Sv: Skena
I morse red jag ut på min häst och det hände en mycket obehaglig sak.
Nu när jag hämtat mina nerver (någonstans i norrlandstrakten) så började jag fundera.
Vill gärna ha er syn på saken.
Hästen jag rider är busig men välriden.
Vi red ut på en runda vi rider ibland och ungefär på mitten så finns en lång grusväg.
Jag fattade galopp precis som vanligt och hästen ökade på som han brukade men sen helt plötsligt så hoppade han till och sen hade jag ingen kontakt med honom längre. Han har aldrig sprungit så fort i hela sitt liv , ögonen rullade i huvudet och jag höll nästan i bettringarna men fick ingen som helst respons från hästen.
Jag började allvarligt överväga mina alternativ när grusvägen började ta slut, hoppa av och slå sig halvt fördärvad, fortsätta rakt ut i den plöjda och djupa åkern på andra sidan vägen eller försöka svänga på vägen för att komma hemmåt.
Alla alternativ var lika illa.
Då äntligen efter flera hundra meter i (vad det nu är) så fick jag kontakt med herrn igen 5 meter innan asfalten började. Vi hann givetvis inte få full kontroll på oss så vi travade ut på vägen men där är som tur var god sikt och inga bilar just då.
Resten av vägen hem var han lite spänd men fullt ridbar.
Vad tycker ni detta var, sken eller stack han bara?
I morse red jag ut på min häst och det hände en mycket obehaglig sak.
Nu när jag hämtat mina nerver (någonstans i norrlandstrakten) så började jag fundera.
Vill gärna ha er syn på saken.
Hästen jag rider är busig men välriden.
Vi red ut på en runda vi rider ibland och ungefär på mitten så finns en lång grusväg.
Jag fattade galopp precis som vanligt och hästen ökade på som han brukade men sen helt plötsligt så hoppade han till och sen hade jag ingen kontakt med honom längre. Han har aldrig sprungit så fort i hela sitt liv , ögonen rullade i huvudet och jag höll nästan i bettringarna men fick ingen som helst respons från hästen.
Jag började allvarligt överväga mina alternativ när grusvägen började ta slut, hoppa av och slå sig halvt fördärvad, fortsätta rakt ut i den plöjda och djupa åkern på andra sidan vägen eller försöka svänga på vägen för att komma hemmåt.
Alla alternativ var lika illa.
Då äntligen efter flera hundra meter i (vad det nu är) så fick jag kontakt med herrn igen 5 meter innan asfalten började. Vi hann givetvis inte få full kontroll på oss så vi travade ut på vägen men där är som tur var god sikt och inga bilar just då.
Resten av vägen hem var han lite spänd men fullt ridbar.
Vad tycker ni detta var, sken eller stack han bara?