Jaa.. Det låter ju väldigt märkligt att din partner inte förstår att du måste ta med din dotter i det här. Risken är ju större att din nya flyttar i onödan (dvs separation) om hon ska direkt in i er bostad. Med tanke på att din dotter finns och med tanke på tråden gissar jag att du hellre väljer att ha god relation till dottern än ett samboskap med din partner. Tyvärr förekommer det ju att kärlek finns mellan två vuxna människor men att det av någon anledning inte funkar med barnen så de separerar. Att stå i en ny stad utan något måste ju också vara rätt tungt.Tack @Amha, för din input! Verkligen värdefullt att få "barnets" perspektiv också! Och jag tänker ju ungefär som du, att det vore bra med en "inskolningsperiod" då vi kan bo nära varandra men inte tillsammans. Jätteskönt också, upptäcker jag, att få lite bekräftelse på att jag tänker lite rätt som bromsar ihopflytten, att jag inte bara är tjurskallig och stänger ute min nya ur mitt liv...
Kan det vara ett alternativ att ni bor tillsammans alla 3 när det funkar med jobb osv men att ni kallar det för att x är och hälsar på? Då måste ni ju få vardagsliv också, bara du och dottern.