Skolskjuts!

[Kiwifrukt]

Sv: Skolskjuts!

Vi hade samma regler för skolskjutsarna när vi växte upp. För högstadieelever skulle det vara fem km, vilket det bara var en familj med två barn som hade inom hela skolupptagningsområdet. Alla åkte skolskjuts ändå. Måste chauffören ändå köra förbi den aktuella hållplatsen för att hämta andra barn som har "rätt" att åka skolskjuts? Det var så läget var här, och då fick alla barn åka med. De som bodde precis bredvid skolan och hade 200-300 meter att gå fick givetvis inte åka med, men alla som hade mer än en km åkte alltid buss.

Jag tycker en sexåring är alldeles för liten för att ta sig själv till skolan. Om jag så hade bott granne med skolgården hade jag följt barnet åtminstone tills hen började mellanstadiet.

 

[Mabuse]

Sv: Skolskjuts!

Men vill verkligen barnet bli daddat av föräldrarna så länge? Jag hade nog skämts ihjäl om mina föräldrar följt mig till skolan i trean, och jag hade också varit det enda barnet i klassen som inte fick gå själv.

 

[Bebben]

Sv: Skolskjuts!

Samma här!
Jag gick själv (I Stockholm) från andra dagen i första klass, som 7 åring alltså. Och ensam ett antal gånger till dagis som 6 åring, ca 3 min gångväg bara förvisso.

 

[Stinaelin]

Sv: Skolskjuts!

Men vill verkligen barnet bli daddat av föräldrarna så länge? Jag hade nog skämts ihjäl om mina föräldrar följt mig till skolan i trean, och jag hade också varit det enda barnet i klassen som inte fick gå själv.

Jag följde min 9-åring hela trean, men det för att hans lillasyster gick i samma skola. Dock följde jag bara med till cykelstället. Jag var definitivt inte den enda som följde till skolan, men tafiken runt skolan är bedrövlig, så det kan vara därför.

När jag gick i lågstadiet hade vi trafikvakter som stod vid övergångställena runt skolan. Det hade varit bra nu (om nån vågar vill säga, stressade föräldrar i bil är inget man vill vara vägen för).

 

[Jettan]

Sv: Skolskjuts!

Jag tycker det är skönt att höra att flera liksom jag inte skulle släppa iväg sina barn ensamma, jag började fundera på om jag var alldeles för hönsig...

Jag gick också själv till skolan när jag var barn, men då var saker anorlunda mot hur det är nu, jag upplever det som att människor har blivit med egoistiska, man bryr sig bara om sitt egna. Jag tror inte heller att barn börjar skämmas för sina föräldrar förrän senare, jag jobbar ibland som lärare och jag upplever det som att barn ända upp i åtmindstonde åk 3 tycker att det är roligt att mamma eller pappa följer med till skolan och kanske tittar lite på vad barnen gör.

 

[Siiiia]

Sv: Skolskjuts!

KL

Bara för att man inte ger skolskjuts från dörren betyder väl inte att man behöver släppa sina 6-åringar 2 km?

Vi har ingen skolskjuts alls, bor ca 1 km från skolan, starkt trafikerad väg.

Skulle aldrig släppa min 6-åring där, vilket betyder att jag hämtar och lämnar varje dag. Kan man inte göra det till och från skolskjutsen också?

Absolut kan man (och bör) lämna och hämta barnet vid påstigningsplatsen om inget annat alternativ ges.

Men då borde det finnas stöd för den principen i skolskjutsreglementet. Vilket tvärtom inte finns då det anses att "barnet själv kan åvilas eget ansvar för transportsträckan".

Har fattat det som att hela grund idén med skolskjuts är att alla barn skall ges förutsättning att på egen hand ta sig till skolan. Den grundidén faller pladask för barn i de lägre åldrarna eftersom väldigt få verkar dela skolskjutsreglementets uppfattning.

 

[Siiiia]

Sv: Skolskjuts!

Har läst att den som kör själv får avgöra. Är bara skyldig dem barn som finns med på listan, men fullt tillåtet att ta med fler om plats finns ...om hen vill ;-)

 

[Siiiia]

Sv: Skolskjuts!

Inga gångbanor, jag gick på vägen helt enkelt. Halva sträckan grusväg, halva asfalterad, ungefär. Det fanns kanske enstaka gatlyktor, kommer inte riktigt ihåg, faktiskt. Jag hade säkert tyckt det var otäckt att gå i beckmörker eftersom jag var mörkrädd, men farligt hade det ju inte varit. Jag gissar att mina föräldrar helt enkelt hade gett mig en bra ficklampa i så fall, så hade problemet varit löst. Bor man så avlägset att det är alldeles mörkt på vägarna/stigarna, så antar jag dessutom att man vänjer sig vid mörkret från tidig ålder, för att alls kunna gå ut annat än mitt på dagen den mörka årstiden?

Mörkret ser jag inte som ett problem. Däremot att den genomsnittliga mognaden hos en 6 åring inte är tillräcklig för att ta sig 2 km från A till B på ett säkert sätt.

Förmåga att läsa av motorfordon?
Veta vad man skall göra om nått händer?
Passa en tid (inte stanna och fastna i någon lek "ska bara"?

Låt säga att barnet ramlar skrubbar sig rejält och vrickar foten, då är 1-2 km ganska långt att ta sig hem igen. Att hantera en telefon i ett tillstånd av tårar och panik för en 6 åring är inte helt självklar.

Förstår att du inte anser att det var ett problem i ditt fall. Men ser du inte bristande mognad och förmåga till detta rent generellt för 6 åringar?

 

[Siiiia]

Sv: Skolskjuts!

Har ingen aning om folk låter sina 6 åringar gå själva till skolan.

Själv låter jag min 6 åring gå en sträcka som tar ett par, tre minuter att gå. Säker gångväg, och med en mottagare i andra änden som vet om att han kommer. Så skulle skolvägen vara säker, och med en välfungerande lärare som ringer om han inte kommer fram skulle jag säkerligen kunna släppa iväg honom själv om inte avståndet är längre.

Min gräns för att vara ensam är annars hörbart avstånd, dvs om jag ropar skall han höra mig.

 

[Mabuse]

Sv: Skolskjuts!

Mörkret ser jag inte som ett problem. Däremot att den genomsnittliga mognaden hos en 6 åring inte är tillräcklig för att ta sig 2 km från A till B på ett säkert sätt.

Förmåga att läsa av motorfordon?
Veta vad man skall göra om nått händer?
Passa en tid (inte stanna och fastna i någon lek "ska bara"?

Låt säga att barnet ramlar skrubbar sig rejält och vrickar foten, då är 1-2 km ganska långt att ta sig hem igen. Att hantera en telefon i ett tillstånd av tårar och panik för en 6 åring är inte helt självklar.

Förstår att du inte anser att det var ett problem i ditt fall. Men ser du inte bristande mognad och förmåga till detta rent generellt för 6 åringar?

Jag vet inte riktigt hur man skulle bära sig åt för att skrubba sig rejält och vricka foten genom att gå på en vanlig grusväg, men skulle det hända, så hade jag väl ringt på dörren på någon av de hus jag passerade, eller så hade någon förbipasserande hjälpt till? Alla bor ju inte i ödetrakter, där jag bor nu så vore det helt omöjligt för ett barn att ligga skadat på trottoaren utan att nån genast kom till undsättning, det är folk i rörelse hela tiden.

Jag vet liksom inte riktigt vad som skulle kunna hända, när man går sin gamla vanliga skolväg. Möjligen då att man stannar och leker, och det hände ibland när jag var på väg hem, men inte när jag skulle till förskolan. Då visste jag ju att jag skulle dit och när jag skulle vara där, och mina föräldrar skickade iväg mig hemifrån lagom så att jag hann dit i tid.

Motorfordonen behöver man inte heller kunna läsa av, så länge man håller sig på trottoaren/sidan av vägen, vilket jag i likhet med många andra barn fått ipräntat sen barnsben att man skulle göra, aldrig någonsin gå mitt i vägen. Är det en hårt trafikerad väg är förståss läget ett annat, men nu pratar vi ett lugnt villaområde, där är knappt nån trafik alls.

Alla sexåringar är ju inte yra höns som springer ut i gatan, går åt fel håll, börjar klättra i träd och ramlar ner och bryter foten, osv. Förhoppningsvis känner man väl sitt barn såpass väl, så att man vet ifall det är moget för ansvaret att gå själv eller inte. Men om barnet klarar det så är det en rejäl självförtroendehöjare som liten att veta att man fixar det själv! Och det är ju också värt en del, att man kan få känna att man klarar saker, och kan vara lite självständig.

 

[Sar]

Sv: Skolskjuts!

I vår klass- 7-åringar - har vi (mig veterligt) bara ett barn som åker till och från skolan själv. Det barnet bor väldigt nära och cyklar med sina äldre syskon.

Att något av barnen skulle tycka att det var pinsamt att bli lämnat av sina föräldrar har jag aldrig ens reflekterat över, det verkar vara en total icke-fråga i våra trakter. Blir pinsamhetsfaktorn för hög får man väl helt enkelt skiljas nere på parkeringen och se på avstånd att barnet kommer innanför dörrarna.

 

[Mabuse]

Sv: Skolskjuts!

Men hur hinner föräldrarna lämna och hämta på skolan varje dag, har de inga jobb att gå till? Ok om det är så långt till skolan att man måste åka bil, men om det är gångavstånd trodde jag det var rätt självklart att man går själv till skolan. Jag hade iofs skolan nära de första åren, det var kanske 400 meter genom en park, men jag har inget minne av att föräldrarna nånsin hämtade och lämnade, det hade känts jättemärkligt om de gjort det. Och meninglöst, som att de inte trodde att jag kunde hitta till skolan själv.

Cykla till skolan fick man däremot inte göra förrän man gick i fyran, skolans regler. Men gå själv gjorde alla.

 

[vallhund]

Sv: Skolskjuts!

Min son tog sig till skolan själv (Stockholm), han fick SL kort, eftersom jag inte ville att han skulle gå över Ringvägen som 7 åring.
Tycker det verkar daltas en hel del med barn nuförtiden.
O vad finns det att vara rädd för i skogen, förutom ev vildvin som förmodligen håller sig undan?

 

[Apollo 13]

Sv: Skolskjuts!

Jag vet inte riktigt hur man skulle bära sig åt för att skrubba sig rejält och vricka foten genom att gå på en vanlig grusväg, men skulle det hända, så hade jag väl ringt på dörren på någon av de hus jag passerade, eller så hade någon förbipasserande hjälpt till? Alla bor ju inte i ödetrakter, där jag bor nu så vore det helt omöjligt för ett barn att ligga skadat på trottoaren utan att nån genast kom till undsättning, det är folk i rörelse hela tiden.

när jag var liten hände de mest absurda! Min bror hämtade mig från fritids på cykeln. Vi bodde i ett stort radhusområde med massa folk. Hur som helst slår vi omkull på cykeln. Jag fick in min fot mellan hjulet och framgaffeln så de sa tvärstopp och jag flög med ansiktet före ner i asfalten och min bror landade ovanpå mig. Blodet spruta. Brorsan fick inte loss mig utan fick springa hem sista biten, ca 100 m, och när jag låg där och vråla med ansiktet fullt av blod kom det två vuxna som bara stirrade på mig och gick förbi!!!! verkligen jätte konstigt, men den händelsen var nog helt klart ett undantag.

Själv började jag nog gå någon gång i åk 2 dock med en kompis, mina bröder hämtade oftast mig från fritids. Passerade två vägar varav den ene var mindre (från en parkering till en annan) och den andre hade övergångsställe. Gick hur bra som helst.
Nu bor vi dock på landet och det pratas om att släppa varg i vårt område, då hade jag inte låtit ungarna gå själva. Nu har vi hållplatsen på vår ene gårdsplan men det går en 70 väg genom gården, en smaaaal krokig landsväg så de blir nog till att hålla koll på kiddsen lite upp i åldern iaf, reflexväst osv är ett absolut måste.

 

[Siiiia]

Sv: Skolskjuts!

Har man arbetstider som inte matchar skoltider så finns fritids. Just för att barn behöver översyn av vuxen.

Jag vet inte riktigt vart åldersgränsen går för att fritids ska vara beviljat ... Men runt 11-12 år tror jag. Upp till klass 5 ...

 

[Siiiia]

Sv: Skolskjuts!

Jag vet inte riktigt hur man skulle bära sig åt för att skrubba sig rejält och vricka foten genom att gå på en vanlig grusväg, men skulle det hända, så hade jag väl ringt på dörren på någon av de hus jag passerade, eller så hade någon förbipasserande hjälpt till? Alla bor ju inte i ödetrakter, där jag bor nu så vore det helt omöjligt för ett barn att ligga skadat på trottoaren utan att nån genast kom till undsättning, det är folk i rörelse hela tiden.

Jag vet liksom inte riktigt vad som skulle kunna hända, när man går sin gamla vanliga skolväg. Möjligen då att man stannar och leker, och det hände ibland när jag var på väg hem, men inte när jag skulle till förskolan. Då visste jag ju att jag skulle dit och när jag skulle vara där, och mina föräldrar skickade iväg mig hemifrån lagom så att jag hann dit i tid.

Motorfordonen behöver man inte heller kunna läsa av, så länge man håller sig på trottoaren/sidan av vägen, vilket jag i likhet med många andra barn fått ipräntat sen barnsben att man skulle göra, aldrig någonsin gå mitt i vägen. Är det en hårt trafikerad väg är förståss läget ett annat, men nu pratar vi ett lugnt villaområde, där är knappt nån trafik alls.

Alla sexåringar är ju inte yra höns som springer ut i gatan, går åt fel håll, börjar klättra i träd och ramlar ner och bryter foten, osv. Förhoppningsvis känner man väl sitt barn såpass väl, så att man vet ifall det är moget för ansvaret att gå själv eller inte. Men om barnet klarar det så är det en rejäl självförtroendehöjare som liten att veta att man fixar det själv! Och det är ju också värt en del, att man kan få känna att man klarar saker, och kan vara lite självständig.

Absolut bör man stötta sina barn till att bli självständiga, ge dem självförtroende. De ska känna att de klarar saker. För att det skall kunna ges krävs också trygga får hållanden där barn inte blir utsatta för saker som de inte ännu är mogna för.

Jag ser alla möjliga tänkbara situationer framför mig när jag läser din berättelse om hur du hade det. Att barn ramlar, fumlar och är okoncentrerade, låter sig störas av sin egen lek och fantasi i de yngre åren är ganska vanligt förekommande. Man behöver inte vara en vilde för att inte gå ut i vägbanan och klappa katten eller plocka upp myntet man ser ...

Begreppet "inpräntat sedan barnsben" känns väldigt märkligt för mig att använda kring 6 åringar som vanligtvis är väldigt mycket barn fortfarande.

Råda 6 åringar att förlita sig på främmlingar om något händer, kan du väl inte mena? Jag hoppas att föräldrar försöker pränta in att inte ta kontakt med folk som man inte känner till, hoppa in i främmande bilar osv ... Värsta tänkbara situation, ett barn blir bortrövad ... Kanske inte så vanligt förekommande men dock ...

Jag förstår att du och dina föräldrar ansåg att ni befann er i en trygg miljö. Att ingen av er tyckte det var fel eller konstigt.

Men har inte tiderna förändrats? Och är det verkligen över nojja hos föräldrar som ligger bakom? Eller beror det helt enkelt på att man är mer medvetna om hur barn fungerar och normen har helt enkelt anpassats? När jag var liten cyklade man utan hjälm, lekte långt hemifrån utan översyn och klappade främlingars hundar utan att någon la sig i ... När min mamma och pappa var små gav lärarna ungar stryk och ingen tyckte det var konstigt osv ..

 

[athena]

Sv: Skolskjuts!

kl

Mitt ena barn fråntogs rätten till skolskjuts i år. Vi bor 2,7 km från skolan och gränsen är 3 km. Hon är 8 år och går i åk 2.

Vår skolväg är en landsväg med 70 km/h, mycket krokig (såpass att jag helst inte går längs den själv och aldrig nånsin om det är mörkt). Med andra ord inte aktuellt att hon går längs vägen själv.

På morgonen är det ett litet problem eftersom oftast nån är hemma.

På eftermiddagen svårare... nu är hon fortfarande på fritids och då får hon helt enkelt vara kvar där tills nån kan hämta. Det kommer bli ett större problem den dagen hon inte längre får vara på fritids (12 år). Och jag hade gärna sett att hon slutade på fritids innan dess, hon har äldre syskon och jag ser ingen anledning till att hon är kvar där om ett par år.

Bussen går dessutom förbi här - alla andra åker med men vi är sista huset innan skolan längs vägen och den stannar alltså inte.

Helt sjukt tycker jag... på en skola med 60 elever borde man kunna lösa detta enkelt.

 

[Mabuse]

Sv: Skolskjuts!

Jag ser alla möjliga tänkbara situationer framför mig när jag läser din berättelse om hur du hade det. Att barn ramlar, fumlar och är okoncentrerade, låter sig störas av sin egen lek och fantasi i de yngre åren är ganska vanligt förekommande. Man behöver inte vara en vilde för att inte gå ut i vägbanan och klappa katten eller plocka upp myntet man ser ...

Begreppet "inpräntat sedan barnsben" känns väldigt märkligt för mig att använda kring 6 åringar som vanligtvis är väldigt mycket barn fortfarande.

Råda 6 åringar att förlita sig på främmlingar om något händer, kan du väl inte mena? Jag hoppas att föräldrar försöker pränta in att inte ta kontakt med folk som man inte känner till, hoppa in i främmande bilar osv ... Värsta tänkbara situation, ett barn blir bortrövad ... Kanske inte så vanligt förekommande men dock ...

Jag förstår att du och dina föräldrar ansåg att ni befann er i en trygg miljö. Att ingen av er tyckte det var fel eller konstigt.

Men har inte tiderna förändrats? Och är det verkligen över nojja hos föräldrar som ligger bakom? Eller beror det helt enkelt på att man är mer medvetna om hur barn fungerar och normen har helt enkelt anpassats? När jag var liten cyklade man utan hjälm, lekte långt hemifrån utan översyn och klappade främlingars hundar utan att någon la sig i ... När min mamma och pappa var små gav lärarna ungar stryk och ingen tyckte det var konstigt osv ..

Mina föräldrar såg nog inte allt det framför sig som du gör. Att rusa ut framför en bil för att klappa en katt (som väl knappast själv skulle sitta kvar i vägbanan i det läget?) skulle jag definitivt inte gjort som sexåring, jag var ju inte självmordsbenägen.

Det är självklart olika hur man ser det, men jo, jag skulle nog hoppas att en sexåring hade såpass stor tillit till världen så att om barnet till äventyrs på okänt sätt lyckas stuka foten och inte kan gå på väg till skolan, så skulle det inte säga nej när förbipasserande kom rusande och ville hjälpa till. Jag tror ju inte att det är barnarövarna som väntar i buskarna i det läget, utan helt normala medmänniskor som kommer till undsättning, precis som jag själv skulle göra.

Jag vet inte om tiderna har förändrats, kanske har de det. När jag var liten fick jag inte cykla utan hjälm, och inte cykla alls i stan (nåja, villaförorten) innan jag fyllt nio. Innan dess cyklade jag bara på landet. Leka långt hemifrån utan översyn hade definitivt inte varit ok, mina föräldrar hade blivit både oroliga och arga om jag gjort det. Det kanske beror på hur gammal man är? Sen verkar ju uppenbart normerna ha ändrats så att barn idag av många inte anses kunna röra sig utanför tomten på egen hand, men om det beror på mer kunskap eller mer oro och noja vill jag låta vara osagt.

En skillnad är att det inte fanns fritids när jag var liten, åtminstone inte där jag bodde, så om man kom till skolan innan skolan började fick man i så fall vänta på en tom skolgård, ensam. Efter skolan gick de allra flesta till en dagmamma. Eller så var man ensam hemma några timmar tills föräldrarna kom hem.

 

[Siiiia]

Sv: Skolskjuts!

Du kan söka om skolskjuts av särskilda skäl ...

Enligt paragraferna jag läst är kommunen SKYLDIG att bereda säker skolväg. Trafikförhållanden är ett av de områden som bedöms kunna vara ett särskilt skäl enligt det där reglementet ...

Praxis i min kommun verkar tyvärr vara att ge avslag på varje ansökan om de särskilda skälen inte består av ett uppenbart funktionshinder hos barnet. Däremot beviljas många efter överklagan. Samtliga jag känner till som har skolskjuts av särskilda skäl har fått överklagat ...

Skolskjuts erbjuds endast till och från skolan utifrån skoltid. Aldrig utifrån fritids som anpassas efter föräldrars arbetstider ... Så frågan för hemgång i ert fall kan inte bli aktuellt innan ditt barn slutar på fritids.

 

[Mustasukka]

Sv: Skolskjuts!

Min 6-åringen började nyligen förskoleklass, och hans lärare sa att en förälder måste följa med barnet in, och bocka av namnet på en lista.
Samma vid hämtning, man måste gå in och bocka av att man hämtat barnet.

Det kan jag tycka är lite väl. De måste ju se vilka barn som inte kommit, och då bara ringa föräldrarna och fråga var barnet är.

Jag som är gravid och har en 1½-åring, måste alltså varje morgon köra 6-åringen till skolan (2 km). Hade gärna gått men mina fogar klarar inte 4 km promenad varje dag.
Utanför skolan finns aldrig ledig parkering, man måste stå på gatan. Och det innebär att jag måste bära 1½-åringen över vägen och in i skolan.
I december kommer jag få bära över en nyfödd och 1½-åringen.
Och så upprepa det kl 13 igen.

Idag skickade jag faktiskt äldsta sonen (11) in för att bocka av. Men det är inte alltid jag skjutsar honom.

Men även om det var tillåtet skulle inte jag låta 6-åringen gå själv de 2 km det är till skolan. I sällskap med storebror, absolut.