Sv: Skitsnack som orsakar problem
Men ursäkta att jag tog mobilen som exempel då
Ang det fetmarkerade (jag vet att det inte var svar direkt till mig ):
Jag känner många gånger att jag faktiskt inte VILL kommunicera. Varför är det en "skyldighet" i alla lägen? Jag tycker inte det är min skyldighet om jag medvetet flyttat ut på landet och har min häst i mitt egna stall. Det är medvetna val för att jag vill sköta mig själv till större del än om jag hade ställt hästen i ett inackorderingsstall.
Jag tycker det ska vara okej att inte vilja ta en diskussion och säga nej och inte vilja lyssna på någons varför/argument/lösningar. Är det okej?
Angående mobilen så är det en viss skillnad, det är i 999 gånger av 1000 totalt ointressant att veta varför. Hade jag verkligen behövt den hade jag insisterat och eventuellt tagit till (milt) våld, hellre att du är sur än någon dör eller blir allvarligt skadad för att jag inte kan tillkalla hjälp.
---------------------
KL
Det är tydligt att det är ett känsligt kapitel att säga nej, så känsligt att man drar vita lögner och snärjer in sig för att undvika att ge klara besked. Och sedan ska mottagaren av budskapet (som ibland är desperata efter ett ja) tolka budskapet och gissa sig till att de inte är välkomna.
Får man trots allt ett nej så ska man även här vara tankeläsare, gud nåde den som vill veta om det är platsbrits, missförstånd eller att man som person helt enkelt inte är välkommen. Det ska man också gissa sig till, och gissar man fel och återkommer så är an en jobbig jävel som inte kan ta ett nej och återkommer man inte så kanske man missar en stallplats för stallägaren hade migrän (var distraherad, hade fullt i stallet, hade sjuka hästar, svärmor dog, trodde att man var en annan person mm) just dagen man frågade.
Tänk så mycket lättare det varit om folk vågade kommunicera.
Jag håller med om att TS inte betet sig på bästa möjliga vis och säkert upplevts som tjatig, men det är brist i kommunikationen som är problemet. Är man desperat för att få något som en stallplats så är det inte underligt att man förbiser möjligheten att ett ja men senare betyder nej utan hoppas, försöker rationalisera mm. Det är fullt mänskligt.
Men ursäkta att jag tog mobilen som exempel då
Ang det fetmarkerade (jag vet att det inte var svar direkt till mig ):
Jag känner många gånger att jag faktiskt inte VILL kommunicera. Varför är det en "skyldighet" i alla lägen? Jag tycker inte det är min skyldighet om jag medvetet flyttat ut på landet och har min häst i mitt egna stall. Det är medvetna val för att jag vill sköta mig själv till större del än om jag hade ställt hästen i ett inackorderingsstall.
Jag tycker det ska vara okej att inte vilja ta en diskussion och säga nej och inte vilja lyssna på någons varför/argument/lösningar. Är det okej?