Ska jag leva ensam?

[nocki]

Sv: Ska jag leva ensam?

Det var allt ena konstiga hästar du har, som har synpunkter på hur länge de vill vara ute. Det är väl inte så att du har lagt in dina värderingar på mörker o tror att det är så dina hästar vill ha det? Du är allt en väldigt dålig flockedare!

jag SER från köksfönstret hur hästarna står vid grinden och GRÄVER i leran. Jag HÖR dem kalla på mej med gnäggningar.... Den ena jag haft i 10 år har ett speciellt gnägg när hon kallar på mej....
Fullblodet börjar galoppera fram och tillbaka...
Men tycker de att vädret är ok, kan de stå där i mörkret.. men inte på vår vinter höst i snålblåst och piskande regn.
Mina hästar är ute HELA sommaren fast jag tävlar. Går dock in om det blir "monsunregn"

 

[nocki]

Sv: Ska jag leva ensam?

ja du, har läst en del i denna tråd o jag säger bara, herregud !!

Jag träffade min man -94, han hade sina intressen o jag hade hästarna. Visst har han tyckt att det bara är hästar, hästar o åter hästar men jag sa att antingen accepterar han det eller skaffar nån annan...

Han ville väl tydligen inte ha nån annan så han har hängt med mig på tävlingar, hjälpt mig i stallet, kollat när jag ridit osv.

Han var livrädd för hästar i början ska jag tillägga...

Har idag två barn på 5½ och 7½ ihop och flera hästar. Vi bor på gård o allt funkar jättebra.

Jag jobbar halvtid men tjänar som en heltid då jag jobbar kväll 2 dagar/v och dag 2 dagar/v och jobbar med teleförsäljning.

På så sätt löser jag det med barnen, att dom slipper vara på skola/dagis heltid + kan rida dagtid för det mesta.

Min man fodrar hästarna på morgonen, jag släpper ut innan jag skjutsar den äldsta till skolan. Sen rider jag på dan eller kvällen beroende på hur jag jobbar.....

Vi går alltid ut tillsammans o fodrar kväll som sker vid 22-23 tiden..Hjälps åt.

Det jag vill ha sagt är att det går visst att ha både en kille, barn o hästar samtidgt som man jobbar OM man har en förstående kille som kanske hjälper en... Nån som tycker om en vill också ta del av ens liv och intressen...

Den du träffar kanske också kan hjälpa dig att mocka, fodra osv även om han inte är hästmänniska...då kan ni umgås i alla fall.....

Du kan inte byta jobb?? Jobba skift kanske??

sen har man ju helgerna då man kan göra nåt i hop...Man tävlar ju inte VARJE helg...

Fördelen är att man inte tröttnar på varandra..

Sen får man ju se över sitt övriga liv, kanske byta jobb, arbetstider el annat...

Jag gör inte förändringar i mitt liv så det ska passa någon annans.
Vad man vill ha är klart någon som passar in i ens liv som ett pussel. Jag kan ju inte ändra om ALLT för att jag träffat en man. Gå ner i tjänst osv.. vadå ska HAN betala för mina hästar?
Sen om det inte håller, ska jag sälja en häst då för att jag inte har råd att ha dem ensamma..
Nä dumt dumt förslag att lägga om sitt liv EFTER EN ANNAN

 

[Jeeves]

Sv: Ska jag leva ensam?

Jag skulle gissa att du får leva ensam större delen av ditt liv så som du resonerar. Att leva i ett parförhållande är att kompromissa, samarbeta - partners in life helt enkelt. Säger inte att det är lätt men lite får man kämpa för att få ett fungerande förhållande.

Nu tror du säkert att jag är ett menlöst mähä som rättar mig helt efter mannen men så är ICKE fallet. Envis som en åsna, håller fast vid mina hästar och mina hundar, pusslar o pysslar för att få tiden att räcka till. Visst diskuterar vi ofta hur mycket tid djuren tar men min sambo har sakta men säkert förstått att det är ett sätt att leva, att det inte är någon valmöjlighet för min del att leva utan djur eftersom de "är jag". Jag prioriterar bort resor, fester o uteliv till förmån för hästarna och känner sambon sug efter ngt av detta så står det honom fritt att göra allt det där. Vi har två barn, ett vuxet och en 4-åring, samarbete kring att vara hemma hos den minsta är ett måste.

När jag läser ditt inlägg så får det mig att tro att du antagligen är lyckligast solo, inget fel i det heller. Något får mig också att tro att du inte är typen som dras till ett mähä till karl heller så det kan bli svårt att få ekvationen att gå ihop - men jag önskar dig all lycka ändå förstås.

 

[Camigween]

Sv: Ska jag leva ensam?

*kl*

Min sambo svor på att aldrig ha en hästbrud eftersom hans mamma haft travhästar uder hela hans uppväxt var han duktigt trött på dessa djur som tog tid och kostade pengar....

Han träffade mig, hästlös då men skaffade första hästen efter vi varit tillsammans ett år...

Idag 5 år senare är vi fortfarande tillsammans, har en son på 2½år.
hade uppehåll med hästarna när jag sålde den första men köpte i höstats en ny och nu vill han också börja rida igen så till hösten när stallet e färdig byggt blir det till att shoppa pålle till sambon...
(han har riditt några år när han var liten, ponny galopp var favvo men även tävlat ponnyhoppning och terräng...)

 

[nocki]

Sv: Ska jag leva ensam?

Jag skulle gissa att du får leva ensam större delen av ditt liv så som du resonerar. Att leva i ett parförhållande är att kompromissa, samarbeta - partners in life helt enkelt. Säger inte att det är lätt men lite får man kämpa för att få ett fungerande förhållande.

Nu tror du säkert att jag är ett menlöst mähä som rättar mig helt efter mannen men så är ICKE fallet. Envis som en åsna, håller fast vid mina hästar och mina hundar, pusslar o pysslar för att få tiden att räcka till. Visst diskuterar vi ofta hur mycket tid djuren tar men min sambo har sakta men säkert förstått att det är ett sätt att leva, att det inte är någon valmöjlighet för min del att leva utan djur eftersom de "är jag". Jag prioriterar bort resor, fester o uteliv till förmån för hästarna och känner sambon sug efter ngt av detta så står det honom fritt att göra allt det där. Vi har två barn, ett vuxet och en 4-åring, samarbete kring att vara hemma hos den minsta är ett måste.

När jag läser ditt inlägg så får det mig att tro att du antagligen är lyckligast solo, inget fel i det heller. Något får mig också att tro att du inte är typen som dras till ett mähä till karl heller så det kan bli svårt att få ekvationen att gå ihop - men jag önskar dig all lycka ändå förstås.

Ja jag är lycklig som jag lever i dag
Men de stora frågan var ju OM jag finner någon som kan leva som jag gör... för jag är ju bara lycklig om jag lever som jag gör med mina djur

 

[token]

Sv: Ska jag leva ensam?

Jag gör inte förändringar i mitt liv så det ska passa någon annans.
Vad man vill ha är klart någon som passar in i ens liv som ett pussel. Jag kan ju inte ändra om ALLT för att jag träffat en man. Gå ner i tjänst osv.. vadå ska HAN betala för mina hästar?
Sen om det inte håller, ska jag sälja en häst då för att jag inte har råd att ha dem ensamma..
Nä dumt dumt förslag att lägga om sitt liv EFTER EN ANNAN

jag har inte lagt om mitt liv efter nån annan....Då läste du inte mitt inlägg...
Jag har hittat nån som hjälper mig däremot, som accepterar hästarna. Som tycker det är kul när det går bra !
Däremot har jag ett jobb som passar MIG och hästarna OCH honom.
Jobbar halvtid men har en heltidslön...
Du verkar ju knappt ha tid för dig själv skriver du ju, då kan det ju vara en bra ide att se över jobbandet, eller hur?

Nej, jag tror du får vara ensam....som du resonerar

 

[Piraja]

Sv: Ska jag leva ensam?

Ja jag är lycklig som jag lever i dag
Men de stora frågan var ju OM jag finner någon som kan leva som jag gör... för jag är ju bara lycklig om jag lever som jag gör med mina djur

Är man öppen med vem man är i mötet, ömsesidigt, så är båda medvetna om vad som är värdefullt för var och en. Det handlar om respekt och acceptans.

Min man var inte ett dugg intresserad av hästar utan är en inbiten mopedsamlare (gamla modeller) och trummis. Det hindrar inte att han ställer upp för mig i mitt intresse liksom jag ställer upp för honom. Vi jobbar lite skift båda två (han är kriminalvårdare och jag psyk.skötare) och tillsammans får vi det att funka. Vi är ett team, helt enkelt!

 

[nocki]

Sv: Ska jag leva ensam?

hahah tji fick ni!
Nu har jag träffat min prins!
Han har haft häst ( med sitt ex) älskar hästar, kan hantera hästar. Har hund är bilmekaniner... ja just nu murar han upp en vägg till mej i stallet
Han hjälper till med hästarna när vi träffas, och vi planerar redan för att han ska flytta hit och han ser fram emot att ha en av hästarna som "sin".
Så visst finns den där handen i hansken kilen, man få bara inte ge upp!

 

[Yrja]

Sv: Ska jag leva ensam?

Jag tror att det kommer av sig självt om det är meningen att man ska träffa ngn. Och jag har flera erfarenheter av icke hästintresserade män som fått intresse tack vare sin partner. En av mina närmaste hästkompisars kille, han utnyttjar hennes ridning genom att hjälpa till och sen jogga med när hon rider - dvs. träna som är hans intresse. Så de är ofta ute tillsammans.

Och min systers kille har börjat på ridskola och bygger just nu på en gigg till mig. Jätteintresserade och ödmjuka. Jag hade inte vetlat ha en redan hästintresserad karl, mycket bättre att forma själv.

Själv har jag nog skrämt min karl från att vilja rida. I början var han väldigt på, nu kan jag inte ens tvinga upp honom. Men han respekterar mitt intresse och han har ett eget som jag försöker vara del av också - för även om inte han vill rida så är det roligt att dela hans intresse med jenkare så att man ändå gör en hel del tillsammans. Och i sommar ska han med oss ut på långritt - fast på cykel. På eget intiativ, hoppas han fölföljer det.

Ge inte upp!

 

[caradan]

Sv: Ska jag leva ensam?

Känner så väl igen mig i vad du skriver.
Trodde att jag hade hittat mannen då han en dag säger att du får välja mellan hästarna och mig...jag valde hästarna.

Jag är ensamstående med två barn i lågstadiet. Funderar ibland om jag inte vill ha en man i mitt liv. Och visst hade det vart kul men samtidigt så vet jag inte vart jag skulle få tiden att räcka till det. Hinner ju inte med ngt just nu.
Har inte enns egen häst för tillfället men rider stort sett varje dag på andras, barnen har aktiviteter (i stallet ) När de är borta så är jag i stallet.

Har även testat på att ha en hästintresserad kille men det var ingen höjdare för vi hade så olika uppfattning om hästhållning.

Så ibland så kan jag sakna ngn men överlag, nej jag vill inte ha ngn enns, och det är skönt att kommit fram till det!

Måste ju även tillägga att hinner du med tre hästar på tre timmar tycker jag att du är ordentligt snabb. Jag brukar klara mig på 2 timmar ganska exakt på en häst. (mocka, ta in borsta, rida, göra iordning och släppa ut igen)

 

[Stopek]

Sv: Ska jag leva ensam?

Slog mej i dag att jag börjar bli gammal.nästa år 30... alla mina vänner har en respektive och många av dem även barn.
Men vad har jag?
Jag har ingen, men saknar jag det?
Jag vet faktiskt inte, är lite osäker. Jag menar har jag "tid" för en man?
Klart man saknar någon att krama om och fysisk närhet ibland, men jag tror man blir avtrubbad efter ett tag.
Nu är det mer än 1 år sedan jag flytta från min dåvarande kille, pga att våra intressen inte gick att synka... Han hade förståelse för mina hästar och jag för hans snowboard. Vi skildes som bästa vänner, vi bråka inte en endastegång på 2år, men mer än så lyckades vi inte. Båda våra sporter fick lida... och vi var eniga att det var det inte värt... kanske fel att tänka så...Men brinner man för sin sport är det svårt att avstå!
Problemet var mest att det var så oehört årstids skillnad, så när jag hade massa tid för honom var han i backen och när han hade tid för mej tävlade jag!
Efter det beslöt jag me för att aldrig någonsin förälska mej i någon utan samma intresse.
Jag har lyckats! För det är totalt omöjligt i min lilla värld att stöta på någon icke upptagen häst intresserad man!
Förövrigt utsätts jag inte för män, i den bemärkelsen att jag skulle träffa någon jag attraherats av oavsätt hästintresse eller ej, eftersom jag rör mej på mycket begränsad mark.
Hemma ( gården) bil till jobbet..( personlig ass) bil hem och så tränar jag hästarna... möjligtvis tar jag och kör in till ridhuset.. men där är bara små pojkar och äldre pappor.
På Ica lär man ju inte träffa någon..
Vad ska jag göra?
Kan ju liksom inte börja hänga på Flyinge för att träffa någon av det mannliga könet...
Ge upp? Men letar jag? Nä... men endå känns det liksom inte 100% komplett mitt liv.
Jag bor på gård, har mina hästar, har mitt underbara jobb, allt är perfekt.....men en man.. ja den enda mannen som skulle passa in i mitt liv måste gilla hästar...
Men å andra sidan trivs jag väldigt bra som det är i dag... jag går upp när jag vill ( öö ja eller.. fodrar ju 7) äter när jag vill, rider när och hur jag vill, lägger mej när jag vill, städar när jag vill... ja jag GÖR SOM JAG VILL
Men ibland...
Någon som har råd

Men, nuförtiden så kan man väl hitta en gubbe på nätet. Det är väl bara att gå in på någon datingsite och göra en profil. I den skall givetvis ingå att du söker en hemkär man som älskar att städa lika mycket som han älskar att vara pappa. Så är din lycka gjord.

Hälsning Maja

 

[Spirit]

Sv: Ska jag leva ensam?

Jag hade en häst när jag träffade sambon som personligen ansåg att en häst skulle befinn sig mellan 2 hambugerbröd.

Nu har vi 3 stycken & han äger själv den ena som jag rider samt hon ska gå lite i avel.
Hoppas på framtida tävlingshäst till mig.

Han släpper ut på morgonen, mockar stallet om jag inte hunnit göra det först, hjälper mig med hästrelaterade saker om jag ber honom.

Men då måste jag ställa upp för honom & hjälpa han med sitt intresse. Ibland blir hästarna helt enkelt lidande.

I ett förhållande måste man både ge & ta. Helst hade jag bara pysslat med hästarna. Men det funkar inte om jag vill ha honom kvar.
Oavsett hur bra jag klarar mig själv med gård & 3 hästar så vill jag gärna fortsätta leva med honom.
Och då får man offra sig. Han gör det för mig.

Släpp kraven & anpassa er efter varandra.