Jag har mått dåligt en tid o har nu fått möjlighet att få komma till specialistläkare inom rätt område för ’kartläggning’ för få reda på mina möjligheter till att komma vidare.
Jag har träffat läkaren en gång redan o mkt tycks utgå från självskattningstester o färdiga frågeformulär. Jag antar dom är formulerade för att läkaren ska få dom svar hen i stort behöver -- men jag känner det är så mkt jag skulle vilja få fram samtidigt som jag tyvärr har ganska svårt att muntligt sätta ord på allt jag känner.
Ibland för det är jobbigt ibland för det är så rörigt även för mig själv. Ibland för vissa saker känns ’offtopic’ för läkaren inte drar åt det hållet med sina frågor o jag kan i situationen ha svårt själv styra samtalet.
Men det känns hela tiden i min kontakt med vården som så mkt förblir osagt eller osammanhängande.. Jag ser det här som min ’sista chans’ efter år av bergodalbanor o hattande hit o dit. Det är nu eller aldrig -- det känns så viktigt att läkaren får en klar bild.
Jag tror jag har mkt lättare att skriva men ’kan’ jag skriva ner hur jag känner o ge detta till läkaren? Ingen roman så klart -- en kort sammanfattning hur jag ser på mitt mående o mina problem. För att kunna ge min bild o få fram det som känns viktigt för mig.
Eller vore det konstigt?... Inte till ngn egentlig nytta? Testerna visar på ett konkret o effektivt sätt det läkaren -- som just läkare -- behöver veta?
Jag vet inte hur jag ska tänka.
’Det är bara o göra så får läkaren använda informationen som hen vill’ -- visst. Men hela situationen känns så väldigt jobbig o utlämnande så jag tar gärna emot lite inputs..
är det ngn här som gjort ngt liknande? Hur togs det emot?
Jag har träffat läkaren en gång redan o mkt tycks utgå från självskattningstester o färdiga frågeformulär. Jag antar dom är formulerade för att läkaren ska få dom svar hen i stort behöver -- men jag känner det är så mkt jag skulle vilja få fram samtidigt som jag tyvärr har ganska svårt att muntligt sätta ord på allt jag känner.
Ibland för det är jobbigt ibland för det är så rörigt även för mig själv. Ibland för vissa saker känns ’offtopic’ för läkaren inte drar åt det hållet med sina frågor o jag kan i situationen ha svårt själv styra samtalet.
Men det känns hela tiden i min kontakt med vården som så mkt förblir osagt eller osammanhängande.. Jag ser det här som min ’sista chans’ efter år av bergodalbanor o hattande hit o dit. Det är nu eller aldrig -- det känns så viktigt att läkaren får en klar bild.
Jag tror jag har mkt lättare att skriva men ’kan’ jag skriva ner hur jag känner o ge detta till läkaren? Ingen roman så klart -- en kort sammanfattning hur jag ser på mitt mående o mina problem. För att kunna ge min bild o få fram det som känns viktigt för mig.
Eller vore det konstigt?... Inte till ngn egentlig nytta? Testerna visar på ett konkret o effektivt sätt det läkaren -- som just läkare -- behöver veta?
Jag vet inte hur jag ska tänka.
’Det är bara o göra så får läkaren använda informationen som hen vill’ -- visst. Men hela situationen känns så väldigt jobbig o utlämnande så jag tar gärna emot lite inputs..
är det ngn här som gjort ngt liknande? Hur togs det emot?
