag iväg i två nätter med de stora barnen och lät pappan ta bebisen. Det har jag inte gjort med de andra så det var helt nytt för mej. Men det hade gått jättebra och de hade sovit så gott. Tredje natten gick också bra fast han var lite ledsen då och då. Sen har han fått några bryt men inte så jätteallvarligt och när man fått lite distans till senaste amningen är det lättare att inte ge dem bröstet igen.

Lycka till!

 

[Emor]

Jag skulle börja med att sova i t ex tshirt. Vi slutade amma då dottern var 16 månader, här var det dock för att jag haft bekymmer med amningen, som varit väldigt smärtsam för mig, och att jag nådde en punkt där jag kände att det räckte. Jag pratade med dottern, som verkade förstå ganska hyffsat om att nu är det natt och då vill brösten sova. Något alternativ till amningen erbjöd jag inte egentligen, eftersom att det aldrig var intressant, ingenting kunde slå brösten ändå och skulle bara kännas som det mindre bra alternativet i hennes värld.

Tror det tog 3 nätter innan hon slutade fråga, men det blev aldrig någon jättegrej av det utan hon köpte mitt nej även om hon blev ledsen. Förvånansvärt lätt gick det, trodde nog nästan det skulle komma bakslag men inte ett enda.

 

[westernsuzie]

Tack alla för massor med bra tips! Även om jag förstod innan att andra antagligen har samma problem känns det så skönt att få det bekräftat!
Det känns som vi har gjort några pyttesmå framsteg nu under helgen för jag bestämde att fast jag är hemma på dagen nu under helgen blir det ingen amning dagtid. Hon har slitit i tröjan flera gånger och visat att hon vill amma, men jag har om och om igen förklarat att nu när hon är så stor blir det ingen amning på dagen utan bara på kvällen. Det har blivit en del gråt och ilska men jag har erbjudit nappen och kramat, gungat henne i famnen, gosat och tröstat och då har hon faktiskt accepterat det till slut! Jag tror till och med att det gick lite lättare nu senaste gången

 

[trazel]

Jag slutade amma min stora när han var runt året. Jag gick och la mig i gästrummet och sen fick pappan lösa det hela. Jag har till och med för mig att jag också startade en tråd här om det.

Hur som helst så erbjöd pappan vatten istället. Det accepterade sonen och somnade om. Han har fortfarande, 3 år gammal ett väldigt stort närhetsbehov om nätterna och ibland vill han ha vatten fortfarande. En vattenflaska i sängen löser det

 

[westernsuzie]

Vilse: Japp det finns en pappa och han är asbra på alla tänkbara sätt, dock inte den nattpigga typen. Han säger att han kan ta nätterna osv. men han vaknar i princip aldrig när hon gråter på natten (fast hon gallskriker 20 cm från honom ) och försöker jag väcka honom tar det typ en kvart innan hans hjärna börjar funka. Vid det laget är jag så vaken själv att jag har svårt att somna om. Och hönsmamma som jag är klarar jag inte av att låta henne gråta. Så då blir det alltid jag som tar henne på nätterna.

 

[Amha]

@westernsuzie Min sambo är likadan men däremot vet han att när jag inte är hemma måste han vakna och då vaknar han mycket lättare. Kanske inte studsar ur sängen men vaknar och gör vad som krävs av honom. Alltså helt värt att prova om du inte gjort det.

 

[Jozze]

@westernsuzie Min sambo är likadan men däremot vet han att när jag inte är hemma måste han vakna och då vaknar han mycket lättare. Kanske inte studsar ur sängen men vaknar och gör vad som krävs av honom. Alltså helt värt att prova om du inte gjort det.

Och så fungerar många av oss. Vi har en hund sedan länge och de första åren var det oftast bara min sambo som märkte om hunden ville gå ut på natten, dricka vatten etc. Han kunde kliva runt i sängen för att ta sig ur, gå ut med hunden, komma och lägga sig igen och berätta dagen efter att han varit ute med K under natten. Själv sov jag som en stock. Sedan skedde ett ansvarsbyte helt plötsligt under oklara former och jag blev den som alltid vaknade medan sambon sov vidare. Tyvärr har vi inte bytt tillbaka än.

Här vaknar vi båda om hon hinner komma till stadiet att hon är ledsen. Jag vaknar på tidigare signaler än sambon eftersom jag ammar henne på natten. När jag är slutkörd, som nu när jag skrivit på uppsats flera nätter senaste två veckorna plus varit igång på dagarna, kan jag sova mig igenom dotterns gråt, men det är ovanligt. Sambon var känsligare på hennes tidiga signaler i början, antagligen för att han sov ensam med henne oftare då medan jag sov på soffan för att få sova inför skoldagar.

 

[westernsuzie]

Jag tror att ni har en poäng där, om han i förväg vet att han MÅSTE ta henne en natt kanske han vaknar lättare. Vi får testa det när vi kommer så långt att vi ska lägga ner nattamningen. Jag har tänkt ut en plan nu och den är att vi börjar med ingen amning dagtid (på helger då när jag är hemma, vardagar får hon ju aldrig amma dagtid för då är jag på jobbet) och ingen amning på morgonen. När det funkar bra tar vi itu med nattamningen och då får sambon rycka in och försöka bli lite mer lättväckt Steg 3 blir att sluta helt! Kommer bli jobbigt......

 

[Apollo 13]

Nu kan jag ju inte säga så mycket om det egentligen är något tips för dig eftersom jag inte vet hur du reagerar, men jag tänker, att eftersom ni försökt sluta tidigare och dottern blivit upprörd och att du dessutom skriver att du är en hönsmamma som inte klarar av att hon gråter... så tänker jag att det kanske är bra om du är noga med att avdramatisera det hela för DIG. Barn är ju så otroligt lyhörda och det är så himla enkelt att man typ går och kollar på klockan, inser att det börjar bli dags för den där amningen och "fighten" det kommer innebära. Då får man ju och laddar och det påverkar ju inställning osv vilket dottern med stor risk känner och triggas av. Jag tycker nog rent generellt att min dotter (15 mån) till vardags känner av tydligt när jag menar nej på riktigt och när jag nog säger nja. Så var trygg i ditt beslut att sluta, säg nej och mena det verkligen. Det innebär alltså att det inte är ett alternativ att du ger med dig och ger henne bröstet tillslut.
Sen är det kanske lätt för mig att vara kaxig eftersom det gick så himla lätt för oss att sluta och min unge är ett riktigt matvrak... men jag håller också med dom som säger att pappan bör få lösa det. Har läst att det är många som löser det så och har för mig att någon BCVsköterska även nämnt det.

 

[Jamtland]

Har ett liknande problem så jag trådkapar lite. Min yngsta är 13 månader nu och minimonstret äter fortfarande inget annat än från mig... *lite less nu* De två äldre döttrarna slutade vid 9-10 månader, i stort sett självmant. Så jag trodde det skulle bli lika lätt den här gången men icke. Minstingen VÄGRAR att äta gröt, välling, banan, potatis, pureér, barnmatsburkar, osv. Det enda som slinker ner är små, små bitar av våran mat, gärna välkryddad.

Jag får absolut INTE mata henne, ska hon äta något ska hon stoppa det i munnen själv. Och ni kan ju tänka er hur mycket en knappt ettåring får in i munnen... Hundarna är ju iaf glada...

Hon är absoult inte undernärd, BVC och jag är inte ett dugg oroliga att hon itne får i sig det hon ska ha, men jag börjar vilja frigöra mig lite mer... Så hur har ni andra med envisa matvägrare gjort?!

 

[Amha]

@Jamtland är problemet när hon äter själv att hon inte är intresserad eller att det mesta kommer på sidan? Min tös har ätit själv i den åldern så låter man dem prova så lär de sig ju.

 

[Apollo 13]

@Jamtland min väns son körde samma taktik och vägrade bli matad. De blev därför tvungna att köra den där metoden där de får äta bitar, vad den nu heter. (Googla, finns massa info, min kompis fick även fr bvc). Deras son började visserligen med att öva strax efter sex månader men nu är han jätte duktig på att äta själv trots att han bara är dryga året. Det är helt klart en vanesak, de måste få öva mycket. Mycket kommer ju utanför men då är ju hund perfekt, de e bara dra ner på hundmaten

 

[Skogstrollet]

Ja gud vad jag saknar min städpatru...mina hundar... nu när yngsta är 9 mån börjat kasta mat... *suck*

Vi slutade med första genom att trappa ned och sedan sov jag i källaren och pappa tog sonen. Även han hade/har ett enormt behov av närhet så det var lite kinkigt. Tre nätter tog det innan han accepterade läget och sen fick jag sova med tröja på och fortsätta vara konsekvent.

Barn nu 2 är enklare (skönt!) och snart är det dags att sluta med henne också. Hon är så matglad så hon behöver egentligen inte tutte längre, inte är hon särskilt intresserad av dem som tröst heller. Det är mer rutin tror jag som gör att hon fortfarande nattammar.

 

[westernsuzie]

Tack för massa bra tips och pepp allihopa Vi kämpar vidare och det går allt bättre att vara utan amning dagtid hon visar fortfarande att hon vill emellanåt, speciellt om vi lägger oss och vilar men jag förklarar då tålmodigt att hon är så stor nu att det bara blir tutte på kvällen men att hon gärna får gosa och kramas. Hon blir lite ledsen varje gång men det går över mycket snabbare nu! Och det känns bra för mig också eftersom jag känner att jag inte stöter bort eller avvisar henne eftersom hon ändå får närhet och att jag lyckas trösta henne med detta Så jag känner mig jättenöjd och peppad att fortsätta med steg 2 när det här har fallit på plats.

Apollo 13: Jag håller med om mycket av det du skriver och jag tror mitt dåliga samvete för att jag är borta så mycket från dottern spelar in en hel del här. Då känns det ännu värre när jag bara avvisar henne och inte låter henne få lite närhet när jag äntligen är hemma. Men det känns bättre nu när jag har en liten strategi att följa och märker att jag lyckas ju att trösta henne på annat sätt än med amning och att vi har gjort framsteg

Jämtland: Vår dotter var också vääldigt ointresserad av mat länge vilket var skitjobbigt när man såg alla andra barn gapa som fågelungar när de blev matade! För oss lossnade det dock totalt när vi slutade envisas att försöka mata henne utan lät henne plocka i sig själv (trots att det mesta hamnade på golvet ). Dessutom köpte vi såna där superergonomiska barnskedar som säljs lite överallt och med en sådan lärde hon sig att äta själv på typ tre sekunder och började äta otroligt bra! Nu är vi bara glada att hon var så envis och inte ville bli matad för det ledde till att hon lärde sig äta jättebra och nästan spillfritt på egen hand tidigt! Hon gillar också vår mat mest, men numera kan hon ibland även äta burkmat (som vi tar till om hon t.ex. är vrålhungrig och vi inte hinner fixa något annat) men då på egen hand och helst direkt ur burken

 

[Dorro]

Vilse: Japp det finns en pappa och han är asbra på alla tänkbara sätt, dock inte den nattpigga typen. Han säger att han kan ta nätterna osv. men han vaknar i princip aldrig när hon gråter på natten (fast hon gallskriker 20 cm från honom ) och försöker jag väcka honom tar det typ en kvart innan hans hjärna börjar funka. Vid det laget är jag så vaken själv att jag har svårt att somna om. Och hönsmamma som jag är klarar jag inte av att låta henne gråta. Så då blir det alltid jag som tar henne på nätterna.

Sådär var min karl också så länge vi ammade. Hörde inte bäbisen alls. Men det fick ta och ändras när amningen slutade. Du ska ju inte behöva gå upp på nätterna för all framtid när barnet vaknar eller?

Vi tar varannan natt rakt av. När tvåan föddes var uppdelningen att jag gick upp med bäbisen och han med tvååringen. Då blev det lika för båda. Vi kör fortfarande med varannan natt då de vaknar då och då fast de är 3 och 5. Den som lägger på kvällen går inte upp på natten. Jämställt och bra och man får sova ostört varannan natt. Och på helgerna får den som haft "nattjour" sovmorgon då den andra går upp med barnen.

Om han lärt sig vakna? Jajamänsan. Och vaknar han inte tillräckligt snabbt (eller jag för den delen) så ger jag honom en knuff, så får han ta det. Kör hårt och lycka till!

 

[Vimsan]

Jag har en liten tjej på 16 månader som äter riktig mat bra men som fortfarande tycker amning är det bästa som finns och som gärna ammar ofta och mycket. Eftersom jag jobbar sen ett halvår tillbaka får hon numera bara amma på kvällen, natten och morgonen. Det börjar emellertid allt mer kännas som att det får räcka med amning snart, inte minst eftersom jag inte orkar att inte få sova på nätterna mer. Alla gånger jag har försökt begränsa amningen har det dock inte funkat alls har försökt avleda med att visa henne saker, ge mat/vatten, rita eller leka men hon blir vansinnig och kastar alla grejer på golvet. På nätterna har jag försökt ge nappen, trösta, krama och klappa på ryggen men nappen slängs i väggen och sen blir det skrik tills bröstet åker fram. Och efter att jag ens kommit på tanken att försöka begränsa amningen använder hon mig som levande napp resten av natten och blir tokig om jag försöker lirka mig loss, dvs. ingen sömn för mig mer den natten, stel som tusan i rygg och nacke och ett helsike att orka jobba dagen efter.

Såå... vilka är era bästa tips för att sluta amma? Ska jag åka till andra sidan jordklotet i två veckor eller finns det något mindre drastiskt att ta till?

Just nu har jag inte orken och energin att tänka ut någon plan och genomföra den men om jag får lite bra tips ska jag nog kunna fundera ut en strategi som jag kanske kan genomföra på semestern eller så

Oj så olika det kan vara.
Har en liten på 7 månader och försöker sluta amma just nu.
Han bryr sig inte det minsta, det är värre med mjölkmaskinen
Ömma bröst och ilningar så jag blir tokig!
Först vägrade han annan mat men min envishet fick honom att till slut äta både gröt och mat puré ganska frivilligt.
Sover hela nätter i egen säng utan mat har han gjort sen han var 1 månad gammal.

Har faktiskt inga bra tips mer än att bita i det sura äpplet och ta en "jobbig" vecka. Lycka till!

 

[westernsuzie]

Tänkte rapportera lite om att vi gör enorma framsteg här hemma! (även om jag håller på att gå under av trötthet efter en vecka med extremt lite sömn...) Har envist skurit ner på amningen steg för steg och i natt körde vi vår första amningsfria natt! Hon fick amma på kvällen, sedan berättade jag att tutten kommer att vilja sova hela natten nu men att hon gärna får ligga nära mamma och att hon får dricka vatten om hon är törstig. Sedan somnade vi och jag tror hon vaknade första gången runt ett. Då ville hon så klart amma och började dra i min t-shirt. Jag förklarade då igen att tutten sover och frågade om hon ville ha vatten istället. Då blev hon jätteledsen och började gråta förtvivlat och jag kände mig minst lika ledsen över att göra henne så ledsen, men jag stålsatte mig och tog ungen i famnen, vaggade och tröstade. Hon somnade efter en liten stund, men sedan vaknade hon ungefär var femte minut åtta- tio gånger och drog och slet i min tröja och var jättesledsen, men jag hade verkligen bestämt mig så jag tröstade, vaggade och förklarade att tutten behöver sova. Sedan somnade hon om och sov ett par timmar! Hon vaknade ett par gånger till men jag förklarade bara om och om igen att tutten vill sova. Sista gången hon vaknade verkade hon faktiskt ha accepterat att det inte blir amning, för hon satte sig upp och tittade på mig, sedan tog hon själv nappen och stoppade i munnen, kröp tätt intill mig och somnade om av sig själv!!!
Det var en superjobbig natt, men jag känner mig så himla nöjd för jag tycker jag löste det bra, jag gav inte upp och framför allt: vi klarade det!!! Lilltjejen fick massor med gos och kramar i morse så att hon fattar att mamma älskar henne fortfarande jättemycket

Dorro: Nej du har rätt, självklart ska inte jag behöva ta alla nätter för all framtid. Undrar om jag skämmer bort min sambo lite?

Vimsan: Tänk vad olika det kan vara!! Sovit hela nätter sen han var en månad??? Är det ens möjligt? Hoppas det ordnar sig med mjölkmaskinen förresten, här är det precis tvärtom för jag känner verkligen ingenting i brösten! De tycker nog bara det är skönt att få vila lite från lilla "blodigeln"