Då får du skaffa dig en man som har föräldrar eller syskon som har häst så de fattar.
Min sambo fattade inte heller när vi flyttade ihop. Med mig hade jag dessutom 2 st hundar som han helt plötsligt var tvungen att dela mig med. Men det har gått förvånandsvärt bra!! Han går gärna ut med hundarna när jag inte har tid, han engagerade sig i hanhund när en av tikarna skulle paras, han tycker inte att stallet är roligt, men han följer gärna med för att kunna spendera tid med mig. Under tiden jag mockar och pysslar fyller han höpåsar eller borstar hästen. Han rider ibland och hänger med förvånandsvärt bra då han har talang och jättebra balans.
Men han är inte ett dugg intresserad av hästar, han skulle nog helst vilja att jag inte hade någon (men eftersom jag mår så bra av att ha häst så tycker han givetvis att jag ska ha det), han hade ingen aning om vad det innebar när vi träffades, men han hade rätt attityd! Och det är just attityden som är viktig när du skaffar dig en gubbe.
Spelar ingen roll om han är hästintresserad eller inte. Det handlar om att killen ha en förmåga att förstå hur mycket hästarna betyder för dig, att de tar tid men att det är värt det eftersom du mår så mycket bättre när du har häst. Det handlar om att killen respekterar att du har ett intresse som tar tid. Men det inbegriper ju liksom inte att du slipper allt ansvar gentemot honom heller. Det handlar om att ordna det så att båda parter är nöjda och glada med livet som de har.
Ut och träffa killar!!
