Ska barn vara/må så här..

[Görel]

Du är inte hemsk, du är dock väldigt trött och sliten för att du ensam kämpar i en svår situation.

Jättebra att du fått tid. Håller med ovanstående att försök våga vara ärlig! Det är skitjobbigt att blotta känslor som man skäms över, men det är nödvändigt ibland för att kunna få hjälp.

Jag vill bara lägga in en brasklapp om att inte överdriva sina egna känslor när man söker hjälp. Det är inte ovanligt att vi får in anmälningar till socialtjänsten gällande föräldrar som är slutkörda av ena eller andra anledningen och har överdrivit situationen för att de tror att de snabbare ska få hjälp. Istället blev det en orosanmälan till socialtjänsten.

 

[Emtherlia]

Kram! Vad bra att du ringt BVC, ta med dig vad du skrivit i tråden och visa dem om det är för jobbigt att prata om. Ibland är det enklare att skriva ner allt och visa i stället för att berätta.

Alla är så snälla som skriver o inte dömer mig o skriver att jag är hemsk. Jag fattar att en del tycker det.

Jag kan inte tänka mig att en enda tycker att du är hemsk eller dömmer dig! Absolut inte!

 

[Kilauea]

Jag vill bara lägga in en brasklapp om att inte överdriva sina egna känslor när man söker hjälp. Det är inte ovanligt att vi får in anmälningar till socialtjänsten gällande föräldrar som är slutkörda av ena eller andra anledningen och har överdrivit situationen för att de tror att de snabbare ska få hjälp. Istället blev det en orosanmälan till socialtjänsten.

Ingen har dock sagt till ts att överdriva. Däremot att vara ärlig och öppen med vilka problem de har och hur hon mår.

 

[akleja]

Han var väldigt glad av sig som mindre, ett brutalt humör och mycket krävande då med, men kunde vara väldigt glad där emellan så att säga. Vi kunde gå promenad och titta på folk och bilar, leka osv. Senaste tiden går det helt åt fel håll och det är nån gång om dagen jag kan skymta ett leende. Det enda han verkligen blir lite exalterad över är signaturmelodin till ett barnprogram på netflix Det är det som gör mig extra frustrerad, att det känns som att det går åt helt fel håll. Innan fick man jättemycket ögonkontakt men det är också mycket svårare nu, han håller inte kvar blicken längre.
Många av de där punkterna stämmer väldigt väl in! Framförallt om missnöje, sömn, svårt att underhålla sig själv, få mönster och matproblem. Jag fattar inte hur det ska gå att skola in, här blir han vansinnig om han inte får i sig nåt i princip varje timme, absolut max kan det gå två men det är väldigt sällsynt. Där ska det vara frukost o sen tre timmar o lunch osv.. Han kommer ju bli galen. Had tänkt hålla honom hemma till hösten så vi kanske kunde komma till rätta med sånt innan men jag tror att jag måste skola in honom i början på året om jag inte ska gå sönder helt. Just nu längtar jag hela dagarna tills han ska nattas men direkt han är nattas får jag ångest för att jag vet att nu ska jag klara en hel natt med att gå upp stup i kvarten..

Innan har vi kunnat ta en tur i bilen så har han ibland somnat där, eller i vagnen. Nu accepterar han varken bilstol eller vagn (sele o sjal har aldrig funkat). Jag behöver verkligen verkligen få komma ut ur huset och andas, jag blir knäpp här inne, men det går ju inte. Han skriker i vagnen skriker i bilen och enda som funkar är att bära honom på armen (han vill inte bli buren mot en liksom). Och det orkar jag bara en liten bit.

Alla är så snälla som skriver o inte dömer mig o skriver att jag är hemsk. Jag fattar att en del tycker det. Jag vet inte hur jag ska få nån hjälp av att prata med nån för min egen skull för det ändrar ju inte min situation att prata med nån.. o jag skulle ju få gå dit med barnet o bara ha megaångest över att han skriker så det skulle nog stressa mig mer än att vara hemma.

Pappan kommer inte ha nån föräldraledighet alls. Efter tips från forumet har jag ensam vårdnad o det är nog lika bra det. Han tar en del på sin fritid och det får jag vara tacksam för så jag kan storhandla, städa o sånt.

Har ingen att be om hjälp. Läste i Lenis (?) tråd där de tipsade om barnvakt o sånt men jag känner att det blir svårt o ta in nån utomstående när han är sån här. Har bett familjen om hjälp bara kanske en halvtimme nu i veckan så jag kunde få bara vila en stund o veta att han inte kommer skrika för han är ute med nån, typ. Bara få veta att jag kan slappna av. Men min fantastiska familj sa att nån kanske kommer nästa vecka om det är "bra väder". De har 45 minuter att köra hit.. o dit va vi inte så välkomna när jag ville dit o fira mammas födelsedag. Då var de förkylda men sen var de visst ute o åt julbord med övriga familjen.. jag fattar att lillen är jobbig. Men det är ju jag som tar hand om det liksom, jag låter honom inte skrika utan gör allt jag kan.

Har fått tid på bvc nästa måndag, ringde dem efter ni skrivit. Hoppas de kan ge nåt tips jag inte fått innan.

Fint att du fick tid på BVC! Och tråkigt att din familj inte är ett bättre stöd. Men att testa en utomstående barnvakt tycker jag vore värt att testa. Det är ju en helt annan sak att hantera en upprörd bebis ett par timmar än att göra det dygnet runt. Det är också mindre slitigt när andras barn skriker än de egna.

Jag tror också att du skulle ha god nytta av lite eget pratstöd, men utan barn i så fall. Kanske pappan kan rycka in där? Han borde ju inse att det i högsta grad ligger i hans intresse att du håller ihop.

Styrkekramarheart

 

[Görel]

Ingen har dock sagt till ts att överdriva. Däremot att vara ärlig och öppen med vilka problem de har och hur hon mår.

Det ser jag att ingen har, jag vill som sagt bara förtydliga varför man inte ska överdriva och vad det kan leda till.

 

[ako]

Åh nej. Det där är inte som det ska. Inte på långa vägar. Ni behöver hjälp och det nu genast!

Word! All styrka till dig och lycka till! Tag kontak m BVC direkt och med vanliga VC om du inte får hjälp där!

 

[ginnies]

Du har en dålig BVC med dålig personal. De borde skämmas.
Din stackare.
Och dina anhöriga- finns det inte en enda som förstår hur du har det?

Jag skulle be om avlastningsfamilj- faktiskt, det finns ingen-läs ingen- som tackar dig för att du får slita som du gör. Ohållbart, jag förstår inte hur du orkar. Det är rena mardrömmen för dig.

Om du nu inte får hjälp i det snaraste vilket du antagligen inte får så kan du åka till akuten, du och barnet, sätta dig där o säga att du orkar inte mer.

 

[Halali]

Jag vill bara lägga in en brasklapp om att inte överdriva sina egna känslor när man söker hjälp. Det är inte ovanligt att vi får in anmälningar till socialtjänsten gällande föräldrar som är slutkörda av ena eller andra anledningen och har överdrivit situationen för att de tror att de snabbare ska få hjälp. Istället blev det en orosanmälan till socialtjänsten.

Men herregud. Gör de sånt? Känns inte alls bra att söka hjälp då. Har läst ett gäng fall om halvrabiata socmänniskor som tar ifrån folk barnen på väldigt vaga grunder och sedan har föräldrarna jättekämpigt att få tillbaka medan barnet hamnar i nåt oklart fosterhem. Jag har det tungt men jag har ju ett ansvar också att han inte hamnar hur som helst O jag vet jag fattar att majoriteten inte är rabiata och att det sedan finns de som gör för lite istället vet man ju också, men jag vill ju inte det ska bli katastrof heller.

 

[SiZo]

Nu kan ju jag ingenting om barn, men det kan ju inte vara normalt att han ska skrika och vara arg konstant? Hade det varit en hund/häst så hade jag sagt någon smärta eller liknande nånstans.

Har han några rent fysiska symptom? Skriv dem även om de är supersmå! Utslag, pigmentförändringar, diarré osv osv. Det kan ju vara så att han har någon jätteovanlig sjukdom som gör att han faktiskt mår dåligt. Och är det så så kanske det finns hjälp att få tänker jag.

Jag tycker att du är en stark människa som inte bara har lagt dig ifrån honom och struntat i honom. Jag hade verkligen inte orkat, och förstår att du måste vara helt slut! Försök att kämpa lite till för att få komma till en vettig BVC och läkare! Tvinga pappan att ta honom så du får vila lite ibland. Skriker verkar han ju göra oavsett, då kan han lika gärna skrika i pappans famn som i din.

 

[Görel]

Men herregud. Gör de sånt? Känns inte alls bra att söka hjälp då. Har läst ett gäng fall om halvrabiata socmänniskor som tar ifrån folk barnen på väldigt vaga grunder och sedan har föräldrarna jättekämpigt att få tillbaka medan barnet hamnar i nåt oklart fosterhem. Jag har det tungt men jag har ju ett ansvar också att han inte hamnar hur som helst O jag vet jag fattar att majoriteten inte är rabiata och att det sedan finns de som gör för lite istället vet man ju också, men jag vill ju inte det ska bli katastrof heller.

För det första vill jag förtydliga att en anmälan till socialtjänsten inte innebär att det öppnas utredning på ens barn. Det görs en förhandsbedömning av alla anmälningar som kommer in, då kollar man upp uppgifterna i anmälan med vårdnadshavarna och fattar därefter beslut om utredning ska inledas eller inte. Detta är vad jag jobbar med. Grovt förenklat så leder ungefär hälften av alla anmälningar till utredning och sedan leder inte alla utredningar till någon insats.

Det du hört talas om är med allra största sannolikhet helt fel. Det finns en väldigt strikt lagstiftning kring tvångsomhändertaganden av barn som har fokus på misshandel och vanvård. Jag har arbetat inom socialtjänsten i över 20 år och har tvångsomhändertagit barn två gånger. När sådana historier sprids brukar den som sprider dem undanhålla väsentlig information om anledningen till omhändertagandet.

Ett tvångsomhändertagande görs på initiativ av socialtjänsten men det är domstolen som beslutar om det.

 

[SiZo]

För det första vill jag förtydliga att en anmälan till socialtjänsten inte innebär att det öppnas utredning på ens barn. Det görs en förhandsbedömning av alla anmälningar som kommer in, då kollar man upp uppgifterna i anmälan med vårdnadshavarna och fattar därefter beslut om utredning ska inledas eller inte. Detta är vad jag jobbar med. Grovt förenklat så leder ungefär hälften av alla anmälningar till utredning och sedan leder inte alla utredningar till någon insats.

Det du hört talas om är med allra största sannolikhet helt fel. Det finns en väldigt strikt lagstiftning kring tvångsomhändertaganden av barn som har fokus på misshandel och vanvård. Jag har arbetat inom socialtjänsten i över 20 år och har tvångsomhändertagit barn två gånger. När sådana historier sprids brukar den som sprider dem undanhålla väsentlig information om anledningen till omhändertagandet.

Ett tvångsomhändertagande görs på initiativ av socialtjänsten men det är domstolen som beslutar om det.

Min erfarenhet är att det krävs OTROLIGT mkt innan de ska ta barnen. Har en polare vars mor är dömd för mordförsök, har stooora problem med alkohol, slåss och skriker... Och Nu oxå är dömd för misshandel på sitt ena barn. Hon får fortsätta ha vårdnaden om sitt sista barn... Det säger en hel del om vad som krävs för att barnen ska bli tvångsomhändertagna.

Detta trots att min polare ringde polisen och soc så fort modern var full och började slåss med den karln hon hade just då.

Jag tycker nog snarare att man i många fall borde tvångsomhänderta tidigare än vad man idag gör.

 

[Halali]

Jättebra att du har bokat tid.

Nu är nästa steg att INTE HÅLLA MASKEN. Förminska inte dina känslor, sopa inte något under mattan. Det är jättejobbigt och läskigt att blotta sina känslor och tankar, men du har börjat göra det här i tråden (bra!!) och nu är det viktigt att du tar med det till BVC.

Har du läst något om autonoma barn?
Kika på det, kanske kan det hjälpa dig.

Har läst nu och mycket stämmer väl in, så gott det går på en så liten. Försökte ta upp hur jag mår och det här med autonoma barn med pappan nu ikväll och fick höra att jag ska "chilla lite" och att han inte tycker vi borde söka hjälp innan barnet är åtminstone tre. Det är ju jävligt lätt för honom att säga som tycker att han gör mig århundradets tjänst om han tar barnet en natt i halvåret. Blir om möjligt ännu tröttare.. Men stort tack för tipset. Är väl värt att hålla i bakhuvudet om det fortsätter åt det hållet känner jag.

 

[Hyacinth]

Har läst nu och mycket stämmer väl in, så gott det går på en så liten. Försökte ta upp hur jag mår och det här med autonoma barn med pappan nu ikväll och fick höra att jag ska "chilla lite" och att han inte tycker vi borde söka hjälp innan barnet är åtminstone tre. Det är ju jävligt lätt för honom att säga som tycker att han gör mig århundradets tjänst om han tar barnet en natt i halvåret. Blir om möjligt ännu tröttare.. Men stort tack för tipset. Är väl värt att hålla i bakhuvudet om det fortsätter åt det hållet känner jag.

Var finns du i landet? Hjälper gärna om jag kan, och andra barns skrik stör mig inte en sekund.

 

[Mabuse]

Det ser jag att ingen har, jag vill som sagt bara förtydliga varför man inte ska överdriva och vad det kan leda till.

Men är det hela världen med en orosanmälan då?

 

[tara]

Du måste få sova, semester. En orosanmälan kan kanske göra att du får stödfamilj.

Snälla ta den hjälpen. Varannan helg kanske.? Inte vara orolig. Det offentliga vill hjälpa inte stjälpa. Hoppas jag verkligen går bra.

 

[Tassetass]

Var finns du i landet? Hjälper gärna om jag kan, och andra barns skrik stör mig inte en sekund.

Samma här!

 

[TeamLundVer]

Var finns du i landet? Hjälper gärna om jag kan, och andra barns skrik stör mig inte en sekund.

Jag med

 

[athena_arabians]

@Halali: Ekar andra i tråden och säger att ni behöver hjälp, du är INTE en dålig mamma och att barnets far faktiskt får hugga in, oavsett vad han tycker.

Det är starkt att våga be om hjälp, inte svagt

 

[glittra]

Om barnet kan jag inte svara på, men däremot ska DU inte behöva må så där! Rent ut sagt skitkasst av din BVC, de SKA fånga upp föräldrar som mår dåligt (oavsett orsak) och åtminstone slussa vidare.

 

[Görel]

Du måste få sova, semester. En orosanmälan kan kanske göra att du får stödfamilj.

Snälla ta den hjälpen. Varannan helg kanske.? Inte vara orolig. Det offentliga vill hjälpa inte stjälpa. Hoppas jag verkligen går bra.

Det finns inga stödfamiljer längre. Det anses att man först får söka avlastning hos den andra föräldern, därefter hos nätverket och till sist betala för barnvakt på den öppna marknaden.