Skillnader och likheter på retrievers?

[Johanna1988]

En anledning till att jag backar för labrador är att många av individerna saknar generna som har som uppgift att producera hormon som gör att man känner mättnad. Något som märks om man tänker efter lite, vilka hundar är mer matglada än labradorer? Givetvis är detta en potentiell fördel om man vill att hunden ska kunna jobba mycket, de är lättmotiverade som attan.

Får jag slå ett slag för Curly coated retriever? Kan egentligen inte mycket om rasen, men min kompis har haft en sådan och han var så himla trevlig med mycket bra arbetsmoral!

Jag kan inte se att curlyn skulle vara optimal för TS, stor, och som sagt, minst Will to please av retrieverraserna.

 

[Nepenthe]

En anledning till att jag backar för labrador är att många av individerna saknar generna som har som uppgift att producera hormon som gör att man känner mättnad. Något som märks om man tänker efter lite, vilka hundar är mer matglada än labradorer? Givetvis är detta en potentiell fördel om man vill att hunden ska kunna jobba mycket, de är lättmotiverade som attan.

Får jag slå ett slag för Curly coated retriever? Kan egentligen inte mycket om rasen, men min kompis har haft en sådan och han var så himla trevlig med mycket bra arbetsmoral!

Min DSG är värre än min labbe

Det som funkar för oss är mycket motion, en uppgift. Att apportera, hjälpa mig bära saker t.ex.
Mat 2 gånger per dag. Frukost och kvällsmat. Det lugnar honom och jag som är uppvuxen med ”de ska bara ha mat en gång per dag” har lärt om.
50/50 torrfoder och färskfoder. Det ger mer mättnadskänsla vad jag uppfattar det som.
Ger relativt mycket godis på promenad vilket jag upplever funkar mycket bra för lyhördheten och jag kunde i början få honom att inte äta saker ute genom att byta.
Sen horn inne som tugg.

 

[hollypolly]

En jag känner som haft golden tidigare och som nu har en bruksras säger att goldens är jätteroliga att träna tills de blir ca 2 år gamla. Fram till dess är de entusiastiska, pigga med motor. Efter det blir de "vuxna", entusiasmen de haft innan minskar. Då har hon tränar en golden till både lydnadschampion och räddningshund.

I min värld så är en bra golden en av de bästa hundar som finns! Tyvärr verkar det finnas allt färre av dem. Alldeles för många är stora, tunga, pälsmonster som är rädda för allt och har en drös med allergier.

Jag har en bekant med en på 10 månader och en i 2årsåldern.
Tycker ingen av dom har någon vidare motor allt går liksom I slowmotion , snälla hundar men inget jag hade satsat på om jag velat har mer än sällskap.

 

[AraSlei]

Jag skulle säga att uppdelningen är rätt stark hos flattar med.

Tänker att man får ha med sig också att flattarär överrepresenterande i
cancerstatistiken tyvärr. Cancer är den vanligaste dödsorsaken hos flatte.

Ja, men det är också den enda rasen av labbe, golden och flat där man ändå kan göra båda delarna och vara hyfsat framgångsrik på båda tänker jag
Kanske är det samma för tollare också?

 

[Tonto]

Tänker att alla hundar med bra mentalitet ska klara dagar av träning utan att balla ur. Det brukar ju handla om nerverna liksom.

Håller med! Min unga BC har vilat typ helt i två månader och är helt chill med det. Lite störig med att han drar lite mer i kopplet men annars sover han hemma, hittar inte på hyss osv. Väldigt tacksamt!

 

[_Zacke_]

Håller med! Min unga BC har vilat typ helt i två månader och är helt chill med det. Lite störig med att han drar lite mer i kopplet men annars sover han hemma, hittar inte på hyss osv. Väldigt tacksamt!

Tycker det varit så med min att han är värst efter 2-3 dagar utan aktivitet men när det gått längre så har han blivit superchill

 

[Pilot]

Håller med! Min unga BC har vilat typ helt i två månader och är helt chill med det. Lite störig med att han drar lite mer i kopplet men annars sover han hemma, hittar inte på hyss osv. Väldigt tacksamt!

Min hade inte klarat det och framförallt inte som ännu yngre (nu är hon ju bara 2 år).
Hon hade definitivt fått fix-idéer och levt rövare. Hon har haft stort rörelsebehov och behövt jobba med huvudet, vilket också har passat mig rätt bra.

Nu som drygt 2 år kan jag låta henna ta det lugnt 1 vecka utan problem eller dåligt samvete.
Tycker nog inte det gör henne sämre mentalt utan olika arbetshundar har olika "byggstenar".

 

[Amaranthe]

Min hade inte klarat det och framförallt inte som ännu yngre (nu är hon ju bara 2 år).
Hon hade definitivt fått fix-idéer och levt rövare. Hon har haft stort rörelsebehov och behövt jobba med huvudet, vilket också har passat mig rätt bra.

Nu som drygt 2 år kan jag låta henna ta det lugnt 1 vecka utan problem eller dåligt samvete.
Tycker nog inte det gör henne sämre mentalt utan olika arbetshundar har olika "byggstenar".

Jag tänker att en hund på under två år definitivt borde klara några dagar utan aktivitet, särskilt utan att få fixa idéer? Frågan är om det kan vara inlärt, dvs att man (säkert omedvetet) lärt dem att det måste hända något hela tiden.
Jag tycker alla mina border collies hanterat vila otroligt bra, förutom den första, som jag också tränade massor med från att jag hämtade henne när hon var 8 veckor. En valp kan ju förvisso gärna roa sig själv, men jag ser inte alla dessa destruktiva påhitt (som folk gärna lägger ut på sociala medier) som något positivt direkt, mer stress? Jag tycker inte mina hundar saknat driv på något sätt, men de har aldrig ballat ur över att jag haft feber några dagar.

Lite som med mitt 8-åriga barn, hon blir uttråkad efter exakt en sekund. Är helt övertygad om att det handlar dels om dagens samhälle, dels om mig som förälder som lärt henne att det måste vara aktivitet varenda minut.

 

[_Zacke_]

En valp kan ju förvisso gärna roa sig själv, men jag ser inte alla dessa destruktiva påhitt (som folk gärna lägger ut på sociala medier) som något positivt direkt, mer stress?

Vilka påhitt tänker du på?

Så klart att dom blir vana vid den aktivitet man ger dom och att det är viktigt att dom tidigt lär sig att även ta det lugnt. Men det blir ju fel om personer som inte vill lägga så mycket tid på att träna med sin hund uppmuntras till att köpa raser som är avlade för arbete även fast dom är duktiga på att bita ihop och ta det lugnt också.
Min unga hane hittar inte på hyss om vi har lugna dagar, men jag märker ju tydligt att han mår bättre mentalt dom dagar han har fått göra det han är avlad för, medans för min andra hund som är mer sällskapsras märks det ingen större skillnad mer än att han blir glad när vi väl gör nått.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tänker att en flat skulle kunna passa alldeles utmärkt till det du vill göra @MML
Speciellt eftersom du gillar din dotters så mycket.
Sen förstår jag absolut om man har mycket höga ambitioner inom hundsport eller apportering/jaktträning att en annan ras nog passar bättre, men det sökte du ju inte heller i denna kommande hund.
Kan du inte träffa lite fler av dina flat-bekanta och deras hundar så att du får en bättre bild av rasen? Eftersom du var osäker på om din dotters var rastypisk.

 

[Amaranthe]

Vilka påhitt tänker du på?

Så klart att dom blir vana vid den aktivitet man ger dom och att det är viktigt att dom tidigt lär sig att även ta det lugnt. Men det blir ju fel om personer som inte vill lägga så mycket tid på att träna med sin hund uppmuntras till att köpa raser som är avlade för arbete även fast dom är duktiga på att bita ihop och ta det lugnt också.
Min unga hane hittar inte på hyss om vi har lugna dagar, men jag märker ju tydligt att han mår bättre mentalt dom dagar han har fått göra det han är avlad för, medans för min andra hund som är mer sällskapsras märks det ingen större skillnad mer än att han blir glad när vi väl gör nått.

Tycker ibland att det verkar vara lite tävling om vem som har den värsta valpen/unghunden (förstöra allt de ser, går inte att lämna en sekund utan att de vänder huset upp och ner etc), menade alltså inte någon specifik här utan lite allmänt bara att det där aktiva kanske ofta är en typ av stress som inte nödvändigtvis kommer av "för lite aktivitet".

Självklart menar jag inte att personer som inte vill träna ska skaffa aktiva hundar och förvänta sig att hundarna ska ligga nöjda på soffan, det blir inget bra. Men chilla några dagar i ett annars aktivt liv klarar till och med vår tyska jaktterrier .

Att följa flocken och mest existera tror jag är en väldigt nyttig del av uppväxten, så att de inte ballar ur vid minsta vilodag.

 

[MML]

Jag tänker att en flat skulle kunna passa alldeles utmärkt till det du vill göra @MML
Speciellt eftersom du gillar din dotters så mycket.
Sen förstår jag absolut om man har mycket höga ambitioner inom hundsport eller apportering/jaktträning att en annan ras nog passar bättre, men det sökte du ju inte heller i denna kommande hund.
Kan du inte träffa lite fler av dina flat-bekanta och deras hundar så att du får en bättre bild av rasen? Eftersom du var osäker på om din dotters var rastypisk.

Ja, det är nog framför allt det att jag inte vet hur "perfekt" han verkligen är, och hur mycket jag tycker att han är det eftersom jag är "mormor" och därför kanske en smula partisk

Jag tycker att det är lite svårt att bilda mig en rättvis uppfattning av hur andra flattar är "i vardagen", eftersom jag i huvudsak träffat dem i träning och/eller t. ex. på utställning. Det ger ju kanske inte en helt rättvis bild av hur hundarna är för det mesta, eftersom den allra största delen av tiden trots allt spenderas hemma och inte på lydnadsplanen, på apporteringsträning, eller i utställningsringen.

Men med det sagt, som det ser ut och känns just nu, så lutar det nog i alla fall mest åt att det blir en egen flat för mig också. Jag tror att det är flat, DP-labrador, eller jaktlabrador, som känns mest aktuellt, och då är flat den ras jag har minst tveksamhet till (tror jag...)

 

[MML]

Tycker ibland att det verkar vara lite tävling om vem som har den värsta valpen/unghunden (förstöra allt de ser, går inte att lämna en sekund utan att de vänder huset upp och ner etc), menade alltså inte någon specifik här utan lite allmänt bara att det där aktiva kanske ofta är en typ av stress som inte nödvändigtvis kommer av "för lite aktivitet".

Självklart menar jag inte att personer som inte vill träna ska skaffa aktiva hundar och förvänta sig att hundarna ska ligga nöjda på soffan, det blir inget bra. Men chilla några dagar i ett annars aktivt liv klarar till och med vår tyska jaktterrier .

Att följa flocken och mest existera tror jag är en väldigt nyttig del av uppväxten, så att de inte ballar ur vid minsta vilodag.

Här är jag av förklarliga skäl verkligen inget proffs, men med min väldigt begränsade erfarenhet håller jag med dig.

Eftersom dotterns hund köptes med målet att bli assistanshund, var vi från dag ett noga med att träna passivitet och avslappning. Han är en pigg och glad hund, aktiv och behöver en hel del stimulans för att vara helt nöjd och tillfreds. Men med det sagt - han är också väldigt bra på att slappa och koppla av. Han är på så vis en oerhört lättsam unghund, och har alltid varit. Förstör inte saker, hittar inte på en massa bus, och klättrar inte på väggarna av att "göra ingenting" i några dagar.

Nu är det förstås inte helt jämförbart med en hund som "bara" är med sin matte/husse, eftersom han har lite mer av en uppgift och nära på alltid är med dottern, men jag tror ändå att det är mycket tack vare att vi redan från början var noga med att inte "överstimulera" honom som valp.

 

[Johanna1988]

Ja, det är nog framför allt det att jag inte vet hur "perfekt" han verkligen är, och hur mycket jag tycker att han är det eftersom jag är "mormor" och därför kanske en smula partisk

Jag tycker att det är lite svårt att bilda mig en rättvis uppfattning av hur andra flattar är "i vardagen", eftersom jag i huvudsak träffat dem i träning och/eller t. ex. på utställning. Det ger ju kanske inte en helt rättvis bild av hur hundarna är för det mesta, eftersom den allra största delen av tiden trots allt spenderas hemma och inte på lydnadsplanen, på apporteringsträning, eller i utställningsringen.

Men med det sagt, som det ser ut och känns just nu, så lutar det nog i alla fall mest åt att det blir en egen flat för mig också. Jag tror att det är flat, DP-labrador, eller jaktlabrador, som känns mest aktuellt, och då är flat den ras jag har minst tveksamhet till (tror jag...)

Träffa några fler, och gör en uppfattning sen, men jag tror en flat kan bli jättebra

 

[machafuko]

Hur "svårt" är det att hitta en bra tollare? Det är ju också något att ha med i beräkningen, även om en ras i teorin bör vara perfekt för mig, men om det i praktiken är snudd på omöjligt att hitta en bra valp av den rasen, så hjälper det ju inte hur lämplig den rasen "ska" vara s. a. s.

Skulle säga att man ska vara riktigt slarvig om man inte lyckas hitta en bra tollare. Det är en ras med många seriösa uppfödare och där mentaliteten blivit oerhört mycket bättre senaste 15-20 åren. Jag har sällan träffat på en dålig tollare i mina kretsar.

Med det sagt - klart det kan dyka upp måndagsexemplar även hos tollarna. Men i det stora hela är det inte alls svårt att hitta en bra tollare och måndagsexemplar finns i alla raser. Lika viktigt som alltid att kolla på släkt och föräldrar, prata med uppfödarna och bilda sig en uppfattning.

Det som dock kan vara med tollarna är att de skiljer sig en del i aktivitetsnivå/typ/stil utan att för den delen alls vara uppdelad i utställning/jakt som flera andra retrieverraser är. Jag har valt en speedad, tunnare typ. Hon är totalt galen men den roligaste lilla rödhårig individ jag någonsin träffat

 

[MML]

Skulle säga att man ska vara riktigt slarvig om man inte lyckas hitta en bra tollare. Det är en ras med många seriösa uppfödare och där mentaliteten blivit oerhört mycket bättre senaste 15-20 åren. Jag har sällan träffat på en dålig tollare i mina kretsar.

Med det sagt - klart det kan dyka upp måndagsexemplar även hos tollarna. Men i det stora hela är det inte alls svårt att hitta en bra tollare och måndagsexemplar finns i alla raser. Lika viktigt som alltid att kolla på släkt och föräldrar, prata med uppfödarna och bilda sig en uppfattning.

Det som dock kan vara med tollarna är att de skiljer sig en del i aktivitetsnivå/typ/stil utan att för den delen alls vara uppdelad i utställning/jakt som flera andra retrieverraser är. Jag har valt en speedad, tunnare typ. Hon är totalt galen men den roligaste lilla rödhårig individ jag någonsin träffat

Det låter onekligen bra om mentaliteten blivit bättre! Min ytterst begränsade erfarenhet kring tollare är främst just att de har (haft) svajig mentalitet, och att det varit många hundar i rasen som inte är stabila.

Hur upplever du skillnaden på aktivitetsnivå och typ inom tollarna? D. v. s. hur "mycket hund" är de mest energiska, och hur är de med lägst aktivitetsnivå? Hur är de i förighet jämfört med övriga retrievers?

 

[Musiclover]

Jag har haft flattar sedan 2001, har just nu två, alla hanar. Vi håller på med nosework, lydnad och lite rally. Alla har verkligen gillat att träna, men klarar utan problem att det bara blir promenader ibland. De har en bra avknapp, vilket jag upplevt hos alla flattar jag träfffat. Inga problem med andra hundar men inte överdrivet intresserade av andra hundar heller. För mig är det utan tvekan den perfekta rasen. De är livligare än utställningsavlade golden och labradorer, men kanske snäppet lugnare än jaktvarianterna.

 

[Rugge]

@MML Ett tips om du bor i Skåne och vill få chansen att uppleva goldens, träffa uppfödare mm mm, så åk hit den 18 augusti

https://www.skane.goldenklubben.se/Ovriga-aktiviteter

 

[Masse]

Det här är en tråd jag aldrig trodde att jag skulle skapa Men - jag har gått och blivit sugen på en retriever!

Vi har haft hundar i familjen i många år, åt det mindre hållet. Jag har tyckt att stora hundar är "för stora", helt enkelt. Sedan blev dottern bekant med en golden retriever, och blev stormförtjust. När hon senare skulle ha en egen hund, blev det en flatcoated retriever. Den bodde hos mig de första månaderna, och när den nu vuxit på sig ytterligare är jag helt enkelt totalt såld! Utöver dessa två härliga hundar, har jag förstås träffat en hel del genom träningar, utställningar o. s. v. Och så har jag bekanta med diverse retrievers.

Nu ska vi snart flytta till en gård, och förutsättningarna kommer att se annorlunda ut vad gäller hund-livet. Större tomt, inte lika mycket grannar, och mindre restid till och från jobb, gör att jag nu känner att det kanske kan bli läge för en retriever. Inte nu direkt, men kanske till våren/sommaren.

Men - för någon som "nyss" fått upp ögonen för de här härliga hundarna, hur väljer jag ras? Jag har naturligtvis koll på att golden och labrador finns i utställningstyp och jakttyp, men så enormt mycket mer koll än så har jag egentligen inte. När dotterns hund skulle hittas pratade vi med en bekant, berättade vad vi sökte för hund (egentligen tänkte vi oss en labrador eller en golden), och fick veta att vi skulle ta kontakt med den och den uppfödaren, då de hade sådana hundar som vi sökte. Med facit i hand blev det väldigt bra!

Men det var då en person som själv lite grann har samma "krav" på hund, som dottern har. D. v. s. hen hade väldigt bra koll på just sådana hundar. Jag har lite andra önskemål, och vet därför inte hur jag kommer fram till vilken retrieverras som är "rätt" för mig.

Ni som har bättre koll - har ni några tips?

I USA säger man så här när man jämför deras tre vanligaste retrivrar.
Om du har en goldenretriver och får in brott när du inte är hemma kommer du hem till ett tomt hus och ingen hund. Eb golden älskar alla och kommer glatt följa med vem som helst som ber den.
Har du en labrador som kommer du hem till ett tomt hus men hunden är kvar. Den är snäll vänlig och har säkert visat tjuvarna var allting finns. Men den är väldigt lojal mot sin familj och följer inte med vem som helst.
Har man en chesapeake bay retriever då kommer man hem till ett hus där allt är kvar där inne även hunden, däremot så finns det blodspår vid dörren. En chessie är en en retriever med alla retrieveregeskaper men också stark vacktinstinkt.
Så har man behov av en hund som alla kan hantera, kanske kan behöva ta hjälp av någon för hunden okänd person för rastning välj en golden.
Har man t ex mycket barn som far runt i huset med kompisar och inte alltid stänger dörren. Välj en labbe den stannar helst hemma hos familjen även om den leker och busar.
Bor t ex ensligt ute på landet och behöver någon som håller koll om ingen är hemma eller som ger trygghet när man är hemma välj en chessie.

 

[MML]

I USA säger man så här när man jämför deras tre vanligaste retrivrar.
Om du har en goldenretriver och får in brott när du inte är hemma kommer du hem till ett tomt hus och ingen hund. Eb golden älskar alla och kommer glatt följa med vem som helst som ber den.
Har du en labrador som kommer du hem till ett tomt hus men hunden är kvar. Den är snäll vänlig och har säkert visat tjuvarna var allting finns. Men den är väldigt lojal mot sin familj och följer inte med vem som helst.
Har man en chesapeake bay retriever då kommer man hem till ett hus där allt är kvar där inne även hunden, däremot så finns det blodspår vid dörren. En chessie är en en retriever med alla retrieveregeskaper men också stark vacktinstinkt.
Så har man behov av en hund som alla kan hantera, kanske kan behöva ta hjälp av någon för hunden okänd person för rastning välj en golden.
Har man t ex mycket barn som far runt i huset med kompisar och inte alltid stänger dörren. Välj en labbe den stannar helst hemma hos familjen även om den leker och busar.
Bor t ex ensligt ute på landet och behöver någon som håller koll om ingen är hemma eller som ger trygghet när man är hemma välj en chessie.

Jag undrar hur man skulle beskriva flat (och tollare) utifrån samma scenario? Spontant tänker jag att flatten välkomnar inbrottstjuven, hjälper till att bära ut allting av värde, och sedan hoppar in i tjuvens bil och undrar när de ska åka

Vi är nog inte så mycket för hundar med vakt i. Även om vi kommer att bo "på landet", så kanske vi kommer att ha "okända" som kommer regelbundet, som hunden måste vara okej med.