hur kan en hantera stressen o ångesten?... -- jobbrelaterat

[Scar]

gräver upp tråden igen..

vården lyfter igen frågan fall jag vill lägga in mig. är inte där nu o vet inte fall det blir aktuellt -- men det är haken. Vet inte vad som händer -- känner inte jag har befälet över min egen kropp längre även fast jag Vill.

funderar mkt på fall jag borde nämna ngt för chefen. arbetssituationen är inte optimal nu för ngn -- det vet o känner alla men är inget ngn kan råda över -- men vill inte ’skylla’ mitt mående på ngn. har mina privata problem som inte jobbet har med o göra heller -- o vill inte dra dom för chefen. sen har denhär situationen inte gjort ngt bättre för en med låg stresströskel från början o jobbet har blivit en gigantisk puckel.

men borde jag flagga ngt för chefen? inte för begära ngt men berätta om ’såhär är det nu’? för dom ska veta? eller är det bättre för alla parter o hålla locket på o hoppas jag klarar situationen o tar mig ut på andra sidan igen? för inte skapa oro på arbetsplatsen eller riskera ngt för min egen framtid? utifall inget händer. det är skit nu -- kanske blir det bättre? kanske går det inte så långt jag passerar Gränsen.

bara det jag inte kan se den så Om det slutar med platt fall? är det ärligast säga ngt innan? fastän det är situation utöver det vanliga -- inte normalt läge för kompromisser o anpassningar -- för vad det hade kunnat hjälpa.. normala spelregler gäller inte nu -- för det Går inte. ingen rår över situationen. ingen kan trolla fram mer resurser. ingen kan säga ngt emot rekommendationerna om hemarbete. det är självklart. men är det schysstast vara öppen med läget här o nu eller bara dumt innan ngt kanske evt. blir faktum -- ’hej jag är sjukskriven’? är inte ute efter sympatier eller riskera förvärra ngt. men vad är mest rätt o göra i sånthär läge?

några inputs?..

En arbetsgivare kan använda allt det du säger emot dig. Så jag skulle vara försiktig med att öppna mig mer än nödvändigt.

 

[monster1]

gräver upp tråden igen..

vården lyfter igen frågan fall jag vill lägga in mig. är inte där nu o vet inte fall det blir aktuellt -- men det är haken. Vet inte vad som händer -- känner inte jag har befälet över min egen kropp längre även fast jag Vill.

funderar mkt på fall jag borde nämna ngt för chefen. arbetssituationen är inte optimal nu för ngn -- det vet o känner alla men är inget ngn kan råda över -- men vill inte ’skylla’ mitt mående på ngn. har mina privata problem som inte jobbet har med o göra heller -- o vill inte dra dom för chefen. sen har denhär situationen inte gjort ngt bättre för en med låg stresströskel från början o jobbet har blivit en gigantisk puckel.

men borde jag flagga ngt för chefen? inte för begära ngt men berätta om ’såhär är det nu’? för dom ska veta? eller är det bättre för alla parter o hålla locket på o hoppas jag klarar situationen o tar mig ut på andra sidan igen? för inte skapa oro på arbetsplatsen eller riskera ngt för min egen framtid? utifall inget händer. det är skit nu -- kanske blir det bättre? kanske går det inte så långt jag passerar Gränsen.

bara det jag inte kan se den så Om det slutar med platt fall? är det ärligast säga ngt innan? fastän det är situation utöver det vanliga -- inte normalt läge för kompromisser o anpassningar -- för vad det hade kunnat hjälpa.. normala spelregler gäller inte nu -- för det Går inte. ingen rår över situationen. ingen kan trolla fram mer resurser. ingen kan säga ngt emot rekommendationerna om hemarbete. det är självklart. men är det schysstast vara öppen med läget här o nu eller bara dumt innan ngt kanske evt. blir faktum -- ’hej jag är sjukskriven’? är inte ute efter sympatier eller riskera förvärra ngt. men vad är mest rätt o göra i sånthär läge?

några inputs?..

Har du en bra relation till din chef? Jag är öppen med min chef och vet att han inte använder något av det jag säger emot mig på något sätt. Så jag skulle inte ha några problem med att berätta hur jag mår eller vad jag tycker är svårt. Hade jag haft en annan chef hade jag kanske valt att göra annorlunda.

 

[vtok]

En arbetsgivare kan använda allt det du säger emot dig. Så jag skulle vara försiktig med att öppna mig mer än nödvändigt.

mm är lite rädd för det. det kommer trotsallt en tid efter detta. alltid känt det är bra o rättså öppet klimat på mitt jobb men detta som händer nu påverkar heltklart. känner mig väldigt osäker.. skilja agnarna från vetet osv..

Har du en bra relation till din chef? Jag är öppen med min chef och vet att han inte använder något av det jag säger emot mig på något sätt. Så jag skulle inte ha några problem med att berätta hur jag mår eller vad jag tycker är svårt. Hade jag haft en annan chef hade jag kanske valt att göra annorlunda.

tycker relationen med chefen är bra normalt sett o kan vara rättså öppen fastän berättar så klart inte om allt... skilja på jobb o privat osv. men kan säga jag ’inte mår så bra’ eller fall det är ngt med jobbet -- o chefen vet jag har pågående vårdkontakt.. förståss för är ju sjukskriven delvis redan.

problemet är inget är normalt förtillfället o hela ledningen ’krisar’. personalbortfall nu skulle få konsekvenser o alla är rädda för det. det är det som gör det så svårt o veta hur jag ska agera i rådande situation. är inte bara mellan mig o chefen -- skulle gå raka vägen upp till ledningen fall ngt hände nu. dom har dagliga möten.

vet jag behövs mer än nånsin -- men känner mig svagare än nånsin. alla måste jobba stenhårt men jobbet känns pgutav redan psykiska omständigheter / situationen / ensamt hemmaarbete -- varje dag som ngt över min förmåga o mitt allmänna mående blir alltmer sämre.

men svårt veta fall det är värt ngt för ngn vara öppen med det nu -- för chefen -- iaf innan evt krasch är faktum. men faktum redan nu är jag mår verkligen inte bra. känner enormt ansvar för jobbet men vet inte vart ta vägen bara... blir svårare komma ur sängen varje dag o kan inte se ngn lösning ur dethär alls...

 

[Trissa]

problemet är inget är normalt förtillfället o hela ledningen ’krisar’. personalbortfall nu skulle få konsekvenser o alla är rädda för det.

Men det här är inte ditt ansvar. Ditt ansvar är att se till att DU mår bra. Om det innebär sjukskrivning så är det så. Igen: jobbet är inte ditt ansvar.

 

[Scar]

mm är lite rädd för det. det kommer trotsallt en tid efter detta. alltid känt det är bra o rättså öppet klimat på mitt jobb men detta som händer nu påverkar heltklart. känner mig väldigt osäker.. skilja agnarna från vetet osv..

Läste ditt första inlägg igen. Lyssna till Trissa. Din prioritet bör vara din hälsa och inget annat. Träffa en läkare och välj det som blir bäst för dig.

 

[vtok]

Men det här är inte ditt ansvar. Ditt ansvar är att se till att DU mår bra. Om det innebär sjukskrivning så är det så. Igen: jobbet är inte ditt ansvar.

Läste ditt första inlägg igen. Lyssna till Trissa. Din prioritet bör vara din hälsa och inget annat. Träffa en läkare och välj det som blir bäst för dig.

tack för era svar. det är även som min vårdkontakt säger till mig.. men är så rädd o osäker o ledsen. för vad evt sjukskrivning skulle innebära för kolleger nu men också för mig på frammåt. har verkligen försökt få jobbet funka så gott jag förmår sålänge.. var verkligen inte beredd på o hamna här.

samtidigt nånstans inser det när förmågan försvinner blir prestationen inte bra hurellerhur.. bara hatar mig själv för jag inte har förmågan o kunna funka. duga.

 

[netia]

Tänk dig någon annan i din situation.
Inte skulle du väl hata den personen för en tillfällig oförmåga i ett svårt läge?

Var snäll mot sig själv. Ta hand om dig själv. Du behöver det och du har rätt till det.

Försök att ta emot den hjälp som erbjuds.

Sjukskrivning kan ses som ett nederlag, men det är en hjälp.
Det gäller att få ordning på nuet och även om det är sunt att fundera på konsekvenser längre fram, så måste fokus ändå ligga på här och nu.

Hur mår jag nu? Hur klarar jag av mitt liv idag? Vad behöver jag för att det ska bli bättre?

Jag hoppas och önskar att du klarar av att ta emot hjälp innan du kraschar helt.

 

[vtok]

Tänk dig någon annan i din situation.
Inte skulle du väl hata den personen för en tillfällig oförmåga i ett svårt läge?

Var snäll mot sig själv. Ta hand om dig själv. Du behöver det och du har rätt till det.

Försök att ta emot den hjälp som erbjuds.

Sjukskrivning kan ses som ett nederlag, men det är en hjälp.
Det gäller att få ordning på nuet och även om det är sunt att fundera på konsekvenser längre fram, så måste fokus ändå ligga på här och nu.

Hur mår jag nu? Hur klarar jag av mitt liv idag? Vad behöver jag för att det ska bli bättre?

Jag hoppas och önskar att du klarar av att ta emot hjälp innan du kraschar helt.

tack . försöker ta in det du mfl skriver.. känns så fruktansvärt mörkt men försöka tänka det inte behöver betyda slutet utan går komma tillbaks.

vet nu inte hur orka starta datorn imorgon ens o det känns verkligen inte ngt schysst heller. vara inloggad men inte närvarande mentalt o få jobbet gjort när det finns hur mkt som helst ta tag i. hur jag än gör nu kommer det gå ut över andra... ska prata med vården igen i början på veckan. får se sen vad som händer. ser iaf dethär inte kommer hålla för ngn längre... men så dj-vla svårt när en eg vill så mkt mer än kroppen säger går...

 

[Trissa]

men är så rädd o osäker o ledsen. för vad evt sjukskrivning skulle innebära för kolleger nu

Igen: inte ditt ansvar! Det finns folk på jobbet som har betalt för att hantera den situationen, och du är inte en av dem.